onsdag 21 augusti 2013

Glöm inte fingret

När man går ut på vår kökspatio måste man komma ihåg fingret.

Lämna en fingervid öppning så att katterna inte kommer ut och i värsta fall hoppar via diverse avsatser till grannens sida. Denna öppning är också synnerligen viktig för att komma in igen, för annas smäller dörrarnas lås fast och där står du. Tills nån kommer hem eller nån som är hemma råkar komma in i köket och hör dina knackningar. Det finns ingen utsikt till gatan så det hjälper inte att fladdra åt det hållet. Är mobiltelefonen på insidan så är det faktiskt inte roligt alls.

Det hände J för nån tid sen. Jag råkade vara hemma och räddade honom ganska snart. Det har faktiskt hänt honom en gång tidigare för länge sen i en helt annan lägenhet som alls inte var vår utan han råkade befinna sig där. Som tur var hade han mobiltelefonen på sig och ringde mig som råkade vara på bilburet kort avstånd med en extra uppsättning nycklar och så blev han räddad.

Det är inte en nöjsam situation. Detta hände även J:s mormor som nångång på åttiotalet steg ut i nattlinne mitt i vintern i Åbo på sin balkong och smäll! var dörren stängd och hon lyckades ropa på hjälp och kom undan med livet i behåll.

Det är så att man kan bli lite hysterisk om de här sakerna. Numera när jag går ut öppnar jag lägenhetsdörren inifrån med min uppsättning hemmanycklar för att kolla att de fungerar och säkert är rätt. Kollar också att jag har mobiltelefon och min plånbok. Ritual.

Med det inte sagt att jag någon gång har glömt andra väsentligheter, men så länge det finns hemmanyckel att komma in tillbaka och en mobiltelefon att meddela om "en liten försening" ...

Hjälper förstås inte om flyget avgår nästan strax och passet är hemma. KIT (kors i taket) har dock ännu inte hänt. Fast en gång var det nära. Jag hade, på en gång av de tiotals om inte hundratals resor (man borde kanske kalla dem förflyttningar för de har i de flesta fall varit kortdistanser, åtminstone globalt sett) vi har gjort, glömt passet hemma och kom på det inte alltför långtbort hemifrån. Vi hade tagit god marginal och hann till flyget trots extra av-och-an.

Så man kan ju klandra andra som glömmer fingret och andra väsentligheter, men så kommer den gången när man själv missar. Trots alla ritualer och rutiner.

1 kommentar:

Kräma sa...

Hänna po lande läser vi inga fast dörrarna ens ti natten. Jag förstor att de e en annan sak i städren. Men de där att ta med sej börsin varje gång in gor ut begriper ja inga