lördag 29 augusti 2015

Olika världar och vara hemma i dem

Att vara hemma, att vara hos dotterns familj i Åbo, att vara i Houtskär, att vara ute på holmen utanför Houtskär, att vara hos sonen i England.

Att vistas på olika ställen där man har en förankring och sköna rötter som har instiftat sig.

Det känns så självklart när man är där. Det är som att ha och få och flyttas och uppleva flera världar i ens tillvaro.

Jag kan tycka att det är märkligt och underbart.

Lycka i alla potenser

Att få vistas på ett boende på en farm mitt i vackraste Wilsthire med sina böljande fält och enormt hänförande vyer och därutöver umgås med son och dotter inklusive barnbarn, kusiner som leker tillsammans.

Det blir inte bättre än så.

Gamla hus med halmtak, gamla kyrkor och kyrkogårdar, lummiga vandringsleder, hästar, kor och får, vår hyresvärd och godsägare som går längs sina stora, verkligt stora och natursköna marker med käpp och ett halvt dussin hundar. Så engelskt lantliv som det kan bli.

Och denna familjegemenskap.

måndag 17 augusti 2015

Jamen vem är jag

att få ta del av svärsonens familjs sommarställe. Ingen och något. Fatta, att man är en del av en familj, genom blod eller genom kärlek.

Deras andra verklighet

Vi var inbjudna till en av J:s kunder. Sådant är trevligt och givande på många sätt.

Det är en förtroendehandling. Vi fick libanesisk mat och en fin pratstund, även lite på djupet.

Äta tillsammans, Titta varandra hederligt i ögonen. Vara vänlig. Höra om tråkigheter om hur det kan vara där borta.

Jamen tänk, ett av dessa besök

Min svärfar ringde just upp. Han hade ärende om någon bankdetalj som jag bad honom hänvisa J till.

Det har nyss beställts biljetter för honom för en tvåveckorsvistelse hos oss. Det kommer att förekomma bowlingtävlingar och annat med J, men för övrigt gäller det ju att planera menyer och mathållning.

Gör det så gärna. Han är en så diskret och vänlig person. Och kanske vi går ut på lokal någon gång.

** Knäböj med desperata fingrar i en desperat mun.**

Ja det ordnar väl sig.

Glidit in på spåret

De här pillren som Mister Butter läkare skrev ut har på tre nätter gjort susen. Jag sover och återhämtar mig och konfronterar tillvaron med energi och förtröstan.

Vilken skillnad. Jag har förvisso haft liknande piller tidigare men tänkte att nu ska jag pröva utan då allt annat tycks gå så bra. Platt fall. Inte så att jag vrider mig tormenterad av bekymmer, men sömnen bara inte infinner sig. Kanske någon ynka timme på morgonnatten. Dagsresultatet och livskvaliteten därefter.

Min mamma, som alltid plågades av sömnlöshet, konstaterade att "tänk vad jag hade kunnat åstadkomma om jag hade fått sova". 

Ja, så nu väntar en vecka med sonens familj i England. Dottern med barn sällar sig till sällskapet och kusinerna ska få umgås. Ser mycket fram emot denna resa.

lördag 15 augusti 2015

Mister Butter läkare

Jag behövde någon utskrivning av recept.

Jag beställde tid för min familjeläkare via nätet med mitt hälsovårdskort som kod.

Fick tid inom ett par dagar. Han ordnade saken.

Han var nästan vänlig.

Anpassa sig igen

Inte lätt att få själen att landa sådär på riktigt efter min Finlandsvistelse. Men det är väl en del av det som är meningen -- att landa med nya perspektiv och den lilla stördhet som följer.

Lillla, vad menar du, stördheten är ju stor. Ja det är den och det tog nog en dryg vecka att komma igen. Ja, en vecka eller så.

Eller lite till.

söndag 9 augusti 2015

Spridda tankar under en dag, nedknattrade anefter

Jag sitter hemma. Efter en ganska lång vistelse borta. Funderar på om det är måstapå att packa upp genast eller lite senare.

Det dyker upp tankar. Ska det bli bloggen, Facebook eller något annat. Det kanske blir något annat. Det här, mitt eget något.

Det här blir nog  ännu inte en bok, men det kan ju hända att det tar sig.

Märkligt att man måste hitta egna vägar att uttrycka sig, utanför de så att säga officiella. Egen och privat dagbok, kan det kanske kallas.

Jag har lite hosta,nysningar och stort snytbehov. Vet inte riktigt varför. I Finland tänkte jag att det kan vara blomster eller så, hemma igen undrar jag om det kan vara katterna. Det kan också hända att jag har en särskilt nervös näsa.

Alla dessa bilder från sommarstugor och “njuta medan det är öppet vatten”. Förstår och medlider.

My child, mitt barn, mitt barnbarn, men äger dem gör jag inte. Lånat dem stundvis intensivt, men jag är ju bara en liten del av skeendets flöde.  Förresten så undrar jag ibland om min urmoder, hon fanns ju någonstans länge tillbaka i historien.

Alla dessa engelsmän som söker den billigaste måltiden för alla dagar. Jag föredrar att äta billigt men gott hemma och sedan ta ut svängarna på något riktigt gott.

Min brorsdotter har de vackrast färgade ögon jag någonsin sett. Och ett vackert inre och yttre. Gäller även för hennes bror. Och systerdöttrarna är inte fyskam de heller. Och i och för sig inte heller våra barn. Jag tänker i bland så här i retroprespektiv att det hade varit intressant med flera egna barn, men det blev inte så för det kändes att vi orkade inte och nu är det för sent.

Och så tänker jag på det barn som inte blev för det skedde ett missfall och hur är det möjligt att vi inte skulle ha vår älskade son som gavs oss efter det. Ironiskt nog skedde missfallet på morsdagen. Förväntat födelsedatum för det som inte blev var datum för min mammas födelsedag.

Min mamma lever än men är inte riktigt närvarande. Min pappa dog för mångamånga år sedan i sina sinnens fulla bruk med kroppen förstörd av cancer. Frid över dem, om man får säga det så. Jag hoppas på en fridfull död för min mamma, hon har tjänat sitt och är i och för sig väl omhändertagen, men den här övertidstillvaron hon har just nu har känns onödig.







Återupplevelse

Håller på att packa upp. Det går lite långsamt. För varje plagg och tingest får jag en upplevelse; det här var i bruk dåochdå, det här blev inte använt för omständigheterna var inte som tänkt, det här köpte jag under en fin dag på stan.

Minnen.

lördag 8 augusti 2015

Härligheter

Här sitter jag med öppnade kaotiska resväskor och nyss hemkomna katter som snusar sig runt och håller på att lägga sig till ro.

Jag spanar runt i vårt hem och tillämpar i tanken, och hoppeligen även snart i gärning, inspirerande intryck från vistelse i olika miljöer.

Det är härligt att resa och ännu härligare att komma hem.

fredag 7 augusti 2015

Släktingar och tänk

Jag tänker ibland på det här med släktingar.

Inte bara dem som man har växt upp med: faster, morbröder, kusiner och så vidare.

Så finns det också en så kallad politisk släkt, den som kom in när barnen inledde allvarliga förhållanden, gifte sig osv.

Så tänker jag i mina tankar och konstaterar att allt detta har sina sidor.

Efterskrift: Jag menar inte problem, jag menar fascinerande. Att få ta del av en värld som inte fanns förr.

Hemma igen

Det var en synnerligen fin vistelse i Finland. Jag är så innerligen tacksam för det.

Nyss hemkommen med taxi från flygplatsen, AC som inte fungerar (men det ska väl klara sig på något sätt).

Jag har fått uppleva en dag i Åbo med fint väder och strosande längs åstranden, åkt ut till Houtskär och sommarstugeholmen, varit iklädd varmaste kläderna, badat bastu alla kvällar, doppat och simmat lite i havet, lyft potatis, fixat abborsoppa, spelat Skipbo om kvällarna, läst kvällssaga, varit på utflykt en vacker lördag till Bergskär, suttit inne under regniga oh blåsiga dagar och läst nyligen hittade tidskrifter från början av 1940-talet, varit med om ett utomhusdop under sommarens dittills vackraste dag, träffat släktingar, upplevt Helsinfors, träffat släktingar och vänner.

Nu ska jag smälta mina upplevelser och ta dem till mitt hjärta.