måndag 29 februari 2016

Nyheterna i dessa dagar

Är det något man på riktigt vill ta del av eller? Det är nog så att man måste försöka leva sitt liv oavsett. Vad annat kan man göra? Jag är ingen beslutsfattare, ingen politiker, ingen påverkare, bara en av de här som med förvåningens finger i häpnadens mun undrar vart världen är på väg.

Sällsynt korall

När det finns riktigt ordentligt raka rör i en konfidentiell kommunikation. Då kan man gråta av lättnad och glädje och tycka att allt ändå inte är helt fel heller.

torsdag 25 februari 2016

Dagar och dagar och butiker och butiker.

Vi har en närmaste närbutik som är lite klimpig; urvalet kan vara hur fint som helst och någon dag när man är ute efter något så har de inte. Annars bra att ha till hands. I dag gick jag till nästnärmsta närbutiken och kom hem med en välfylld kärra och många planer på hemkok och sånt. Koka egen buljong på kycklingskrov och fiskskrov. Jag är ingen renlevnadstaliban. Men smaken i köpta buljongtärningar är ju helt vidrig, plus alla tillsatsämnen. Det märks i vissa rätter, i andra inte. Att jag hittills har fått i mig alla världens tillsatsämnen och dylikt kan inte mera påverkas, men om jag får i mig godare smaker i resten av min levnads dagar, då är jag beredd att jobba för det. Buljongkok, it is.

söndag 21 februari 2016

Prototyp, med vissa fel

Jag är den förstfödda av förväntansfulla något äldre föräldrar som äntligen hade kommit samman för att bilda en äntlig familj. Jag har utöver psykiska spår av dessa förväntningar även genetisk fel bl.a. i mina fötter, som dock duger till att gå med, åtminstone fram till nu. Svullen och öm fotknöl till vänster. Jag har inte gjort något särskilt. Det är något plågsamt.

lördag 20 februari 2016

Vilken roll?

Jag har framför mig en kväll som ju kan bli OK. Men just nu känns det som att lite uppoffrig. Den kommer väl att ha sina glädjeämnen (om än det konceptet inte just nu ingår i vokabuläret), men det kommer väl att finnas OK stunder och kanske jag senare tyckte ett det var en OK kväll och om de övriga i sällskapet tyckte det, så det bjuder jag på. Jag undrar ibland om sällskapet på riktigt vill ha mitt deltagande, eller om jag är lite som en statist som liksom ingår i bilden för att den ska bli på så sätt som den borde vara.

tisdag 16 februari 2016

Som att jag undrar

Kunde någon av er skriva en kommentar. Jag känner en sån lust att skriva, men mina ord och bekännelser ekar ut i tomheten. Vill ni se mera, eller är det bara tomhetens tomhet utan värde.

I dag nya saker

har jag försökt att lära mig några nya appar. Det måste man ju försöka att göra. I en idealisk värld så laddar man ner en app och så är resten bara flyt på lycksalighetens väg. Vi vet alla att så fungerar det inte. Det känner jag av väldigt konkret just nu.

lördag 13 februari 2016

Många växlar i hjärnan

På ett sätt avundas jag personer som hela sitt liv har levat i en kulturstyrd och på det sättet trygg miljö. De är uppväxta med koderna, de flyter på i sin kända tillvaro. De vet exakt vad som är rätt att säga i en situation, vilka miner och gester som är rätt. De är lugna och tillfreds. Det behövs inga extra växlar. De är dock inte väldigt öppna för intryck, för att säga det så. Men så har de inte väldigt störd tillvaro heller. Medan jag, och jag varken klagar eller berömmer, utan konstaterar, måste växla om i hjärnan hela tiden. Lyssna och känna in. Agera och uttrycka sig därefter. Jag träffar nästan dagligen personer av olika nationaliteter, med olika kulturer, olika koder. Jag har vant mig med att vara "den konstiga i klassen", men jag försöker ju och ibland träffar jag rätt.

fredag 12 februari 2016

När vi nu en gång är på bekännelsernas väg

Den första gången som jag tillbringade några dagar tillsammans med min kommande make hos hans familj på deras sommarstuga och det var sång och glädje och skratt. Då undrade jag med tårar i ögonen och i hjärnan om det faktiskt går att ha det så här trevligt inom en familj.

"Han har haft det lätt"

Min mammas första interna kommentar efter installerandet av min dåvarande pojkvän, nuvarande make, på hans första besök, i vår familjevärld. Ja han var ju ledig och vänlig och artig i sitt sätt, inte full av komplex och hämningar. Måste man ha haft en svår och tung barndom för att bli en bra person?

Ensam eller ensam, det är skillnad

Jag njuter alldeles oerhört av att ibland vara helt för mig själv. Se på serier och film som bara jag gillar, hasa runt och ordna och städa och tvätta, laga mat på prov eller mat som jag säkert gillar. Eller vara lat. Det måste vara världens mest underskattade icke-syssla. Men vore jag ensam hela tiden skulle jag nog inte uppskatta varandet för mig själv på samma sätt.

torsdag 11 februari 2016

Lyfta upp handen

Jag får ibland impuls att göra min röst hörd i sociala sammanhang. Och ibland gör jag det. Kanske betyder det att jag vill leva och påverka. Jamen det får man ju hoppas.

Hur hände detta

Det är alldeles för sent och morgondagen kommer att bli seg. Men jag, som trodde att jag inte brinner för någonting alls, har efter kvällens Lionsmöte skrivit några starka argumenteringar till berörda personer. Kanske jag bryr mig, kanske jag har ett liv.

torsdag 4 februari 2016

Egobekännelser

När jag någon kväll känner för att kolla vad jag i känslors eller nutillvarons våld skrivit ned i bloggen så finner jag det aningen intressant. Något av det borde jag kanske ångra att jag skrev, men jag gör det inte, för att det var som det kändes just då, och det är ju en del av livsresan och en bokföring på vad som hänt.

När man missar framförhållningen

De senaste dagarna har jag i bitar storskurat vissa delar av köket för att få bort lukten av en kolbränd fisksoppa som katterna hade lyckats tassa i gång på en natt her nyligen. Maken vaknade till lukt och undrade varför grannarna steker sardiner mitt i natten, vilket de förvisso inte gjorde, det var vår spishäll och kastrull. Jag med min täppta näsa märkte inget. Men hårt har jag fått jobba med sviterna. Koka kastrull med maskindiskmedel, skrapa bort tjocka lager av kol, gnugga med socker. Putsa spis och kastrull med ugnsrengöring. Gnugga, gnugga. Ömma händer och fingrar trots handskar. Det räddade sig. MEN, täck hällens reglage till natten, lämna ingen mat på spisen av lättja. Nya levnadsregler.

tisdag 2 februari 2016

Det går vidare

En lite motig dag. Svårt att komma igång på morgonen trots en god och lång natt med underliga men intressanta drömmar. Ja livet går vidare dag för dag. Jag känner hur kroppen blir äldre. En långvarig förkylning, ansträngd barnbarnsrygg och allmän brist på ork tar ut sitt. Jag vill nog repa mig från det här. Det måste ju finnas ett antal rimligt goda år kvar.

måndag 1 februari 2016

Jag har lämnat bakom mig

tror jag. Att inte vilja leva. Att leva är inte helt fel, men jag har våndor inför ålderdomen. Och just nu våndor för att jag inte får upp bloggen på min nyare dator. Det känns som att jag vill banka huvudet i väggen. Riktigt hårt. Som att det nu skulle hjälpa. Men den uppgivenheten. Det måste ju gå på något sätt. Gaaahhh.