onsdag 30 december 2015

Ja det var ju nära livet

att klara sig genom julhelgen. Förkylningar, allergier och annat. Men maten var god, julklapparna fina och vi fick våra vilodagar. Fint väder. Dottern gav en fin konsert på Casino Cultural här i stan och nu har vi våra små planer inför nyårsfirandet. Det blir familjesamvaro med mat som kretsar kring spanska tapas. Jag får väl konstatera att jag har en underbar familj kring mig.

lördag 19 december 2015

Simma i orkelöshetens tröstlösa hav

Ja riktigt så illa är det kanske inte. Men nära. Och det kändes värre i morse när jag hostade och snorade ut nattens någorlunda vila och försökte få tag i tillvaron. Nu har vi fått ihop gemensamma ramar och planer och listor och ett spirande hopp infinner sig. Förstå inte fel här. Det finns inga konflikter. Vi är alla sååå överens, men det tog en tid att få till orken. Det blir bra detta. En fin julsamvaro med allra bästa familjen. (Saknar dock sonens familj, men det blir en annan gång.)

tisdag 15 december 2015

Orka och hushålla med krafter

Jag håller på att förbereda vår bostad mitt emot för besök av dotterns familj. Det är en mer än glädjefylld uppgift. Vad som stör är världens förkylning och hosta som tär på krafterna och kräver en massa vila mellan görandena. Då blir det prioriteringar som gäller. Som tur är, är vi och våra gäster ense om detta.

fredag 11 december 2015

Ordna och städa och städa och ordna

I vår lägenhet mitt emot på gatan där vi nu bor tillfälligt, där dotter med familj ska bo över jultiden i tre veckor, har det varit bitvis renovering och allmän oreda, och stället har fungerat som obestämt förråd för allt möjligt. Ordna, ordna och slänga skräp. Städa, städa och städa igen. Moppa bort damm och byggdamm, moppa igen,moppa igen. När inneboearna har lämnat stället (makens far fram till slutet av mars) blir det allvarligare renovering och sen får vi äntligen flytta in i en lägenhet som vi kanske aldrig borde ha flyttat bort från. Dessa varv i livet, dessa rundor, dessa tankar hit och dit, dessa omställningar av omständigheter. Vi har det bra där vi nu bor, men det ska onekligen bli skönt att "komma hem". För där ska vi bo tills vi dör eller något liknande.

tisdag 1 december 2015

Denna dag

har jag kockat och fixat och mixat inför barnbarnsbesök. Och så undrar jag, är det kanske för mycket salt, är det tillräckligt väl mixat, FYLLER DET KRITERIERNA? Lite nervöst är det nog. Man är ju aldrig säker inför nuförtidens krav. Kanske det ultimata testet är om barnet i fråga äter eller inte vill ha.

måndag 30 november 2015

Det här med att vara farmor och mormor

Medierna är fulla av sockersöta historier. Det är inte alltid så. Det kan också vara tråkigt, måstapå och ansträngande. Man tar det med all den ro och all den glädje man kan uppbringa. Men folks, det är inte alltid lätt.

söndag 29 november 2015

En av många saker jag funderar på

Det här med att välja att vara vegan. Det är ju ett val eller hur. När man gör ett val så väljer man vissa saker och då väljer man bort andra. Därför undrar jag varför en självutnämnd vegan vill äta kakan och hålla den kvar. Vad är t.ex. en vegansk sillinläggning, en vegansk hamburgare eller alla världens ersättningar för det som veganen vill ha men inte kan få? Varför inte stå för sitt val och ta för sig av en äkta vegansk meny i sin äkta mening?

Jamen tänk om jag

skulle spela lite piano igen. Vi har ett i garaget. Kanske det kunde tas fram och jag börjar från ruta ett. Jag kommer ju aldrig att bli något enastående, men tanken är att njuta av görandet. Vi var på en pianokonsert i går och jag grät nästan ögonen ur mig när jag insåg hur mycket jag saknar att spela piano.

lördag 28 november 2015

Nejmen nu går jag lite sönder

... innan jag får ihop bitarna. Det besök härifrån och därifrån och alla ska ha det bra och det finns så många detaljer att få ihop.

fredag 27 november 2015

Barndomsminnen och sociala gärningar

Jag håller på med en utmaning om gamla foton på Facebook och det framkallar gamla minnen. Utan att nämna namn, som jag förresten inte minns, så fanns det i vår barndomsnärhet en familj med rätt så ovårdade barn. Föräldrar som inte orkade eller riktigt brydde sig, vet inte. Hur som helst, min far tog sig an dessa barn för kamning och klippning av hår. När vi talar kamning så var det hår som inte hade kammats på väldigt lång tid, och min far redde tålmodigt ut tovorna och klippte till en acceptabel frisyr. Det var en social gärning kan man säga.

Mångalen

Jag försöker undvika att följa med månens faser. För att inte få förutfattade meningar om hur mina nätter blir. Men hur det nu är, vissa nätter är det så innerligt svårt att hitta fram till sömnen. Den är nästan, nästan där på väg att glida in och så, nej. För mycket hjärnaktivitet av fel sort, och så blir det stirrigt. Med tur så blir det några timmars sömn mot morgonnatten. Med underliga drömmar.

tisdag 24 november 2015

Finsk sisu finns inte mer

Denna genomträngande anda att ta sig genom vilka svårigheter som helst. Uthärda. Avstå. Ta sig igenom. Klara sig. Nej för nu ska man om det så känns rätt för en själv så kan man leva på bidrag och studera intigheter som leder ingenvart och klaga med sin välgödda buk om hur det är att vara fattig i Finland. Jo, och jag har nyss sett ett vinklat program där det tydligen räcker med att hänvisa till någon bibelvers och så är alla hymlerier OK. Medges dock. Det behövs alltid personer mot strömmen för att utvecklingen ska gå vidare.

måndag 23 november 2015

Mitt livs inledning till vintern

Alla de senaste 25 åren i Spanien har jag i skedet när varm höst övergår till vinter satt mig ner i förtvivlan och gråtit en tår över det inkommande frysandet. Jo för att även om det inte är minusgrader så är det råkyla på många håll, särskilt inomhus dit solen inte når och uppvärmning saknas. Så är det inte nu. Jag välkomnar behovet att ta fram varmare kläder, byta årstid. Jag vill dock ha lite uppvärmning inomhus, den startade vi förresten i dag, men det är inte någon kris. Jag fryser inte på samma sätt längre. Och så kan man ju alltid njuta av solskenet utan att svettas för mycket. Ljuset, det ljuset.

onsdag 18 november 2015

Mitt livs höst

Ja den är jag ju inne på. Det känns också märkvärdigt att jag i min tillvaro för första gången har accepterat att det blir höst och att jag har njutit av dess faser. Förr har det varit ett stretande emot och hatahata hösten och vintern och ska det nu inte snart bli ljuva maj. Nu ser jag med tillförsikt fram emot både senhöst och vinter. Stretar inte andligen emot, ser fram emot, anpassar mig. Man lär så länge man lever.

tisdag 10 november 2015

Respektera tillvaron

En av dagens lärdomar hos psykologen; "Låt säga att en dag har känts dålig och på alla sätt fel.

Men det har varit en dag i vårt liv och den har gett sitt. Den har inom sina ramar varit "fair enough". Och vi ska ta det som det är, inte kämpa emot det som inte går att kämpa emot. Göra det bästa inom våra ramar".

Friskförklarad eller något ditåt

I dag hade jag mitt sista möte hos psykologen. Det var givande och lite nostalgiskt, vi har ju ändå haft alla sorters samtal under det senaste året.

Hon tyckte i alla fall att behandlingen enligt hennes bedömning kan avslutas.

Så går livet vidare, med ny vägkost.

torsdag 5 november 2015

Försöker mitt bästa

Svärfar kommer ikväll för ett par veckors tillvaro hos oss. Det är ett kärt besök.

Jag har bäddat och tagit fram yllefilt för middagsvilan. En sängmatta. Plats och klädhängare i en utrymd garderob.

Ordnat bordet i köket så att det passar för morgonmål mellan tre.

Planerat menyer och, ja, så får vi ta det anefter.

Men jag vill att det ska bli bra.

Ordning och en viss kontroll passar mig bäst

Hur det nu är, det tenderar att bli rörigt och oordnat om man inte aktivt håller efter hela tiden. Jag har en make som har som vana att dumpa obestämda högar här och där.

Ibland orkar jag ta itu med det ibland är det sämre dagar på den fronten.

Men det stör mig. Ända in i sömnen. Igår tog jag ett visst krafttag och skapade den struktur som just nu behövs. Tog små högar, en åt gången och presenterade dem som att "nu får du lov att sortera detta". Och så stod jag bredvid och frågade papper för papper om det är arkivera och i så fall var eller är det att slänga.

Min make är en man av plenty fix, men hålla ordning på sina papper är svårt.

Och hörni, i natt sov jag så gott när jag bringat en viss ordning i vårt kaos.

söndag 1 november 2015

Min död

Jag vill ha den kontrollerad. Jag vill inte sluta mina dagar som en obestämd varelse. Jag vill att mitt liv skall ta slut när dags dato är.

Och jag vill ha detta bestämt så att jag med förtroende kan njuta av den tid som återstår.

Återstår att göra planer. Vi pratade lite om detta över lunchen i dag.

tisdag 27 oktober 2015

Borde tekniken göra det enklare för oss, eller

Jag förstår inte varför rubriken till mitt senaste inlägg ser så konstig ut. En av dessa oförståeligheter.

Jag förstår inte heller varför vår dyra och trådlösa skrivare skriver ut när det passar och helst inte och varför vår dyra och trådlösa skrivare på kontoret inte vill, efter en viss bröllopsmånad.



lördag 24 oktober 2015

Det livet som inte blev

Jag funderar då och då om hur det skulle ha varit om jag inte  hade haft ett missfall mellan våra välfödda barn. Vår förstfödda, ja hon var ju där.

Och vår andra kom till oss. Jamen tänk.

torsdag 22 oktober 2015

En torsdag som jag stressade inför men ändå gick rätt väl

Ja det var ju värsta stressiga dagen. Näää. På ett behagligt sätt. Många saker i almanackan. Sitta på kontoret, ta emot material som J ska marknadsföra nästa veckoslut i Hfors, Finland. Ta emot någon annan som stack sig in. Förargas över att en liten video som jag höll på att se på måste avbrytas.

Tänka på att passa tandläkartid. Sitta hos tandläkaren, inte alls behagligt men nödvändigt. Dyrt.

Gå hem. Byta kläder för att de tidigare inte alls kändes bekväma. Bättra på makeup lite för tandläkarbesök förstör ju allt man har kring munnen.

Hålla kontakt med J som ska komma "strax" och vi åker sökandes av parkering till en show house-happening där vi inspekterar ett lyxhus och konstaterar att vi inte har tid att åtnjuta den fenomenala serveringen, för vi har ett annat möte som väntar. Det känns så fel och orättvist och jag måste riktigt behärska mig för att inte leverera missnöje.

Ja och resten av dagen var OK, på ett OK-sätt. Inte perfekt men utståeligt.




söndag 18 oktober 2015

De här utegångarna ut ur innetillvaron som man borde göra oftare

Jag är ensam över helgen. Det sörjer jag i sig inte över, jag behöver min ensamhet då och då.

Men efter två sköna dygn hemma utöver något litet butiksbesök, så fick jag ett akut behov av annan omgivning.

Jag gick sålunda helt ensam ut på lokal för lunch och efter ett antal timmar hemma gick jag ut igen för en titt på folk och därefter litet kvällsmål.

Det gjorde gott kan jag säga.

fredag 16 oktober 2015

Våra ryssar, lägesrapport

Några månaders kattungar i all ära och visst är de jättesöta och jättegulliga. Och ganska besvärliga med sina ohämmade vanor och särskilt vassa klor.

Nä, det är nu som våra katter med sina några år på nacken börjar kännas riktigt sköna. Deras personligheter har utvecklats och de har lärt sig ett och annat. De är tillgivna och vänliga och har förvisso sina kattvanor, men det har ju katter.

Det är fascinerande att iaktta hur en hankatt och en honkatt, båda neutraliserade, har kvar sina könstilldelade egenskaper. Igor är stor och muskulös och har klart fokus. Olga är liten och mjuk och viftar omkring med sina klor och vet inte riktigt vad hon vill alla gånger.

Den här beskrivningen är inget manifest åt det ena eller det andra hållet, det är iakttagna fakta.

torsdag 15 oktober 2015

Alltid något att iaktta

Denna morgon, i min mening alltför tidigt (varför valde jag inte en senare tid?), gick jag till tandläkaren.

Det är några gator ner och i kors från där vi bor.

Men som att man hinner iaktta på denna korta sträcka i denna tidiga morgonstund. En kvinna i pyjamas och tofflor och slarvigt påklädd ylletröja (jamen vart var hon på väg och varför), en mamma med sitt skolbarn, ett antal kommunalanställda utanför en bar på morgonkaffe, några señoras med sina shoppingkärror, några bilar här och där.

Och allt detta registrerar jag och kanske minns någon gång.

onsdag 14 oktober 2015

Gör något gottt av det som kan

När jag står inför konflikter och svåra omständigheter eller ens lite stress, ja då reagerar min kropp och mitt huvud.

Magen går riktigt i olag, hjärtat bultar, jag går omkring spänd och nervös och helt oförmögen till att tänka klart. Det är som att begreppen om tillvaron bedövas, jag hittar inte tejprullen strax bredvid, allt går liksom i lås.

Och jag försöker. Nu tar vi tag i saxen, och vad var det nu som behövde klippas. Och så här håller det på.

Ja och i det stora hela uppfattas jag kanske som en rätt normalt fungerande  person. Och alla har vi ju våra drag.



Nattsömn var är du

Ja här sitter jag osomnbar och funderar varför nattsömnen inte vill sig.

Det är nog en del praktiska saker (mest halvfärdiga och svårorganiserade sådana), en del affärsfunderingar och saker.

Och så det här med släkten. Inte så att jag har något svårt med dessa peroner och de vanliga kontakterna förekommer. Men jag har som projekt att styra upp en fotoutställning hemma med förfäder, viktiga familjefoton osv. Och det kan ju hända att det grävde runt i något.

Riktigt dölugn är ja i alla fall inte. Vet inte varför.

fredag 9 oktober 2015

Att vakna med analys

En av mina favoriter är att vakna utan väckarklocka och sedan bli kvar i sängen och analysera vad jag har drömt.

Det går att få ut en hel del av det. Särskilt som jag alltid har älskat att Tänka och Analysera.

Ytligheter och försök på gamla dar

Jag har tänkt en del på att ta vara på vad går att ta vara på innan det är för sent.

Så jag har inför hösten och vintern gjort vissa anskaffningar av sådant som jag kanske använder bara några gånger men som jag känner mig lite extra i.  Jämfört med tidigare. Inga märkvärdigheter egentligen. Kjol och klänning i stället för alltid långbyxor och sånt. Försöka fixa detaljerna de gånger jag nu går ut, på det ena eller det andra ärendet.

Här hemma släpar jag alltid omkring i det bekvämaste som råkar finnas rent.

onsdag 7 oktober 2015

Livet vill inte alltid

I morse kom jag inte iväg på Pilates. Min kropp bara skrek emot och ville ha mera sömn och vila. Och många väldigt illaluktande toabesök. Och näsan rinner och hostan hostar.

Då får man anpassa sig.

tisdag 6 oktober 2015

Måste man krympa för att beundra?

Jag fick akut inspiration av ett FB-inlägg helt nyss. Någon kände sig krympa inför en mäktigt skriven bok.

Måste det vara så? Går det inte att bara helt enkelt beundra, lyfta hatten, känna respekt -- utan att förminska sig själv?

Fundera över tillvaron

Det kan inte hjälpas att jag varje morgon vid badrumsrutinerna ser mig själv i spegeln. Kanske vid andra tillfällen i andra speglar också.

Jaha och hur ser jag ut i dag? Lite extra trött kanske? Eller ganska OK? Det är ju ingen 20-åring som blinkar tillbaks, men dagsformen varierar ju. En dåligt soven natt syns utan krus.

Jaha och så tänker jag att dem jag möter i dag -- i affärer, kollegor och andra -- får vissa dagar konstatera att här har vi en något trött dam eller en äldre dam som har en av sina bättre dagar.

Jag funderar då och då även på livets slut. Det kommer ju förr eller senare i någon form. Jag vill inte bli alltför jättegammal. Inte gott för mig själv, inte gott för någon. Det kan nog bli någon klinik i Schweiz. Om jag har råd.

Men jag är hoppeligen inte riktigt där ännu. Kanske 15 eller 20 år till. Eller mindre om kroppen så säger till.

fredag 2 oktober 2015

Bra torsdag

Jag har en lång lista på saker som borde göras. Och lika lång är min mentala lista på svepskäl för att inte göra dem "just nu".

I går, torsdag, hade jag dock framgångar. Bockade av en hel del och tillbringade en riktigt givande eftermiddag-kväll på stan, inklusive kvällsmål på kvarterskrogen med J.

Och i dag ska jag laga en massa mat för frysen, inklusive kycklingbuljong. De här tärningarna som fås i butiken är ju behändiga, men jag gillar inte bismaken.

torsdag 1 oktober 2015

Eftermiddag, lång och nästan olidlig

Omkring klockan fem är tillvaron riktigt eftermiddagsolidlig. "Vill du ha kaffe". Jamen visst,



tisdag 29 september 2015

Jamen ta ut svängarna när det går

Här snart finns det tillfälle att klä ut sig. Jag har alltid beundrat Morticia i Addams Family. Dramatiskt vacker dam. Så nu söker jag på nätet om kläder, hår och makeup.

Tänk att för en kväll låtsas vara hon.

måndag 21 september 2015

Lite annat också

Jag tillbringar inte hela min tillvaro med att fundera på forntiden, men att analysera och försöka förstå har jag ju alltid sysslat med, det är något som driver mig där.

Men det finns också lite driv i att hitta något smått nytt, så länge som livet medger. Något ytligt men roligt. Jag tror att jag gjorde lite historia i min egen tillvaro genom att bära en klänning vid ett inte alltför högtidligt tillfälle. Gick lite över en gräns där. Kändes gott. Livet kanske ändå har något spännande att erbjuda.

söndag 20 september 2015

Känslosamt och hudnära på konsert

För att säga det rakt på sak: min far hatade kvinnor. Särskilt kvinnor som utövade musik. Detta under ytan.

Och för att mjuka upp det, han hade ju sina komplex och han var en på allt sätt välmenande person både som make och far. Mycket gott gjorde han. Något sken dock igenom.

Jag pratade med psykologen om detta här senast. Att jag hämmats både i mitt pianospel och mitt utövande av sång.

Känslor bubblade upp under en körkonsert igårkväll med fin pianist som ackompanjemang och en härlig solist med just mitt favorittonläge. (Varför ville alla sånglärare jag desperat prövat på tvinga mig in i ett tonläge som inte känns bekvämt, bara för att mitt register tillåter det??) ( Frank Sinatra sjöng aldrig något som han inte kände sig bekväm med, därav så mycket värme i tonen).

Well, gone are the days, men det kom nog några tårar av sorg och förlust i går.

PS. Jag känner inte till allt, men min farfar var en sträng och bestämmande person, dock inte helt utan hjärta,  och min farmor var den kloka och förmedlande parten. Hon hade det svårt med sina graviditeter och födslar och min far kom att bli kronprinsen, som inte fysiskt eller mentalt klarade av att ta över hemmanet, och han fick stöd i sina ambitioner, men något har nog blivit att skava här och där. Har jag på känn.

torsdag 17 september 2015

Till alla dem som tycker att Facebook är onödigt tidsfördriv

Om jag har varit med om en fin händelse eller kanske banal händelse och någon från det som var en del av mitt tidigare liv skickar ett gillande eller en kommentar och jag i min tur får delar av dessa människors liv.

Hur värdefullt och givande är det inte. Det är som att ha fortsatt kontakt. Min egen tankevärld får insikt och utsikt.


måndag 14 september 2015

Intressant hos psykologen

Det blev en lite längre session. Hon benade ut saker och det kom ju fram aspekter. Som att hon nu uppfattar det så att det i någon del av min förgångna familjehistoria finns något dramatiskt som har hänt.

Hon berättade också om en dramatisk händelse från sin farmors mor barndom och som hon ser att har påverkat hennes egna personliga historia. Det kan låta flummigt, men allt påverkar ju allt och de frön vi växer från formas utifrån så många saker.

Onekligen har det funnits svårigheter och viss dramatik i mina föräldrars släkthistoria. Men finns det någon jättehemlighet som ingen vet eller vidkänner eller är det en summa av kardemumman?

Jag tror lite på det senare. Fast vad vet jag?

Och det går väl inte längre än så. Hon menar att jag är färdigbehandlad och i skick, och vad som återstår är en sista avslutande session i november.

fredag 11 september 2015

Psykologfördel

Ja jag har ju den enorma fördelen att inom min sjukvård räkna med en psykolog.

Jag ska träffa henne nästa måndag.

Får se vad vi pratar om.

torsdag 10 september 2015

Har du körkort?

Det måste vara en av de mest förvånande och om man nu får säga, lite kränkande, frågorna jag har fått på sistone.

Frågan kom från en person, en hAn, som nu inte för övrigt verkade vara bakom flötet. Berest, bott många år utomlands. Skåning, vars tal jag inte alltid förstod och inte förstod han heller alltid mitt, i min mening tydliga finlandssvenska uttal.

Ja hursom. Ganska förvånad blev jag.

tisdag 8 september 2015

Varför våndas och orsaker till varför inte

Det är ju egentligen så enkelt. Uppgift: någon sak att göra.

Och så skjuter jag upp och låter det vänta och så väntar det fortfarande för jag är inte riktigt säker på vad jag borde säga eller göra eller skicka.

Så blir det ogjort medan våndan fröjdas.

Så finns det saker som fick sin bästa mognad av att inte göras genast.


söndag 6 september 2015

Det tog en dryg vecka

... att få själen tillbaka i hjärnan och kroppen. Första veckan tvingade jag mig att göra saker, görandes en kort plan som jag mumlade för mig själv och så utfördes den steg för steg.

Eller inte alltid, om annat kom i vägen. Såsom annan inspiration, lättja eller någon form av idsintekoma. Tanken om att beställa tandläkartid, tid till frissan osv. hade jag nedskriven, men dessa anteckningar kändes helt utomjordiska.

Men tänk, nu känns det på annat sätt.

lördag 29 augusti 2015

Olika världar och vara hemma i dem

Att vara hemma, att vara hos dotterns familj i Åbo, att vara i Houtskär, att vara ute på holmen utanför Houtskär, att vara hos sonen i England.

Att vistas på olika ställen där man har en förankring och sköna rötter som har instiftat sig.

Det känns så självklart när man är där. Det är som att ha och få och flyttas och uppleva flera världar i ens tillvaro.

Jag kan tycka att det är märkligt och underbart.

Lycka i alla potenser

Att få vistas på ett boende på en farm mitt i vackraste Wilsthire med sina böljande fält och enormt hänförande vyer och därutöver umgås med son och dotter inklusive barnbarn, kusiner som leker tillsammans.

Det blir inte bättre än så.

Gamla hus med halmtak, gamla kyrkor och kyrkogårdar, lummiga vandringsleder, hästar, kor och får, vår hyresvärd och godsägare som går längs sina stora, verkligt stora och natursköna marker med käpp och ett halvt dussin hundar. Så engelskt lantliv som det kan bli.

Och denna familjegemenskap.

måndag 17 augusti 2015

Jamen vem är jag

att få ta del av svärsonens familjs sommarställe. Ingen och något. Fatta, att man är en del av en familj, genom blod eller genom kärlek.

Deras andra verklighet

Vi var inbjudna till en av J:s kunder. Sådant är trevligt och givande på många sätt.

Det är en förtroendehandling. Vi fick libanesisk mat och en fin pratstund, även lite på djupet.

Äta tillsammans, Titta varandra hederligt i ögonen. Vara vänlig. Höra om tråkigheter om hur det kan vara där borta.

Jamen tänk, ett av dessa besök

Min svärfar ringde just upp. Han hade ärende om någon bankdetalj som jag bad honom hänvisa J till.

Det har nyss beställts biljetter för honom för en tvåveckorsvistelse hos oss. Det kommer att förekomma bowlingtävlingar och annat med J, men för övrigt gäller det ju att planera menyer och mathållning.

Gör det så gärna. Han är en så diskret och vänlig person. Och kanske vi går ut på lokal någon gång.

** Knäböj med desperata fingrar i en desperat mun.**

Ja det ordnar väl sig.

Glidit in på spåret

De här pillren som Mister Butter läkare skrev ut har på tre nätter gjort susen. Jag sover och återhämtar mig och konfronterar tillvaron med energi och förtröstan.

Vilken skillnad. Jag har förvisso haft liknande piller tidigare men tänkte att nu ska jag pröva utan då allt annat tycks gå så bra. Platt fall. Inte så att jag vrider mig tormenterad av bekymmer, men sömnen bara inte infinner sig. Kanske någon ynka timme på morgonnatten. Dagsresultatet och livskvaliteten därefter.

Min mamma, som alltid plågades av sömnlöshet, konstaterade att "tänk vad jag hade kunnat åstadkomma om jag hade fått sova". 

Ja, så nu väntar en vecka med sonens familj i England. Dottern med barn sällar sig till sällskapet och kusinerna ska få umgås. Ser mycket fram emot denna resa.

lördag 15 augusti 2015

Mister Butter läkare

Jag behövde någon utskrivning av recept.

Jag beställde tid för min familjeläkare via nätet med mitt hälsovårdskort som kod.

Fick tid inom ett par dagar. Han ordnade saken.

Han var nästan vänlig.

Anpassa sig igen

Inte lätt att få själen att landa sådär på riktigt efter min Finlandsvistelse. Men det är väl en del av det som är meningen -- att landa med nya perspektiv och den lilla stördhet som följer.

Lillla, vad menar du, stördheten är ju stor. Ja det är den och det tog nog en dryg vecka att komma igen. Ja, en vecka eller så.

Eller lite till.

söndag 9 augusti 2015

Spridda tankar under en dag, nedknattrade anefter

Jag sitter hemma. Efter en ganska lång vistelse borta. Funderar på om det är måstapå att packa upp genast eller lite senare.

Det dyker upp tankar. Ska det bli bloggen, Facebook eller något annat. Det kanske blir något annat. Det här, mitt eget något.

Det här blir nog  ännu inte en bok, men det kan ju hända att det tar sig.

Märkligt att man måste hitta egna vägar att uttrycka sig, utanför de så att säga officiella. Egen och privat dagbok, kan det kanske kallas.

Jag har lite hosta,nysningar och stort snytbehov. Vet inte riktigt varför. I Finland tänkte jag att det kan vara blomster eller så, hemma igen undrar jag om det kan vara katterna. Det kan också hända att jag har en särskilt nervös näsa.

Alla dessa bilder från sommarstugor och “njuta medan det är öppet vatten”. Förstår och medlider.

My child, mitt barn, mitt barnbarn, men äger dem gör jag inte. Lånat dem stundvis intensivt, men jag är ju bara en liten del av skeendets flöde.  Förresten så undrar jag ibland om min urmoder, hon fanns ju någonstans länge tillbaka i historien.

Alla dessa engelsmän som söker den billigaste måltiden för alla dagar. Jag föredrar att äta billigt men gott hemma och sedan ta ut svängarna på något riktigt gott.

Min brorsdotter har de vackrast färgade ögon jag någonsin sett. Och ett vackert inre och yttre. Gäller även för hennes bror. Och systerdöttrarna är inte fyskam de heller. Och i och för sig inte heller våra barn. Jag tänker i bland så här i retroprespektiv att det hade varit intressant med flera egna barn, men det blev inte så för det kändes att vi orkade inte och nu är det för sent.

Och så tänker jag på det barn som inte blev för det skedde ett missfall och hur är det möjligt att vi inte skulle ha vår älskade son som gavs oss efter det. Ironiskt nog skedde missfallet på morsdagen. Förväntat födelsedatum för det som inte blev var datum för min mammas födelsedag.

Min mamma lever än men är inte riktigt närvarande. Min pappa dog för mångamånga år sedan i sina sinnens fulla bruk med kroppen förstörd av cancer. Frid över dem, om man får säga det så. Jag hoppas på en fridfull död för min mamma, hon har tjänat sitt och är i och för sig väl omhändertagen, men den här övertidstillvaron hon har just nu har känns onödig.







Återupplevelse

Håller på att packa upp. Det går lite långsamt. För varje plagg och tingest får jag en upplevelse; det här var i bruk dåochdå, det här blev inte använt för omständigheterna var inte som tänkt, det här köpte jag under en fin dag på stan.

Minnen.

lördag 8 augusti 2015

Härligheter

Här sitter jag med öppnade kaotiska resväskor och nyss hemkomna katter som snusar sig runt och håller på att lägga sig till ro.

Jag spanar runt i vårt hem och tillämpar i tanken, och hoppeligen även snart i gärning, inspirerande intryck från vistelse i olika miljöer.

Det är härligt att resa och ännu härligare att komma hem.

fredag 7 augusti 2015

Släktingar och tänk

Jag tänker ibland på det här med släktingar.

Inte bara dem som man har växt upp med: faster, morbröder, kusiner och så vidare.

Så finns det också en så kallad politisk släkt, den som kom in när barnen inledde allvarliga förhållanden, gifte sig osv.

Så tänker jag i mina tankar och konstaterar att allt detta har sina sidor.

Efterskrift: Jag menar inte problem, jag menar fascinerande. Att få ta del av en värld som inte fanns förr.

Hemma igen

Det var en synnerligen fin vistelse i Finland. Jag är så innerligen tacksam för det.

Nyss hemkommen med taxi från flygplatsen, AC som inte fungerar (men det ska väl klara sig på något sätt).

Jag har fått uppleva en dag i Åbo med fint väder och strosande längs åstranden, åkt ut till Houtskär och sommarstugeholmen, varit iklädd varmaste kläderna, badat bastu alla kvällar, doppat och simmat lite i havet, lyft potatis, fixat abborsoppa, spelat Skipbo om kvällarna, läst kvällssaga, varit på utflykt en vacker lördag till Bergskär, suttit inne under regniga oh blåsiga dagar och läst nyligen hittade tidskrifter från början av 1940-talet, varit med om ett utomhusdop under sommarens dittills vackraste dag, träffat släktingar, upplevt Helsinfors, träffat släktingar och vänner.

Nu ska jag smälta mina upplevelser och ta dem till mitt hjärta.

söndag 19 juli 2015

Ångestar med nästan ny bil

Min gamla bil blev gammal. Inte så att den inte gick att använda men varje gång kändes det lite osäkert.

Så fick jag en ny bil. Ja nästan ny. Det var känslor och ångest kring lackeringen. Inte mina. Så kom det en skråma på ett handtag, bara lite, mitt fel. Så kom det ena riktiga skråmor när bilen stod parkerad och någon riktig klåpare kysste högra baksidan riktigt ordentligt. Inte alls mitt fel.

Ångesten har liksom släppt, och jag kör bilen som en bra bil att använda. Ganska ljuvlig, egentligen.

torsdag 16 juli 2015

Kort mellanrapport

Tisdagen som följer flyger jag till Turku Åbo och tillbringar ett par dagar med dotter och hennes barn innan vi åker ut till Houtskär. För där ska jag vara till den 2 augusti. Det är dop av barnbarnet Victor den 1 augusti.

J kommer en vecka senare, tillbringar en natt hos sin far och dessa båda kommer sedan till Houtskär för att ha det bra och delta i dop.

Jag har haft intensiva tider med att förbereda resan och icke minst sy kläder till dotterdottern och hennes nya docka. Det är ganska många år sedan jag sydde något av ens någonslags betydelse och nu har det gällt att hitta mått och konstruera mönster, om än så enkla. Kärt tankebry.

Den här resan har jag laddat upp för sedan februari när vi beställde flygbiljetterna.

måndag 6 juli 2015

Älska Madrid

Jag hade tänkt låta bli. J skulle till Madrid på en av dessa bowlingtävlingar och jag meddelade att ids inte. Så kom jag på andra tankar och tänkte att okejdå, ids inte vara ensam hemma så mycket och alltid tillför det väl något.

Jag planerade ensamprogram. Köpte biljetter till enastående spektakel. De var fantastiska.

Sista dagen, söndag, strosade jag runt och iakttog folk. Vem som är turist och vem som är Madridbo.

Men som att Madridborna är öppna och vänliga. Det är inget påklistrat, det kommer inifrån.

Hett var det förvisso, men inget värre än hemma i Torrevieja.

Älska, vill tillbaka.


måndag 29 juni 2015

Den ibland trötta vardagens förtretligheter

I regel är jag inte så väldigt trött om dagarna. Det hindrar inte att jag kan vara yr och vimsig och göra bort mig på ett flertal sätt. Är jag trött blir det sjufalt värre.

I dag gick jag efter en synnerligen kort och dålig natt på tidig Pilates som tog på krafterna (men byggde upp något får man hoppas) och efter lite proteinintag och tillbörlig sittanervila gick jag ut på ärenden. Dessa måste först förberedas och hohhojjaa det var slitsamt.

Så ställer jag mig iväg och ser till att jag har alla tillbörliga dokument med mig. Går till notarien för en underskrift som måste intygas. Samma förvåning som alltid, "jamen måste detta intygas?" och jag blir lätt nervös, vilket lätt händer när man är trött. Någon bakom disken säger att "enligt lagen behövs underskrift inför notarie inte" och jag säger att men då en underavdelning till inrikesministeriet kräver det. (Lagen och dess olika sätt att tillämpas är i detta landet en ständig källa till alla sorters förvirring).

Där står jag och väntar på att notarien dyker upp och märker att jag har min topp ut-och-in. Rusa in på toan och vända ut och in och klä på igen.

Detta har hänt mig mer än en gång. Måste utvidga check-listan när jag lämnar ytterdörren: Har jag alla tillbörliga kläder på mig? Är de rätt väg?

onsdag 24 juni 2015

Listan - det hade jag på mig idag

Först var det Pilateskläder som jag efter avslutad session väl hemkommen slet av mig för att de var svettiga. Sen blev det hemmakläder, ett par bekväma och tunna byxor MED FICKA (jag behöver pga. min konstant rinnande näsa alltid ha näsduk nära till hands) och en bekväm överdel.

Samma kläder fick duga när jag körde J till flygplatsen, för han skulle flyga till Bergen i marknadsföringsändamål.

Sen blir det vita jeans och någon svartvit överdel plus svartvit tröja, svarta bekväma skor och svart handväska för jag ska gå ut ikväll för att träffa vänner och umgås. Det kan också hända att jag väljer gula skor och gul handväska. Göra lite diskret statement.

Man försöker finna sitt nöje i det lilla,

måndag 22 juni 2015

Listan - vart jag vill resa

Våra resepengar är nuförtiden helt avdelade till besök till dottern i Finland och sonen i England.

Men om vi går in på fantasier jag kan ha, så är det varken lyxkryssning i Karibien eller annat dylikt.

Mitt favoritmål är nog Skottland. Dels att igen uppleva Glasgow och Edinborough, dels att ha tid att ordentligt uppleva The Highlands med sin absolut hisnande natur. Kanske skulle jag vilja besöka de nordligaste öarna.

Västra Irland finns också på listan. Lär ska vara hisnande.

Nya saker på gamla dar

Det är ju ack så viktigt att hela tiden försöka lära sig nytt, för att hålla huvudet på alerten och ge kick åt tillvaron.

En av de sakerna just nu är golf. Jag kommer ju aldrig att bli annat än en medelmåttig amatör och jag har det inpräntat från barndomen att sportperson, det är jag absolut inte. Noll bollsinne.

Så jag har tagit tag i denna utmaning och gått på kurs och här nyss gjorde maken och jag vår första gemensamma halvrunda. Resultat ska vi inte tala om, men jag hade i huvudsak goda slag och så gick vi ju flera kilometer i vacker omgivning.

Omdöme: det här ska vi fortsätta med.

onsdag 17 juni 2015

Listan - ett ögonblick

Jamen så svårt. Det finns ju många ögonblick här i livet som har gett nya insikter, som har berört och ja, allt möjligt.

För mig var det viktigaste ögonblicket när jag träffade min man och det sa omedelbart klick på båda håll. Jamen tänk.

Madrid, jamen varför inte

J anmälde för länge sen om sin bowling i Madrid i början av juli och det förekom frågan om jag vill åka med och jag tyckte att det inte är intressant för det är för hett och jag kan detta med att gå Gran Via av och an, och Puerta del Sol och de viktigaste muséerna,

Men Madrid är ju förvisso mera än detta. Och bowlandet sker sent på kvällen så vi kan göra saker tillsammans och nu är det Planering på gång.

Ja, jag åker alltså med.


tisdag 16 juni 2015

Så skör är tillvaron

Jag har stressat med vår nya skrivare och vissa viktiga utskrifter i dag.

När man har något nytt rackartyg, av tvång när det gamla ger upp, så måste man bli bekant med hur det nya fungerar.

Perfekt fungerar det aldrig. Och då kan jag bli riktigt nervös, särskilt om det gäller att skriva ut något på numrerat specialpapper och provutskriften fungerar som det ska men när det kommer till skott så får skrivaren hicka.

Förstås så borde jag inte låta mig beröras. I slutändan får jag lov att skriva in en del kommentarer och annullera sidor med dubbla streck eller hur man nu gör, för de här sidorna ska gå till inrikesministeriet för godkännande. Och världen går inte under för några misslyckade utskrifter. Men ändå.

Nya tag i morgon. Men förstörda Viktiga Sidor är ändå en smärre katastrof att ta tag i.

Så skör är tillvaron.

Listan - Något jag vill ha

Om det med den här rubriken avses något utöver det som jag redan har, så är det i så fall bättre fötter.

Ja, jag får ju vara glad över att i det hela ha fötter som jag kan gå med. Men mina fötter har dock en medfödd inre defekt som medför dåligt, om ens nästan alls, utvecklade lymfkärl.

Det gör att mina fötter väldigt lätt sväller upp och när det är som värst är det väldigt obehagligt att stiga på de uppsvällda dynor som mina fötter kan bli till. Och som ett lyxproblem kan jag nämna att det är en svår balans att hitta skor som inte ser för fotriktiga och tantiga ut men ändå klarar utmaningarna. Lite fåfäng vill man ju vara.

Ja, det är på den nivån som det ligger. Materiellt sett har jag vad som behövs och jag nöjer mig även om det blir mindre.

Vad jag i slutändan vill ha är tak över huvudet och mat för dagen. Värme eller varma kläder när det är kallt. Skor.

Listan - Om tio år

Om tio år tror jag mig vara ännu i någorlunda fysisk form, förutsatt att jag har jobbat lite för det, med lagom träning och sånt.

Jag ser mig fortfarande aktiv i arbetslivet inom vår företagarverksamhet, med större eller mindre insats och i en eller annan form. Jag känner inget behov av en regelrätt pensionering (då man måste hitta på aktiviteter), för det är bra att ha något att vara aktiv med, så länge som det går ens delvis på egna villkor och man däremellan gör som man vill, som det var för oss redan sen länge. Jag tycker att det är bra att i bland ha vissa plikter. Jag försöker hålla uppe en aktiv och fungerande tankeverksamhet.

Vi satsar resurser på familjen och särskilt barnbarn som är snart på väg att glida in i tonåren och vuxenvärlden, och vi har ett bra förhållande med dem. Inte så intimt nära, för avstånden står i vägen, men barnbarnen godkänner oss åtminstone på någon nivå, och om allt går väl har vi goda förhållanden med dem även i framtiden. Det är kanske ännu inte tid för barnbarnsbarn.

Ja allt detta förutsatt att jag får bibehålla min hälsa. Om inte, är visionen annorlunda.

fredag 12 juni 2015

Ingen lista i dag, men lite lyxtillvaro i alla fall

Rubriken kunde kanske lyda "What have I done to deserve this".

Det finns dagar av stretigheter när allt skall förtjänas och så finns det dagar med element av vad jag uppfattar som lyx och guldkant på tillvaron.

Vi har ju business inom försäljning av bostäder. Det medför på den behagligare och intressanta sidan att bli inbjuden till ett litet tillfälle när någon byggherre inviger sin visningsprodukt. Då får man komma in i nya slags bostäder och hus och se hur de är inredda och så ingår det goda munsbitar och dricka.

I dag inträffade detta, i närheten av en golfbana. Så efter att ha inspekterat huset, inmundigat gottigheter och umgåtts med bekanta förflyttade vi oss till golfbanans träningdel och övade lite, och så tog vi en läsk med utsikt över de fina vyerna.

Så åkte vi hem med min nya bil som har så många finesser att det nästan är stressigt. När jag var van med min 15 år gamla bil så är ju dagens bilar ena vidunder.

torsdag 11 juni 2015

Listan - mina syskon

Jag föddes först. Efterlängtad och med alla förväntningar ställda från dag ett.

Så kom ganska snart min lillasyster.

När jag var sju år föddes min bror.

Tro inte

Jag placerade ett måttband, en våg, en kalender och en penna vid min makes säng.

Han har med många pengar och stort besvär ordnat sig ner till skäliga siffror och så pom! tycker han att striden är vunnen, men så är den förvisso inte,

Släppa lite här, släppa lite där och pom! tillbaka till ruta ett. Nästan.

Så nu är det en analyserad återtagen väg.

söndag 7 juni 2015

Listan - Mina intressen

Jag är inte en person som brinner för något intresse riktigt på djupet, bredden och höjden, Som att det är mitt nästan allt. Jag har dock gjort och prövat på olika saker -- t.ex. kör, kvartett, ridning och nu senast golf som kanske bli till något. Jag har också sysslat med Pilates cirka tio år. Jag tycker om att läsa böcker. Jag tycker om att tänka och analysera. Jag tycker om att sy, och att pyssla med praktiska saker. Fundera på och genomföra inredning. Jag är med i Lions, som går ut på att ordna välgörenhet.

Jag kommer inte att gå till historien som en av de här som gjorde något särskilt.

lördag 6 juni 2015

Mina föräldrar

Min pappa föddes och växte upp i norra Finström på Åland. Hans far och mor hade jobbat hårt, inklusive tider i Amerikat, för att skaffa ett skäligt stort hemman. Min far var dock klen och inte lämpad för hårt kroppsarbete så han studerade med sin fars godkännande till kantor i Åbo och Helsingors. Gården övertogs sedan av hans syster med man så den något stressande frågan fick sin lösning. Min fars första tjänst som kantor var i Munsala, där han hade en hushållerska som hette Hanna. För att laga mat och sköta hushåll, det kunde han inte. Han var en person med många förmågor och många hindrande komplex.

Min mor föddes och växte upp i Karleby som nästyngst bland många syskon, de flesta bröder som retade henne allt vad de hann. Hon hade en snäll och duktig mamma och en hårt jobbande far som hade tagit sig fram i livet trots en ytterst hård barndom. Han studerade tekniskt och hade jobb som lokförare, drev jorbruk, hade studerat näringslära och var före sin tid i bl.a. att "socker är det vita giftet". Min mammas barndom präglades dock av krigstider och flera syskon döda i tuberkulos, mamman var också nära att stryka med. Min mamma blev i sin uppväxt omskött med bra näring och tak över huvudet, men ingen hade tid och ork att ge varma kramar. Detta gav henne känslomässiga hämningar framöver i livet. En stor del av hennes ungdomstid gick åt till att piga för nära släktingar men när hon bestämde sig för att studera till barnmorska hade hin sin fars fulla stöd.

Min mamma och min pappa träffades efter att min far fått kantorstänsten i Karleby och min far, mycket eftertraktad bland traktens ungmör, valde min mamma dels för att de kom bra överens, dels för att min far konstaterade att sådan mor sådan dotter och min mormor gav ett gott intryck.

Det var inte lätt alla gånger, mellan krävande arbeten och svåra saker i bagaget. De var dock alltid välmenande, i grunden snälla och älskliga, moraliskt rättriktade och hederliga personer.

Jag har fått med mig mycket gott av dem, men onekligen en del jag kunde ha varit utan.

fredag 5 juni 2015

NU har jag fastnat på en av dessa bloggutmaningar

De är ju många gånger så syndigt intressanta och därutöver syndigt lätta uppslag för en bloggare.

Bland alla som jag har sett i flödet fastnade jag för nedan upppräknade lista. Må den tjäna som ett inledande kapitel till mina inlägg och ge inspiration till vad annat jag vill skriva om. Skrolla ned till slutet av listan och så tar jag mig an dag 01. Och dag 02 på samma gång, för i dag har det varit en dag med något som senast hände 15 år sedan.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min dag
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina intressen
Dag 05 – Mina syskon
Dag 06 – Om tio år
Dag 07 – Något jag vill ha
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Hit vill jag resa
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Det här åt jag idag
Dag 12 – Hiss & Diss
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad är kärlek?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Det här ogillar jag
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Ett annat ögonblick
Dag 21 – Den här månaden
Dag 22 – Något du inte visste
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Något jag inte klarar mig utan
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – En låt som gör mig glad
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min dag


01 - Usch vad svårt. Det finns ju så många vinklar att välja mellan. Men, *djupt andetag*, here we go. Jag föddes som första dotter till en kantor och en barnmorska i Melllersta Österbotten Finland. Året var 1954. Student 1973. Examen år 1980 från Åbo Akademi, diplomingenjör med inriktning på oorganisk kemi. Sen olika jobb. Flyttade till Spanien 1990. Här tar CV-delen slut. Jag är just nu enligt eget tycke en ganska bra person, livserfarenhet och allt det där. Försöker leva bra och vara snäll mot andra. Livet har inte varit utan kriser, om än inte av stora mått och katastrofer. Jag har inte alltid varit lätt att göras med (läs: bitvis riktigt jobbig) men har av skäl som jag inte förstår haft lyckan att gifta mig med en tålmodig och positiv person som gillar utmaningar.

02: - Har varit speciell. Jag fick en ny bil. Körde med visst vemod bort min 15 år gamla bil som jag gillade starkt men allt varar inte för evigt. Man kan ju säga att skillnaden är stor. Det finns finesser som jag undrar om de nu faktiskt behövs, men finns de och jag tackar och tar emot och använder vad jag använder. För övrigt vaknade jag med lagom stark träningsvärk och känner mig tacksam över att kunna jobba med att hålla muskelstyrkan i hyfsat skick. Vi åt lunch på lokal, ett av våra favoritställen, De har alla vardagar billig och supergod meny. Vi fick blandad grönsallad, kycklingsoppa, stekt lever och efterrätt för 10 euro. Oftast äter vi hemma, men vid valda tillfällen gör vi så här. Roligt att bli serverad och se på folk. Och prata. Hemma sitter vi med våra tallrikar framför tevenyheterna.

onsdag 3 juni 2015

Tillvarons magiska stunder

Den här tiden på året är så underbar som något kan bli. Maj månad är magisk, och jag sörjde lite när almanackan började visa juni, men det här försommarmagiska fortsätter.

Som alltid, det är det vissa ljuset. Vårens och försommarens magiska ljus.

Förvisso har vi ljus och sol året om, jämfört med Norden. Men årstidernas växlingar känns även här.

Och jag har som motto att njuta av varje magiskt ögonblick. Snart kommer sommarhettan på riktigt och det blir liksom för moget på något sätt. Även om de varma sommarkvällarna har sin magi de också.

Inställning folks, inställning. Jag tänkter ofta i vardagen på min kloka faster: "man ska ha det att vara roligt". Då går det att hitta fördelar och magi i allt.

tisdag 2 juni 2015

Som att svära i kyrkan

Kära blogg, nu måste jag få utgjuta mig. Jag blev så upprörd över något som jag förstås borde ha avfärdat med en lätt liten fnysning och axelryckning. För jag är ju en mogen och klok person som borde förstå att samhället och dess röster går genom sina mognadsskeden.

Men jag kunde inte låta bli att störas och måste knipa ihop för att inte börja skriva kommentarer. Därför vänder jag mig till dig, kära blogg. Det gäller nu främst två saker jag läste om idag.

En rabiat könsmaktsordningsfeminist tror sig främja regeringens jämställdhetstänkande genom att ge statsministern ett års gratis prenumeration på sin lilla rabiata blaska. Jag vågar gissa att den knappt kommer fram ens till statsministerns sorterande sekreterare. Ja kära blogg, jag är definitivt en förespråkare för jämnställdhet och lika villkor och det var säkerligen väl menat, men jag är illa rädd att krigiskt fäktande och svartmålande av män inte ger resultat här. Och jag kan väl tro att statsministern knappast kommer åt att läsa Vakttornet heller.

Så har vi flyktingarna som drunknar i Medelhavet och "jag vill inte vara del av ett samhälle som ser på detta med öppna ögon så därför vill jag betala mera skatt" (fritt citerat och inte hela pointen, men . förvisso så ingick den i argumenteringen). Jaha jaha. Jamen kära blogg, det är väl uppenbart att det nog används en hel del offentliga medel i berörda länder på att frenetiskt och osjälviskt rädda vad som räddas kan, dvs. ta hand om dem som når kusten eller närheten av den. Så hur ska vi hindra de maffiastyrda flyktingarna i de överfyllda och farliga flytetygen från att drunkna mitt i havet? Genom att betala mera skatt då eller? Placera hela Finlands befolkning på vakt i Medelhavet? Det skulle bli ungefär två finländare per kvadratkilometer. Finländare som gladeligen har betalat mera skatt och guppar med sina kikare och öppna ögon i Medelhavet, färdiga att ställa upp.

Kära blogg, jag vet att rabiatfeminister och skattekramare både har och kommunicerar värderingar som inte får ifrågasättas. Men då jag trots allt tycker att argumenteringen borde hålla, granskad från alla håll  och till alla delar.

Så jag utnyttjar dig, kära blogg, för att ge uttryck för mina tankar. Det är väl därför du finns, eller?


torsdag 28 maj 2015

Slappt och slapprigt var det här

När jag var ung så tyckte jag att mina bröst var för små. Sen blev jag gravid och ammande mamma och tänkte att jamen nu har jag åtmistone något som räknas. Så gick ju det tillbaks.

Sen blev jag betydligt äldre och gick upp i vikt och det blev nya storlekar.

Nu har jag gått ner i vikt (sådär lagom) och det är ju inte bara midjemåttet som minskar. Det är idel ädel hängande slapphet.

Ge mig en BH som fungerar. Jag vill inte ha Push Up, Jag vill inte ha sportversioner som är gjorda för storlek minimum omkrets och minimum axelhöjd. FINNS DET NÅN som tror att 60-plussare är en marknad?


Allt eller inget

Impulsdriven och periodare som jag är, så är det all in för vad jag nu råkar bli fångad av. När perioden är förbrukad och inte mera högst på listan så kommer annat in. Eller inget.

Då kan jag bli uttråkad och får svårt att hitta på stimulerande och engagerande tidsfördriv. Utöver dagliga måsten förvisso. Inte så roliga, men man föresätter sig. Som min faster sa: "man ska ha det att vara roligt".

Just nu skulle jag kanske behöva en bra film eller dylikt. Dyka bort från min överivriga tillvaro. Mitt huvud håller på att sprängas av allt intressant som pågår därinuti.

Och jag tror inte att jag är rent bipolär.

Och jag brukar kontra den tidvis infallande tråktillvaron med att det är helt okej och viktigt att "ha leidon".

Märkligt

Jag läste nyss om att man är som lyckligast efter fyllda 60. Det ligger väl något i det.

Men det finns nog en motvikt också. Jag känner mig nuförtiden utöver nöjd och tillfreds och energisk även väldigt berörd av att faktiskt ha passerat 60-strecket. Typ kunde jag inte få vara 50 i stället?

Det har inget med utseende och rynkfrihetshets att göra. Det är bara en störande faktor som hänger med i min tankevärld. Som förresten fladdrar på helt hejvilt. Det är som att jag omedvetet försöker ta igen vad jag gick miste om i det tidigare rådande sega mörkret.

Då ville jag bara sova, sova och sova och längtade tillbaka till sängen från den stund jag måste stiga upp. Nuförtiden gillar jag inte tanken om att måsta gå i säng (vilket jag förstås nog ändå gör, och trött blir jag ju också när det blir sent) och när det blir kisspaus på natten ser jag på klockan och våndas lite över att måsta sova några timmar till (vilket behövs förvisso).

Jamen carpe diem och allt det där.



lördag 23 maj 2015

Otålig

När jag skriver mina listor för hand eller antecknar i min analoga kalender ligger tanken och handen ofta steget före. Nyss kom det in en i-prick på en avslutande r-bokstav för att jag tänkte skriva ett "i" i början av följande ord. Det blir oftast en hel del överklottringar.

Vårt hem ser ut som ett bombnedslag för jag har femtielva projekt på gång samtidigt och när jag håller på med något vandrar tankarna och så får jag en impuls om något annat och då släpper jag vad jag har för händer och går någon annanstans och rota "innan jag glömmer" och så här håller det på.

Denna helg har jag lovat mig själv att få saker och ting i fas och behärska mig och försöka hålla huvudet i styr och få hushållet att se ut som om vi skulle få främmande, men utan den där femminutersstädningen som går ut på att slänga in allt i garderoberna i en enda hög.

fredag 22 maj 2015

Humör var det här

Allt är ju så bra som det kan vara, utom att nattsömnen blev för kort och nu är det hackamalablodhat-humör. Bra för att städa och annat som inte är så roligt men helst måste göras.

Och då blir ju tillvaron desto skönare när humöret är bättre och jag njuter av att ordna och organisera eller att roligt.

Ja humörmänniska, det är jag nog.


måndag 18 maj 2015

Skåpdykning med belöning

Som konstaterat så har jag Projekt ordna och organisera här hemma. I går fick jag för mig att kolla en klädlåda högst upp och längst bak i min del av sovrumsgarderoben. Den var märkt med "Wish I could use" och i den hade jag samlat plagg som inte längre gick på mig men som jag ändå ville behålla för att de kändes fina och speciella.

Nu när jag gått en del ner i vikt så tänkte jag kolla vad innehållet går för. Och hurrahurraa, många kan återtas i användning. En del inte, särskilt överdelar. Jag har andligen avstått dem men vill inte ge bort till välgörenhet riktigt ännu.

En annan låda innehöll sånt som väntar på syåtgärder, bl.a. två par byxor som nålats upp för flera år sen och fallit i glömska, särskilt som även de "hade krympt". Nu har de rätt storlek igen och jag har tagit fram symaskinen.

Hälsningar från en som är ganska så nöjd.

tisdag 12 maj 2015

Dyrt icke-nöje och damm och grejor

Tandläkarbesök. Två bedövningssprutor och en munsned eftermiddag.

Annars också mörbultad efter att ha tömt och städat ur ett förråd, åkt med grejor till vårt förvaringsgarage och tagit hem en del ur bilen. Tänker försöka mig på en av de här lokala köp-och-sälj-Facebookgrupperna för att bli av med onödiga oanvändheter.

Vid sidan om försöker vi ordna total bostadstömning i brådskande ordning av ett litet hus i närheten, Ett pyttehus i två våningar som bebotts sedan 1940 eller så och den gamla änkan har varit död många år. Hon sparade alla grejor och pryttlar. Överfullt och dammigt och tyvärr ingen antik- eller vintageskatt. Bara gammalt.

Hon sysslade inte så mycket med det som varit min passion de senaste månaderna, nämligen rensning och organisering. Vi har numera t.o.m. vissa lediga utrymmen i garderoberna.

Mer om det en annan dag. Borde komma i säng senast till midnatt, tidig väckning i morgon.

torsdag 7 maj 2015

Tidiga sommartecken

Det var sen eftermiddag och jag gick ut på några små ärenden i högst behaglig temperatur. På en liten gata såg jag de första spanska trottoarsittarna för i år, liksom ett tecken på att snart inleds sommarvanorna.

Det var en äldre man i sin gungstol och ett barnbarn, en yngre skolpojke. Där satt de utanför ytterdörren till ett litet hus. Jag har aldrig sett folk trottoarsitta utanför våningshus och aldrig har jag sett utlänningar göra det. Det är en gammal tradition bland den spanska urbefolkningen.

Men det är nog en dryg månad till att sittarsäsongen inleds på riktigt.

Nu ska jag ta fram en glasspinne ur frysen och fortsätta surfa runt på köp- och säljsajter, ett av mina kvällsnöjen.

tisdag 5 maj 2015

på det femte smäller det

Ja det har hänt ett antal riktigt bra saker i dag så jag håller faktiskt nästan på att smälla av.

Besöket hos psykologen var mycket positivt --hon menade att jag har nått utmärkt resultat och hon ska meddela läkaren att medicineringen kan lindras. Det är läkarbesök på fredag så då får vi se. Urnöjd är jag i alla fall på den fronten, och förvisso har jag känt mig riktigt och stabilt bra en längre tid redan.

Så var vi och hämtade ut min nya dator som beställdes här nyligen och på grundval av sonens rekommendationer, han är en stor tillgång och expert att bergfast lita på.

Tandläkarbesöket som jag skjutit på skämslänge var inte alls så farligt och behandlingen kommer inte att bli så dyr som jag var rädd för. Och framförallt så fås garnityret i tillbörligt skick här snart plus att samvetet stillas på den fronten.

Och sist men inte minst, tadaaa, det lutar mot en ny bil för min del. Den nuvarande har redan länge gått på övertid och börjar ha symptom på ålderskrämpor. Ny bil alltså, tror inte att det är sant.

Ja vad kan jag här annat än räkna mina välsignelser, som engelsmännen säger.

Tack för i dag, slut för i dag.

måndag 4 maj 2015

ett, tu tre

på det fjärde ska det ske.

Fjärde maj i dag och äntligen, äntligen har jag besegrat tröskeln som växte sig allt högre. Att komma igång igen. Slut på velandet.

Denna måndag är Dagen.

Denna måndag ska jag fortsätta njuta av mitt liv och min tillvaro. Allt väl nu, Tacksam är jag.