onsdag 27 april 2016

Tycka om konst och bilder

Vi har ju alla våra preferenser vad gäller det som hängs upp på väggarna. Det är kanske något i vårt undermedvetna, något som vi lockas till. Det kan också vara önskan att följa trender. Jag läser då och då inredningstidningar. Jag kan tycka att en del av tavlorna på väggarna är så helt enkelt motbjudande att jag inte får ihop det med tycke. Det är nog mode över det hela.

Dessa tider

Jag funderar då och då på samhällsutvecklingen. Det finns ju olika perspektiv. Finländska krigstiden och tiden efter den. Hur ansträngningarna och värderingarna var annorlunda. Men så tänker jag också på ett riktigt längre perspektiv. Tider när nutidens tillvaro och konstruktioner inte ens fanns i den vildaste av fantasier. Då, då, kan jag fundera på om vår nuvarande värld har sönderutvecklat sig. Krackelerat bland alla bestämmelser och regler som gör det svårare än svårt att klara sin tillvaro.

tisdag 26 april 2016

Tillbaka

Allt väl, återkommmer. Det var fint på alla sätt. Lite utmattad dock av allt det goda.

tisdag 12 april 2016

Om det blir tomt här knappa två veckor framöver

så har jag inte haft ordenligt Internet eller resurser med tanke på alla nya intryck som jag förväntar mig att få. Vi ska åka på resa för att fira 40-års bröllopsdag och det blir St Petersburg. Mitt allra första besök till Ryssland och nu ska det njutas av kultur och en del kaviar.

måndag 11 april 2016

Nu är det ganska okej igen

Men jag vill nog mest göra saker för mig själv, städa och ordna och fundera på packandet. Jag vill att när vi kommer hem så vill jag att det är i ordning, jag ordnar och städar som om det vore det sista jag gör i livet. Lämna det snyggt efter sig. Jag vill ha en härlig hemmavaro att komma tillbaka till där jag sjunker in i mina och våra upplevelser och lever vårt liv vidare.

söndag 10 april 2016

Det var inte helt oväntat

men jag kunde kanske gissa, och där kom den. Motviljan och ångesten. Det har varit sociala sammanhang från onsdag till lördag och det har varit fina och trevliga människor, men nu tog orken slut. Jag vill inte att någon ringer, jag vill inte se någon, jag vill inte umgås i något som helst sammanhang just nu. Mina sociala resurser lyser på rött. Nu avsäger jag mig precis allt ett par dagar framöver och försöker hitta mig själv igen och komma över på gröna sidan.

fredag 8 april 2016

Tryckkokare

Jag har ett stort och bitvis störande och trängande liv inom min själ. Jag har svårt att ge uttryck och ge utpys. Jag tar in en massa intryck, många av dem nästan obemärkta när de når mina ständigt aktiva antenner som ingår i min person, vill det eller inte. Plats för explosioner. Som jag vill förtränga och de kommer ut som fysiska fenomen. Hjärtklappning, rodnad och utslag, orolig mage, ilska. Tyvärr kan jag inte välja. Jag bara är som jag är. Försöka stå ut. Ibland är det uthärdligt.

tisdag 5 april 2016

hackamalablodhatilska

Jag har varit ilsken som ett irriterat bi idag. Jobbat på att ordna upp arbetsrummet och försöka få ordning och estetik för ett rum som måste fungera och vara trevligt att vistas i. En plats där vi håller papperskriget arkiverat och en del annat. Logiskt och fungerande ska det vara. En massa onödigheter i pappersväg har jag med ilskans välbehag rivit itu och slängt. Jag försöker ju. Men utsikterna är fortfarande i stil med dagens två typiska händelser: Maken i morse: "Var-var-var finns en hög fakturor som jag skrev ut här nyss, har-har-har du sett?" Nästan panik. Jag intygade att jag varken sett eller rört. -- Fakturorna hittades i den låda där de ska förvaras, jamen tänk. Maken i eftermiddags: "Jag söker en uppsättning nycklar som jag mindes att jag lagt i bilen." Sökning i alla möjliga fickor, INTE på den plats där nycklar ska hållas. Jamen dit hade han ju lagt dem. Hoppsan. Suckelisuck.

söndag 3 april 2016

Ja nu är ketchupflaskan i farten igen, lite undrande och kanske lite elak

Jag har förundrats och förundras över dessa svenska välbeställda och välfotograferade bloggare (av dem som jag läser, och det kan ju finnas andra länders motsvarande bloggare och andra personer, föralldel). De reser till Afrika. En del delar ut glasögon mellan pedikyrerna och manikyrerna och utfärderna. Andra har med sig egen fotograf och tar strålande och leende rättbelysta foton av sig själv med något stackars afrikanskt barn vars öde de kan fundera på och sörja över när de väl kommit hem till sin ljust fräscha tillvaro där de ska hänga upp förstorade tavlor av Afrikabilderna för att inte glömma att minnas att tänka på dem och känna sig delaktiga. En del reser till Afrika för att bekanta sig och ta intryck av livsbetingelserna och av starka kvinnor (för de finns där, all ära till dem) och med det få inspiration till svenskdrivna feministiska inlägg i sin blogg (flåt men dessa duktiga afrikanska kvinnor drivs inte av feminism och PK, de drivs av viljan att överleva). Så kommer enveckasresenärerna hem med sina intryck och vad händer sen? Utöver att albumera de fina bilderna kanske någon ger sitt bidrag till faktisk hjälp i den mån viljan och medlen finns efter att vardagen lagt sig. Min morbror bodde tiotals år i Afrika. I egenskap av kirurg ordnade han för utbildning av sjukvårdare, ledde ett sjukhus och opererade och räddade otaliga liv under bitvis hopplösa omständigheter (såsom akutfall i hydddor utan el och vatten). El- och vattenförsörjning på sjukhuset kom och gick, samma gällde försörjningen av förnödenheter. Det gällde att trolla med knäna 24/7.

Jag vänjer mig aldrig trots att jag borde

Att det är helt normalt att folk ringer klockan nio på kvällen för något ärende. Nordbor ringer mitt i vår lunchtid för då har de ju avklarat sitt ätande redan tidigare. Många andra ringer också den tiden "för då är man ju hemma och åtminstone inte upptagen av arbete". Det finns nordbor tycker att söndag eftermiddag är den perfekta tiden för att sköta undan pappersarbete och ringa och fråga om saker. På söndagarna går lokalbefolkningen uppklädd på söndagspromenad, kanske även i mässan. Sedan samlas i regel hela familjen på en utdragen söndagslunch som pågår till sena eftermiddagen. Då sköts inga affärer. Utom nordborna med sitt pappersarbete då. Det är nog lite så, att långfredagen och kanske juldagen är de enda dagar då makens telefon inte ringer. Till detta kan det finnas kommentarer och alla sorters råd, men tro mig, i hans liv är det så. Om jag kan bli nervös? Jodå, men biter ihop. Min far var kantor och där var det minsann inga lediga söndagar heller.