tisdag 22 november 2016

Tonåringar var pest

Mina föräldrar var välmenande men totalt oförstående angående tonåringar. Allt som inte innebar att röra sig i församlingens kretsar rubbade deras cirklar helt och totalt. Pressen från klasskamraterna i skolan var stor på att "när ska du komma med oss på stan". Någon lördagkväll. Hänga ute på stan en kväll var den tidens nöje. Där hängde man och tog något från grillbaren och umgicks på tonårsvis. Det tog mig länge och mycken rädsla att äntligen ställa frågan om jag "får gå ut på stan". Jag var då cirka fjorton år. Innan jag fick ett tveksamt jakande svar med sina begränsningar hade min far gått runt på byn och frågat om ett sådant beteende är normalt överhuvudtaget. Att hans dotter vill "gå ut på stan". (Och leva som andra tonåringar gjorde den tiden i den staden.) Javäl, välmenande och totalt oförstående.

Inga kommentarer: