söndag 3 april 2016

Jag vänjer mig aldrig trots att jag borde

Att det är helt normalt att folk ringer klockan nio på kvällen för något ärende. Nordbor ringer mitt i vår lunchtid för då har de ju avklarat sitt ätande redan tidigare. Många andra ringer också den tiden "för då är man ju hemma och åtminstone inte upptagen av arbete". Det finns nordbor tycker att söndag eftermiddag är den perfekta tiden för att sköta undan pappersarbete och ringa och fråga om saker. På söndagarna går lokalbefolkningen uppklädd på söndagspromenad, kanske även i mässan. Sedan samlas i regel hela familjen på en utdragen söndagslunch som pågår till sena eftermiddagen. Då sköts inga affärer. Utom nordborna med sitt pappersarbete då. Det är nog lite så, att långfredagen och kanske juldagen är de enda dagar då makens telefon inte ringer. Till detta kan det finnas kommentarer och alla sorters råd, men tro mig, i hans liv är det så. Om jag kan bli nervös? Jodå, men biter ihop. Min far var kantor och där var det minsann inga lediga söndagar heller.

Inga kommentarer: