torsdag 31 mars 2016

Jamen varför inte

Jag är som en ketchupflaska. Först kommer det ingenting och sen ingenting, och sen kommer det mer än man hade tänkt. Nåväl jag är på skrivarhumör just nu. Jag funderar ibland på dagarna på vad som kunde bli bloggvirke. Det är ju inte så att det är ett tvång, jag får ju inte betalt eller så, men det är en utpysport och när andan faller på så känns det skönt att skriva och förvisso, det är för mig också intressant att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit. Denna post tänkte jag ägna åt min anakronism och min nuvarande äntliga djupdykning i ett intresse. När jag var femton år eller så, så var jag helt fel. Jag kunde sy, virka, sticka och brodera. Men jag var inte tuff på det rätta sättet, och jag hade inte lov för mina föräldrar att hänga ute på stan som alla andra gjorde. Så handarbetskunnandet hade varit på sin plats i gamla tider, kanske. Jag tycker att folk klär sig utan stil nuförtiden. Tacka vet jag femtiotal och möjligheten för helt vanliga personer att klä sig värdigt utan att bli till åtlöje. Ja och så här kunde jag hålla på. Min äntliga djupdykning i ett intresse har att göra med sömnad. Ja något måste man ju gräva sig in i. Det är något som jag återupptagit efter tonårens sömnad av egna kläder, småbarnsårens sömnad av tröjor, overaller och omarbetning av gamla plagg i ny form när ekonomin var knapp. Nu, nu. Nu tänker jag återföda skapande krafter, köpa tyger och tillbehör i lager, skapa mig en riktig snickarbod att gottas i. Planera, skapa, sy. Öva upp nytt och gammalt. Om min far kunde ha snickarbod med en miljon verktyg och ett "industriområde" på sommarstugan, så varför kan jag inte ta ut svängarna och ägna mig åt sömnadsterapi. Det är precis vad jag fokuserar på just nu. Happy me.

Inga kommentarer: