onsdag 3 maj 2017

För att nu få det noterat

Denna min blogg utnyttjar jag också som dagbok som jag kan gå tillbaka till om hur det var vid en viss tidpunkt. Det som jag ännu inte har skrivit om var tiden efter begravningen av min mamma. Ja, hela helheten gick ju väl. Men när jag kom hem så var jag helt sönder, av all intensitet och relationer. Maken var borta på bowling, men jag fann min räddning i våra goda vänner uppe i samma byggnad. De tog emot mig helt naturligt, skötte om mig när jag refluxerade kvällsmålet och bara fanns där. Man känner sig tacksam.

Inga kommentarer: