måndag 4 juni 2018

Dagens sjukhistoria

Klockan åtta infann jag mig på vår hälsocentral på en bänk utanför vår familjeläkares dörr. Med mitt papper om mottagningstid som han samlade upp av alla och vi mottogs i turordning. Det var inte mycket han ville veta om någonting, men jag gick ut med ett papper om ny mottagningstid om två veckor. Det är tydligen så det fungerar inom systemet för sjukersättning. Visa upp dig, och sen kommer den ersättning du anses ha rätt till. Visar du inte upp dig, så kommer det inga pengar..

Förra veckan var det läkarbesök hos motpartens (dvs. den skyldiges) läkare. På en inte alltför tilltalande fysioterapiklinik (jag säger inget om deras kompetens, men min känsla om upplägget, och de kan ju vara hur bra som helst).  Träffade en läkare som kollade uppgifterna från undersökningar och vårdande läkare på akuten och diagnosen osv. Att få ut ett papper om mitt besök (behövs för vissa pocesser) tog en halv evighet "pga av tekniska problem".

Han föreslog ny undersökning hos traumatologen, massager och annat fluff. Jag säger fluff, för såvitt jag vet är en spricka i en ryggkota just vad det är och det är nerverna omkring som måste lugna sig.

Vi tror, och måste ännu konsultera vår advokat, att de försöker undvika sitt ansvar genom att erbjuda fluffbehandlingar.

Vad jag vill ha, och jag är inte pengagirig, men rätt måste vara rätt, en erättning för sveda och värk. Vill inte bråka, men hoppas vår advokat fixar det.

söndag 3 juni 2018

Denna söndagen

Fredag morgon gjorde vi vårt första försök efter lång paus med vår Pilates-PT. Maken blev torterad och jag gjorde vad jag kunde. Det var mest på golvet, men inför nästa session tror jag att det får bli på en stol.

Jag vill hursomhelst återaktivera musklerna  och är väl medveten om att allt inte fås på en gång.

Och det går ju bättre dag för dag.

torsdag 24 maj 2018

Intryck som poppar upp

Det var Cuba på en körresa 1998. En lokal kör som vi var medlemmar i och bekostades av kommunen för  en kulturutbytesresa, Det car sådana tider.

Det förekom ju ett och annat. En och flera historer i sig. Men vad som berörde mig mycket och som jag tänker på ofta var en kvinna i hotellets serveringspersonal. Hon gjorde sin plikt, skötte det hon hade att sköta om. Men hennes blick. Så smärtsamt tom. En slocknad livslåga.

Om jag ska säga något om den här dagen

Så har det inte hänt så mycket. Jag blev väckt av maken vanlig tid, cirka halvåtta, om än jag just då hade velat sova lite till.

Nåväl, jag tog morgonens smärtstillande och vilade en stund tills att effekten kickade in. Steg upp relativt mödolöst (jämfört med första tidernas glidande ur sängen via knän på golvet och häva sig upp med armkraft mot sängen) och intog av maken berett morgonmål.

Skötte om viss mailväxling. Kom bl.a. överens med vår Pilaes-PT om nystart från början av juni, där jag gör det lilla jag kan ens för någon muskelgrupp och kanske försiktiga tänjningar medan maken gör sitt. Tog mig försiktigt gående till matbutiken för några inte-tunga inköp.

Har tvättat en tvätt. Får ta till att sitta på en pall för att fylla tvättmaskinen. Maken får sedan lyfta upp den färdiga tvätten i en korg på hanterbar nivå och jag kan sedan försiktigt hänga upp.

Det gäller att hålla kroppen igång inom begränsningarna och känna att det går att göra saker.

Och inom någon månad eller så borde jag vara mer eller mindre återställd.

måndag 21 maj 2018

Mångt och mycket

jag har en längre tid funderat och velat med bloggen. Därav glesa inlägg trots att jag känt på mig viljan att förmedla saker och intryck och tanker och funderingar. Inte velat ge upp, men inte varit klar över fortsättningen. Identitskris kanske. Jag startade så stort med Farmor Anka, för det kändes så rätt just då. Det var med alla sina ingredienser liksom mitt liv. Så blev det förändringar och jag blev jag mormor, och det var ju inte mindre viktigt, om än inte lika påtagligt pga geografiska avstånd, men många betydande upplevelser, inklusive en julhelg med totalt avståndstagande när barnet ifråga inte klarade av två modersfigurer. Efter det tillfället enbart bra upplevelser. Trots alla givande barnbarnsupplevelser så är jag nuförtiden mer och mer bara jag, plus min käre make. Och min lilla tillvaro kretsar kring det lilla som pågår. Det finns sociala sammanhang som är mer eller mindre givande, men nog så värdefulla. För tillfället är jag sjukskriven pga en fotgängarolycka som absolut inte var mitt fel. Det var mindre behagliga upplevelser kring detta och nu är jag tvingad till lugn och ro. En tillvaro som trots sina smärtor och inskränkningar har en viss obligatorisk serenitet i sig som inte är helt obehaglig. Jag funderar på en ny identitet och karaktär som skulle ge mig nya ramar. Jag vill fortstätta skriva.

torsdag 12 april 2018

Time flies och en liten historia

Vad gäller de första månaderna av detta år; de har varit hektiska och röriga. Jag hade tänkt återkomma om Toledo, det blev inte av. I stället kom noll inspiration. Eftersom jag ändå inte vill ge upp bloggen skriver jag nu en liten historia som har att göra med mina förehavanden i mina tonår och våra förehavanden i vår tredje ålder, som det heter. När jag växte upp, i mina tonår, fick jag för mig, jag som alltid fick dåliga betyg i gymnastik, att försöka bli vig. Så jag tränade dagligen i rummet som jag delade med min syster, Nå golvet med fingerspetsarna och med raka ben. Senare handflatorna i golvet och med raka ben. Det gav sig småningom. Det gör det fortfarande! Efter lite muskeluppvärmning. Och tack vare vår Pilates-PT har även maken fått mera flexbilitet; det brukar ju gå andra vägen i denna ålder.