fredag 1 mars 2013

Hoppar i en pöl, men aldrig vet du hur djup den är

Som inledande anmärkning så har jag en del etiketteringsjobb att göra. Det har jag slarvat med på sistone.

Så måste jag avlasta mitt sinne med det fenomen som jag numera är genom åtaganden är delaktig av, men där ingen sagt att jag har någon skyldighet att delta i striden. Och det kommer jag nog inte att göra heller. Slåss alltså. Med det sagt att jag inte känner mig berörd. Jag är ju med. Som stöd har jag andra spanska deltagare som inte känner sig lika stridbara som en del andra.

Det är den spanska stoltheten och äran och politiska diskussionens karaktär.

Den finns särskilt helt historiemässigt hos den inte helt unga generationen. Däremot nog i attityduppfostran. Om när någon har felparkerat och den som skulle behöva komma in i sitt garage kanske tutar lite och så då förekommer  gester av typen ta det lugnt och inget har ju egentligen hänt, jag åker ju undan även om det nu tog lite tid. Sorry, men jag faktiskt behövde stå här en stund (även om det skulle ha funnit en ledig plats 50 meter framöver.)

Stoltheten och äran var det ja.

En part hävdar något och kryddar det med uttryck som är allt annat än neutrala, och på detta följer att den andra parten för att inte förlora sin ära och heder och stolthet måste svara på minst samma nivå. Helst lite till.

Och en diskussion som ur nordisk synvikel sett kunde ha skötts fäktandes med fakta och med lite flyttning av positioner och vilja till kompromisser och konsensus, blir en eskalerande strid där fokus missriktas och avsiktliga misstolkningar florerar och av den goda viljan finns det inte något kvar av för egot och äran är starkare.

Alla tycker att situationen inte kan fortsätta men ingen vill flytta sina postitioner och uppfattnngar.

Så sitter man där röda i ansiktet och skriker på mötet och skriver bittra tillmälen.

Och det är helt normalt. Här.

För mig som nordbo i grunden och en välmenande själ färdig att hitta kompromisser (rättsligt riktiga sådana förstås) så kräver det en del matsmältning så att säga. OCH jag kan ju inte heller komma och förvänta mig att i ett trollslag ändra den lokala kulturens drag. Det vill jag väl inte heller. Jag vill delta, och med mina bidrag..

Men det är nog lite det som gäller. Och jag kan inflika något, men ändra på riktigt tror jag inte på. Så frön, kanske. Ge en ny generation nya tankar. Rårealistisk och försiktigt positiv inställning gäller.







Inga kommentarer: