söndag 9 augusti 2015

Spridda tankar under en dag, nedknattrade anefter

Jag sitter hemma. Efter en ganska lång vistelse borta. Funderar på om det är måstapå att packa upp genast eller lite senare.

Det dyker upp tankar. Ska det bli bloggen, Facebook eller något annat. Det kanske blir något annat. Det här, mitt eget något.

Det här blir nog  ännu inte en bok, men det kan ju hända att det tar sig.

Märkligt att man måste hitta egna vägar att uttrycka sig, utanför de så att säga officiella. Egen och privat dagbok, kan det kanske kallas.

Jag har lite hosta,nysningar och stort snytbehov. Vet inte riktigt varför. I Finland tänkte jag att det kan vara blomster eller så, hemma igen undrar jag om det kan vara katterna. Det kan också hända att jag har en särskilt nervös näsa.

Alla dessa bilder från sommarstugor och “njuta medan det är öppet vatten”. Förstår och medlider.

My child, mitt barn, mitt barnbarn, men äger dem gör jag inte. Lånat dem stundvis intensivt, men jag är ju bara en liten del av skeendets flöde.  Förresten så undrar jag ibland om min urmoder, hon fanns ju någonstans länge tillbaka i historien.

Alla dessa engelsmän som söker den billigaste måltiden för alla dagar. Jag föredrar att äta billigt men gott hemma och sedan ta ut svängarna på något riktigt gott.

Min brorsdotter har de vackrast färgade ögon jag någonsin sett. Och ett vackert inre och yttre. Gäller även för hennes bror. Och systerdöttrarna är inte fyskam de heller. Och i och för sig inte heller våra barn. Jag tänker i bland så här i retroprespektiv att det hade varit intressant med flera egna barn, men det blev inte så för det kändes att vi orkade inte och nu är det för sent.

Och så tänker jag på det barn som inte blev för det skedde ett missfall och hur är det möjligt att vi inte skulle ha vår älskade son som gavs oss efter det. Ironiskt nog skedde missfallet på morsdagen. Förväntat födelsedatum för det som inte blev var datum för min mammas födelsedag.

Min mamma lever än men är inte riktigt närvarande. Min pappa dog för mångamånga år sedan i sina sinnens fulla bruk med kroppen förstörd av cancer. Frid över dem, om man får säga det så. Jag hoppas på en fridfull död för min mamma, hon har tjänat sitt och är i och för sig väl omhändertagen, men den här övertidstillvaron hon har just nu har känns onödig.







Inga kommentarer: