onsdag 4 juni 2014

Förvånad över mig själv, från ett annat perspektiv, äckligt ärligt

Efter de här dagarna av euforisk energi efter vår resa, så har det gått åt andra hållet. Jag är inte helt förvånad, för det som går upp måste komma ner.

Jag funderar ändå ibland varför jag i detta skedet av livet drabbas av de här attackerna av panikångest. Jag tycker och tror att tillvaron är mer eller mindre okej, men så undrar jag om de här sociala sammanhangen där jag vill "prestera" och som ändå alla är givande på många sätt och som jag inte skulle vilja vara utan, tar ut sin rätt. Eller är det något tidigare i livet som nu kommer ut? Kommer jag att bli "frisk" nångångång under de år jag har kvar?

De här attackerna kan ibland kännas som på sitt sätt en befrielse, i den meningen att kroppen släpper ut spänningar, men onekligen kan det också kännas väldigt obehagligt och något som jag jag faktiskt helst skulle vara utan.

Ja alltså jag vet inte. Jag helt enkelt vet inte.

Förlåt för äckelärlighet, men så kan tillvaron vara mellan de goda stunderna.

Inga kommentarer: