torsdag 31 mars 2016

Jamen varför inte

Jag är som en ketchupflaska. Först kommer det ingenting och sen ingenting, och sen kommer det mer än man hade tänkt. Nåväl jag är på skrivarhumör just nu. Jag funderar ibland på dagarna på vad som kunde bli bloggvirke. Det är ju inte så att det är ett tvång, jag får ju inte betalt eller så, men det är en utpysport och när andan faller på så känns det skönt att skriva och förvisso, det är för mig också intressant att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit. Denna post tänkte jag ägna åt min anakronism och min nuvarande äntliga djupdykning i ett intresse. När jag var femton år eller så, så var jag helt fel. Jag kunde sy, virka, sticka och brodera. Men jag var inte tuff på det rätta sättet, och jag hade inte lov för mina föräldrar att hänga ute på stan som alla andra gjorde. Så handarbetskunnandet hade varit på sin plats i gamla tider, kanske. Jag tycker att folk klär sig utan stil nuförtiden. Tacka vet jag femtiotal och möjligheten för helt vanliga personer att klä sig värdigt utan att bli till åtlöje. Ja och så här kunde jag hålla på. Min äntliga djupdykning i ett intresse har att göra med sömnad. Ja något måste man ju gräva sig in i. Det är något som jag återupptagit efter tonårens sömnad av egna kläder, småbarnsårens sömnad av tröjor, overaller och omarbetning av gamla plagg i ny form när ekonomin var knapp. Nu, nu. Nu tänker jag återföda skapande krafter, köpa tyger och tillbehör i lager, skapa mig en riktig snickarbod att gottas i. Planera, skapa, sy. Öva upp nytt och gammalt. Om min far kunde ha snickarbod med en miljon verktyg och ett "industriområde" på sommarstugan, så varför kan jag inte ta ut svängarna och ägna mig åt sömnadsterapi. Det är precis vad jag fokuserar på just nu. Happy me.

Chanes salaos

Kryptiskt inåtvärmande, spansk och lokalt uttryck som har vissa kopplingar till min tillvaro. Jag har en låda som har just den rubriken. Dit hamnar allt möjligt smått som kan komma till användning. I mitt fall någon detalj i ett syprojekt eller annan kreativ verksamhet. Dvs. allt möjligt och omöjligt. Små rosetter från förpackningar, en bit guldfärgad väv, något någånting. Ordet chan, i pluras chanes, syftar på vita utlänningar -- nordbor, amerikaner osv. Inte mexikaner, kolombianer osv. Det har ingen nedsättande eller rasistisk syftning, det är bara ett begrepp. Kanske innebär det ungefär "en västerländsk person som ändå är en utböling". Dvs. någon som inte riktigt är införstådd i koderna, lite konstig men säkert trevlig. Nåväl. Om vi nu tar ett antal chanes och så gör vi något riktigt osannolikt -- vi saltar dem. Då får vi det konstigaste av det konstiga och det allt nästan omöjligaste av det allt nästan omöjliga. Så tar vi Torreviejadialekt där salados (saltade) blir salaos. Japp: chanes salaos. Det som nästan inte finns men som man kan samla i en låda. Eller i en butik som säljer allt möjligt. Ja kopplingarna? Jag är eller har åtminstone varit en chan. Jag förstår vad chanes salos innebär. Jag har en låda med allt möjligt osannolikt i.

fredag 25 mars 2016

Spanska mattider och spansk dygnsrytm

Ett typiskt spanskt morgonmål (el desayuno, dvs. bryta fastan, på engelska breakfast, samma här, bryta nattens fasta) är inte mycket att hurra för. Det kan vara lite flingor med mjölk, kaffe med mjölk eller inget alls. Arbetsdagen inleds oftast nio eller tio, vissa skoldagar kan börja redan åtta. Mitt på förmiddagen, elvatiden, är det dags för mellanmål, cirka halvtimmes paus, för många är det dagens första tugga. På det klarar man sig fram till lunchtid som börjar från och med två. Då övergår den spanska förmiddagen i "la hora de comer" (mattiden på dagen) och eftermiddagen inleds. Fram till klockan två hälsar man med "buenos dias" (goddag) och efter två med "buenas tardes" (god eftermiddag). Man kan t.ex. komma överens om att hålla kontakt "a la hora de comer" och då är det mer eller mindre tretiden. Begreppet "tiden för eftermiddagsfika" finns inte. Vill en nordbo och en spanjor vara säkra om tidpunkt är det bäst att undvika dessa kulturbetingade begrepp och slå fast ett klart klockslag i stället. Det som enligt nordbor är mitt i dagen, dvs. klockan tolv, är i Spanien klockan två ("mediodia"). Arbetsdagen håller typiskt paus mellan två och fem. De flesta affärer är stängda. Sen fortsätter arbetsdagen fram till åtta eller nio på kvällen. Barnen avhämtas från skolan fem-sextiden, antingen av en hemmaförälder eller en äldre generation. Barnen får en mellanmålssmörgås och ofta blir det lek i parken fram till att läxorna måste göras före middagen. Eftermiddagen övergår i kväll cirka åtta-niotiden och då övergår man till att hälsa "buenas noches" (godkväll). Middag äts nio-tiotiden. Prime time på teve är mellan tio och tolv eller ett. Kvällsnyheterna sänds klockan nio och dagsnyheterna klockan tre, dvs. ungefär de tider då familjerna sitter till bords. På restauranger får man sällan middag före klockan åtta, och då är det mest utlänningar som står och väntar. Spanjorerna dräller in efter nio, under veckosluten oftast tio-elvatiden.

onsdag 16 mars 2016

Vad jag riktigt gör just nu

Jo missköter bloggen i alla fall. Och njuter av marsmånadens ökande kvällsljus och känslan av vår. Det är rent märkligt hur energinivån stiger. Så nu är det äntliga tag för att ordna upp och och ordna det trevligare omkring sig. Vi har ett s.k. bibliotek och ett s.k. arbetsrum, och de har förfallit till de rum dit man slänger in allt möjligt och stänger dörren. Och får ångest när man öppnar den. Det ska bli ett slut på det. Jag vill kunna hålla dörrarna öppna och vara tillfreds med det jag ser. Sen har jag jobbat med att stämma möte med maken för att gå igenom pappershögarna. Ingen lätt uppgift kan jag säga. Det kommer så gärna något i vägen varje gång. Men idag har vi bokat tid från tolv fram till lunch, som vi äter vanlig spansk tid, dvs. halvtre. Wish me luck.