torsdag 22 augusti 2013

Min tillvaros hemska hemligheter

I morse ställde jag mig för att gå på torsdagsmorgonens Pilates. Så var det tänkt.

Väckarklockan ringde för en gångs skull innan jag hade vaknat så det var rätt surt. Jamen upp och hoppa och nu är vi raska damer, morgonmål och packa väskan, men så fick en tanke rot och den tog över.

Jag gick inte alls till min Pilates (som jag förresten har några tvivel om just nu, efter byte av instruktör och andra omständigheter). Jag gick nästan dit, tog några foton på vägen, och sen ned mot stranden och fram till en park, som förresten inte öppnade förrän 9:30 men jag väntade lite.

Där sökte jag upp en bänk i skuggan och så satt jag där och funderade på saker och grät några skvättar över saker som har stört och som jag behöver ta ställning till och som jag känslomässigt måste få ut ur mig. Proppen lossade väl i går när vi diskuterade med min J som tog emot mina våndor och så diskuterade vi dem. Tack och tur.

Och när jag just var på väg från min bänk så kom ett äldre spanskt bar som började diskutera, naturligt som bara den, för när man träffas så träffas man, och vi hade en viss alldaglig konversation och det flöt på, såsom det gör när människor träffas och vill prata och det liksom hör till för att man råkar befinna sig är just då, vilken terapi för en orolig själ.


Inga kommentarer: