söndag 18 augusti 2013

Suger ut allt ur karamellen och funderar

Min åstadkommande dotter har skickat sommarbilder som hennes duktiga man till fotograf har tagit, och det är ju inte bara en och två eller tre gånger som de har tittats på.

Det är sommar och skärgård och familj. Omkring tio dagar, och vädret stod oss bi. Vid varje tittrunda av dessa foton så tänker jag inte bara på att vi hade en begränsad tid, om än ack så givande och tacksam tänkt på för denna samvaro, utan också det att snart kommer hösten och vintern och isen och snön och minusgraderna. Mörkret.

Jag förstår mer och mer våra jamaikansk-engelska vänners reaktion inför skärgården sommartid: "Det går inte förstå att detta allt snart blir snö och is."

Och jag tänker på skärgårdfärjornas personal och hur svårt det kan vara i de nordiska vintrarnas skoningslösa förhållanden. Min dotters svärfar körde förbindelsebåt ett antal år och har en och annan historia att berätta.

Nej fy. Och vilken kontrast till den nordiska sommaren när den är som bäst. [Och den kan ju vara mindre bra också och då finns det ingen solkaramell att suga på. Ja kanske att det inte var snö och is...]

Och hur har jag blivit så här pessimistiskt lagd.

Inga kommentarer: