tisdag 29 januari 2013

resesammandrag för 22 till 28 januari 2013, England

Tisdag till torsdag
Svintidig uppstigning och hektiskt packande. Flyg Alicante-Bristol. Skulle ha åkte till Wales men SNÖoväder och alltför riskfyllda vägförhållanden styrde oss till två nätter i Bath i stället. Råkallt, blåsigt och regnigt är svåra förhållanden att njuta av denna härliga historiska stad. För dyrt hotell. Det blev lite shopping av nödvändigheter (såsom t.ex. handskar och huvudbonad och J skaffade sig lite byxor och skor), publuncher och en session vid Thermae Bath Spa i det varma mineralrika vattnet som kommer från underjorden. Staden är berömd bl.a. för dessa bad med 2000-åriga anor från romartiden. Den ursprungliga anläggningarna är stängda pga. hälsorisk som beror på bl.a. blyrör och legionella, men en modern version inklusive olika slags aromatiserade ångrum har byggts i närheten. Samma fina vatten, men längs andra rutter.

Torsdag andra halvan
Ankomst till sonens hem och familj. Kramas och pussas, kånka upp resväskor, dela ut presenter och installera sig lite. Middag och Skip-Bo (kortspel, googla om ni undrar, utmärkt kvällssysselsättning). Little Miss fem år spelar praktiskt taget själv.

Fredag
Efter lugn förmiddag deltog vi i en någon typ av samling för eleverna och deras familjer vid Little Miss skola. Måste vänta utanför en stund och ojojj vad det var kallt. Fin liten skola med alla barn i sina skoluniformer. Hem via Big Sisters skola, även den fin och inte för stor. Normalt åker båda flickorna skoltransport, men detta var en speciell dag. Middag, Skip-Bo och sen satt jag uppe rätt länge med La Nuera efter att alla andra gått i säng och vi pratade allt möjligt.

Lördag
La Nuera jobbar en eller två dagar i veckan i en garnbutik så vi petade oss in i sonens bil (en sjusätare, men att ta sig in längst bak är ganska bökigt och så finns det sitsen för Little Miss och så ska minsta prinsessan in i sin beibiställning och alla ska fästas och, ja det var en operation varje gång, både in och ut, men det fungerade) och vi körde till garnbutiken. Den finns i ett komplex med alla sorters butiker och aktiviteter.

Innan vi återkom till komplexet i fråga körde vi till Swindon och det var Disney Store och bokhandlar och matshopping och McDonalds (inte mitt favoritmatställe, men med barn i bagaget får man hänga med). Massor av fina klädbutiker och rea och noll inspiration och inte riktigt så mycket egen tid heller, tyvärr.

Sååå, åkte vi tillbaka till ovan nämnda komplex och besökte Butterfly World där vi bl.a. såg en och annan fjäril samt diverse mindre reptiler och bladsågande myror inne i ett varmt utrymme och på utsidan, där det var synnerligen kallt, matades det får och getter och gäss och ankor tittades på grisar och andra sorters djur, och i mellanrummet mellan svinkallt och fuktigt varmt fanns ett utrymme med marsvin och kaniner, och på väg tillbaka genom fjärilsutrymmet köpte vi fiskfoder ur en automat och matade färgglada fiskar med sina gapande hål till fiskmunnar.

Sååå köpte vi in oss i ett multifunktions-lekparksutrymme och tog snacks och kaffe och kakao och vilade våra trötta fötter medan Little Miss fick härja av sig och minsta prinsessan pröva minirutschkana och gå och krypa omkring, och vid det laget orkade jag knappast svara ordentligt på tilltal. Sen var det dags för La Nuera att stänga garnbutiken och så petade vi oss in bilen igen och åkte till någon gammal anrik och mysig pub på en riktigt god middag. Väl hemma drog jag mig tillbaka supertidigt. Ack hur skönt det är att sova när man är trött.

Söndag
Till morgonmål hade vi karelska piroger som La Nuera hade bakat enligt recept hittat på nätet och jag kunde ha svurit på att de var importerade från Finland.
Little Miss femårsdag firades med drygt tjugo inbjudna barn (grannar och skolkamrater) vid ett aktivitetscenter i närheten. Först en timme klättra, springa, rutscha, härja och sen en halvtimme med servering av smörgåsar, snacks, tårta, glass osv. osv. Många presenter att bära hem.

Måndag
Vi stiger upp tidigt för att krama farväl. Sonen åker först, sedan Big Sister och till slut följer den resterande truppen Little Miss till skoltransporten som väntar strax i närheten, en liten bit längs den leriga vägen. Kallt, men snön har smält under nattens regn. Det är engelsk landsbygd och folk i gummistövlar och lantliga jackor och barn i skoluniformer som packas i en minibuss.

Sen packar vi vårt och åker i väg. Lunchpaus i Winchester, dagens soppa på en pub nära katedralen i denna Englands tidigare huvudstad. Måste göra återbesök någon gång med mera tid. Annan tid på året. Det går alltså inte att njuta av en historisk stad, fina byggnader, insupa atmosfär medan det är isigt kallt.

Kom till Gatwick i god tid. Lämnade in hyrbilen vid South Terminal och fick höra att det även skulle ha gått vid North Terminal. Ach well. Åkte den korta tågsträckan mellan terminalerna. Landade i Alicante efter klockan nio på kvällen, sexton grader. Vilken lättnad, som att jag frös vid många tillfällen under denna resa med sitt ovanligt kalla väder i UK.

Osorterade strötankar
Vid något tillfälle hade vi en måltid vid den lokala puben som ligger invid kanalen mellan Bristol och London, tidigare väldigt viktig vattenväg. Numera mest förströelse tror jag. Det finns ett antal kanalbåtar i närheten, en del fungerar som bostäder. Puben ligger praktiskt taget mitt i en lerpöl, men dagens soppa var god och betjäningen vänlig, som den alltid är på dessa pubar. Det som någon försöker etablera i utlandet som en pub kan aldrig, aldrig bli detsamma.

Sonens nygamla bil har två inbyggda dvd-spelare i baksätet. Little Miss sitter i sin fästa barnstol och knäpper och hanterar med bravur. Inget märkvärdigt i dagens läge, förstås. För henne helt självklart.

Den brittiska grundläggande och överallt förekommande matkulturen är generellt sett helt förfärlig. Dubbelsmörgåsar med vitt bröd, friterad potatis och så en Diet Coke på det. Fish and Chips som är mera frityrsmet än fisk Så finns det härliga undantag också och jag har fått ta del av några, ett rätt stort antal de facto under årens lopp. Men jag måste ändå sucka lite.

Denna gråa himmel och färglöshet. Denna råkalla kyla och isande vindar. Som tur är åkte vi inte dit för att njuta av det engelska vintervädret, utan av sonens familj, och där fylldes vår kvot där som den skulle.

Minsta prinsessan är en glad och utåtriktad varelse som älskar att göra High Five och flirta på många sätt. Det tog tio minuter och så satt hon i min famn. Ingen fjortonmånaderskris här inte, men så här hon också knappt elva månader. Står och har börjat gå. Fint att ha fått följa med ens en liten bit.

Tacksam att komma hem, trots allt.



Inga kommentarer: