fredag 16 december 2016

Våra katter

Efter att ha nödgats gå till veterinären på sorgliga ärenden med våra tidigare katter så hade jag nog en period av tvivel med att ta in nya. Medges att perioden med katttungar har sina fascinerande sidor men det är nog just nu som vi och våra uppvuxna katter har meningsfulla relationer. De har landat i sig själva och de har lärt sig att uppskatta vårt sällskap då när det beger sig. Mellan tillvaron att vara katt och slåss lite sinsemellan, vilket behövs för naturen kräver det, jaga mygg och flugor när de finns och sådant så är de bara så goda och terapeutiska.

onsdag 14 december 2016

Jultankar och nya förståelser

När jag var i uppväxtåldern blev en hel del av mina och syskonens kläder uppsydda av någon sömmerska. Det var provningar och prat och en sömmerska hade en något på den tiden radikal dotter som vägrade fira jul. Jag tyckte då att det var något helt oerhört -- hur kan man gå miste om julen med allt vad det innebär. Jag har numera ändrat åsikt.

onsdag 7 december 2016

Stängd inuti mig själv

Jag har våndor. Och jag vet inte vem jag kan dela dem med. Kanske bara mig själv och där går det runt och runt och runt. Eget fel som inte har ordnat lämpliga kontakter. Kanske har jag inte vågat. Som man sår får man skörda, och jo, jag är väldigt feg.

Känslostorm

Min lilla mamma med sina tomma ögon fyllde 95. Min duktiga syster hade ordnat för ett kaffekalas med närmaste släkten, av vilka en del kom längre ifrån. Inte jag dock. Det väcker så många känslor. Från att inte ha varit där, till barndomens, uppväxtens och vuxenvarons minnen. Ja hon hade sina bördor och alla har vi våra, men hon är helt enkelt inte närvarande längre. Man kunde önska sig att kroppen ger upp när själen inte orkar mera, men tyvärr är detta inte alltid ordningen i livet.

måndag 5 december 2016

Positionera sig och vara överens med omgivningen

Vi har alltså bestämt att inte fira jul på det traditionella sättet. Kanske aldrig mer. Det går ju ändå inte att undvika att det mesta omkring är en uppladdning inför julen och det finns vissa tryck rörande julklappar och gärna vill vi ju glädja barnbarnen som får riva upp ett paket till. Så julbelysning på gatorna och vissa plikter finns där och trots vårt eget ställningstagande som har sina personliga orsaker så pågår ju det som pågår och vi kan ju inte stoppa världen bara för att vi har gjort vårt val. Det är kanske som att vara vegan och samtidigt godkänna att andra äter kött och vara tillfreds med det.

fredag 2 december 2016

När man inte är som man brukar

Jag är ofta ensam. Maken har sitt och framförallt sina intressen som håller honom mer än upptagen och jag njuter av min solitära tillvaro. Vi trivs förvisso tillsammans men jag verkligen behöver min egna tillvaro i vissa mått. I denna självlyx ingår att jag kan komponera måltider som är blott och enbart efter min smak, in absurdum. Det är inte så att maken och jag har så olika smak, men jag kan i min ensamhet ta ut svängarna och testa olika kombinationer och frossa i mina egenheter. Men nu, dessa dagar-- jag har fattat tycke för att gå runt och söka de minst inställsamma matställena med den kortaste dagsmenyn (= vad de har är färskt och gjort för just dagen i fråga) och jag har haft stora ensamnjutningar av mat. Så var jag inte förr, men nu tycks jag vara det. Med det inte sagt att det kan bli andra dagar.

torsdag 1 december 2016

Tudelat detta

Vi tänker inte fira jul. Vi åker bort mellan den 23 och 30 december. Vi tänker inte ta in en endaste juldekoration och allra helst skulle jag slippa hela allt. Aldrig mera julfirande. Det är ändå inte så enkelt som att bara strunta. Det finns barnbarn som man inte vill svika vad gäller paket. Trots att de antagligen ändå får så många att de inte kan hålla räkningen. Makens far och syster kommer att fira jul på andra sidan gatan och borde jag då fixa saker i frysen eller. Ordna så att de får juldekorera. Svårt.

fredag 25 november 2016

Sy-fredag

Här planeras och sys och fixas det hippiekläder. I morgon, lördag, anordnar vår finska Lionsklubb ett evenemang med hippietema och sextiotalsmusik. Meningen är att de närvarande äter god mat, njuter av välspelad musik, köper lotter och trivs i största allmänhet. Allt vi lyckas skramla ihop går till utsatta familjer via lokala organisationer. Människor som knappt har mat för dagen. Vår lilla klubb har under årens lopp och genom välgörenhetstillställningar av denna typ fått ihop och donerat betydande belopp, allt oavkortat till behövande. Man kan ju säga att detta är att förena nytta med nöje.

tisdag 22 november 2016

Tonåringar var pest

Mina föräldrar var välmenande men totalt oförstående angående tonåringar. Allt som inte innebar att röra sig i församlingens kretsar rubbade deras cirklar helt och totalt. Pressen från klasskamraterna i skolan var stor på att "när ska du komma med oss på stan". Någon lördagkväll. Hänga ute på stan en kväll var den tidens nöje. Där hängde man och tog något från grillbaren och umgicks på tonårsvis. Det tog mig länge och mycken rädsla att äntligen ställa frågan om jag "får gå ut på stan". Jag var då cirka fjorton år. Innan jag fick ett tveksamt jakande svar med sina begränsningar hade min far gått runt på byn och frågat om ett sådant beteende är normalt överhuvudtaget. Att hans dotter vill "gå ut på stan". (Och leva som andra tonåringar gjorde den tiden i den staden.) Javäl, välmenande och totalt oförstående.

måndag 21 november 2016

Skaffa sig lyx och lite ångest i tillvaron

I Helsingfors köpte jag tio böcker, i Göteborg likaså. Den lyxen, att välja vad jag nu vill läsa. Den ångesten, när de är slutlästa. Och på ett praktiskt plan, var ska de få plats?

tisdag 15 november 2016

Önskedrömmar

Vi har väl alla våra sådana. Jag drömmer inte om lyxiga resor eller kryssningar. Jag drömmer om att ha möjlighet att variera mitt boende efter behag. Det behöver inte vara vår och sommar hela tiden. Det går ju att klä sig och ha värme inomhus. Eller svalka för den delen. Ett) Jag kunde tänka mig att fly vår sommarhetta till en härlig lägenhet i Helsingfors eller Åbo. Denna vistelse kunde avbrytas med något i skärgården, men helst inte med myggor och utedass. Två) Jag kunde tänka mig en vintervistelse i snöiga trakter i inte alltför kallt väder. Tre) Jag kunde tänka mig något på svenska västkusten under sommartid eller tidig höst. Fyra) Jag kunde tänka mig en grundlig vistelse i norra Spanien sommartid. Och många pengar för allt detta.

måndag 14 november 2016

Göteborg och tillbaka

Lyckligt att vara hemma. Jag är så innerligen trött, om än fylld av nya upplevelser. Inget så märkvärdigt egentligen. En ny stad att få till sig, det lilla jag hinner se och uppleva kompletteras av den information som känns angelägen att söka upp medan man är där. En påfyllning i erfarenhetstanken. Bilder i hjärnan. Allmän inspiration av fina skyltfönster. Och annat.

Saker som jag inte förstår och undrar varför

Att få känsla av att vara vuxen. Vuxenpoäng. Öööh, är det något som man behöver få poäng för? Hur är det då med äldrepoäng när man passerat t.ex. 60? Försöka få sitt hem att likna ett hotell. Hotellkänsla såsom lyx. Öööh, jag finner inget hemmamysigt med hotell. De har sin funktion när de behövs och så länge som madrassen är OK, men såsom hem?

måndag 7 november 2016

Försvinnande skatter

Barnbarn som helt frivlligt och utan några hämningar kryper upp i famnen. Och blir där för en god stund. Och då tänker jag "Jag kan inte vara helt fel."

söndag 6 november 2016

Läkande söndag

Denna hösten har varit och är alltför fullbokad med saker att göra och avgöra (av vilka en stor del fortfarande finns kvar som en tickande plåga), händelser, resor, besök. Och så här fortsätter det och om nätterna surrar allt i huvudet och känslan av vanmakt och total brist på ork och kontroll infinner sig. Den är ju inte helt sann alla gånger, men ändå. Efter en sängliggande sjukfredag hade vi en lite darrig lördag och nu, söndag, börjar det bli bättre. Inget program, småpysslande och ta det lugnt. Nog så nödvändigt. Nästa helg åker vi bort igen på arbetsresa och nu vill jag ha en vecka framför mig med lugn kontroll av det som behöver göras. Hursomhelst, just nu njuter jag av denna dag.

onsdag 2 november 2016

Varför är finlandssvenska så extra extra viktigt?

Jag tycker om den här lilla kuturssfären. Inom den har jag vuxit upp. Jag kan dock tycka att den numera bitvis manifesterar sig på ett alltför potent sätt. En minoritet är en minoritet och vill den komma fram så måste man göra det snyggt. Riktigt snyggt. Eller ta som det är.

Moster

Det var något jag aldrig hade på riktigt. Min biologiska moster dog i tuberkulos alldeles för ung långt innan jag föddes. Efter det blev en min mammas väninna det som vi kallade moster. Hon var gudmor och ja, moster. Ett fungerande påhitt.

tisdag 1 november 2016

Min far och hans ena lunga

Ja den levde han ju med i över 35 år. Den dåliga lungan som orsakade så många problem togs bort och hans liv blev så mycket bättre, om än han behövde mera syre i omgivningen. Men vad han förstod var att vila mellan varven. Han höll på med sitt och så sa han "näpp" och så var det vila. Och så tog han itu med saker igen. Så här höll det på tills att cancern besegrade honom i den goda åldern av 86 år. Han for iväg nöjd med sitt liv och sina förväntningar om det som väntar. No comments här för min del. Men bra så.

Helsingfors tur och retur

Jag hade först inte tänkt åka med. En utställningsresa. Så kontaktade jag min bästa långlångvariga vän och det passade henne att träffas på lördagen i stan och då tänkte jag att detta måste göras. Ditresan var förfärlig. Stiga upp klockan fyra efter en dålig natt. Övertrött och med alla sorters nödlösningar på ätande som gjorde att även kroppen kändes helt fel. Besvärande torr luft på flyget, trånga säten och allt detdär. Tack till min tålmodiga make som lät mig vila resten av dagen och så hade vi en behaglig och tidig middag i hotellets restaurang. Lördagmorgon efter en lång och bra natt. Nya krafter. Gick in till centrum iklädd dunkappa, yllemössa och handskar. Gick lite i affärer med sitt ljuvliga utbud som jag nästan inte rörde, och så lunchträff med min förtrogna väninna. Vi spenderade tre härliga timmar och även den tiden blev kort. Väl tillbaka till hotellet hade maken haft kontakt med sin tidigare orkesterpolare som just denna kvällen med sitt band spelade på ett ansett ställe. Efterom maken råkar ha kontakter med ägaren så ordnades ett bord i en annars fullsatt lokal och vi delade en flaska skumpa till ett pris av noll pengar medan vi njöt av ragtime-musik och atmosfär för att sedan i god tid och god ordning ta taxi tillbaka till hotellet för att orka med morgondagen. Så kom söndagen. Väldigt lugn förmiddag för min del. Så gick jag in till stan, Akademiska bokhandeln, för att bocka av ett antal böcker på min lista. Råkade sig så att Don Rosa fanns där för att signera böcker så jag gick självfallet i fällan. Sedan bastu på hotellet, lugn kväll. Likaså lugn måndag morgon och förmiddag. Checka ut, taxi till flygplatsen (chaufför i svart kostym med vit skjorta och slips!!!) och en mycket behaglig väntan på Helsingfors-Vanda, som måste vare en av de bästa flygplatserna i världen. Denna gång behaglig flygning hem, sannolikt beroende på den behagliga tidpunkten. Nu är vi hemma och det är gudsketur helgdag och läge för återhämtning.

måndag 24 oktober 2016

Och bulla hit och kakor dit

Nu råkar det sig så, att jag inte alls lockas av fika och sött. Det har inget med disciplin att göra, det är bara en smaksak. Jag undrar nästan dagligen över de här överdådiga kaffeborden som det görs stort nummer av och där allt är sött, sött och sött. Och det räknas vara himmelskt. För mig är det äckel, äckel och äckel. Jag har andra laster men socker är inte en av dem. Just sayin.

söndag 23 oktober 2016

Jaha, och andra sidan av glädjen

Jag hade såsåså tänkt att inte ha för stora förväntningar. Det bara ändå liksom ackumulerade sig någonstans inuti och så fick det sitt uttryck av en kraftig panikattack i dag på stranden. Nekade ambulans. Jag är glad att flickorna inte såg detta. Sonen gick som mitt stöd hela vägen hem, jag fick en vila och så hade vi kaffe och ett långt och avslappnat samtal om allt möjligt. Jag behöver sånt. Kravlöst. Bort från mina svaga sidor. Känna att jag ändå duger på något plan. Ens för att diskutera om saker. Ens för att visa att jag kan fungera i vissa sammanhang.

torsdag 20 oktober 2016

Det surrar bakom ögonen

Sent ikväll, efter midnatt, anländer sonen med sin familj. Jag har ordnat och bäddat och moppat och styrt och ställt, sökt fram leksaker och ritpennor och ritpapper. Gäller väl närmast fyraåringen, de äldre barnbarnen är väl fast i sina skärmar. Normalt brukar jag känna mig nästan sängfärdig den här tiden på dygnet, men nu, icke. Det är nog ett väldigt efterlängtat besök.

lördag 15 oktober 2016

Poesi

Jag känner ofta och enligt denna del av dikt av Robert Frost The woods are lovely, dark and deep, But I have promises to keep, And miles to go before I sleep, And miles to go before I sleep.

fredag 14 oktober 2016

Vad är dåligt eller bra

Jag undrdrar ibland om vi är dåliga personer eftersom vi inte har hus och trädgård att sköta om utan bor i centrum av stan och det passar vår livsstil och de krav som ställs på vårt liv.

De här dämpade förväntningarna

Sonen med sin familj kommer på besök för fem dagar nästa vecka. Sen åker de vidare till Granada och så vidare. Man har ju förväntningar, som bromsas av realitetstänk. De förväntar ju sitt med vänner och eget program och vi kan ju inte förvänta oss mer än en skälig del av deras tillvaro här. Vi är inte deras allt.

torsdag 6 oktober 2016

Inte bara mansfasoner

Det här kunde någon ärkefeminist ta till sig: Jag har blivit förödmjukande ignorerad på ett ganska häftigt sätt av en kvinna i ledande position. Jag är alltså en kvinna och en person, och denna andra kvinna är van vid makt. Vilken skillnad mellan kön här? Patriakatet? Könsmaktsordningen? Något som har med makt att göra? Just wondering.

Alla dessa ädla känslor

Det kanske känns bra en sekund eller så att klicka gilla på ett upprop för flyktingbarn/svältande barn/stoppa this-and that. Blir man en bättre människa då? Not. Ge hellre hjälp lokalt, till din närmaste. Det ger resultat.

Det är ju alltför sent

Men vi hade en så härlig kväll som vi aldrig ville ta slut. Vi turades om att spela våra favoritmusikklipp och diskutera Saker. Det kan bli tungt följande dag efter en kort natt men det var det värt. Med det bästa sällskapet.

måndag 3 oktober 2016

ibland vill jag bara dö men det är ju ganska fegt

Man måste väl stå ut med sitt liv. Det är inte en dans på rosor alla gånger känns det som, men det är uthärdligt. Försöka, försöka genomlida de besvärliga stunderna.

lördag 1 oktober 2016

Störtgråt och jag börjar förstå

Att jag aldrig blivit hänfört ivrig av en hobby, aldrig gett mig in fullt ut på musikintresse eller annat. Dessa mentala begränsningar. När jag spelade piano hemma av hjärtans lust så fick jag tillsägelser om att i stället öva på min läxa. Vilket slöseri i ett liv.

fredag 30 september 2016

Dagens

Efter en lite lat uppväckning och några sysslor gick jag till kontoret till klockan tio. Numera sitter jag där mellan tio och halv två. Nästan alla dagar, efter att vår riktigt duktiga marknadsföringsperson och kontorsperson blev alltför gravid och numera är ett antal månader ur spel.Vi delar på betinget, min man och jag. Inte mig emot. Det kan vara enahanda, men jag tar det som det är. Det kunde vara värre. Gilla läget. Och det är inte så illa.

lördag 24 september 2016

Storlekar

Ska jag försöka skmälta in eller ska jag godkänna att det är en storlek större. Gå med på att favoritkläder från förr inte gäller mera. Det är bittert och ja, vad gör man.

Kanske jag har ett eget liv

Kanske är det just nu så att mitt liv inte definieras som att vara farmor och mormor. Med det inte sagt att jag älskar barnbarnen. Mina barn. Men de har ju sina egna figurer och sitt eget liv. Man finns där som en lämplig sidofigur.

Denna fina dagen

Ja det kan ju ha varit igår. Vi åkte tidigt till Pilates, det var ett höstmysigt morgontidigt ljus som var riktigt magiskt över havet. Det slår mig, fattar jag att på riktigt lever här.

tisdag 20 september 2016

Dit gick den första halvan av dagen

Ja vi har ju haft problem med vår AC. Det har varit samtal hit och dit, tekniker som kommer och går, alla med sina egna tolkningar av felet. Så fick vi en tekniker för själva märket och han gjorde sina saker och det var att vara till hands och inget, absolut inget fick jag gjort denna förmiddag.

onsdag 14 september 2016

Jag var och är liksom alltid fel

Jag var och är inte smal som min syster, jag var lite tjock, jag hade och har dåliga fötter. Jag upplever att jag föddes först för att producera en prototyp som sedan med födseln av mina yngre syskon resulterade i bättre versioner.

Språk

Varje morgon öppnar jag huvudet med att läsa nätnyheter på spanska, finska, svenska och engelska. Tyska, om jag skulle orka, oftast inte. Det känns bra att kunna förstå, om än de spanska tidningstexterna överraskar mig varje dag med nya ord som jag måste leta upp. De spanska skribenterna tar som ära att varje dag använda några nya ord som tecken på sin bildning. Men det var inte mitt huvudämne i dag. Utan det var det, att jag fortsättningsvis klarar av det komplicerade finska språket. När jag lät maken revidera ett mötesprotokoll jag hade skrivit på finska så hade han bara några petitesser att rätta till. Jag har heller inga problem med att växla mellan språk i ett flerspråkigt sällskap. Vanesak, antar jag, en bit av min tillvaro som jag har anpassat mig till. Det händer dock att något ord på ett visst språk inte kommer på en gång och då gäller det att hitta på en omskrivning eller rada upp begreppet på de språk som kommer upp i huvudet. Huvudsaken är att kommunikationen fungerar.

måndag 12 september 2016

Mytifierandet rörande barnbarn

De väcker ju känslor, småbarn aaahh. De väcker också känslor av leda när man måste vakta dem för länge. Ska man känna sig dålig då eller.

lördag 10 september 2016

Dessa psykbryt

De kommer då och då. Ofta inte helt lämpligt sådär socialt sett. Men de kommer då och då och det är inget jag väljer, helst skulle jag ju undvika. -- Svaga nerver, det har jag alltid haft. Däremellan går det ganska OK.

söndag 4 september 2016

Sluta förvänta sig för mycket

Vi var i Bryssel här nyligen. Jag hade undersökt och gjort listor. Vi hade ett planeringsmöte med en del av vårt resesällskap. "Jamen det här måste vi ju absolut göra". Den brutala verkligheten var att en vistelse med olika sorters personer och okontrollerbara tidtabeller ledde till ett antal psykbryt för min del - och ändå må sägas att det var en givande resa. Jag ska aldrig igen skaffa mig förväntningar. Ta det som det kommer.

Tillbaka och svettig

Sommaren här är inte slut, tvärtom. Just nu har vi värmebölja med real feel närmare 40 grader och det vore väl OK om det inte hade infallit sig att vår luftkonditionering pajade. Det har varit besök av fixenissar och de har försökt sitt men de måste konsultera något center i Barcelona och det går till nästa vecka. Detta leder till en ytterst seg tillvaro. Vi har samlat fläktar härifrån och därifrån, men det mesta går ut på att inte göra något ansträngande som att städa eller dylikt för då blir man blöt av svett och helt utslagen. Laga mat går just och just med en fläkt bakom ryggen på köksbordet. Jag älskar ju värme, men jag vill ha den i egenvalda proportioner.

fredag 19 augusti 2016

Att vara vem man är

Det är en svår fråga och en ständig tankenöt. Det går ju liksom inte att fläka ut sig åt alla håll. Så det är en viss yta hitåt och en andra ditåt, med samtidigt försök att vara så ärlig och bra person som möjligt.

torsdag 18 augusti 2016

Reseplanering i hettan

Just nu är det ju ganska hett här. Och förfärligt fullt med semestrande spanjorer från bl.a. Madrid. Med åren har vi lärt oss vad och vilka platser man ska undvika, vad som fungerar bekvämt och samtidigt njuta av årstiden med sina sammetsvarma kvällar. Särskild njutning ger också luftkonditioneringen hemma, att komma hem och dra av sig svettblöta kläder och klä sig bekvämt i behaglig temperatur. Om en vecka åker vi tillsammans med en liten grupp till Bryssel för fyra dagar. Ganska otippat resmål för oss, men det är som så ofta förknippat med någon bowlinghändelse som vi passar på att utnyttja för att göra en del turistande. Och som vanligt så studerar jag stadens turistinformation och gör listor på "måsten" och vad annat som kan kännas bra att se och göra enligt situation. Oftast reser vi på tumanhand men den här gången finns det andra personer och deras önskningar att beakta. Men vi behöver ju inte hänga ihop hela tiden heller med alla andra. Det kommer att bli bra. På söndag har vi en planeringslunch och då ska vi kolla upp möjligheterna och bolla med varandra om hur det kunde se ut. Och komma i stämning.

onsdag 10 augusti 2016

Logga ut ur verkligheten

är lyx och nödvändigt ibland. Sjukskriva sig mentalt och fysiskt för en dag och ta nya tag därefter. Det brukar göra susen.

måndag 8 augusti 2016

Om man äntligen skulle få godkänt

Ytan tenderar att spricka lite ibland. Men så tänker jag att personer som inte klara sprickorna kan lika gärna hållas utanför. Och det är ju inte så att jag odlar och utnyttjar sprickorna, de bara kommer, och hellre gråter jag på toaletten än pinar mina medmänniskor. Min älskade make blir pinad ibland, men här senast konstaterade han att vi borde prata mera. Jamen så sant. Och jo, jag har bestämt mig för att få godkänt. Take it or leave it.

Leva längre och hit och dit

Man blir överöst med råd om vad man ska göra för att leva längre. Varför frågar jag mig. Att leva så länge som möjligt är väl okej så länge som det finns livskvalitet. Men för övrigt så föredrar jag ett tidigare slut med stövlarna på i stället för ett sakta och oändligt långt dement hasande i en tråkig korridor.

söndag 7 augusti 2016

Jamen nu börjar ju sommaren på riktigt

I Norden återgår folk till arbetet, skolorna börjar snart och här hos oss kommer folk igång med sina semestrar. Nuförtiden när man är uppkopplad åt olika håll så kan det kännas underligt ibland.

lördag 6 augusti 2016

Jag alarmistvägrar

Jag lever mitt liv i det som nu gäller för att leva sitt liv. Utom att jag är varken vegetarian, vegan eller något annat som tycks gälla enligt de nya trosuppfattningarna. Jag flyger dit det krävs, kör bil dit det krävs, äter vad som kroppen kräver och som känns bäst. Om tiotusen år eller så blir det ändå en ny istid och så börjar allt från början. I vilken form vet vi inte.

fredag 5 augusti 2016

En eftermiddag och en kväll, en fredag i augusti

Det är hett ute. När jag har suttit på kontoret den förmiddag som krävs då och då och gått till butiken för att skaffa middagstillbehör så väl hemma rullar jag av mig mina svettvåta kläder. Klär mig i svalt, löst och bekvämt och njuter av luftkonditioneringen. Jag har ordnat upp köket, diskat min stekpanna i gjutjärn med kokande hett vatten utan medel, och jo, vi åt en syndig bit av kött med potatis, blomkål och bea. Varför är det nuförtiden så ytterligen fel att äta rött kött, ens några gånger om året?

torsdag 4 augusti 2016

Mitt överjag och mitt underjag

Mitt överjag ser vad som händer och har åsikter och synpunkter och goda råd. Mitt underjag fungerar som det fungerar och lyssnar underdånigt men så går det ibland som det går.

Dammsuga nätet

Det är reatider. Jag ids inte springa i butiker på måfå. Jag fönstershoppar i nätbutiker hit och dit och har blivit rätt listig på att hitta vad jag är ute efter. Hitta väl uttänkta fynd. Inte köpa för att köpa. Jag har skaffat en vinterkappa till en tredjedel av priset (ja, känns inte så aktuellt just nu, men framförhållning och ta vara på ett bra tillfälle), och till halva priset har jag skaffat en praktisk bag för våra Pilates-tillbehör och ett par riktigt bra träningsskor). Tidigare har jag beställt hem fina tyger till en bråkdel av priset. Och när jag nu var i farten så beställde jag visst en ny handväska i läder från Florens, Italien. Inte nedsatt men inte så dyr heller. Och ett skyddsfodral till mobilen.

tisdag 2 augusti 2016

Skoskav

Så här om sommaren skulle jag i vissa sociala sammanhang och annars använda klänning eller kjol eller något som inte är långbyxor. Då känns det inte riktigt rätt med strumpor i skorna eller för varmt och märkligt med strumpbyxor. Men jag får så förfärligt skoskav. Så jag lämnar klänningarna och kjolarna i garderoben och fegar med långbyxor och tunna kortstrumpor i skorna. Och plåster för säkerhets skull. Men det känns så fel och orättvist. Behöver lösa detta. Vill inte ha onödiga begränsningar medan jag nu ändå lever och är med i svängarna.

lördag 23 juli 2016

Slutet

Vi är ju kanske inte döfärdiga, maken eller jag. Men det har kommit över mig en känsla att jag inte kan vara ensam utan honom. Vad är jag då bra för. Vi har kanske 20 eller 30 år kvar. Blir vi dementa eller annars hjälplösa.

torsdag 21 juli 2016

Det är den här veckan i slutet av juli

När det är internationell Habaneras-tävling med en massa körer. De blir bättre år för år och det är inte så dumt att sitta i publiken. Men för min del bara till pausen som infaller cirka halvett (själva konserten börjar kl 23). Det är mysigt att sitta ute i den ljumma sommarnatten och träffa folk, men sen är det onekligen tröttsamt följande dag. Så nu tänker jag ta mig en nödvändig siesta. Sen orkar jag ikväll igen.

onsdag 20 juli 2016

Sommarvardag

Alltid händer det något smått och så är allt lite annorlunda. Lite om än lite. Jag skaffade mig en ny mobiltelefon med ett nytt system. Numera är det Android som gäller och jag navigerar förtjust mellan alla möjligheter. Jag flyttade endel växter ut på balkongen i solen och hoppas att lavendeln börjar blomma på riktigt.

Sommar!

Dit försvann härliga maj och underbara juni i ett snabbt swisch. Men hörni nu är det sommarkänsla. Folk är eller börjar vara på semester. Det är dags att vara sent ute och njuta av de ljumma kvällarna. Försöka sova så sent som möjligt om morgnarna till dagar som är rätt arbetsfyllda, sova en siesta om det går, sedan ut i den sköna och ljumma kvällen. Det gäller att passa på så länge man lever.

lördag 2 juli 2016

Häpnad

Så sitter man här och har i sin iver lagt upp en bild och några ord på Facebook och någon kontakt från way back then har sett och gillat. Jag undrar, var det något i bilden, var det något i orden. Jag är hursomhelst en stor gillare av Facebook, tänk vad man får se och veta om vad personer väljer att dela.

Sociala medier

Jag sprattlar lite runt. Jag har ju min blogg, Facebook och nyligen Instagram. Jag tänker att de alla har sin beställning. Ja, man lär så länge man lever.

fredag 1 juli 2016

Många tankar att sortera

Förra veckan, några vardagar och en del av midsommaren var vi i Finland. Det var vissa obligatoriska besök, affärsförhandlingar och en bit skärgårdvistelse. Och så läste jag en massa tidskrifter som kvällslektyr. Jag slås av kontrasterna jämfört med vår nuvarande tillvaro och andra iakttagelser. Det var ju inte på något sätt mitt första Finlandsbesök på länge, men jag var trött och skör och med alla antenner ute. Med det inte sagt att det var en viktig och givande vistelse på många sätt, och jag njuter i efterskott av de njutningskänslor som inte inföll sig då. Osorterade tankar: Inget slår en vacker sommardag i Norden. Det intensiva gröna mot en blå himmel, känslan av klarhet och höjd i luften. Fina byggnader, allt känns vackert. Här hos oss är sommaren ett hett dis och det finns ganska många fula hus och gator utan sommarfräschör. I Finland ser man många gråa lutherska individer utan självkänsla, och individer som förtvivlat försöker skaffa sig självkänsla med Marimekkokläder och liknande. Stöpta i en enda form. Här hos oss går man med huvudet högt i alla lägen och uppför sig och klär sig därefter. I Finland är det en stark inriktan på barn. De är gränslösa och dominerar scenen. De blir osäkra vuxna som inte vet vad de vill. Här hos oss finns barnen med överallt även hur sent som helst på kvällen, och vuxna dominerar scenen sådär i stort sett och barnen får så mycket kärlek och pussar att de växer upp till lika kärleksfulla individer och har inga trauman av att de blev ordentligt uppfostrade i hyfs. Ja, osorterat var det här. Bättre att få det nedskrivet än att försöka få det perfekt. Edit: Sommaren här är i alla fall garanterat varm och man behöver inte planera utifrån om solen skiner eller inte. Kvällarna och nätterna är underbara med sitt sammetsmörker. Vintrarna kan vara bitvis lite kyliga (nedåt plus tio) men det är i alla fall ordentligt ljust om dagarna. Vinner novembermörker alla gånger. Det här om självkänsla. Här hos oss går ingen och skryter och skrävlar för att dölja sitt osäkra inre. Vuxna och barn är trygga i sig. Trygga i att de duger, trygga med vad de gör.

lördag 18 juni 2016

Fick för mig att måla kontorets kylskåp

Det står nu uppställt på kökspation och jag tänkte att några uttjänta lakan lite däromkring skulle vara skydd. NOT. Spraymål breder sig ut överallt, långa vägar. Jag behöver ju få kylskåpet slutmålat. Det är mål nummer ett. Mål nummer två: rengöra pation. Vet inte ännu riktigt, men någon metod måste det ju finnas.

torsdag 16 juni 2016

Lite skvalleraktigt

Inget som berör någon som ni känner, men det är ju alltid lite läckert och befriande. Bland våra närmare vänner i Finland hade vi "elaka halvtimmen" och då fick man släppa loss. Däremellan var vi politiskt korrekta. Nu tänkte jag släppa loss lite, bara lite, rörande min Pilatesgrupp på gymmet jag går på. Jag har använt detta gym i över tio år. Mest för Pilates, och bitvis för annat. Jag har inte varit så riktigt nöjd med stilen, och tiden har åkt dem förbi. Numera är ju kraven högre. Jag har länge sneglat på alternativa lösningar, särskilt rörande Pilates som är min livlina till en någorlunda fungerande kropp. Så ligger denna installation ju behändigt nära och förändringsmotståndet och lättja har stått i vägen för åtgärder. Ja, hur som helst. Och av någon anledning som tydligen fick sitt utbrott i groende missnöje, uttryckte i morse en av damerna kritiska åsikter om det sätt på vilket gymägaren vid sidan om sina andra affärsåtaganden sköter sina lektioner med vänstra handens lillfinger. Totalt oengagerat, ingen korrigering av ställningar och rörelser, ingen riktig anda. Det var befriande att någon pyste ut med saken, och det fanns bifall. Sen har jag ju fegt och tyst undrat över en annan dam i femtioårsåldern som gör nummer av att hon stiger upp klockan tre på morgonnatten (efter att ha lagt sig klockan elvatiden på kvällen) för att göra en lång joggingrunda. I morse var det någon som undrade över detta och om hon kanske inte är lite nervös. Jag det har jag ju tänkt i tysthet och undrar vad det är som hon springer från. Och fyra timmars sömn per natt, det är ju inte klokt.

tisdag 14 juni 2016

Äntligt beslut

Jag har i drygt tio år, det kan vara tolv, det kan vara tretton, använt ett gym här i närheten. Detta gym var det första i stan att införa Pilates golv, sedan Pilates Reformer. Det kändes gott och väl. Nu har jag tröttnat på deras stil. Det saknas förnyelse som är på riktigt. Det är inte så att jag är ute efter det nya för att det ska vara sista skriket, men i den här stan finns det traditioner av "hur det alltid har varit" och näringsidkare som inte inser att tiderna förändras och att kundkretsen börjar ha nya krav. Denna morgon var jag på min nästsista Pilates Reformer på detta ställe. Min sista session är på torsdag och sen slår jag fast detaljerna om privatlektioner hemma hos min favoritinstruktör, det blir både maken och jag. Varför vara missnöjd när man kan vara nöjd.

måndag 13 juni 2016

Det här om tatueringar

Jag har svårt att vara överens. Jag kan förstå ett någon vill och det finns väl orsaker men jag, jag och jag gillar inte. Jag tycker att det är för det mesta ganska fult. Och en kränkning av vår naturliga hud. Vill man uttrycka sig så finns det ju olika kläder att ta till. Så nu fick jag det sagt också.

söndag 12 juni 2016

Trippel- eller dubbelfarmor

Sonhustrun har en dotter från tidigare förhållande. Medan de bodde här tog jag hand om henne som eget barnbarn. Vi har fortfarande ett fint förhållande. Hon svävar dock mellan sin biologiska mor och sin biologiska far och jag vet inte var jag står. Jag vill ju så väl.

Nog målat, nu vill jag börja sy

Jag har massvis av tankar om vad jag vill, jag har en vanlig symaskin, en overlock och snart även en coverlock. Det är all in. Min far hade också ett hobbyrum med alla världens verktyg för allt vad han ville och tänkte genomföra och kanske genomförde. Han gjorde en hel imponerande del faktiskt. Jag tänker på något liknande, inte i stora dimensioner, men att ha verktygen för vad jag tänker mig. Det kommer att bli försök och misstag. Men jag är inte helt nybörjare heller. Återstår att lära sig overlock och coverlock. Och att hitta tyger och lära sig tekniker. Tänk att jag på äldre dar hittat något som liknar en passion.

fredag 10 juni 2016

Dagens skriva om dagen

Vi åkte ut på en liten närutfärd över dagen med våra nära vänner och grannar. Vi åkte först på ett nyttigt ärende till Lions-rörelsens centrum i San Vicente, Alicante, för att överlåta cirka tusen insamlade glasögon som kommer att analyseras och skickas vidare till behövande t.ex. i Afrika. Detta är ett fortsatt arbete på frivillig grund. Nåväl, sen åkte vi med siktet mot någon berömd grotta, med kaffepaus på vägen. Det var imponerande bergslandskap. Grottan var på sitt sätt intressant och där byggde republikanerna flygplan i tiden, och ja, man har sett mer imponerande grottor. Guiden var föga entusiastisk. Sen åkte vi till en liten by och satt i lugn och ro i skuggan utanför ett hak och blev serverade sallad och goda lammkotletter stekta över öppen eld och hemmagjorda efterrätter och vänlig service. Fult och väldigt basic inuti, fult och oestetiskt på gränsen till oanad charm, men med den viktiga kärnan om att servera det bästa. Ja och så åkte vi hem genom kringelikrokar och var lite eftermiddagströtta men upplevde små saker och intryck och kom hem nöjda med dagen. Det behöver inte vara stort det man gör för att finna sin omväxling.

torsdag 9 juni 2016

Det kan börja dåligt men ändå bli bra

Det var något i morse som fick mig i total obalans. Inget särskilt, bara något. Jag som älskar och behöver lugna morgnar med välbehag för att sedan kunna fungera optimalt resten av dagen. Vad det nu var som störde. Men jag smällde alla dörrar jag kom åt, röt åt katterna och härjade på, svor alla svordomar jag kom på och slängde saker i golvet eller längs väggarna. Ett riktigt hackamalabrythat. Ja det gick ju över och jag kom in i känslan av att älska min tillvaro, särskilt efter att jag åkte till våra särdeles osorterade garage för att ordna upp (=tar bort mardrömmarna av total okontroll) och körde igen med min älskade bil som jag lärt att inte vara rädd för utan bara njuta av. Jag tänkte att det är en för fin bil för mig, men så tänker jag att när den nu ändå finns så varför inte njuta. Tids nog blir den för gammal eller något annat händer.

tisdag 7 juni 2016

Nej nu ....

... har ju tiden bara flugit iväg. Inte så att jag glömt bloggen, varje dag tänker jag på den och vad jag vill skriva, och så glider dag efter dag förbi. Suttit vid datorn har jag nog minsann. Försjunkit mig i Pinterest och sökt inspiration för bostadsrenovering, kontorsrenovering, klädmönster. Kollat sytekniker på Youtube. Beställt tyger och tillbehör. Skaffat mig en massa roligt surr i huvudet. Genomfört en del, mycket återstår. Bra så. Försökt njuta till max av årets härligaste månad, ljuva maj. Inget serietittande om kvällarna, bara sitta i kvällen med dator eller bok och njuta av det speciella ljuset. Sen tända en lampa och sitta lite till. Vi skulle inte åka nånstans denna sommar. Så ploppade det upp ett affärsärende i Finland så nu åker vi dit strax före midsommar. Träffar svärfar som fyller 85, upplever lite sommar-Åbo, träffar dotterns familj, sköter business, firar midsommar i skärgården. Allt detta på sex intensiva och förväntat härliga dagar. SEN ska vi vara här, är det tänkt. Varsågod för lägesrapport och tack till mig själv som senare kan få dra mig till minnes om hur det var i maj 2016.

söndag 8 maj 2016

När själen inte hinner ikapp med kroppen

Det hände både på vägen dit och på vägen tillbaka hem. Göra saker hemma, åka tåg Alicante-Madrid på drygt två timmar, komma fram och inte fatta att det som hände före resan faktiskt ingår i samma dag. Andra vägen: Här sitter jag hemma och fattar inte att jag faktiskt idag tog lokaltåget från Chamartin Madrid till Atocha Madrid, satte in mitt lilla bagage på förvaring, gick i strilande regn till Reina Sofia-museet i närheten, köade i regnet, kollade plan två med spansk konst från första halvan av 1900-talet. Gick tillbaka i strilande regn till Atocha-stationen, gick runt där, åt en lätt lunch, äntrade tåget till Alicante, det tog två timmar och fem minuter. Agerade chaufför på vägen hem från Alicante till Torrevieja. Installerade vår några dagars gäst.

torsdag 5 maj 2016

"Det är slut nu" - Ett särskilt intryck från väldigt länge sen

BAKGRUND: Under gymnasiesomrarna och kanske den första studiesommaren hade jag sommarjobb på "Valtion-Riks", samtalscentralen. Det var på den tiden då fjärrsamtal (typ mellan städer, för att inte tala om utomlands) beställdes separat och så inväntade man högtidligt. Det var endast inom det begränsade lokala telefondistriktet som man kunde ringa direktsamtal. Det krävdes en utbildningstid på 100 timmar för att lära sig alla distrikt, hur de var interopplade, koppla sladdarna rätt och hur samtalsbeställningarna skulle hanteras. Nåväl, utmärkte man sig steg man i den lilla karriären och fick jobba bland dem som tog emot samtalbeställningarna. Fyllde i hålkort. Där satt man mitt emot varandra under översyn av övervakaren som samtidigt hade koll på samtalsförmedlarna. Från samtalsmottagningen hade vi även insyn över ingången till utrymmena. STORY: En dag då jag satt i samtalsmottagningen med god insyn över ingången, öppnades dörren, och in kom en tärd ung dam (lite över 20), anställd här och som hade använt alla sina semestrar för att sköta om och närvara med sin dödssjuke make med vilken hon hade en liten dotter. Där kom hon in till sin arbetsplats som till sin familj, och så sa hon tyst uppgivet och sorgset odramatiskt "Det är slut nu." Jag glömmer aldrig hennes röst, hur hon uppträdde, hennes konstaterande, hennes uppgivenhet och sorg och hur hon först kom till dem som i första hand hade stöttat henne på vägen.

onsdag 27 april 2016

Tycka om konst och bilder

Vi har ju alla våra preferenser vad gäller det som hängs upp på väggarna. Det är kanske något i vårt undermedvetna, något som vi lockas till. Det kan också vara önskan att följa trender. Jag läser då och då inredningstidningar. Jag kan tycka att en del av tavlorna på väggarna är så helt enkelt motbjudande att jag inte får ihop det med tycke. Det är nog mode över det hela.

Dessa tider

Jag funderar då och då på samhällsutvecklingen. Det finns ju olika perspektiv. Finländska krigstiden och tiden efter den. Hur ansträngningarna och värderingarna var annorlunda. Men så tänker jag också på ett riktigt längre perspektiv. Tider när nutidens tillvaro och konstruktioner inte ens fanns i den vildaste av fantasier. Då, då, kan jag fundera på om vår nuvarande värld har sönderutvecklat sig. Krackelerat bland alla bestämmelser och regler som gör det svårare än svårt att klara sin tillvaro.

tisdag 26 april 2016

Tillbaka

Allt väl, återkommmer. Det var fint på alla sätt. Lite utmattad dock av allt det goda.

tisdag 12 april 2016

Om det blir tomt här knappa två veckor framöver

så har jag inte haft ordenligt Internet eller resurser med tanke på alla nya intryck som jag förväntar mig att få. Vi ska åka på resa för att fira 40-års bröllopsdag och det blir St Petersburg. Mitt allra första besök till Ryssland och nu ska det njutas av kultur och en del kaviar.

måndag 11 april 2016

Nu är det ganska okej igen

Men jag vill nog mest göra saker för mig själv, städa och ordna och fundera på packandet. Jag vill att när vi kommer hem så vill jag att det är i ordning, jag ordnar och städar som om det vore det sista jag gör i livet. Lämna det snyggt efter sig. Jag vill ha en härlig hemmavaro att komma tillbaka till där jag sjunker in i mina och våra upplevelser och lever vårt liv vidare.

söndag 10 april 2016

Det var inte helt oväntat

men jag kunde kanske gissa, och där kom den. Motviljan och ångesten. Det har varit sociala sammanhang från onsdag till lördag och det har varit fina och trevliga människor, men nu tog orken slut. Jag vill inte att någon ringer, jag vill inte se någon, jag vill inte umgås i något som helst sammanhang just nu. Mina sociala resurser lyser på rött. Nu avsäger jag mig precis allt ett par dagar framöver och försöker hitta mig själv igen och komma över på gröna sidan.

fredag 8 april 2016

Tryckkokare

Jag har ett stort och bitvis störande och trängande liv inom min själ. Jag har svårt att ge uttryck och ge utpys. Jag tar in en massa intryck, många av dem nästan obemärkta när de når mina ständigt aktiva antenner som ingår i min person, vill det eller inte. Plats för explosioner. Som jag vill förtränga och de kommer ut som fysiska fenomen. Hjärtklappning, rodnad och utslag, orolig mage, ilska. Tyvärr kan jag inte välja. Jag bara är som jag är. Försöka stå ut. Ibland är det uthärdligt.

tisdag 5 april 2016

hackamalablodhatilska

Jag har varit ilsken som ett irriterat bi idag. Jobbat på att ordna upp arbetsrummet och försöka få ordning och estetik för ett rum som måste fungera och vara trevligt att vistas i. En plats där vi håller papperskriget arkiverat och en del annat. Logiskt och fungerande ska det vara. En massa onödigheter i pappersväg har jag med ilskans välbehag rivit itu och slängt. Jag försöker ju. Men utsikterna är fortfarande i stil med dagens två typiska händelser: Maken i morse: "Var-var-var finns en hög fakturor som jag skrev ut här nyss, har-har-har du sett?" Nästan panik. Jag intygade att jag varken sett eller rört. -- Fakturorna hittades i den låda där de ska förvaras, jamen tänk. Maken i eftermiddags: "Jag söker en uppsättning nycklar som jag mindes att jag lagt i bilen." Sökning i alla möjliga fickor, INTE på den plats där nycklar ska hållas. Jamen dit hade han ju lagt dem. Hoppsan. Suckelisuck.

söndag 3 april 2016

Ja nu är ketchupflaskan i farten igen, lite undrande och kanske lite elak

Jag har förundrats och förundras över dessa svenska välbeställda och välfotograferade bloggare (av dem som jag läser, och det kan ju finnas andra länders motsvarande bloggare och andra personer, föralldel). De reser till Afrika. En del delar ut glasögon mellan pedikyrerna och manikyrerna och utfärderna. Andra har med sig egen fotograf och tar strålande och leende rättbelysta foton av sig själv med något stackars afrikanskt barn vars öde de kan fundera på och sörja över när de väl kommit hem till sin ljust fräscha tillvaro där de ska hänga upp förstorade tavlor av Afrikabilderna för att inte glömma att minnas att tänka på dem och känna sig delaktiga. En del reser till Afrika för att bekanta sig och ta intryck av livsbetingelserna och av starka kvinnor (för de finns där, all ära till dem) och med det få inspiration till svenskdrivna feministiska inlägg i sin blogg (flåt men dessa duktiga afrikanska kvinnor drivs inte av feminism och PK, de drivs av viljan att överleva). Så kommer enveckasresenärerna hem med sina intryck och vad händer sen? Utöver att albumera de fina bilderna kanske någon ger sitt bidrag till faktisk hjälp i den mån viljan och medlen finns efter att vardagen lagt sig. Min morbror bodde tiotals år i Afrika. I egenskap av kirurg ordnade han för utbildning av sjukvårdare, ledde ett sjukhus och opererade och räddade otaliga liv under bitvis hopplösa omständigheter (såsom akutfall i hydddor utan el och vatten). El- och vattenförsörjning på sjukhuset kom och gick, samma gällde försörjningen av förnödenheter. Det gällde att trolla med knäna 24/7.

Jag vänjer mig aldrig trots att jag borde

Att det är helt normalt att folk ringer klockan nio på kvällen för något ärende. Nordbor ringer mitt i vår lunchtid för då har de ju avklarat sitt ätande redan tidigare. Många andra ringer också den tiden "för då är man ju hemma och åtminstone inte upptagen av arbete". Det finns nordbor tycker att söndag eftermiddag är den perfekta tiden för att sköta undan pappersarbete och ringa och fråga om saker. På söndagarna går lokalbefolkningen uppklädd på söndagspromenad, kanske även i mässan. Sedan samlas i regel hela familjen på en utdragen söndagslunch som pågår till sena eftermiddagen. Då sköts inga affärer. Utom nordborna med sitt pappersarbete då. Det är nog lite så, att långfredagen och kanske juldagen är de enda dagar då makens telefon inte ringer. Till detta kan det finnas kommentarer och alla sorters råd, men tro mig, i hans liv är det så. Om jag kan bli nervös? Jodå, men biter ihop. Min far var kantor och där var det minsann inga lediga söndagar heller.

torsdag 31 mars 2016

Jamen varför inte

Jag är som en ketchupflaska. Först kommer det ingenting och sen ingenting, och sen kommer det mer än man hade tänkt. Nåväl jag är på skrivarhumör just nu. Jag funderar ibland på dagarna på vad som kunde bli bloggvirke. Det är ju inte så att det är ett tvång, jag får ju inte betalt eller så, men det är en utpysport och när andan faller på så känns det skönt att skriva och förvisso, det är för mig också intressant att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit. Denna post tänkte jag ägna åt min anakronism och min nuvarande äntliga djupdykning i ett intresse. När jag var femton år eller så, så var jag helt fel. Jag kunde sy, virka, sticka och brodera. Men jag var inte tuff på det rätta sättet, och jag hade inte lov för mina föräldrar att hänga ute på stan som alla andra gjorde. Så handarbetskunnandet hade varit på sin plats i gamla tider, kanske. Jag tycker att folk klär sig utan stil nuförtiden. Tacka vet jag femtiotal och möjligheten för helt vanliga personer att klä sig värdigt utan att bli till åtlöje. Ja och så här kunde jag hålla på. Min äntliga djupdykning i ett intresse har att göra med sömnad. Ja något måste man ju gräva sig in i. Det är något som jag återupptagit efter tonårens sömnad av egna kläder, småbarnsårens sömnad av tröjor, overaller och omarbetning av gamla plagg i ny form när ekonomin var knapp. Nu, nu. Nu tänker jag återföda skapande krafter, köpa tyger och tillbehör i lager, skapa mig en riktig snickarbod att gottas i. Planera, skapa, sy. Öva upp nytt och gammalt. Om min far kunde ha snickarbod med en miljon verktyg och ett "industriområde" på sommarstugan, så varför kan jag inte ta ut svängarna och ägna mig åt sömnadsterapi. Det är precis vad jag fokuserar på just nu. Happy me.

Chanes salaos

Kryptiskt inåtvärmande, spansk och lokalt uttryck som har vissa kopplingar till min tillvaro. Jag har en låda som har just den rubriken. Dit hamnar allt möjligt smått som kan komma till användning. I mitt fall någon detalj i ett syprojekt eller annan kreativ verksamhet. Dvs. allt möjligt och omöjligt. Små rosetter från förpackningar, en bit guldfärgad väv, något någånting. Ordet chan, i pluras chanes, syftar på vita utlänningar -- nordbor, amerikaner osv. Inte mexikaner, kolombianer osv. Det har ingen nedsättande eller rasistisk syftning, det är bara ett begrepp. Kanske innebär det ungefär "en västerländsk person som ändå är en utböling". Dvs. någon som inte riktigt är införstådd i koderna, lite konstig men säkert trevlig. Nåväl. Om vi nu tar ett antal chanes och så gör vi något riktigt osannolikt -- vi saltar dem. Då får vi det konstigaste av det konstiga och det allt nästan omöjligaste av det allt nästan omöjliga. Så tar vi Torreviejadialekt där salados (saltade) blir salaos. Japp: chanes salaos. Det som nästan inte finns men som man kan samla i en låda. Eller i en butik som säljer allt möjligt. Ja kopplingarna? Jag är eller har åtminstone varit en chan. Jag förstår vad chanes salos innebär. Jag har en låda med allt möjligt osannolikt i.

fredag 25 mars 2016

Spanska mattider och spansk dygnsrytm

Ett typiskt spanskt morgonmål (el desayuno, dvs. bryta fastan, på engelska breakfast, samma här, bryta nattens fasta) är inte mycket att hurra för. Det kan vara lite flingor med mjölk, kaffe med mjölk eller inget alls. Arbetsdagen inleds oftast nio eller tio, vissa skoldagar kan börja redan åtta. Mitt på förmiddagen, elvatiden, är det dags för mellanmål, cirka halvtimmes paus, för många är det dagens första tugga. På det klarar man sig fram till lunchtid som börjar från och med två. Då övergår den spanska förmiddagen i "la hora de comer" (mattiden på dagen) och eftermiddagen inleds. Fram till klockan två hälsar man med "buenos dias" (goddag) och efter två med "buenas tardes" (god eftermiddag). Man kan t.ex. komma överens om att hålla kontakt "a la hora de comer" och då är det mer eller mindre tretiden. Begreppet "tiden för eftermiddagsfika" finns inte. Vill en nordbo och en spanjor vara säkra om tidpunkt är det bäst att undvika dessa kulturbetingade begrepp och slå fast ett klart klockslag i stället. Det som enligt nordbor är mitt i dagen, dvs. klockan tolv, är i Spanien klockan två ("mediodia"). Arbetsdagen håller typiskt paus mellan två och fem. De flesta affärer är stängda. Sen fortsätter arbetsdagen fram till åtta eller nio på kvällen. Barnen avhämtas från skolan fem-sextiden, antingen av en hemmaförälder eller en äldre generation. Barnen får en mellanmålssmörgås och ofta blir det lek i parken fram till att läxorna måste göras före middagen. Eftermiddagen övergår i kväll cirka åtta-niotiden och då övergår man till att hälsa "buenas noches" (godkväll). Middag äts nio-tiotiden. Prime time på teve är mellan tio och tolv eller ett. Kvällsnyheterna sänds klockan nio och dagsnyheterna klockan tre, dvs. ungefär de tider då familjerna sitter till bords. På restauranger får man sällan middag före klockan åtta, och då är det mest utlänningar som står och väntar. Spanjorerna dräller in efter nio, under veckosluten oftast tio-elvatiden.

onsdag 16 mars 2016

Vad jag riktigt gör just nu

Jo missköter bloggen i alla fall. Och njuter av marsmånadens ökande kvällsljus och känslan av vår. Det är rent märkligt hur energinivån stiger. Så nu är det äntliga tag för att ordna upp och och ordna det trevligare omkring sig. Vi har ett s.k. bibliotek och ett s.k. arbetsrum, och de har förfallit till de rum dit man slänger in allt möjligt och stänger dörren. Och får ångest när man öppnar den. Det ska bli ett slut på det. Jag vill kunna hålla dörrarna öppna och vara tillfreds med det jag ser. Sen har jag jobbat med att stämma möte med maken för att gå igenom pappershögarna. Ingen lätt uppgift kan jag säga. Det kommer så gärna något i vägen varje gång. Men idag har vi bokat tid från tolv fram till lunch, som vi äter vanlig spansk tid, dvs. halvtre. Wish me luck.

måndag 29 februari 2016

Nyheterna i dessa dagar

Är det något man på riktigt vill ta del av eller? Det är nog så att man måste försöka leva sitt liv oavsett. Vad annat kan man göra? Jag är ingen beslutsfattare, ingen politiker, ingen påverkare, bara en av de här som med förvåningens finger i häpnadens mun undrar vart världen är på väg.

Sällsynt korall

När det finns riktigt ordentligt raka rör i en konfidentiell kommunikation. Då kan man gråta av lättnad och glädje och tycka att allt ändå inte är helt fel heller.

torsdag 25 februari 2016

Dagar och dagar och butiker och butiker.

Vi har en närmaste närbutik som är lite klimpig; urvalet kan vara hur fint som helst och någon dag när man är ute efter något så har de inte. Annars bra att ha till hands. I dag gick jag till nästnärmsta närbutiken och kom hem med en välfylld kärra och många planer på hemkok och sånt. Koka egen buljong på kycklingskrov och fiskskrov. Jag är ingen renlevnadstaliban. Men smaken i köpta buljongtärningar är ju helt vidrig, plus alla tillsatsämnen. Det märks i vissa rätter, i andra inte. Att jag hittills har fått i mig alla världens tillsatsämnen och dylikt kan inte mera påverkas, men om jag får i mig godare smaker i resten av min levnads dagar, då är jag beredd att jobba för det. Buljongkok, it is.

söndag 21 februari 2016

Prototyp, med vissa fel

Jag är den förstfödda av förväntansfulla något äldre föräldrar som äntligen hade kommit samman för att bilda en äntlig familj. Jag har utöver psykiska spår av dessa förväntningar även genetisk fel bl.a. i mina fötter, som dock duger till att gå med, åtminstone fram till nu. Svullen och öm fotknöl till vänster. Jag har inte gjort något särskilt. Det är något plågsamt.

lördag 20 februari 2016

Vilken roll?

Jag har framför mig en kväll som ju kan bli OK. Men just nu känns det som att lite uppoffrig. Den kommer väl att ha sina glädjeämnen (om än det konceptet inte just nu ingår i vokabuläret), men det kommer väl att finnas OK stunder och kanske jag senare tyckte ett det var en OK kväll och om de övriga i sällskapet tyckte det, så det bjuder jag på. Jag undrar ibland om sällskapet på riktigt vill ha mitt deltagande, eller om jag är lite som en statist som liksom ingår i bilden för att den ska bli på så sätt som den borde vara.

tisdag 16 februari 2016

Som att jag undrar

Kunde någon av er skriva en kommentar. Jag känner en sån lust att skriva, men mina ord och bekännelser ekar ut i tomheten. Vill ni se mera, eller är det bara tomhetens tomhet utan värde.

I dag nya saker

har jag försökt att lära mig några nya appar. Det måste man ju försöka att göra. I en idealisk värld så laddar man ner en app och så är resten bara flyt på lycksalighetens väg. Vi vet alla att så fungerar det inte. Det känner jag av väldigt konkret just nu.

lördag 13 februari 2016

Många växlar i hjärnan

På ett sätt avundas jag personer som hela sitt liv har levat i en kulturstyrd och på det sättet trygg miljö. De är uppväxta med koderna, de flyter på i sin kända tillvaro. De vet exakt vad som är rätt att säga i en situation, vilka miner och gester som är rätt. De är lugna och tillfreds. Det behövs inga extra växlar. De är dock inte väldigt öppna för intryck, för att säga det så. Men så har de inte väldigt störd tillvaro heller. Medan jag, och jag varken klagar eller berömmer, utan konstaterar, måste växla om i hjärnan hela tiden. Lyssna och känna in. Agera och uttrycka sig därefter. Jag träffar nästan dagligen personer av olika nationaliteter, med olika kulturer, olika koder. Jag har vant mig med att vara "den konstiga i klassen", men jag försöker ju och ibland träffar jag rätt.

fredag 12 februari 2016

När vi nu en gång är på bekännelsernas väg

Den första gången som jag tillbringade några dagar tillsammans med min kommande make hos hans familj på deras sommarstuga och det var sång och glädje och skratt. Då undrade jag med tårar i ögonen och i hjärnan om det faktiskt går att ha det så här trevligt inom en familj.

"Han har haft det lätt"

Min mammas första interna kommentar efter installerandet av min dåvarande pojkvän, nuvarande make, på hans första besök, i vår familjevärld. Ja han var ju ledig och vänlig och artig i sitt sätt, inte full av komplex och hämningar. Måste man ha haft en svår och tung barndom för att bli en bra person?

Ensam eller ensam, det är skillnad

Jag njuter alldeles oerhört av att ibland vara helt för mig själv. Se på serier och film som bara jag gillar, hasa runt och ordna och städa och tvätta, laga mat på prov eller mat som jag säkert gillar. Eller vara lat. Det måste vara världens mest underskattade icke-syssla. Men vore jag ensam hela tiden skulle jag nog inte uppskatta varandet för mig själv på samma sätt.

torsdag 11 februari 2016

Lyfta upp handen

Jag får ibland impuls att göra min röst hörd i sociala sammanhang. Och ibland gör jag det. Kanske betyder det att jag vill leva och påverka. Jamen det får man ju hoppas.

Hur hände detta

Det är alldeles för sent och morgondagen kommer att bli seg. Men jag, som trodde att jag inte brinner för någonting alls, har efter kvällens Lionsmöte skrivit några starka argumenteringar till berörda personer. Kanske jag bryr mig, kanske jag har ett liv.

torsdag 4 februari 2016

Egobekännelser

När jag någon kväll känner för att kolla vad jag i känslors eller nutillvarons våld skrivit ned i bloggen så finner jag det aningen intressant. Något av det borde jag kanske ångra att jag skrev, men jag gör det inte, för att det var som det kändes just då, och det är ju en del av livsresan och en bokföring på vad som hänt.

När man missar framförhållningen

De senaste dagarna har jag i bitar storskurat vissa delar av köket för att få bort lukten av en kolbränd fisksoppa som katterna hade lyckats tassa i gång på en natt her nyligen. Maken vaknade till lukt och undrade varför grannarna steker sardiner mitt i natten, vilket de förvisso inte gjorde, det var vår spishäll och kastrull. Jag med min täppta näsa märkte inget. Men hårt har jag fått jobba med sviterna. Koka kastrull med maskindiskmedel, skrapa bort tjocka lager av kol, gnugga med socker. Putsa spis och kastrull med ugnsrengöring. Gnugga, gnugga. Ömma händer och fingrar trots handskar. Det räddade sig. MEN, täck hällens reglage till natten, lämna ingen mat på spisen av lättja. Nya levnadsregler.

tisdag 2 februari 2016

Det går vidare

En lite motig dag. Svårt att komma igång på morgonen trots en god och lång natt med underliga men intressanta drömmar. Ja livet går vidare dag för dag. Jag känner hur kroppen blir äldre. En långvarig förkylning, ansträngd barnbarnsrygg och allmän brist på ork tar ut sitt. Jag vill nog repa mig från det här. Det måste ju finnas ett antal rimligt goda år kvar.

måndag 1 februari 2016

Jag har lämnat bakom mig

tror jag. Att inte vilja leva. Att leva är inte helt fel, men jag har våndor inför ålderdomen. Och just nu våndor för att jag inte får upp bloggen på min nyare dator. Det känns som att jag vill banka huvudet i väggen. Riktigt hårt. Som att det nu skulle hjälpa. Men den uppgivenheten. Det måste ju gå på något sätt. Gaaahhh.

söndag 31 januari 2016

En tung och äntlig bekännelse

Sent på juldagen försökte jag ta livet av mig. Svalde piller i mängd och massa. Spillde ett glas vatten och maken reagerade. Ambulans och polis. Ett dygn på akuten med dropp och syrgas. Det är kanske inte så tokigt att leva heller. Men ibland undrar jag.

Nippor

Jag får nippor och det kliar och svider, mentalt. Jag försöker blogga från min nyare dator men får inte upp rätt sida. Loser. För att citera en fras från en film: "fuckfuckfucketifuck". Det var inte jag som sa det, citerade bara, men så känns det just nu. Sänt från min äldre dator. Som jag vill överge snart.

torsdag 28 januari 2016

Varit på resa

Och en riktigt viktig sådan. Jag vistades en hel vecka nära sonens familj och farmorade en hel del. DEN LYCKAN när en snart fyraåring inom några minuter på eget initiativ tyr sig till famnen. Tacka vet jag Skype och regelbundna resor. Återkommer.

tisdag 19 januari 2016

Planering för att slippa nästa jul

Det har varit för stressigt, ångestfyllt och på alla tänkbara sätt jobbigt med detta traditionella julfirande och fixande och gäster och värdinnevarande och tvång. Jag vill inte mera. Och då har jag till och med låtit bli att tvätta fönstren. Det är ett nejnejnej som nu gäller. Min dotter och jag har i fullständigt samförstånd gått in för att hitta nya planer. Vi skall vässa dem här snart. Min make kanske får något att säga.

måndag 18 januari 2016

På väg

Inte bara i resemening, för nu har jag faktiskt gjort kvällspromenad två dagar i sträck. Den ack så viktiga motionen som jag pga orsaker har försummat och inte fått till att bli av. I det här klimatet finns det ingen, absolut ingen ursäkt för att bege sig ut på promenad eller cykeltur. Ja, kanske sommartid under hetaste timmarna -- det är nog rentav hälsovådligt skulle jag tro. Påminner om hur jag ett antal år sen och inifrån min skönt svala bil såg ett par yngre personer utöva" hälsosam livsstil", jogga utan huhuvdbonad och vattenflaska mitt i hetaste dagen mitt i hetaste sommare. Det måste ha blivit en resa till akuten efter det. Men, men, nu lever vi i vintertid och jag njuter av alla fina vinterbilder från Norden, och visst är det fint med alla snötyngda landskap. En fin vinter i lämpliga minusgrader är ju perfekt. Men i avsaknad av den så njuter jag av vår Medelhavsvinter som jag i början hatade men nu har kommit mer än överens med. Det tröstlösa missnöjet och frysandet hade nog mera med dåligt isolerat boende och dålig uppvärmning än med själva vädret i sig.

söndag 17 januari 2016

Reseförberedelser

Om några dagar, onsdag den 20 januari, reser jag till södra England för att hälsa på sonens familj. De kunde inte komma hit över jul, och så fyller ju Little Miss 8 år den 23 januari. Det är bara jag, men maken har andra viktiga resor för sig, så det blir bara farmor denna gång. Första gången ensam. Men att ändå farmora med jämna mellanrum, det är viktigt. Må sägas att det är på sonens begäran, man vill ju inte tränga sig på. Men ack så välkommen resa.

fredag 15 januari 2016

Ja det var ju en tid sen, igen

Gillar inte, inte alls. Att det är så glest på bloggen. Det är inte så att jag skulle ha flyttat fokus till Instagram eller annat eller så. Jag finns inte ens på Instagram, i motsats till många andra före detta flitiga bloggare. Nej, jag vill fortsätta blogga och dokumentera min tillvaro och mina dagar. Skärpning där. Nuvarande tillvaro: Trött efter flera förkylningar men lugn och njuter av vila, återhämtning hägrar. Kommande tillvaro: En veckas resa till England för att umgås med sonens familj och njuta av vistelse i Devizes och vackra lantliga Wiltshire med sina böljande kullar, och kanske en hel del kyla denna tiden på året (för kallt: inte njuta direkt, men rusta sig). Här lokalt har vi begynnande vinterkyla efter varm höst och varm jultid. Det går ned till under tio grader om natten och vissa dagar når vi inte ens femton på dagen. Fram med vinterkläderna.