torsdag 28 februari 2013

Dagarna går, någon nästan tom, annan fylld

Nyss var det måndagkväll och så blev det tisdagkväll och jag fixade drygt trettiotalet smörgåsar och dricka  som mellanmål för onsdagens av lokala finska Lions ordnade bussutfärd.

Först besök i Lorca som jordbävningsdrabbades allvarligen i maj 2011 och där Lions på nationell nivå med hjälp av klubbarna och andra kontakter aktivt har bidragit med aktioner och pengar till att återuppbygga ett dagcentrum för rehabilitering av svårt handikappade barn. Invigs 10 mars under högtidliga former med påföljande välgörenhetslunch i förmån för föräldraföreningen. Första nybygget efter jordbävningen.

Den blev totalt sett riktigt lyckad och givande dagsutfärd för deltagarna och en del välgörenhetspengar fick vi ihop också. Duktig busschaufför hade vi som klarade hårnålskurvorna uppe i bergstrakterna när vi besökte naturskyddsområdet Sierra Espuña, en helgonkyrka med Spaniens bäst bevarade väggmålningar mångamångahundra år gamla, en nyss renoverad orgel från 1700-talet (oj vad min pappa kantororganisten hade varit intresserad, oohh vilket manuellt bälgverk och pipor åt alla håll) och framför altaret enorma mängder dyra färska blommor som tydligen hämtas in hela tiden av besökare. Finfina moriska träsniderier i taket från vilket det hängde ett urfint kyrkskepp.

Sen ett fenomentalt ställe med tiotalskilometervid utsikt åt alla håll över bergstrakterna (ja det var på den vägen som de riktiga hårnålskurvorna kom in) med en enorm Kristusstaty högst uppe och flera golgatarelaterade statyer längs vägen. Lunch på en utsiktsrestaurang bortom flera hårnålskurvor. Fina vyer och urgod mat uppe i bergen, med en skönt värmande kamin i mitten av rummet.

Detta är trakter där det funnit befolkning av olika slag och kulturer under flera tusen år. Inte minst på grund av den rikliga förekomsten av varma källor. Det finns både allmänna inrättningar (t.ex. Archena, Fortuma) och i vissa byar eller små städer är det även är vanligt att ha egna varma källor och små bassänger inom husen.

Vädret var inte omöjligt om än inte perfekt heller, men inget i jämförelse med dagens väder med snöfall längre inne i landet och norr om Alicante med hagel, tornados i Benidorm. I morse hade vi faktiskt åskväder och under dagen regn. Rått och kyligt. Men faktiskt mycket skäligt i jämförelse.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det kan vara riktigt skräpväder i trakterna omkring, men här klarar vi oss oftast med ett starkare regn. Och blåst. Och någon gång lite hagel. Men hagel sällan.

Och nu har jag katterna i mina fötter vi datorn och de busar med sladdarna och jag orkar inte uppfostra just nu.

Ja det blev ändå nackgrepp och NEJ.


måndag 25 februari 2013

En kvälls diskussioner om det ena och det andra

Jag sitter och skriver lite endel lite arga och en del ganska  vanliga anteckningar på en post-it-lapp på mitt lilla skrivbord. Saker jag måste komma ihåg att göra imorgon och någon annan dag därefter. Detta efter att vi har varit ihop med ett sällskap och saker koms överens om hur ett event ska organiseras. Välgörenhet är meningen.

Och så gick vi hem och jag kan i bland bli fullständigt vansinnig i diskussioner med J när han blir enligt min mening helt omöjlig. Och han tycker förstås detsamma fast andra vägen.

Men åtminstone har vi luftat åsikter. Och så pussas vi lite avmätt. På någon nivå är vi väl överens i alla fall. Men ack dessa kommunikationsproblem. Ett ord hit eller dit och så blir allt helt fel.

fredag 22 februari 2013

Det arbetas också

Mitt bland den här kattungeintensiva tillvaron så finns det ju andra saker. Som att arbeta och sköta andra ärenden. Ordna saker som man har åtagit sig. Mest är det nog arbete.

Och mitt arbete, det gör jag med insats av allt jag kan och med inlevelse. Då är det en kick när det kommer positiv feedback. Allt jag gör betygsätts och något som "en dålig dag på jobbet" finns inte på kartan. Jag kan ju vara dålig, men det får inte synas i slutresultatet. För om det gör det, då kommer det inga nya uppdrag.

Å andra sidan så kan jag vara dålig när kroppen och huvudet så kräver och ta igen under helgen. Så kommer det att bli i morgon och i övermorgon. Ja det kan också handla om att jag tog på mig aningen för mycket. Och att det blev lekt lite väl mycket med rysskatterna Olga och Igor.

torsdag 21 februari 2013

Olga och Igor

Det har varit en kattintensiv dag. De skulle både till veterinären och bli registrerade så det var måsta på att ha bestämt namn. Det blev Olga och Igor. Ryssliknande och lätt att uttala.

Båda fick vaccinering och Olga blev av med sina reprouktionsorgan. Hankatter tar på sig tid att låta sina kronjuveler utvecklas, så det blir några månader efter nu.

Hursomhelst så vill vi inte ha katter vars energi går ut på att hitta någon att para sig med. Med allt vad det innebär, klivande i gardiner, pissande överallt. Nejnejnej.

Hittills har de här ryssarna infriat alla förväntningar för rasen med råge.

Jag hade på något sätt tänkt att ja kattungar är ju kattungar och när de blir äldre så kommer specialla drag fram. Liksom tids nog.

FEL.

Allt vad jag har läst om Russian Blue har inträffat redan och de är just så sällskapssjuka, envisa och bestämda. Ja det är de.

tisdag 19 februari 2013

Bäddkofta

Sitter i min säng med min bärbara, vederbörligen placerad på en datordyna med hård ovanyta så att ventilationen fungerar och det inte blir brandfara. Bekvämare är det också.

Har sänkt temperaturen till natten och då är det skönt, när man sitter såhär delvis under täcket och delvis exponerad, att ha en liten bäddkofta på sig.

Det låter gammaldags, men det är behändigt. Likaledes funderar jag på att skaffa mig en nattmössa, för det har funnits kalla övernattningar då jag gärna hade haft en, åtminstone medan jag boar mig in i bädden. Den måste dock vara tillräckligt stor och lös och bekväm och lätt att dra av sig när man har boat och värmt upp sig färdigt under ett varmt täcke.


lördag 16 februari 2013

Bear with me

... men det är mycket kattungar i min värld just nu. Har vi nu en gång skaffat dem så här på gamla dar så får man ju satsa tid och effort. Och den här bli van med varandra-tiden och uppfostringstiden avgör mycket inför framtiden. Dom här ryssarna ska tas på allvar så att säga.

De två senaste nätterna sov jag inne i deras nuvarande rum. De har fortfarande inte fått gå utanför det rummet, men så har jag försökt vara på plats så mycket som möjligt. Nätterna gick bra. Det var bitvis kattungar på alla håll och kanter, men även  tyst sovande i sin avskärmade garderobshörna som de verkar ha godkänt. De började röra på sig när jag steg upp.

Detta hoppas jag att fortsätter, för våra hädangångna siameser hade som vana att busa till det högljutt på nätterna.

Bara J kommer hem från sin arbetsresa så ska de få göra upptäcktsfärd utanför sitt rum. Men jag vill att vi är två, för att lära dem bort från gardinklättring och dylikt. Som sagt, det är nu vi måste sätta grunden och de här katterna har en ganska så bestämd om än vänlig karaktär karaktär och måste uppfostras vänligt men tydligt.

För övrigt är de såvitt jag kan bedöma balanserade och hängivna. Vilda som bara den alla vakna stunder, som kattungar ska vara. Har lärt sig använda klösmöbeln. Vilket inte betyder att vassa klor kommer fram när det ska klättras upp någonstans.

Början av veckan var mycket kall med äckelkylig blåst, de senaste dagarna har dagstemperaturerna nått upp till närmare 20. Ja faktiskt, när jag i onsdags först körde J med kollega till flygplatsen och på hemvägen åkte på en liten anskaffningsrunda så slog mig det fina vädret och den höga klara himlen till med full kraft och det är ju inte alla dagar man orkar känna sig uppåt och uppskatta vad man upplever men det var en sån dag.

Och en annan iakttagelse, när jag nu håller på. När vi för ganska exakt en vecka sedan satt i bilen på väg hem från tågstationen i Alicante efter hemresan från Madrid så konstaterade vi hur bekvämt det är med bart före genom hela vintern, inget skrapa is och borsta bort snö och slira längs vägarna. Det har sitt pris, och det är bl.a. de hetaste sommarmånaderna. Men ändå. Och vi undrade hur man egentligen klarade sig genom vintrarna i Finland. Men man var väl van och tog till finsk sisu eller något.

tisdag 12 februari 2013

kattmammans nyheter dag 1

Jag sitter vid min dator och är närvarande och de små busarna härjar på.

Det är alltså två syskon, cirka två månader gamla. En han och en hon. Vi hade tänkt oss två stycken hon, men nu blev det så här. Och neutralisering skulle det ha blivit hur som helst, det har vi framför oss. Och sen är det ju ingen skillnad egentligen, utom att han kommer att bli större. Man ser redan en liten skillnad.

Erfarenheterna under detta första dygn hittills visar att han är mera social och kontaktsökande. Varit i famnen flera gånger, slickat på mig, spinner, somnade i min famn till eftermiddagsvilan. Hon är inte skrämd heller, men tills vidare inte den som ber om att komma upp i famnen.

Det ska bli spännande att se vilken av dem som blir min och vilken som blir J:s katt. Den här rasen (Russian Blue) tenderar att fästa sig vid någon viss person som blir "deras".

måndag 11 februari 2013

två dyra råttor

Nej, kattungar menar jag. Men de har grå(blå) päls och är faktiskt av råttstorlek just nu. Om ens det. De hämtades från uppfödaren i söndags och nu är de hos oss. Har härjat som bara kattungar kan, ätit, druckit och gått på sandlådan. Har somnat.

De bor till att börja med i mitt arbetsrum, det så fint kallade biblioteket. Nu har jag inför natten lyft gardinerna högt upp på en vägghylla och sett till att det inte finns något farligt som de kan nå.

Jag som hade tänkt att de skulle ligga och ömka sig och undra på en  yllefilt som jag fixat i ett garderobshörn och sen småningom våga sig fram. Pyttsan. Fullt fart från första början. Två riktiga busar.



lördag 9 februari 2013

Ett kort men långt avbrott

Jag hade inte tänkt åka med J till Madrid den här gången på hans kabinettsmöte. Felplacerat hotell, för långt från centrum. inget att göra medan han gör sitt.

Så tänkte jag att där finns ju många som jag känner och då vi nu är i de här kretsarna så är det aldrig fel att träffa folk och lyssna på surret och utbyta åsikter. Shoppa och evenemang får blir en annan gång. Jag kan ju fast jobba på min bärbara de timmar jag är ensam.

Oj så rätt det blev. Det har varit så oerhört givande ett och ett halvt dygn.

Tågresan flöt på tillsammans med vårt sällskap från Alicante. Lite halvtråkig fredagseftermiddag på hotellet, J sov väbehövligt och jag jobbade på en översättning på hotellrummet.

Jo, och före det. Taxi från tågcentralen Atocha till vårt hotell. Önskar att jag hade haft bandningsutrustning. En mycket bildad taxichaufför plus en i vårt sällskap som är född och uppvuxen i Madrid. Dessa kommentarer, detta utbyte av hur det var förr och hur det är nu, och vet ni varför den här statyn är på det här viset. Historiska händelser och byggnader som jag aldrig hört talas om. Mitt livs intressantaste taxiresa.

När tråkeftermiddagen äntligen omvandlades till rätt tid att träffas nere i cafeterian så var det många kära återseenden och utväxling av åsikter och det tog ju en hel del tid, och efter det, när klockan närmade sig halvelva, gick vi på en äntlig middag till restaurangen. Där satt vi till alltför sent för att få en vettig nattsömn, men det var det värt. Intensiva diskussioner och jag satt där med fladdrande öron.

Lite trögt att komma i gång i morse. Men jag gjorde mitt medan J satt på möte. Satt med min bärbara i den smockfulla cafeterian och jobbade på medan jag njöt av surret med alla människor som hade förmiddagsträff.

Sen väntade och väntade och väntade jag på att mötet skulle ta slut, för vi skulle ju äta lunch med alla och sedan hinna till tåget hem.

Överdådig lunch och en fin hemresa och nu sitter jag och måste gå i säng även men jag önskar att jag får inspiration att skriva mera om detta.

Det finns så mycket vardag och så kommer det två dagar som fyller upp en stor kvot på många plan.



torsdag 7 februari 2013

Dagligheter

I morse var jag på Pilates första gången på drygt två veckor. Det var Englandsresa och så var det förkylning och hosta och olämpligheter på vad som skulle ha varit lämpliga tider. Det är förargligt, men det är vad det är.

Ny sats och inte har jag hunnit tappa alla muskler än. Dessa muskler som är till så god hjälp för ryggen och hållningen. Lära sig använda magmuskler och andra muskler i stället för den något sneda ryggen som sannolikt annars skulle försätta mig i rullstol eller med plågor och rollator eller käppar. Det viktigaste. Det är inte helt fel heller att armarna och benen orkar. Inte som förr, men i alla fall. Ja mitt liv går ju ut på att sitta mest hela dagarna, och det går ju inte i längden utan någon träning.

Ålrajt, nu ser jag fram emot rutin och disciplin. Eller framförallt resultaten eller att inte degradera alltför mycket. Något smalt muskelknippe blir jag aldrig, men jag har en tanke om att hålla ens någon typ av kontroll på mina möjligheter att röra mig någorlunda besvärsfritt så länge jag kan.

Det här tillhör de aspekter som  inte är så helt självklara längre.

Jag kan helt lätt strunta i rynkor och åldersfulhet (alla åldras inte med nåd) men hjälplöst paket försöker jag undvika. Det är ju förstås inte sagt att det kan bli så.

tisdag 5 februari 2013

Alla dessa omställningar

Jag har i dag gjort små försök till att organisera och ett visst tankearbete med tanke på att vi faktiskt ska tömma det här hushållet och installera det på nytt, på ett annat sätt.

Samtidigt pågår flytt av kontor, vi kollade en lovande lokal i dag.

Jag är övertygad om att summan av kardemumman kommer att bli OK, men det kommer att vara en jobbig väg att nå dit.

Vi måste sälja två lägenheter, flytta ut saker, inreda nytt kontor, inreda ny bostad, få nya katter att acklimatisera sig, ordna för våra bortavaron.

Men det är väl det som kallas livet.


Anakronismer från min tankevärld

Ett antal av de bloggar jag följer och har följt har slutat. Det är någon viss tendens med att tröttna i största allmänhet, men framför allt tycks folk som har fått in foten med att göra poddar och annat liknande bli jättepopulära och säkert tjäna massa pengar på det och inte vill slösa sina förmågor på att blogga.

På sin höjd twittra eller skicka foton till Instagram eller om bloggen finns kvar lägga in någon video eller dagens kläder. Bläää.

Det gillar jag inte alls.

Jag vill inte se på en video eller lyssna till en podd som tar sin obönhörliga och bitvis onödiga tid, jag kan tänka mig att se på foton om än Instagram inte har äntrat min värld, jag sysslar inte med twitter. Jag vill gå in på något och läsa en text som jag läser mer eller mindre noggrant och hoppa till följande text och ta till mig något som någon har skrivit, antingen jag gillar det eller inte. Men åtminstone kan jag välja hur mycket tid jag använder på det hela. När det känns så.

Japp, det går att lyssna på poddar och musik t.ex. medan man städar eller motionerar, men jag tycker inte om att göra saker med hörlurar i öronen (kanske med undantag för riktigt tråkig motion i en tråkig omgivning, om ens då).

Om och när jag går ut så vill jag lyssna till naturens ljud och vilka andra ljud det kan finnas, eller mina egna tankar.

Men det finns väl inte i dagens värld. Bedöva sig. Peppa sig.






söndag 3 februari 2013

Oro och pickande hjärta

Det är inte så att jag ligger helt sömnlös om nätterna, men mina drömmar när jag får tag i sömnen avspeglar onekligen det som rör sig i huvudet och det som stör om dagarna.

Det handlar oftast om rörigheter och oegentliga saker och skräp som jag inte har kontroll på och inte kan styra upp. Försöker plocka upp och sortera men allt bara faller i bitar. Känslan av att inte få till det.

Så kan jag hur mycket som helst skryta med att jag klarar av att det är rörigt, för det gör jag tydligen alls inte.

Förra natten hade vi i mina drömmar fått våra nya katter men inget var förberett och vi hade ingen mat för dem och det fanns en massa folk i hushållet som gjorde dem oroliga. Alltid dessa obestämda folksamlingar. Är jag rädd för folk eller. Kanske.

Jag var på någon undersökning i ett rum med en sköterska men det var så mycket oljud utifrån att jag helt omöjligt kunde uppfatta vad hon sade. Japp, sämre hörsel på sistone och oro för att inte kunna hänga med.

Ge mig en härlig dröm. En genomförbar tidsplan och planeringslista. Jaja, en del måste jag göra själv först.

I morgon ska jag ordna och städa och förbereda katter och flytt och göra listor och ....


lördag 2 februari 2013

tillvaro just nu

Nu har jag denna lördag blivit nästan klar med uppdrag som ska levereras måndag morgon. Självvalt, för jag använde en god bit av tiden de senaste dagarna på annat. Klagar inte. Och begreppet veckoslut i meningen total ledighet existerar inte annars heller i vår värld. Däremot nog bitvis lediga eller halvlediga vardagar och särskilt stressfria morgnar för det mesta. Välja att börja jobba när morgonmålet är avklarat i lugn och ro. I stället jobba senare mot eftermiddag-kväll, i vilket ingår att telefonen kan ringa fram till nio-tiotiden på kvällen (inte min dock)

I morgon en halv arbetsdag och så är det puts färdigt för min del. Och på måndagen slår den skarpa verkligheten -- det är verkligen dags att styra upp det här hushållet, ens behjälpligt. Det ligger fortfarande en delvis ouppackad kappsäck på golvet i vardagsrummet och ett och annat obestämt som inte är där som  det borde vara.

Det är ju på ett vis befriande att inte sträva efter perfektionism och kunna godkänna, nej inte godkänna men bitvis leva med, röra, men det kommer en gräns.

I bland måste man ju tänka "first things first" och jag är verkligen inte den som offrar kvällens avkoppling eller nattsömn för att kunna vakna upp i ett perfekt hushåll. Jag kan lätt hålla en obestämd klädhög på golvet bredvid sängen för att ta itu med den när det är dags. Jag kan också placera en varm, inte kokhet kanske, men inte avkyld heller, kastrull i kylskåpet för att det passar mig just då och för att jag vill göra som jag gör.

Ät inte det, drick inte det, ät och drick inte dessa i kombination, i dag är kokt morot bra, i morgon är kokt morot dåligt, drick x koppar kaffe och förläng livet (som om det vore något att sträva efter), motionera men spring inte för hårt. Det tar ju aldrig slut. Man dör ju förr av den här stressen än av sina levnadsvanor.