tisdag 29 april 2014

Vanlig hederlig panikångest

Bear with me, men någon dag här snart ska jag skriva något roligare.

Var hos min shrink i dag. Det kom fram att de här tidvisa symptomen inte alls beror på någon annalkande hjärtattack utan vanlig hederlig panikångest.

Det var en lättnad att få besked vetandes att eländet inte leder till en plågsam död när det inträffar. Andas djupt, stå ut och vänta tills det går över. Men det kan också gå ner i magen och då ligger jag illamående och utslagen ett dygn eller så.

Det är något som är fel mellan mina öron. Men däremellan känner jag mig hyfsat okej.

Så att sånt om tillvaron för närvarande, ur ett självperspektiv.

tisdag 22 april 2014

upp och ned och ned och upp

Trots min dåliga fot men med en ordentlig kompress under och fulbekväma skor så går det ju att promenera och det gör ju ack så gott för kropp och själ.

Så då går det upp men plötsligt, utan förklaring, kommer ångesten tillbaka och jag funderar i bland på att det här med att gå hos en shrink, är det bra eller dåligt.

J menar att den botten som nåddes i februari får tjäna som referens och att allt efter det är framåt.

Vi får väl ta det på det sättet då.

Och det finns ju härliga saker att se fram emot.

torsdag 17 april 2014

Akutbesök hos shrink i dag

Ja det var saker som har gett stor ångest och som jag trodde att jag klarar av men icke sa Nicke, det är bäst att ta hjälp där man kan och har tillfälle till det.

Jag börjar inse att mina antenner tar in mera än vad jag klarar av att hantera och så tänker jag att vad ska en gammal gumma som jag försöka ordna upp sitt liv och så tänker jag att med lycka så lever jag en generation till och kanske jag lyckas förmedla något till mina barn och barnbarn och då har ju livet haft en mening i alla fall.

Oh, fucketifuck, ett av dessa tillfällen när när man kanske bara måste medge att livet gör ont i bland.