söndag 13 augusti 2017

jag gråter mig sönder

jag längtar så mycket till mitten av södra England, jag längtar mig sönder efter ett av våra barnbarn som inte är vårt att äga men som ger så mycket kärlek och kramar Hon kommer att växa upp och tider förändras men vojoj vad det gör ont av längtan just nu. Klart att jag älskar alla barnbarn, och de är ju olika personer, liksom våra barn och vem de parade sig med och vilka gener som kom fram.

Inga kommentarer: