fredag 29 september 2017

Home alone och aspekter

Maken är på arbetsresa. Kommer hem inatt. Åkte sent måndag sent/tidig tisdag. Det är skönt att vara ensam när man vet att det är tillfälligt. Det råkade sig även så att jag var aningen krasslig, så det krävdes en total fysisk och mental vila, typ "jag avbokar världen för några dagar" (med undantag för vissa små plikter ändå, men känslan). Och vad det gör? Bara goda saker i tillvaron, klar att möta världen, den som nyss kändes avstötande känns nu välkomnande. Några dagar bakom gardinen och sen ut på banan. Jag tackar min erfarenhet för att jag har "the guts" att trots vissa förväntningar ordna för så att jag fungerar bäst när det behövs, det är alla till fördel. Amen.

torsdag 14 september 2017

En torsdag i ungefär mitten av september

Morgonrutiner med kaffe och smörgås, läsa tidningar och valda bloggar på nätet. Stämma av med maken om dagens program och har vi lunch hemma vanlig tid. Jo det har vi. Jag planerar sallad med kycklingbitar och en massa olika grönsaker Ställa sig, gå till kontoret vårt, få igång med att byta arbetsdator. Ringa några samtal om praktikaliteter. Gå hem. Tömma diskmaskin, fylla diskmaskin och det där. Bestämmer mig för att lämna dammsugningen av köket och balkongen till i morgon. Balkngen är en katastrof, för jag har gjort vissa ny- och omplanteringar och det är myllarester på golvet och skräppåsar här och där, men det är inget som någon dör av. Städning i morgon, åtminstone har jag ett antal växter planterade som kanske växer vidare i min (van)vård.

tisdag 12 september 2017

Kyrkan

Nyckeln fanns där alltid. Inom vår farstu. Till höger innan man gick ut. Nyckeln till kyrkans port. Färdig att hastas vidare till ett bortgömt bröllop, och andra bättre kontrollerade tillfällen. Som tur var det nära. Från där vi bodde såg vi hur kyrkans kors fick belysning för jultiden. Då var det högtid. I den kyrkan och dess läktare har jag suttit oändliga gånger mer eller mindre tvingad med min far vid orgeln och ledare för kyrkokören. I den kyrkan hade jag drömt om att gifta mig men pga renoveringar gick det inte. I den kyrkan har jag varit med om begravningsceremonier för både min far och mor. Och den kyrkan kommer jag högst sannolikt aldrig att besöka mer. Inte de trakterna över huvud taget. Det finns ingen där mera. Den utgjorde en del av min uppväxt. De kretsarna. Kantorsdottern. Alltid iakttagen och omgiven av "vad ska de säga". Den friheten att flytta till Åbo för att studera. Det har tagit mig tiotals år att göra mig fri på riktigt.

söndag 10 september 2017

Fokus och skygglappar

Jag har äntligen, efter den sega sommaren, kommit igång med saker och fått vissa resultat. Inget märkvärdigt -- gå igenom och ordna köksskåp och upptäcka vad som finns längst bak och slänga produkter med bäst före datum typ 2012 och notera att det förvisso finns femtioelva produkter som jag trodde att inte fanns och har köpt nya. En annan dag satte jag fokus på att ordna upp köksbalkongen/grovköket. Det resulterade i ett antal sopsäckar. Liksom när vi med maken sorterade vårt uteförråd från allt möjligt skräo och "kan vara bra att ha". Bort, bort, bort. Det är inget nöje direkt. Det är lätt hänt att man hittar något annat som kräver sitt. Det är vi ju omgivna av. Då kommer skygglapparna in. Stäng bort det övriga och skapa en tunnel för det som ska göras. Det får ta sin tid, men sen är det gjort. Den här analysen gäller förstås närmast mig själv och vissa nya banor som jag har hittat.