fredag 17 januari 2014

kära blogg

Det händer ju all som oftast att jag funderar på vad jag kan och ska skriva bloggen eller inte. Det händer särskilt när jag är extra ledsen, av orsak eller annan, över min tillvaro eller något annat. Och då funderar jag vem jag kan rikta detta mot? Jag vill ju skriva av mig, och när det gäller närstående så gör jag det privat och direkt, dvs. det kommer inte upp här.

MEN KÄRA BLOGG:

Jag befinner mig i en märklig situation där jag inte hittar mig själv just nu. Jag ifrågasätter allt och på något sätt känns det rätt men förstås undrar jag också om jag gör fel.

Jag håller på förstå förhållandena med mina barns familjer, inte att dessa förhållanden skulle ha varit svåra eller besvärliga, tvärtom, jag tycker att de har präglats av yttersta samförstånd och glädje. Samvaron över julen tydde dock på vissa kulturkrockar. Det får man ju ta, men jag jobbar på att försöka förstå.

En dotter gifter sig med en person som har en stark kultur. En son gifter sig med någon som har en stark kultur. Deras barn lever enligt de kulturer som de är uppväxta i. Det kan uppstå åsikter.

Våra barn är mer eller mindre uppväxta i någon typ av samkultur. Där som de inte ser ett problem gör kanske deras äkta hälfter det.

Jamen tänk.

1 kommentar:

Prinsessan Heidi sa...

DET var insiktsfullt tänkt. Tack för det!

Det du genomgår nu låter nästan som ett naturfenomen: dina tektoniska plattor är i rörelse, det bildas nya berg och dalar, landskapet förändras... och sådant händer inte på en dag, eller på sju dagar som i Bibeln :) Hoppas det inte känns övermäktigt frustrerande! Allt kommer nog att hitta sig igen, och du kommer fortfarande att vara du, fast bättre. Kram.