tisdag 30 maj 2017

Denna gångs återseende i samband med körjubileum

Det har nog aldrig varit hjärtligare, ärligare och känslosammare. Vi har varit studiekamrater, körkamrater. Då var vi unga, nu undrar vi hur det kom sig att en stor del av livet efter det har passerat. Saker (snälla sådana) som inte blev sagda då flyter upp i dagen, alla är lyckliga för stunden och efteråt. Jag måste medge att jag stundvis ansåg det vara vansinne att resa dit för några futtiga dagar, men futtiga var de inte. Det kan ju hända att det inte blir av igen. Utan att utesluta något, men.

Inga kommentarer: