måndag 29 juni 2015

Den ibland trötta vardagens förtretligheter

I regel är jag inte så väldigt trött om dagarna. Det hindrar inte att jag kan vara yr och vimsig och göra bort mig på ett flertal sätt. Är jag trött blir det sjufalt värre.

I dag gick jag efter en synnerligen kort och dålig natt på tidig Pilates som tog på krafterna (men byggde upp något får man hoppas) och efter lite proteinintag och tillbörlig sittanervila gick jag ut på ärenden. Dessa måste först förberedas och hohhojjaa det var slitsamt.

Så ställer jag mig iväg och ser till att jag har alla tillbörliga dokument med mig. Går till notarien för en underskrift som måste intygas. Samma förvåning som alltid, "jamen måste detta intygas?" och jag blir lätt nervös, vilket lätt händer när man är trött. Någon bakom disken säger att "enligt lagen behövs underskrift inför notarie inte" och jag säger att men då en underavdelning till inrikesministeriet kräver det. (Lagen och dess olika sätt att tillämpas är i detta landet en ständig källa till alla sorters förvirring).

Där står jag och väntar på att notarien dyker upp och märker att jag har min topp ut-och-in. Rusa in på toan och vända ut och in och klä på igen.

Detta har hänt mig mer än en gång. Måste utvidga check-listan när jag lämnar ytterdörren: Har jag alla tillbörliga kläder på mig? Är de rätt väg?

onsdag 24 juni 2015

Listan - det hade jag på mig idag

Först var det Pilateskläder som jag efter avslutad session väl hemkommen slet av mig för att de var svettiga. Sen blev det hemmakläder, ett par bekväma och tunna byxor MED FICKA (jag behöver pga. min konstant rinnande näsa alltid ha näsduk nära till hands) och en bekväm överdel.

Samma kläder fick duga när jag körde J till flygplatsen, för han skulle flyga till Bergen i marknadsföringsändamål.

Sen blir det vita jeans och någon svartvit överdel plus svartvit tröja, svarta bekväma skor och svart handväska för jag ska gå ut ikväll för att träffa vänner och umgås. Det kan också hända att jag väljer gula skor och gul handväska. Göra lite diskret statement.

Man försöker finna sitt nöje i det lilla,

måndag 22 juni 2015

Listan - vart jag vill resa

Våra resepengar är nuförtiden helt avdelade till besök till dottern i Finland och sonen i England.

Men om vi går in på fantasier jag kan ha, så är det varken lyxkryssning i Karibien eller annat dylikt.

Mitt favoritmål är nog Skottland. Dels att igen uppleva Glasgow och Edinborough, dels att ha tid att ordentligt uppleva The Highlands med sin absolut hisnande natur. Kanske skulle jag vilja besöka de nordligaste öarna.

Västra Irland finns också på listan. Lär ska vara hisnande.

Nya saker på gamla dar

Det är ju ack så viktigt att hela tiden försöka lära sig nytt, för att hålla huvudet på alerten och ge kick åt tillvaron.

En av de sakerna just nu är golf. Jag kommer ju aldrig att bli annat än en medelmåttig amatör och jag har det inpräntat från barndomen att sportperson, det är jag absolut inte. Noll bollsinne.

Så jag har tagit tag i denna utmaning och gått på kurs och här nyss gjorde maken och jag vår första gemensamma halvrunda. Resultat ska vi inte tala om, men jag hade i huvudsak goda slag och så gick vi ju flera kilometer i vacker omgivning.

Omdöme: det här ska vi fortsätta med.

onsdag 17 juni 2015

Listan - ett ögonblick

Jamen så svårt. Det finns ju många ögonblick här i livet som har gett nya insikter, som har berört och ja, allt möjligt.

För mig var det viktigaste ögonblicket när jag träffade min man och det sa omedelbart klick på båda håll. Jamen tänk.

Madrid, jamen varför inte

J anmälde för länge sen om sin bowling i Madrid i början av juli och det förekom frågan om jag vill åka med och jag tyckte att det inte är intressant för det är för hett och jag kan detta med att gå Gran Via av och an, och Puerta del Sol och de viktigaste muséerna,

Men Madrid är ju förvisso mera än detta. Och bowlandet sker sent på kvällen så vi kan göra saker tillsammans och nu är det Planering på gång.

Ja, jag åker alltså med.


tisdag 16 juni 2015

Så skör är tillvaron

Jag har stressat med vår nya skrivare och vissa viktiga utskrifter i dag.

När man har något nytt rackartyg, av tvång när det gamla ger upp, så måste man bli bekant med hur det nya fungerar.

Perfekt fungerar det aldrig. Och då kan jag bli riktigt nervös, särskilt om det gäller att skriva ut något på numrerat specialpapper och provutskriften fungerar som det ska men när det kommer till skott så får skrivaren hicka.

Förstås så borde jag inte låta mig beröras. I slutändan får jag lov att skriva in en del kommentarer och annullera sidor med dubbla streck eller hur man nu gör, för de här sidorna ska gå till inrikesministeriet för godkännande. Och världen går inte under för några misslyckade utskrifter. Men ändå.

Nya tag i morgon. Men förstörda Viktiga Sidor är ändå en smärre katastrof att ta tag i.

Så skör är tillvaron.

Listan - Något jag vill ha

Om det med den här rubriken avses något utöver det som jag redan har, så är det i så fall bättre fötter.

Ja, jag får ju vara glad över att i det hela ha fötter som jag kan gå med. Men mina fötter har dock en medfödd inre defekt som medför dåligt, om ens nästan alls, utvecklade lymfkärl.

Det gör att mina fötter väldigt lätt sväller upp och när det är som värst är det väldigt obehagligt att stiga på de uppsvällda dynor som mina fötter kan bli till. Och som ett lyxproblem kan jag nämna att det är en svår balans att hitta skor som inte ser för fotriktiga och tantiga ut men ändå klarar utmaningarna. Lite fåfäng vill man ju vara.

Ja, det är på den nivån som det ligger. Materiellt sett har jag vad som behövs och jag nöjer mig även om det blir mindre.

Vad jag i slutändan vill ha är tak över huvudet och mat för dagen. Värme eller varma kläder när det är kallt. Skor.

Listan - Om tio år

Om tio år tror jag mig vara ännu i någorlunda fysisk form, förutsatt att jag har jobbat lite för det, med lagom träning och sånt.

Jag ser mig fortfarande aktiv i arbetslivet inom vår företagarverksamhet, med större eller mindre insats och i en eller annan form. Jag känner inget behov av en regelrätt pensionering (då man måste hitta på aktiviteter), för det är bra att ha något att vara aktiv med, så länge som det går ens delvis på egna villkor och man däremellan gör som man vill, som det var för oss redan sen länge. Jag tycker att det är bra att i bland ha vissa plikter. Jag försöker hålla uppe en aktiv och fungerande tankeverksamhet.

Vi satsar resurser på familjen och särskilt barnbarn som är snart på väg att glida in i tonåren och vuxenvärlden, och vi har ett bra förhållande med dem. Inte så intimt nära, för avstånden står i vägen, men barnbarnen godkänner oss åtminstone på någon nivå, och om allt går väl har vi goda förhållanden med dem även i framtiden. Det är kanske ännu inte tid för barnbarnsbarn.

Ja allt detta förutsatt att jag får bibehålla min hälsa. Om inte, är visionen annorlunda.

fredag 12 juni 2015

Ingen lista i dag, men lite lyxtillvaro i alla fall

Rubriken kunde kanske lyda "What have I done to deserve this".

Det finns dagar av stretigheter när allt skall förtjänas och så finns det dagar med element av vad jag uppfattar som lyx och guldkant på tillvaron.

Vi har ju business inom försäljning av bostäder. Det medför på den behagligare och intressanta sidan att bli inbjuden till ett litet tillfälle när någon byggherre inviger sin visningsprodukt. Då får man komma in i nya slags bostäder och hus och se hur de är inredda och så ingår det goda munsbitar och dricka.

I dag inträffade detta, i närheten av en golfbana. Så efter att ha inspekterat huset, inmundigat gottigheter och umgåtts med bekanta förflyttade vi oss till golfbanans träningdel och övade lite, och så tog vi en läsk med utsikt över de fina vyerna.

Så åkte vi hem med min nya bil som har så många finesser att det nästan är stressigt. När jag var van med min 15 år gamla bil så är ju dagens bilar ena vidunder.

torsdag 11 juni 2015

Listan - mina syskon

Jag föddes först. Efterlängtad och med alla förväntningar ställda från dag ett.

Så kom ganska snart min lillasyster.

När jag var sju år föddes min bror.

Tro inte

Jag placerade ett måttband, en våg, en kalender och en penna vid min makes säng.

Han har med många pengar och stort besvär ordnat sig ner till skäliga siffror och så pom! tycker han att striden är vunnen, men så är den förvisso inte,

Släppa lite här, släppa lite där och pom! tillbaka till ruta ett. Nästan.

Så nu är det en analyserad återtagen väg.

söndag 7 juni 2015

Listan - Mina intressen

Jag är inte en person som brinner för något intresse riktigt på djupet, bredden och höjden, Som att det är mitt nästan allt. Jag har dock gjort och prövat på olika saker -- t.ex. kör, kvartett, ridning och nu senast golf som kanske bli till något. Jag har också sysslat med Pilates cirka tio år. Jag tycker om att läsa böcker. Jag tycker om att tänka och analysera. Jag tycker om att sy, och att pyssla med praktiska saker. Fundera på och genomföra inredning. Jag är med i Lions, som går ut på att ordna välgörenhet.

Jag kommer inte att gå till historien som en av de här som gjorde något särskilt.

lördag 6 juni 2015

Mina föräldrar

Min pappa föddes och växte upp i norra Finström på Åland. Hans far och mor hade jobbat hårt, inklusive tider i Amerikat, för att skaffa ett skäligt stort hemman. Min far var dock klen och inte lämpad för hårt kroppsarbete så han studerade med sin fars godkännande till kantor i Åbo och Helsingors. Gården övertogs sedan av hans syster med man så den något stressande frågan fick sin lösning. Min fars första tjänst som kantor var i Munsala, där han hade en hushållerska som hette Hanna. För att laga mat och sköta hushåll, det kunde han inte. Han var en person med många förmågor och många hindrande komplex.

Min mor föddes och växte upp i Karleby som nästyngst bland många syskon, de flesta bröder som retade henne allt vad de hann. Hon hade en snäll och duktig mamma och en hårt jobbande far som hade tagit sig fram i livet trots en ytterst hård barndom. Han studerade tekniskt och hade jobb som lokförare, drev jorbruk, hade studerat näringslära och var före sin tid i bl.a. att "socker är det vita giftet". Min mammas barndom präglades dock av krigstider och flera syskon döda i tuberkulos, mamman var också nära att stryka med. Min mamma blev i sin uppväxt omskött med bra näring och tak över huvudet, men ingen hade tid och ork att ge varma kramar. Detta gav henne känslomässiga hämningar framöver i livet. En stor del av hennes ungdomstid gick åt till att piga för nära släktingar men när hon bestämde sig för att studera till barnmorska hade hin sin fars fulla stöd.

Min mamma och min pappa träffades efter att min far fått kantorstänsten i Karleby och min far, mycket eftertraktad bland traktens ungmör, valde min mamma dels för att de kom bra överens, dels för att min far konstaterade att sådan mor sådan dotter och min mormor gav ett gott intryck.

Det var inte lätt alla gånger, mellan krävande arbeten och svåra saker i bagaget. De var dock alltid välmenande, i grunden snälla och älskliga, moraliskt rättriktade och hederliga personer.

Jag har fått med mig mycket gott av dem, men onekligen en del jag kunde ha varit utan.

fredag 5 juni 2015

NU har jag fastnat på en av dessa bloggutmaningar

De är ju många gånger så syndigt intressanta och därutöver syndigt lätta uppslag för en bloggare.

Bland alla som jag har sett i flödet fastnade jag för nedan upppräknade lista. Må den tjäna som ett inledande kapitel till mina inlägg och ge inspiration till vad annat jag vill skriva om. Skrolla ned till slutet av listan och så tar jag mig an dag 01. Och dag 02 på samma gång, för i dag har det varit en dag med något som senast hände 15 år sedan.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min dag
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina intressen
Dag 05 – Mina syskon
Dag 06 – Om tio år
Dag 07 – Något jag vill ha
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Hit vill jag resa
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Det här åt jag idag
Dag 12 – Hiss & Diss
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad är kärlek?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Det här ogillar jag
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Ett annat ögonblick
Dag 21 – Den här månaden
Dag 22 – Något du inte visste
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Något jag inte klarar mig utan
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – En låt som gör mig glad
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min dag


01 - Usch vad svårt. Det finns ju så många vinklar att välja mellan. Men, *djupt andetag*, here we go. Jag föddes som första dotter till en kantor och en barnmorska i Melllersta Österbotten Finland. Året var 1954. Student 1973. Examen år 1980 från Åbo Akademi, diplomingenjör med inriktning på oorganisk kemi. Sen olika jobb. Flyttade till Spanien 1990. Här tar CV-delen slut. Jag är just nu enligt eget tycke en ganska bra person, livserfarenhet och allt det där. Försöker leva bra och vara snäll mot andra. Livet har inte varit utan kriser, om än inte av stora mått och katastrofer. Jag har inte alltid varit lätt att göras med (läs: bitvis riktigt jobbig) men har av skäl som jag inte förstår haft lyckan att gifta mig med en tålmodig och positiv person som gillar utmaningar.

02: - Har varit speciell. Jag fick en ny bil. Körde med visst vemod bort min 15 år gamla bil som jag gillade starkt men allt varar inte för evigt. Man kan ju säga att skillnaden är stor. Det finns finesser som jag undrar om de nu faktiskt behövs, men finns de och jag tackar och tar emot och använder vad jag använder. För övrigt vaknade jag med lagom stark träningsvärk och känner mig tacksam över att kunna jobba med att hålla muskelstyrkan i hyfsat skick. Vi åt lunch på lokal, ett av våra favoritställen, De har alla vardagar billig och supergod meny. Vi fick blandad grönsallad, kycklingsoppa, stekt lever och efterrätt för 10 euro. Oftast äter vi hemma, men vid valda tillfällen gör vi så här. Roligt att bli serverad och se på folk. Och prata. Hemma sitter vi med våra tallrikar framför tevenyheterna.

onsdag 3 juni 2015

Tillvarons magiska stunder

Den här tiden på året är så underbar som något kan bli. Maj månad är magisk, och jag sörjde lite när almanackan började visa juni, men det här försommarmagiska fortsätter.

Som alltid, det är det vissa ljuset. Vårens och försommarens magiska ljus.

Förvisso har vi ljus och sol året om, jämfört med Norden. Men årstidernas växlingar känns även här.

Och jag har som motto att njuta av varje magiskt ögonblick. Snart kommer sommarhettan på riktigt och det blir liksom för moget på något sätt. Även om de varma sommarkvällarna har sin magi de också.

Inställning folks, inställning. Jag tänkter ofta i vardagen på min kloka faster: "man ska ha det att vara roligt". Då går det att hitta fördelar och magi i allt.

tisdag 2 juni 2015

Som att svära i kyrkan

Kära blogg, nu måste jag få utgjuta mig. Jag blev så upprörd över något som jag förstås borde ha avfärdat med en lätt liten fnysning och axelryckning. För jag är ju en mogen och klok person som borde förstå att samhället och dess röster går genom sina mognadsskeden.

Men jag kunde inte låta bli att störas och måste knipa ihop för att inte börja skriva kommentarer. Därför vänder jag mig till dig, kära blogg. Det gäller nu främst två saker jag läste om idag.

En rabiat könsmaktsordningsfeminist tror sig främja regeringens jämställdhetstänkande genom att ge statsministern ett års gratis prenumeration på sin lilla rabiata blaska. Jag vågar gissa att den knappt kommer fram ens till statsministerns sorterande sekreterare. Ja kära blogg, jag är definitivt en förespråkare för jämnställdhet och lika villkor och det var säkerligen väl menat, men jag är illa rädd att krigiskt fäktande och svartmålande av män inte ger resultat här. Och jag kan väl tro att statsministern knappast kommer åt att läsa Vakttornet heller.

Så har vi flyktingarna som drunknar i Medelhavet och "jag vill inte vara del av ett samhälle som ser på detta med öppna ögon så därför vill jag betala mera skatt" (fritt citerat och inte hela pointen, men . förvisso så ingick den i argumenteringen). Jaha jaha. Jamen kära blogg, det är väl uppenbart att det nog används en hel del offentliga medel i berörda länder på att frenetiskt och osjälviskt rädda vad som räddas kan, dvs. ta hand om dem som når kusten eller närheten av den. Så hur ska vi hindra de maffiastyrda flyktingarna i de överfyllda och farliga flytetygen från att drunkna mitt i havet? Genom att betala mera skatt då eller? Placera hela Finlands befolkning på vakt i Medelhavet? Det skulle bli ungefär två finländare per kvadratkilometer. Finländare som gladeligen har betalat mera skatt och guppar med sina kikare och öppna ögon i Medelhavet, färdiga att ställa upp.

Kära blogg, jag vet att rabiatfeminister och skattekramare både har och kommunicerar värderingar som inte får ifrågasättas. Men då jag trots allt tycker att argumenteringen borde hålla, granskad från alla håll  och till alla delar.

Så jag utnyttjar dig, kära blogg, för att ge uttryck för mina tankar. Det är väl därför du finns, eller?