tisdag 30 maj 2017

Denna gångs återseende i samband med körjubileum

Det har nog aldrig varit hjärtligare, ärligare och känslosammare. Vi har varit studiekamrater, körkamrater. Då var vi unga, nu undrar vi hur det kom sig att en stor del av livet efter det har passerat. Saker (snälla sådana) som inte blev sagda då flyter upp i dagen, alla är lyckliga för stunden och efteråt. Jag måste medge att jag stundvis ansåg det vara vansinne att resa dit för några futtiga dagar, men futtiga var de inte. Det kan ju hända att det inte blir av igen. Utan att utesluta något, men.

Nu är vi nästan bara mommo och moffa

Dottern anlände med barnen i fredags. Och som att vi har hunnit umgås sen dess. Vi har ju också våra egna plikter och saker, men allt kretsar ju kring detta besök. Och så ska det vara när de kommer. Och inom detta besök kretsar allt kring barnen, av praktiska måsten. Regelbundet med mat, dagsvila, lämplig portion mammatid och tillräckligt med spring i parken sent på eftermiddagen för att göra av med energi inför natten. Och så pusslas det övriga kring det. Det är dock onekligen skönt att efter nattningsdags säga hejdå och ta sig en lugn sittare i länsstolen.

söndag 21 maj 2017

Moster

Jag hade en moster innan jag föddes. Hon dog i tuberkulos i unga år och jag fick aldrig träffa henne. Min mamma hade dock en god väninna som även var min gudmor och för oss barn var hon utnämnd till moster. Med den benämningen levde hon som en del av vårt liv och jag kan tycka att det var klokt av min mamma att komplettera alla morbröder med ett inslag som vi annars kunde ha saknat.

onsdag 3 maj 2017

För att nu få det noterat

Denna min blogg utnyttjar jag också som dagbok som jag kan gå tillbaka till om hur det var vid en viss tidpunkt. Det som jag ännu inte har skrivit om var tiden efter begravningen av min mamma. Ja, hela helheten gick ju väl. Men när jag kom hem så var jag helt sönder, av all intensitet och relationer. Maken var borta på bowling, men jag fann min räddning i våra goda vänner uppe i samma byggnad. De tog emot mig helt naturligt, skötte om mig när jag refluxerade kvällsmålet och bara fanns där. Man känner sig tacksam.

Vardagarna och mellandagarna kickar in i sköna maj

Såååå, nu är första maj-krumelurerna avklarade och oss väntar den bästa av alla månader, nämligen maj. Det ljuset, den nya grönskan, det alltalltallt. Lagom värme som sedan eskalerar till obekväma nivåer. Men just nu, jag försöker se till att njuta och ta vara på allt som årstiden ger.

tisdag 2 maj 2017

Två helt olika valborgstillfällen

Med rätt stora förväntningar åkte vi iväg till en finskarrangerad valborgsmässoafton på lokal. Spanjorerna har inte samma traditioner alls, om en några, så vi tänkte att något nordiskt kunde kännas rätt för att få lite traditionell stämning upp i taket. Jaha, nähä. Först finska dragspelstoner i moll, lika sprittande som att sitta under en blötsnögran i novembermörkret. Därefter uppläsning av historier som ingen skrattade åt. Därefter citering av dikter (på riktigt!!). Efter en dryg timmes pina utan möjligheter att ens föra en bordsdiskussion kom maten, som i och för sig var god. Sedan dansuppvisning, fint. Sedan spelades dansmusik, om än minst hälften redan hade avlägsnat sig. Vi åkte även tidigt och tillbringade resten av kvällen med våra goda vänner och grannar och rullade våra ögon över ett säkerligen välmenat men felinriktat arrangemang. Som motmedicin hade vi dagen efter ett födelsedagsfirande hos en god vän den första maj, med ett utvalt litet sällskap. Det var en dag som jag gärna skulle leva om och om igen. Senast firade vi honom för tio år sedan, och alla undrade vart åren har gått. Men roligt, trevligt och mysigt var det. Solen sken, det var lagom varmt och allt på bästa sätt.