fredag 18 augusti 2017

barndomsminnen som poppar upp

Vi satt i en buss. Kyrkokören var på utfärd någonstans. Jag var medtvingad som vanligt. Damen på andra sidan av gången gnuggade sitt huvud och sade att hon har huvudvärk Huruvida någon erbjöd ett piller eller vad vid såg där framme har fallit mig i glömska.

söndag 13 augusti 2017

jag gråter mig sönder

jag längtar så mycket till mitten av södra England, jag längtar mig sönder efter ett av våra barnbarn som inte är vårt att äga men som ger så mycket kärlek och kramar Hon kommer att växa upp och tider förändras men vojoj vad det gör ont av längtan just nu. Klart att jag älskar alla barnbarn, och de är ju olika personer, liksom våra barn och vem de parade sig med och vilka gener som kom fram.

torsdag 10 augusti 2017

Jag tycker inte om jordgubbar

Alla förväntas nå extas när sådana serveras, och jag äter ju, men så få som möjligt. Jag mår illa vid tanken på sött och kakor, och faktiskt, igår steg jag upp på kökspallen och noterade kakformar på högsta hyllan. Inte använda på evigheter och jag borde kanske slänga dem. Skåpen ör annars också fyllda med med allt möjligt som inte på riktigt behövs. Ändå kittlar tanken om att byta ut vardagsservisen för att få omväxling. Detta på tal om jordgubbar...

tisdag 8 augusti 2017

Hemma igen och ta vara på årstiden

Det är inte utan saknad till sonens familj och de trakterna som vi har återvänt hem. I viss mån bra att återuppta rutinerna, om än augusti som den spanska semestermånaden här har en speciell känsla som vi försöker ta vara på med att vissa dagar i veckan gå ut i de varma kvällarna och njuta av surret. Jag har äntligen lärt mig att ta vara på "årsens tider", de kommer och de går, och de har alla sina goda sidor som man kan njuta av. I denna sydliga delen av Europa är inte ens november-december ett problem vad gäller ljuset. Vintertid gäller dock varmare kläder och helst uppvärmning hemma.

England, familjen

Vi tillbringade en vecka i England i ett boende nära sonens familj. De bor mitt i den engelska vackraste landsbygden och vi hade vårt härbärge en bit därifrån i marknadsstaden Devizes, i en minst 450 år gammal pub med moderniserade rum ovanför. Så mysigt, så behagligt, så historiskt. Och många fina stunder och upplevelser. Som att jag älskar denna delen av England. Som att det var härligt att umgås med sonens familj. Försöker ladda upp någon bild men lyckas inte, det blir bara en massa kodspråk. Men tro mig, de historiska byggnaderna, härliga halmtaken och böljande stora gröna kullar med betande kossor och får plus en stor variation av prunkande träd. Mysiga pubar här och där. Hade jag massor av pengar skulle jag köpa mig något i Wilthshire, och åka lite av och an mellan där och Torrevieja. Och så har vi Åbo förstås. Keep dreaming.