lördag 18 oktober 2014

Det är som det är

Inte så nöjd med att det blir så långa sträckor mellan inläggen. Men det är som det är.

Just nu är jag supertrött efter en alltför tidig uppstigning och körning av (i och sig supertrevliga personer) till flygplatsen. Men kan inte förneka, det tar på. Konversera, koncentrera sig på trafiken och det var utmanande väderleksomständigheter.

Morgonen var urvacker på alla sätt, men solen låg ännu bländande lågt och det fanns morgondis, svårt att ha kontroll på alla riktningar och backspeglarna var bitvis till ingen nytta. Ja, sånt stressar på.

Nu bara ta det lugnt, äta lunch och sen försöka sova en siesta. I kväll sociala sammanhang i form av en koncert i Alicante med berömd orkester, tillsammans med ett bekant par. Ser fram emot det med en lite skräckblandad förtjusning. Det kommer att bli fint, det tror jag nog. Måste bara optimera tillvaron först.

tisdag 30 september 2014

Om att namnge sina barn

Vi hade som en riktgivande punkt att första namnet skulle ha en betoning som fungerar både på finska och på svenska, (Vid dessa tidpunkter var flyttning til Spanien inte på vår karta.)

De efterföljande namnen före släktnamnet skulle ha någon anknytning.

Så blev det.

tisdag 23 september 2014

Utmaningar på gamla dar

I dag var jag på golfkurs, Dag en av två. Ledaren ett finskt golfproffs.

Jag är en person med väldigt lite bollsinne och idrottsanda i det hela, Men något måste man ju ha för sig och en viss utmaning för att bekämpa sina svagheter. Och så går man ju en hel del på väg till målet. Kanske 10 km.

Och så får man ta det lagom allvarligt. Dock så gäller att det oftast är vackert skulpturerade landskap och fina omgivningar och den njutningen gäller det att ta in. Och försöka slå så gott man kan. Och om inte, ta det med ett skratt.

Äntlig insikt.

måndag 22 september 2014

Åsikter och funderingar, troligen inne på farligt område

Nu vill jag inte såra någon eller så. Tar inte heller ställning till dessa svåra ämnen, det är bara vissa reflexioner.

Vi talar t.ex. om abortfrågan. När man har valt ett visst yrke, ingår i det att man fungerar enligt lagar och föreskrifter. Om landet lagar t.ex. godkänner abort och man har blivit anställd inom sjukvården så är det som gäller. Om man har moraliska betänkligheter om detta så kan det kännas svårt, men vill man utöva sitt yrke inom ramarna eller inte?

Om jag får bli lite extrem -- får en banktjänsteperson vägra att genomföra en överföring till ett land som denna tjänsteman anser fungera omoraliskt?

Nu hävdar förstås någon att rätten till fosters liv och banköverföring inte har med varandra att göra, men om alla fungerar på känslor och övertygelse, varför ska vi då följa lagar.

Med detta inte sagt att jag respekterar övertygelser. Men för ett fungerande samhälle behövs det vissa regler.

torsdag 18 september 2014

Lite omrörd, inte oväntat

Det var ett äntligt besök hos psykiatern. Vi gick genom vissa saker med henne och jag måste beundra hennes förmåga att fråga fram de punkter som behöver åtgärdas och ge anvisningar för hur det kan göras.

Alltså det här borde jag ju ha gjort för tiotals år sedan.

måndag 15 september 2014

språk, språk, språk

Vi har haft ett fint veckoslut med måltider på trevliga ställen och med urhärliga personer.

På lördagen var det spanska hela vägen. På söndagen finska. Och hemma talar vi svenska sinsemellan och med barnen under våra Skype-sessioner. Utom engelska i bland med sonen om någon av flickorna är närvarande för de är närmast helt engelskpråkiga.

Finska gäller också i vår Lions-klubb Torrevieja Suomi. Och som president (som det heter i dessa krestsar) så skickar jag ut möteskallelser osv. och leder möten på finska. Med visst stöd av min man som har finska som modersmål.

Så ser min vardag ut. Det händer dock att jag glömmer något ord och måste fråga mitt språkgeni till man hur någon viss sak heter.

Man lär sig dock med tiden att formulera om så att budskapet ändå går fram. Det är några blixtsnabba kopplingar i hjärnan som sätter in. Man kan ju också kalla det fusk.

torsdag 11 september 2014

Skulle det här kanske upphöra

Jag är aningen trött på tillvaron just nu. Stygnen i örat bättrar sig väl, om än jag fortfarande inte kan sova på högra sidan (min favorit) Och sover jag på rygg blir det snarkningar som stör mig själv plus min kära make. 

Det goda i det hela är att jag fortfarande blir omhändertagen varje dag på hälsocemtralen av en vänlig sköterska som alltid frågar "om jag gör dig ont" och jag säger att att det är OK och jag tål en hel del.

Någan dag efter dessa kanske blir livet gott för en stund.

tisdag 9 september 2014

Snart desperat, eller något

Den spanska allmänna sjukvården fungerar fint, och jag fick nyligen mycket snabb och proffsig hjälp i ett akutfall. Det var ett söndrigt öra efter olyckligt snubblande och det blev en del stygn och nu är jag under uppföljning och omvårdnad. Det gör en del ont och jag kan bara sova på ena sidan, men det är okej. Har fortsatta besök inbokade.

So far so good.

Vad de inte får ordning på är min högra underfot, som fortsatt bildar varblåsor och gör mer eller mindre ont och gör det svårt att gå, och det är ju inte så allvarligt på sitt sätt, men ingen tycks förstå att en fot utan lymfkärl (medfödd defekt) inte svarar mot normala behandlingar och jag vill inte ha en effektlös penicillinkur till.

Antibiotikatabletter plus antibiotikakräm = noll effekt. Ja, vad gör man då? Skär av foten eller?

söndag 7 september 2014

Att lära sig läsa

Min mamma var på alla sorters sätt mån om att hennes barn hade det bra, enligt sina åsikter och tänkesätt. Till den punkt att hon tyckte att det är bäst om barn inte lär sig läsa före skolan, för då kan de bli uttråkade.

Jag lärde mig läsa att i alla fall, på egen hand, vid cirka fem års ålder. Det störde inte mina första skolår eller de senare.

Formande böcker

Det pågår på Facebook en utmaningsrunda rörande böcker som på något sätt format ens liv, eller påverkat. Att läsa böcker har alltid varit en passion ända sen jag lärde mig läsa. Det fanns alltid minst tio biblioteksböcker vid min säng, antingen från skolans bibliotek eller senare stadsbiblioteket.

Jag har inte fått någon FB- utmaning, men fick ändå inspiration till  att skriva lite om ämnet såhär på min blogg och med lite förklaringar. Tänker inte lista tio böcker, utan bara några tankar.

Somerset Maugham -- Jag har läst alla hans böcker jag kommit över men den bok som format mig mest är The Razor's Edge. Hans böcker är pessimistiskt analytiska, men just denna nämnda slog in sista spiken i kistan angående mina uppfattningar om religion. (Må sägas att jag vuxit upp i en trodränkt atmosfär, ett träsk som det har tagit tid att ta sig ur.)

Agatha Christie -- Ingen större litterär upplevelse utom en viss underhållning och insikter om livet i små engelska byar, MEN via hennes böcker översatta till spanska lärde jag mig en massa av språket för jag visste ungefär från början vad det handlade om.

Så finns det en massa böcker som på sitt sätt gav mig tankar och böcker som senare format eller fördjupat min tankevärld, men det är svårt att peka ut enskilda av dem.

fredag 5 september 2014

Lite för hett, fortfarande

I dag gick jag, annars också aningen svettig och kännandes mig aningen märklig efter gårdagens magsjuka, till vår tidigare bostad för att styra upp vissa saker och där inne var det också ganska varmt/hett innan jag fattade att slå på kylningen (hello!!) och tillbaka hem kom jag badande i svett och kunde byta till andra kläder och nu är det rätt behagligt i vår bostad och snart ska vi se på någon serie eller dylikt.

Jag är bitvis osäker på om jag ska gilla den här årstiden eller inte. Dagarna, om man måste röra sig ute, kan vara en bit av pina. Däremot är de varma kvällarna en god orsak att sitta på en uteterrass och njuta av sammetsmörkret. Det borde man orka med oftare.

söndag 31 augusti 2014

Tillbakablick, tio år sen just idag.

För exakt tio år sedan, just på detta datum den 31 augusti dog min pappa. Det var cancer, och utgången var klar, det var en tidsfråga, men man blir ju ändå påverkad när det händer.

Det hände sig så, att vi hade varit på resa i UK med dotter och (då ännu inte) svärson och när vi åkte till flygplatsen och satt på mat eller mellanmål eller vad det nu var på en vägkrog får jag ett textmeddelande från min syster om vad som hänt.

Jag ville liksom inte störa stämningen och utan att jag sa något så kom vi till flygplatsen och maken undrade varför jag är så disträ. Ja så kom orsaken fram.

Det blev en del samtal till bl.a. sonen och i den vevan missade vi vårt flyg hem. Så det blev att skaffa nya biljetter och en hotellövernattning på ett turligt nog väldigt näraliggande hotell. Billigt var det inte, men kanske nödvändigt på sitt sätt. Hotellet var så nytt att handdukarna inte var tvättade en enda gång pch släppte från sig en massa ludd, om vilket jag påpekade i respan. Annars var det ok, middagen var god och vi kom hem följande dag.

lördag 30 augusti 2014

Åldersnojor osv.

Jag har inte bekymmer rörande rynkor och liknande. Jag kan se ut så förjävligt hemsk som åldern och generna mig ger. Det rör mig inte.

Men för gammal vill jag inte bli. Inte utseendemässigt, men vad som händer i huvudet.

Det finns inga klara ålderstecken i den meningen just nu, men de kommer väl förr eller senare. Och jag skulle helst förekomma det senare. Ska vi räkna med 15 eller 20 år?

Försök till storstädning

Som att dammsuga soffan, också under dynorna och dra ut den och putsa under också. Hittar spännande saker, En handduk som katterna har släpat dit. Diverse rester av glas som gått i golvet och sönder spridit sig runt. Och det vanliga dammet förstås.

Katthår, av katterna bortputsade rester efter förnyelse av de alltför vassa klorna, som jag försöker klippa under stora protester, om än de håller på att vänja sig, lite åtminstone.

Så återstår fönster och köksväggarna. Väggarna i köket är helkaklade med ett oregelbundet kakel som samlar alla sorters partiklar.

Here we go.

fredag 29 augusti 2014

svåra frågor

Hur länge borde man leva egentligen?

Ska man som dement och utslagen uthärda sin tillvaro tills att något dödande fysiskt fel inträffar?

Kanske man är lycklig som dement, vadvetjag. Men då måste man ju vara så ordentligt dement att man inte riktigt förstår. Mellanläget måste ju vara hemskt frustrerande.

Jag är ännu inte dement, men min mamma är på god väg, och det är allt svårare att föra ett vettigt samtal. Utförsbacken har varit snabb.

Och då får jag dessa fundruingar.

Och googlar upp priser och så för den här kliniken i Schweiz.

Annars mår jag bra just nu.

torsdag 28 augusti 2014

hett och inte så hett

Vi är inne i en värmebölja (som om det inte annars skulle vara hett i augusti) och välsignar luftkonditioneringen. Ut går jag inte utom av tvång.

Annat är det på kvällen. I gårkväll satt vi på uteserveringen till vår favoritrestaurang och tog lite kvällsmål (percebes, langostinos och skinka, bröd med krossad tomat och aioli), stötte på någon bekant och det var ytterst behagligt.

Vårt favorithak var smockfullt både inne och ute. Närliggande restaurangerna nästan tomma.

Det finns en "upstart" på hörnet som vi besökt några gånger men dit vill jag inte trots god mat. Det är för uppstyltat och det går inte att begära minsta avvikelse från menyn för allt är så fint datoriserat. Servitriserna prickar in beställningen på en bärbar terminal och då måste allt stämma överens med menyns alternativ. Det finns en uppsjö personal som i försök att vara uppmärksamma stör hela tiden.

Nej tack. Inte trivsamt. För trivas vill man ju när man går ut. Annars stanna hemma.

lördag 23 augusti 2014

Äntligt slut på bloggpaus och här kommer det klagomål

Innan vi i går kväll åkte till den sena middagen (samling kl. 22) och för att inte somna innan tog vi en åktur till nybyggen och andra områden i närheten.

Jag är helt enkelt inte förtjust i den här fyrkantsstilen som tycks vara praktikskt taget allenarådande (säger inget om hur fina och praktiska bostäderna kan vara inomhus). Mode som mode, men fyrkantigt är inte en naturlig fom och gläder inte ögat, inga ens små utsmyckningar, bara bunkeraktigt. Tycks ändå tilltala många, Mode eller mode? PK eller inte PK?

Jag är nog mer förtjust i gamla städer och utsmycknader på hus, snickarglädje, är inte estetiken en del av vår livsglädje?

Öhhh, och vad annat ska jag klaga på?

Att det är ett par timmar till skälig tid att gå i säng och jag är trött som jagvetintevad, men att gå för tidigt i säng blir svårt att få tag i sömnen på morgonsidan.

Ja man har ju sina problem, som man upplever dem.


måndag 4 augusti 2014

Önskemål

Det kan hända, vilket jag hoppas, att saker ordnar sig snart. Inte alla, det vore för mycket begärt, men en del.

Jag har en läkartid för min stackars högerfot och dess infektion som inte vill bli bra. Om vår reluktanta husläkare inte kan ge en någorlunda snabb lösning så får det bli privata vården, dyrt.

Jag har kontaktat psykiatern för att få en ny tid och ett schema för att hjälpa ta mig ur min inte så bra situation.

Hoppet är att leva resten av mina dagar i en viss ro och harmoni.

måndag 28 juli 2014

Jag har saker jag behöver ta itu med. Men jag prokastrinerar.

Ge mig, ge mig den kraft som behövs.

Nu ska vi se på en film och jag ska dyka in i en annan värld för den stund.

torsdag 24 juli 2014

Drömmar

Det har varit svåra tider och härliga tider. Mest härliga.

Vistelsen i England hos sonens familj var mycket givande och kurerande. Liten by på landsbygden, härliga landskap, fina och vänliga grannar. I mina drömmar kunde jag bo där. Åtminstone sommartid. Men sommartid skulle jag gärna också vistas i Finland och särskilt skärgården med dotterns familj.

Det finns drömmar och så finns det en verklighet.

tisdag 1 juli 2014

Jag trodde, efter besöket hos psykiatern, att det här med att dubblera medicineringen som hon föreslog, skulle på något sätt gå av sig själv.

Icke sa nicke.

Det känns liksom mindre bra även om jag vet att i längden blir det bättre. Försöka stå ut, Det är bättre än panikpngest i alla fall.

söndag 8 juni 2014

Sångarhelvetet, en tillbakablick

En nylig FB-post som jag fick ta del av för att någon av någon FB-vän till någon av mina FB-vänner hade kommenterat (OCH VARFÖR får man inte kommentera på sådana?? för jag hade haft riktigt god lust) hade en sångare/körperson äntligen i sitt liv träffat en sångpedagog som förstod sig på hennes stämma och tonläge. Det är mer än jag någonsin har haft lyckan att träffa.

Under hela den tid när jag sjöng i körer och framförallt försökte mig på sångstudier (fick i och för sig lilla ettan eller hur det nu heter från musikinstitutet i Kyrkslätt), ja och även vissa duettframträdanden med min tenor till man med vilken det alltid var slagsmål om tonhöjden, kände jag mig praktiskt taget aldrig bekväm. Att ha ett omfattande tonregister och klara av en visst högre tonläge betyder inte att bekvämlighetszonen ligger där, trots att någon tycker att jamen du klarar ju de här tonerna (jojo, väl uppsjungen och i vissa väl anpassade övningar).

Frank Sinatra framförde enbart sånger i det tonläge han kände sig riktigt bekväm i. Då kunde ha ge sitt bästa han hade att ge av tolkning och publikvänlighet och ingen behövde våndas för ansträngda toner.

Jag säger inte att jag kunde ha blivit en fin artist, men säger nog att jag kunde ha njutit mera av mitt sjungarengagemang, och jag kan så här i mogen ålder tycka att det är en faktor som kunde ha varit annorlunda.

Slut på bekännelsen.

onsdag 4 juni 2014

Förvånad över mig själv, från ett annat perspektiv, äckligt ärligt

Efter de här dagarna av euforisk energi efter vår resa, så har det gått åt andra hållet. Jag är inte helt förvånad, för det som går upp måste komma ner.

Jag funderar ändå ibland varför jag i detta skedet av livet drabbas av de här attackerna av panikångest. Jag tycker och tror att tillvaron är mer eller mindre okej, men så undrar jag om de här sociala sammanhangen där jag vill "prestera" och som ändå alla är givande på många sätt och som jag inte skulle vilja vara utan, tar ut sin rätt. Eller är det något tidigare i livet som nu kommer ut? Kommer jag att bli "frisk" nångångång under de år jag har kvar?

De här attackerna kan ibland kännas som på sitt sätt en befrielse, i den meningen att kroppen släpper ut spänningar, men onekligen kan det också kännas väldigt obehagligt och något som jag jag faktiskt helst skulle vara utan.

Ja alltså jag vet inte. Jag helt enkelt vet inte.

Förlåt för äckelärlighet, men så kan tillvaron vara mellan de goda stunderna.

lördag 24 maj 2014

Förvånad över mig själv

Jag hade avkrävt ett löfte av J om att efter vår mer än intensiva Finlandsresa ska jag inte behöva vara med i sociala sammanhang på minst en vecka.

Och här sitter jag, har packat upp, ordnat garderober, städat terrasser, och ska strax ställa mig i ordning för middag ute på lokal med J och ett finländskt par som jag inte känner från förr.

Och jag ser fram emot det. Något har hänt i mitt huvud och jag vet inte hur länge detta förnöjda tillstånd varar, men just nu njuter jag av det i alla fall.

fredag 23 maj 2014

bulla och kakor och kakor och bulla

Detta med sötbakat ingår i nordisk umgängestradition, jag vet. Tidningar och tidskrifter fulla av recept på den sötaste och finaste och bästaste kakan och bakelsen till kaffet.

Nu är det dock så, att jag inte har dragning åt det hållet. Jag må ha andra laster, men detta söta ger mig våndor. Ta en minimal tårtbit på eget födelsekalas och lämna över hälften, så är jag. Inte för disciplin, utan för att det känns att jag inte vill, inte vill ha mera. Och även den första delen tvingade jag i mig.

Tycke och smak.

En vecka

Steg upp torsdag kvart över tre, taxi till flygplatsen, flyg Alicante-Åbo. J:s pappa körde oss hem till dotterns hem, linssoppa väntade på spisen. Bastukväll, pang i säng.

Fredag: lunch med svärsonens föräldrar och dotterns familj på konservatoriets café. Dottern har efter tre års studier avlagt musikerexamen där och en högre examen i klassisk sång. Svärsonens föräldrar och vi fick varsin födelsedagsros och dottern haffade i farten en pianist och sjöng Happy Birthday till vår och alla andra cafégästers glädje. J hämtade sonen med fru och yngsta dottter från Helsingfors flygplats och de inkvarterades hos svärsonens farbror. Logistikplanering inför lördagen och dottern lärde sig att knyta frackfluga med hjälp av Youtube.

Lördag: Begravningskläder på, festkläder i bagaget. Fin, känslosam och vacker begravning av svärmor. Varm och hjärtlig minnesstund. Hem till svärfar på en nervarvningsstund med en liten rackare. Klädbyte och avfärd till festlokalen (Florakören 70 år, instagram #flora70). Fin och hjärtlig kväll med mycket sång och många kära återseenden bland oss gamyler bland alla ungdomarna). Dottern dirigerade ett antal snapsvisor och uppträdde med ett eget nummer, modershjärtat höll på att spricka av stolthet). Särskilt glad över att son och svärdotter kunde delta.

Söndag: Familjekvartettens snabbövning inför J:s och min 60-års kaffedoria som anordnats av dotter och svärson med släktingar på kökssidan. Inleddes med en minikonsert av dottern och hennes pianist, därefter förplägnad och så uppträdde vår familjekvartett med ett par nummer som sitter i reptilhjärnan för vi har verkligen inte sjungit ihop på jättelänge. Andra mycket uppskattade musiknummer förekom. Kära vänner och släktingar deltog. Inget stort format, men härligt.

Måndag: Jag, dotter, dotterdotter, son med fru och minstingen tar tåget upp till Österbotten. Avhämtas och åker till systerns sommarställe. Träffar även min mamma och systerdotter. Mamma lycklig och inte så vimsig, uttrycker sin tacksamhet över samvaron. De cirka två-åriga kusinerna leker ystert i det vackra vädret, springer omkring, kastar stenar i vattnet, får en tur i roddbåten, leker med fjolårslöv. Sedan bastu för var och en. Härlig mat som min syster fixat. Åskväder, hårt regn och sedan helt magisk senkväll med spegelblank sjö i det nordiska sommarljuset.

Tisdag: Fint väder, lunch med alla fyra generationerna. Sonen får en gädda från bryggändan och rensandet iakttas med stor uppmärksamhet av den yngsta generationen. Måsarna får sitt. Gäddan röks tillsammans med ett par sikar. Underbart. Avfärd till tågstationen, "hem"-resa till Åbo.

Onsdag: Sonen & Co tar flygbussen till Helsingfors-Vanda. J fortsätter sköta byråkrati med sin far. Dottern och jag har en tur på stan med en del shopping och lunch i Saluhallen. J upptagen på kvällen med business, dotter och svärson har ett uppträdande på Åbo slott och jag agerar barnvakt. Det gick som en dröm, den lilla damen hade tydligen fått order om att uppföra sig och det gjorde hon minsann. Vi hade riktig kvalitetstid tillsammans.

Torsdag: Packa ihop, taxi till flygplatsen, flyg Åbo-Alicante. Hemma, trött, supertidigt i säng.

(Fredag: katterna levererades på morgonen och har efter visst springande omkring och snusande glidit in i sin vanliga tillvaro.)

Summa summarum: en fin vistelse med många inslag. Jag har dock gjort J medveten om att det inte behöver förekomma något socialt på en vecka eller så.

I dag har jag faktiskt haft energi att inte bara packa upp utan också inleda ordnande av garderober. Det hade jag inte trott. Familjesamvarons helande kraft.

onsdag 14 maj 2014

Sådana tider

Våra ryssar Igor och Olga är på väg till katthotell för en vecka, vi packar för svärmors begravning, körjubileum i akademiska sammanhang och en viss liten sammankomst med anledning av jämna år, sedan resa upp till Ö-botten med son och dotter med delar av deras familj för att träffa min mamma och min syster. Intensivt och känslosamt. Jag har meddelat här hemma att det är helt döfött att försöka få mig ut på något socialt på minst en vecka efter hemkomsten. Ja den veckan kan jag i praktiken stryka ur almanackan och allt som går över nollstrecket blir i så fall en stor seger. Det kan kännas pessimistiskt, men jag anser att det är praktiskt tänkande.

torsdag 1 maj 2014

Av gott följer gott

Nu måste jag nog skriva lite av mig. Vi är just nu i Madrid, åkte tidigt hemifrån för att ta tåget från Alicante till Madrid, Lions-möte och träffa folk. Det första först och det andra som en följd av det hela.

Det är gott att träffa goda människor.

tisdag 29 april 2014

Vanlig hederlig panikångest

Bear with me, men någon dag här snart ska jag skriva något roligare.

Var hos min shrink i dag. Det kom fram att de här tidvisa symptomen inte alls beror på någon annalkande hjärtattack utan vanlig hederlig panikångest.

Det var en lättnad att få besked vetandes att eländet inte leder till en plågsam död när det inträffar. Andas djupt, stå ut och vänta tills det går över. Men det kan också gå ner i magen och då ligger jag illamående och utslagen ett dygn eller så.

Det är något som är fel mellan mina öron. Men däremellan känner jag mig hyfsat okej.

Så att sånt om tillvaron för närvarande, ur ett självperspektiv.

tisdag 22 april 2014

upp och ned och ned och upp

Trots min dåliga fot men med en ordentlig kompress under och fulbekväma skor så går det ju att promenera och det gör ju ack så gott för kropp och själ.

Så då går det upp men plötsligt, utan förklaring, kommer ångesten tillbaka och jag funderar i bland på att det här med att gå hos en shrink, är det bra eller dåligt.

J menar att den botten som nåddes i februari får tjäna som referens och att allt efter det är framåt.

Vi får väl ta det på det sättet då.

Och det finns ju härliga saker att se fram emot.

torsdag 17 april 2014

Akutbesök hos shrink i dag

Ja det var saker som har gett stor ångest och som jag trodde att jag klarar av men icke sa Nicke, det är bäst att ta hjälp där man kan och har tillfälle till det.

Jag börjar inse att mina antenner tar in mera än vad jag klarar av att hantera och så tänker jag att vad ska en gammal gumma som jag försöka ordna upp sitt liv och så tänker jag att med lycka så lever jag en generation till och kanske jag lyckas förmedla något till mina barn och barnbarn och då har ju livet haft en mening i alla fall.

Oh, fucketifuck, ett av dessa tillfällen när när man kanske bara måste medge att livet gör ont i bland.

måndag 31 mars 2014

Gnäll och förundran

Jag läser bloggar. Och i bland tar jag mig tid att läsa kommentarer. Och så läser jag annat också på nätet. Vad som nu kan vara hänvisat till och som kan kännas angeläget.

En stor del är strunt och emot mina åsikter, men jag upplever att det är viktigt att ta del av allt möjligt. Vidga vyerna, få underlag för egna analyser, försöka förstå.

Det finns dock ett område som jag har svårt att förstå. Fobier för det ena och det andra och det förtiotusende. Ja ormar gillar jag ju inte heller.

Men att ha fobi mot smärta? Att uppleva smärta är knappast som något som majoriteten inte direkt gillar, men att rubricera det som fobi?

De här salongsfobierna, och nu talar vi inte om personer som har riktiga problem.
Då kan jag tycka att det finns personer som är för mycket självupptagna.

tisdag 25 mars 2014

att känna lycka

behöver inte vara märkvärdigare än en reguljär lunch framför en teveserie, därefter ett samtal om vad vi anser om tillvaron och saker och därefter en överenskommelse där jag sköter om disken och han om kattlådan.

Jag har, inte utan svackor, kommit att innerligen uppskatta de här stunderna när det känns att det liksom finns en viss styrka och glädje i hjärtat.


torsdag 13 mars 2014

Jo jag lever fortfarande

Och jag har varit hos min psykolog idag.

Det kan vara bland det bästa som har hänt mig att min dotter ordnade för denna terapi och behandling och jag upplever att en tidigare försvunnen, inre styrka börjar spira upp och att jag bitvis uppever tecken på livsglädje.

Det här med att "ryck upp dig" och "ta tag i ditt liv" och allt möjligt annat, det kan faktiskt kräva hjälp av ett proffs.

Getting there.

torsdag 27 februari 2014

Dagarna följer varandra, som alltid

Med sina händelser och detaljer. Vi planerar en del för det ena och det andra, främst resor för att träffa familj och barnbarn, något om J:s arbetsresor och hur vi kunde pigga upp följande veckoslut.

J har framgångsrikt och av tvång följt en strikt diet som har avlägsnat ett lite allvarligare hälsoproblem och jag lyfter på hatten och inväntar samma att samma disciplin även drabbar mig. Minus 11 kg på två månader!


torsdag 20 februari 2014

och så är det nytt igen och så är det nytt igen och inget varar intill påska

Det är för en varelse som mig tröttsamt och irriterande att allt byts om om hela tiden. Om något fungerar, varför ändra? Och hela tiden.

Ta in uppdatering hit och dit för annars fungerar datorn och programmen inte. Det tidigare fungerar för mig och låt mig ens välja om jag vill eller kanske inte.

Jag kan förstå att på någon nivå måste saker utvecklas utifrån behov och det är läge att hänga med men nu börjar jag tycka att det är oresonligt. Ändringar för ändringars skull, för att användarna ska vara tvungna att köpa nya versioner.

Jag kan förstå att spelvärlden kräver sin utveckling för att otåliga tonåringar tröttnar snabbt.

Men om man nu är en vanlig användare av grundläggande program så skulle de helst inte behöva ändras stup i kvarten. Det finns ganska sällan riktigt behov för det. Utom pengagirighet hos säljarna.

Hur styrda är vi inte. Utan makt.

lördag 8 februari 2014

Dansa runt på Facebook och andra föraktade sociala medier

Det finns åsikter om att Facebook kommer att dö ut. Ja kanske för fjortisarna.

Jag har skrivit om det här förr och jag skriver det igen. Det är en av mina största sociala tillgångar på sitt vis, att hitta studiekamrater och diskutera saker, se vad de håller på med.

Och i dag har jag tillbringat en massa tid med att diskutera finlandssvenska dialekter.

Är det inte som att sitta tillsammans och dela åsikter, synpunkter och vetande?

Är vi inte alla lite mera upplysta och inspirerade?

Går det inte att träffas IRL så frågar jag mig vad är det för fel på Facebook? Är det åldersnoja kanske hos analytikerna?




onsdag 29 januari 2014

Petitesser av förarga sig över och ens egna kloka lösningar

Och inte att jag skulle kunna påverka något utom det som händer hos oss.

Men folk som ordnar böckerna i sina bokhyllor efter färg, hur tänker de då? Ja sådana finns på riktigt, jag har läst.

Om man vill hitta en viss bok, måste man då komma ihåg vilken färg den har? Alltså på riktigt.

I våra bokskåp och -hyllor är det ordnat enligt kategori. Enda sättet för mig i alla fall att hitta tillbaka. I bland vill man ju läsa om en bok eller så finns det en bok som man inte har läst ordentligt. Och så finns det åtminstone en kategori som jag inte brukar bläddra i och det gäller krigshistorieböcker och krigsflygplan och stuff. Men där finns de i rad för den som vill.

Ja så är det hos oss.

måndag 20 januari 2014

Kära blogg, del xx

Det är samtal från någon på gång med J, det är något som jag tror att inte är så roligt och jag har för mig att saker håller på att redas ut.

Det är inte så att han skulle ha gjort något fel, tvärtom. Men många andra har gjort fel och nu sitter vi här med de här samtalen och jag kan bli så innerligt trött på allt.

Det händer att jag undrar om jag bara borde ge upp eller vad.

lördag 18 januari 2014

Gravgården

När jag kommer med tåg söderifrån som oftast händer så åker jag förbi den. Då har jag redan ställt mig med kappsäcken ute i gången på väg till utgången.

När jag hälsar på min mamma, vilket inte är så ofta, så blir det oftast en tur dit. Till gravgården. Vi har före det kanske åkt via något blomsterställe och så planterar och ordnar vi lite på min pappas grav.

Så går vi kanske till platsen där min morfar och så är begravd, det är intill muren längst bort. Vi kanske fixar någon blomma och krattar gången (det här med att kratta sandgången, det lärde jag mig tidigt, och vktigt var det, kratta sanden i mönster). Så lämnade man liksom sin hyllning. Ordning skulle det vara.

fredag 17 januari 2014

kära blogg

Det händer ju all som oftast att jag funderar på vad jag kan och ska skriva bloggen eller inte. Det händer särskilt när jag är extra ledsen, av orsak eller annan, över min tillvaro eller något annat. Och då funderar jag vem jag kan rikta detta mot? Jag vill ju skriva av mig, och när det gäller närstående så gör jag det privat och direkt, dvs. det kommer inte upp här.

MEN KÄRA BLOGG:

Jag befinner mig i en märklig situation där jag inte hittar mig själv just nu. Jag ifrågasätter allt och på något sätt känns det rätt men förstås undrar jag också om jag gör fel.

Jag håller på förstå förhållandena med mina barns familjer, inte att dessa förhållanden skulle ha varit svåra eller besvärliga, tvärtom, jag tycker att de har präglats av yttersta samförstånd och glädje. Samvaron över julen tydde dock på vissa kulturkrockar. Det får man ju ta, men jag jobbar på att försöka förstå.

En dotter gifter sig med en person som har en stark kultur. En son gifter sig med någon som har en stark kultur. Deras barn lever enligt de kulturer som de är uppväxta i. Det kan uppstå åsikter.

Våra barn är mer eller mindre uppväxta i någon typ av samkultur. Där som de inte ser ett problem gör kanske deras äkta hälfter det.

Jamen tänk.

torsdag 16 januari 2014

Påtvingade parenteser i livet

Ibland får man gå med på att det krånglar. Vilket annat val har man.

Det är inget allvarligt, en influensa med feber och våldsam hosta (den "träningsvärken"...), en envis härd av något slag under höger fot som hindrar promenader, en överansträngning av jobb som strulade till sig i de ansträngda omständigheterna.

But also this shall pass, får man tänka. Och avboka det ena efter det andra och försöka lugna nerverna och kroppen.

OCH SEN, ska det bli folk av mig igen.

tisdag 14 januari 2014

Såga med sågen på nyårsdagen

Här sitter jag.

Julhlgen hade sina sidor, som den alltid har.

Jag ser alltid början på januari som en början. Jag minns hur jag för längesen klev upp i ett träd nära oss, och detta var nyårsdagen, och sågade ner ett par grenar som jag tyckte att skulle passa i vår brasa. Och jag kände att nuuu börjar ett nytt år och som att jag känner mig bra.

Det var ett av de goda åren, och goda år har man inte alltid i sitt liv.

Ibland måste man anlita utomstående tjänster

Som jag nyss skrev på FB så hade jag mitt första möte med en psykiater i dag, svenskspråkig.

Det är något med att prata med ett proffs i en timme som inte motsvarar att loda i djupa saker med en god vän, hur god den eller denna än är.

Det kommer inte att lämnas härvid, det blir flera sessioner framöver. Det finns saker och tankar som behöver sorteras och livet behöver få sina förnyade spår.

Inget hokus-pokus. Var och en ordnar sitt liv och sina tankar. Ibland behövs det neutral hjälp utifrån för att få hjälp med styrningen.

tisdag 7 januari 2014

Snipp snapp snut, så är sagan slut

Vi har transporterat till flygplatsen i två fulla bilar och kommit tillbaka med två tomma.

Hemma väntar tomma barnsängar, ballonger i kökstaket, ett par pottor, ett par matningsstolar, en stor hög leksaker, ett par barnkärror, strandleksaker, en julgran som ännu inte är avklädd, kläder som ordnats om och finns i fel garderober, tonvis med lakan och handdukar att tvätta, tonvis med saker att föra till garaget i väntan på nästa gång.

Allt har sin tid, och allt var bra och nu ska vi försöka se till att även fortsättningen i vår lilla tillvaro blir bra.