torsdag 31 januari 2013

Lyckan kommer lyckan går

... lycklig den som lyckan får.

Och den upplever man inte jämt och ständigt, även om man har det hur bra som helst.

Ju äldre och "klokare" man blir, desto lättare att låta cynismen ta över. Samtidigt som man lär sig att uppskatta det som verkligen räknas och kan ge lite pirr i bröstet och levnadsglädje. Eller en trygg förnöjelse över att det inte är alltför svårt i alla fall.

I dag kom J  hem med kinamat till lunchen och ett paket från Dyra Butiken i stan med en fin hudkräm i ännu finare förpackning för att "jag gick förbi och så tänkte jag på dig, och jag älskar dig".

Cynikern i mig undrar varför, men den andra sidan av mig vet att han är så gediget god och välmenande person. Inte perfekt, men god, bättre, bäst.

I grunden finns ju lyckan där hela tiden, även om det kan kännas att den kommer och går.






Det blev en bra kväll

Jag hade igen som vanligt våndats hela dagen. Hoppats i smyg att allt blir avstyrt.

Vi skulle bli utbjudna av paret Någon från Sverige och vi skulle träffas hos dem halvåtta och så skulle vi gå ut på lokal för att äta. Det var någon som efter någon tidigare avslutad affär tyckte att J var OK skötte allt väl och nu ska vi bjuda på middag.

Så gjorde vi en promenad till var de bor, snabb check på vägen av vem de egentligen är, namn (som jag ändå glömmer), andra detaljer som kan vara viktiga. Lite basics för att klara av det sociala. En lathund för vem man ska träffa. Aldrig veta hur det blir.

Vi blev väl bemötta och fick se runt i deras lägenhet, och stämningen var enligt min mening inte ansträngd utan helt mysig.

Vi vandrade till ätarlokal och vi åt en massa gott och hade en väldigt trevlig kväll med givande  konversationer och det var ju så värt tiden och dessa människor var verkligen en social gåva på allt sätt. Jag menar människor man trivs med och man inte skulle vilja bryta taffeln.

Men nu har jag överbelastning att bearbeta, också efter Englandsbesöket, och vill faktiskt inte gå ut på lokal på jättejättelänge.

Intet ont sagt om något tillfälle eller någon person, men just nu jag vill bara vara hemma och få tag i min tillvaro.






tisdag 29 januari 2013

resesammandrag för 22 till 28 januari 2013, England

Tisdag till torsdag
Svintidig uppstigning och hektiskt packande. Flyg Alicante-Bristol. Skulle ha åkte till Wales men SNÖoväder och alltför riskfyllda vägförhållanden styrde oss till två nätter i Bath i stället. Råkallt, blåsigt och regnigt är svåra förhållanden att njuta av denna härliga historiska stad. För dyrt hotell. Det blev lite shopping av nödvändigheter (såsom t.ex. handskar och huvudbonad och J skaffade sig lite byxor och skor), publuncher och en session vid Thermae Bath Spa i det varma mineralrika vattnet som kommer från underjorden. Staden är berömd bl.a. för dessa bad med 2000-åriga anor från romartiden. Den ursprungliga anläggningarna är stängda pga. hälsorisk som beror på bl.a. blyrör och legionella, men en modern version inklusive olika slags aromatiserade ångrum har byggts i närheten. Samma fina vatten, men längs andra rutter.

Torsdag andra halvan
Ankomst till sonens hem och familj. Kramas och pussas, kånka upp resväskor, dela ut presenter och installera sig lite. Middag och Skip-Bo (kortspel, googla om ni undrar, utmärkt kvällssysselsättning). Little Miss fem år spelar praktiskt taget själv.

Fredag
Efter lugn förmiddag deltog vi i en någon typ av samling för eleverna och deras familjer vid Little Miss skola. Måste vänta utanför en stund och ojojj vad det var kallt. Fin liten skola med alla barn i sina skoluniformer. Hem via Big Sisters skola, även den fin och inte för stor. Normalt åker båda flickorna skoltransport, men detta var en speciell dag. Middag, Skip-Bo och sen satt jag uppe rätt länge med La Nuera efter att alla andra gått i säng och vi pratade allt möjligt.

Lördag
La Nuera jobbar en eller två dagar i veckan i en garnbutik så vi petade oss in i sonens bil (en sjusätare, men att ta sig in längst bak är ganska bökigt och så finns det sitsen för Little Miss och så ska minsta prinsessan in i sin beibiställning och alla ska fästas och, ja det var en operation varje gång, både in och ut, men det fungerade) och vi körde till garnbutiken. Den finns i ett komplex med alla sorters butiker och aktiviteter.

Innan vi återkom till komplexet i fråga körde vi till Swindon och det var Disney Store och bokhandlar och matshopping och McDonalds (inte mitt favoritmatställe, men med barn i bagaget får man hänga med). Massor av fina klädbutiker och rea och noll inspiration och inte riktigt så mycket egen tid heller, tyvärr.

Sååå, åkte vi tillbaka till ovan nämnda komplex och besökte Butterfly World där vi bl.a. såg en och annan fjäril samt diverse mindre reptiler och bladsågande myror inne i ett varmt utrymme och på utsidan, där det var synnerligen kallt, matades det får och getter och gäss och ankor tittades på grisar och andra sorters djur, och i mellanrummet mellan svinkallt och fuktigt varmt fanns ett utrymme med marsvin och kaniner, och på väg tillbaka genom fjärilsutrymmet köpte vi fiskfoder ur en automat och matade färgglada fiskar med sina gapande hål till fiskmunnar.

Sååå köpte vi in oss i ett multifunktions-lekparksutrymme och tog snacks och kaffe och kakao och vilade våra trötta fötter medan Little Miss fick härja av sig och minsta prinsessan pröva minirutschkana och gå och krypa omkring, och vid det laget orkade jag knappast svara ordentligt på tilltal. Sen var det dags för La Nuera att stänga garnbutiken och så petade vi oss in bilen igen och åkte till någon gammal anrik och mysig pub på en riktigt god middag. Väl hemma drog jag mig tillbaka supertidigt. Ack hur skönt det är att sova när man är trött.

Söndag
Till morgonmål hade vi karelska piroger som La Nuera hade bakat enligt recept hittat på nätet och jag kunde ha svurit på att de var importerade från Finland.
Little Miss femårsdag firades med drygt tjugo inbjudna barn (grannar och skolkamrater) vid ett aktivitetscenter i närheten. Först en timme klättra, springa, rutscha, härja och sen en halvtimme med servering av smörgåsar, snacks, tårta, glass osv. osv. Många presenter att bära hem.

Måndag
Vi stiger upp tidigt för att krama farväl. Sonen åker först, sedan Big Sister och till slut följer den resterande truppen Little Miss till skoltransporten som väntar strax i närheten, en liten bit längs den leriga vägen. Kallt, men snön har smält under nattens regn. Det är engelsk landsbygd och folk i gummistövlar och lantliga jackor och barn i skoluniformer som packas i en minibuss.

Sen packar vi vårt och åker i väg. Lunchpaus i Winchester, dagens soppa på en pub nära katedralen i denna Englands tidigare huvudstad. Måste göra återbesök någon gång med mera tid. Annan tid på året. Det går alltså inte att njuta av en historisk stad, fina byggnader, insupa atmosfär medan det är isigt kallt.

Kom till Gatwick i god tid. Lämnade in hyrbilen vid South Terminal och fick höra att det även skulle ha gått vid North Terminal. Ach well. Åkte den korta tågsträckan mellan terminalerna. Landade i Alicante efter klockan nio på kvällen, sexton grader. Vilken lättnad, som att jag frös vid många tillfällen under denna resa med sitt ovanligt kalla väder i UK.

Osorterade strötankar
Vid något tillfälle hade vi en måltid vid den lokala puben som ligger invid kanalen mellan Bristol och London, tidigare väldigt viktig vattenväg. Numera mest förströelse tror jag. Det finns ett antal kanalbåtar i närheten, en del fungerar som bostäder. Puben ligger praktiskt taget mitt i en lerpöl, men dagens soppa var god och betjäningen vänlig, som den alltid är på dessa pubar. Det som någon försöker etablera i utlandet som en pub kan aldrig, aldrig bli detsamma.

Sonens nygamla bil har två inbyggda dvd-spelare i baksätet. Little Miss sitter i sin fästa barnstol och knäpper och hanterar med bravur. Inget märkvärdigt i dagens läge, förstås. För henne helt självklart.

Den brittiska grundläggande och överallt förekommande matkulturen är generellt sett helt förfärlig. Dubbelsmörgåsar med vitt bröd, friterad potatis och så en Diet Coke på det. Fish and Chips som är mera frityrsmet än fisk Så finns det härliga undantag också och jag har fått ta del av några, ett rätt stort antal de facto under årens lopp. Men jag måste ändå sucka lite.

Denna gråa himmel och färglöshet. Denna råkalla kyla och isande vindar. Som tur är åkte vi inte dit för att njuta av det engelska vintervädret, utan av sonens familj, och där fylldes vår kvot där som den skulle.

Minsta prinsessan är en glad och utåtriktad varelse som älskar att göra High Five och flirta på många sätt. Det tog tio minuter och så satt hon i min famn. Ingen fjortonmånaderskris här inte, men så här hon också knappt elva månader. Står och har börjat gå. Fint att ha fått följa med ens en liten bit.

Tacksam att komma hem, trots allt.



Komma hem från familjebubblan

... och vara sådär ganska urvriden vad orken beträffar men full av upplevelser att tänka på och smälta. Och så borde jag styra upp min vanliga tillvaro igen.

Som inte kommer att vara helt vanlig här framöver. Det vanliga med arbete och annat obligatoriskt kvarstår förstås. Men -- den 19 februari får vi våra nya katter, ryssarna.

Och -- från och med början av mars har vi tillgång till vår kommande  bostad. Det blir nog så att vi inte flyttar precis på en gång utan mars blir en övergångsmånad.

Men att flytta sitt hushåll. Jag ser fram emot omställningen och det nya, men fasar för allt det som en flytt innebär. Och hoppas att vi lyckas sälja det som säljas skall och inleda en ny fas.

OK, i dag unnar jag mig en övergångsdag, gör det nödvändigaste och petar lite i alla högarna.

måndag 21 januari 2013

Leva livet

Jag har nyss skickat iväg mitt första försök till mötesprotokoll på spanska, på nationell nivå,  och det har varit en prövning utan dess like.

Många timmar många dagar att gå genom egna anteckningar och ljudbandning av mötet och försöka uttrycka saker korrekt på spanska. Kolla tidigare protokoll.

Det här är dock inte i kategorin på liv eller död, men nästan. Man vill ju försöka prestera när man fått den äran. Eller cyniskt sagt, blivit dragen in det.

lördag 19 januari 2013

Mysighetsfaktorer

Oooh, att få Skypa med sonen om detaljer om vårt besök - bara några dagar!!- och se yngsta barnbarnet vara på gott humör och hon har nyss lärt sig att gå och det finns så mycket att se och uppleva när vi är där. Främst vara med familjen. Åka någonstans för att ge barnen stimulans. Ha femårskalas på något ställe. Ha måltider på mysiga pubar.

Dessa gamla och traditionella pubar med sina lågt i tak, bitvis trådslitna inredning och självklara atmosfär. Ett socialt vardagsrum. Inte för att supa och röja, på dagarna åtminstone förstås, utan för att ta sig en något, mat eller dryck, och umgås, njuta av sällskap och atmosfär och traditioner. För lunch, för middag, för en träff någon annan tid av dagen. För att sätta sig och se på folk som umgås väl.

Det ger mig en känsla av lugn och gemenskap, trots att jag inte känner människorna. Alla är vänliga, alla kommer dit för att ha det bra.

Och ja, jag är mer än medveten om att på vissa ställen kan kvälls- och nattlivet  vara en helt annan historia.

Men det finns tror jag inget mysigare än en brittisk gammal pub dagtid. I många fall även kvällstid. Den här självklarheten. Hur den nu går att förklara.



fredag 18 januari 2013

Titta på musik

Hade vi inte bott här och upplevt vad vi har upplevt, i vilket ingår flera år i en lokal kör med sin spanskspråkiga repertoar, lokal, kubansk och sydamerikansk, i vilket ingår högt och lågt, en del riktigt härligt och en del riktigt patetiskt och mediokert för att inte säga dåligt, så skulle jag med all säkerhet aldrig kommit i kontakt med och lärt mig att uppskatta flera olika sorters musik med sin poesi på spanska.

Detta tog denna kvällen lite för mycket tid på Youtube, för att se videoupptagningar av favoriter. Jag som i min ensamhet undrade hur jag ska få kvällen att gå. Men så blev jag fullständigt förförd av Mercedes Sosas tolkning av den tårdrypande men ack så härliga sången Alfonsina y el mar och så fortsatte det med vissa videoupptagningar av Joaquin Sabinas konserter (för han gör dem annorlunda än på skivorna) och sen funderade jag om jag borde avrunda med lite Freddy Mercury men bestämde att det får bli en annan gång. För det passar liksom inte in i stämningen.

Ja och allt började med ett antal sånger med Adele. Hon kan sjunga alltså. Hon äger scenen och musiken.

Nu ska jag nog lyssna en gång till på Alfonsia, eller två. Den sången är nästan lika beroendeframkallande som en välkolorerad Nattens drottnings aria ur Trollflöjten. Ja kanske tar tar den också till slut eller först.


torsdag 17 januari 2013

Råddar

Jag är kanske lite väl trött och utmattad när jag öppnar Blogger och så börjar jag skriva ett meil på spanska till den ordförande jag just nu samarbetar med  i frivilligsammanhang. Insåg misstaget, raderade texten och allt på rutan blev mitt i allt väldigt smått. Nu har jag återställt det, vet inte riktigt hur.

Jag levererade ett av mina största uppdrag någonsin i går kväll och på väg från Pilates i morse får jag meddelande om att leveransen inte har kommit fram. Det ordnade sig dock på andra vägar och läget är lugnt just nu i alla fall. Men lite nervöst var det nog en stund.

Det har varit för mycket av allt och nu är en av dessa dagar när man nästan inte vet vem man är och vad man gör och inser att formen kunde vara bättre. Kanske det ännu finns ett litet hopp för mig. Min mamma brukar säga att fram till 75 var det okej. Vi får ju hoppas och jobba för det.

Alltså ge mig lite disciplin. Det skulle jag må bra av.

tisdag 15 januari 2013

Livet är orättvist

Ja och här sitter jag och funderar på flytt och inredning medan en av mina mest älskade och närmaste kusin just har mist sin man i en svår cancer.

Hon har inga egna barn, de gifte sig när hon var kring femtio och hade sjutton lyckliga år tillsammans.

Här sitter jag med ett äktenskap drygt 35 snart 40, två barn och flera barnbarn och tänker på hur orättvist livet kan vara för en fin och alltigenom äkta och härlig person som säkert skulle ha älskat att ha barn men anpassade sig till det och nu är hon ensam igen.

Det är så att man gråter av sorg och vanmakt.


I skarven

Håller på att bli nästan färdig med mitt stora uppdrag som jag levererar i morgon kväll.

EFTER DET ska jag äntligen få mitt hår fixat hos frissan innan vi åker till England om en vecka, försöka hitta en ny vinterkappa som kommer att behövas i Englands regn och kyla (ja kallare än här i alla fall) (och den förra tvättade jag sönder men så var den också ett riktigt billighetsexemplar). Skaffa presenter och hämtningar.

Få ihop mig själv, för jag vill verkligen njuta av den här resan och umgänget.

Det ser ut att bli av med vår flytt. Jag befinner mig nästan andligen redan i den nya bostaden. Känner inget större vemod just nu över att lämna vår nuvarande, trots att vi har haft en fin tid här. Det känns bra med ändring just nu. Jag är nöjd över att vi inte har genomfört alla sorters ändringsprojekt som det varit tal om. Inbesparade pengar. Vi har bestämt oss för att ta med oss alla möbler. De kommer att hitta sin plats.

Det blir säkert någon nyanskaffning. Jag drömmer om att igen ha två soffor i vinkel eller något liknande. Mestadels är det ju vi två och våra nya katter som ska komma i februari, men jag känner också starkt för att ha det ordnat så att vi kan ha inneboende gäster utan att snubbla över och under varandra. Jag älskar tanken om att bo på större yta. Älskar. Ja, och det kommer säkert att dyka upp nackdelar, men vårt beslut att flytta är skulle jag säga välgrundat och vi är inga noviser på olika boendeformer.

Det kommer att på sitt sätt bli en ny period i vårt liv. Fem år eller så. Så får vi se. Om vi lever.


söndag 13 januari 2013

Upstairs, downstairs

Det här är nu kanske lite tidigt att skriva om, men det är något som mycket sannolikt kan bli av.

Vi ska hoppas jag snart flytta till en större bostad. Från att ha bott högst upp (femte våningen, sjätte i Norden) flyttar vi nu då sannolikt till första våningen (andra i Norden). En kort bit från där vi nu bor.

En femårslösning eller så har vi tänkt. Det är på hyra. Utan att gå in närmare på varför så passar det in i vår helhetsplan på många sätt.

Det blir farväl till den fina utsikten. Det blir välkommen till ännu mera centralt läge, mera utrymme, mera fövaringsutrymme och bättre möjligheter att inhysa barn och barnbarn.

Och jag ser faktiskt fram emot omställningen och möjligheten att få inreda igen, denna gång på större ytor. Vi bor just nu på gränsen till trångt tycker jag, och nu kan det bli dubbelt större. Bara ett sovrum till, men allt annat är så mycket större. Så många nya möjligheter.

Inredningsnerven kliar.

lördag 12 januari 2013

Förunderligt väder

Och härligt förstås.

Det började veckan innan jul, det höll på över hela jul- och nyårshelgen och det fortsätter fortfarande. Någon kyligare dag, kyliga nätter, men dagar med mestadels strålande sol.

Och det är ju det här solskenet och ljuset som liksom gör det. För att upprepa mig själv, varje gång någon frågar vad som är bäst med de här trakterna så säger jag att det finns många faktorer men främst av allt är de ljusa och soliga vinterdagarna. Och inga glashala vägar och trottoarer. Ingen snö. Ingen is. Vinden kan vara elak i bland. Men inte så ofta. De senaste veckorna har jag klätt mig med samma kläder som i senaste augusti i Finland.

Det tar inte bort det faktum att en fin vinterdag i Norden är väldigt fin. När den är fin. Då kan det vara längtan. Men när jag ser på bilder av gråhet och slask så får jag en viss ångest och absolut ingen längtan.

Jaja, allt har sina sidor.

Det här kan lätt bli en vana

Jag är förvisso inte den första personen att sitta med sin bärara dator i sängen på väg att försöka sova, men för mig är det faktiskt första gången.

Jag anar lite att det kan bli en (o)vana här framöver, särskilt om det inte finns tillräckligt interessant eller sömngivande läsning.

Men nu är det också så, att den här dagen har haft händelser som pockar på avgöranden och då surrar det ganska mycket i huvudet. Svårt att varva ner.

Det här är i alla fall den första bloggposten skriven från min säng. Intresseklubben kan notera.

torsdag 10 januari 2013

Tack för i dag

Jag är glad för att den här dagen tar sig mot sitt slut. Det är inte så att det hade varit en särskilt förfärlig dag men lite tröttsam ändå. Som många andra dagar.

Det är så mycket jag borde få till och inte får till. Uppslukad av ett stort uppdrag och all sorts inte få till. Jag sitter vid min dator största delen av dygnet, och det behövs en ändring och ganska snart.

Så finns det frivilliguppdrag som pockar på. Och i morse gick jag på Pilates första gången på snart en månad.

Nää, alltså, jag behöver få ihop ett liv. Men att vara upptagen är ju också ett liv.

tisdag 8 januari 2013

En trälig dag och försöka inrätta sig

I dessa dagar sitter jag mest inne och vill få kontroll över mitt stora uppdrag. För sen kan jag känna att det går att koppla av lite. Det är ganska nära nu. En del tekniskt strul har det varit och okända faktorer. Svårt att få grepp sådär som vanligt.

Samtidigt försöker jag inse att dotterns familj inte längre är här och att tillvaron måste hitta sin vardagslunk.

Ute fortsätter vädret sin strålande gång, det är sol och 15-20 alla dagar. Jag är så innerligen nöjd och lycklig över att dotter med familj fick uppleva sol och ljus och värme. Och inte klagar jag själv heller. Det är vinterskönt när solen värmer men det ändå finns en liten liten skärpa i luften.

Hos sonen i England lär det ska har regnat en hel del och för det mesta. Det får vi också förbereda oss på när vi snart åker dit.

Det var det för i dag.


måndag 7 januari 2013

Cravings

Jag är en person har något som kan liknas vid tålamod men det finns också stunder av otålighet. Ibland vill jag ha det NU, för det känns så.

Jag har jobbat och trälat hela dagen och jag hade velat ha en sällsynt önskad hamburgare eller en pizzabit för något i min kropp vill ha. Och vad rekommenderar J, leveranspersonen? Kinamat.

Jag hade inte hjärta att säga nej. Vill inte bråka. Nåja, det är ju mat det också. Och sen går det att sova.

Men det är helt vidunderligt hur jag längtar efter en hamburgare just nu. Och en annan dag är det inte på samma sätt och kanske vad jag minst vill ha är är hamburgare.

Dagar och dagar i detta liv och denna tillvaro.

Efter julbesöket

Efter att de hade åkt, på förmiddagen, fixade jag lite trött och håglöst med något. Försökte gå tidigt i säng. Steg upp om ett par timmar för kvällsmål.

Sov min natt i min "gästsäng". Nästa natt blir det egen säng. Så flyttar jag småningom över våra saker och kläder till sina vanliga ställen.

Julpyntet och granen måste bort. Fixa frissa.

Den här januarimånaden kommer att gå i en räcka av dagar som är för få. Jag hoppas få mitt stora pågående jobb uppstyrt så att jag får några dagars andrum innan vi åker till Wales och England och träffar mera barnbarn. Vill orka njuta.




onsdag 2 januari 2013

Lilla söta fröken Kräsen

Vi som just nu bor i det här hushållet sveper förbi varandra och växlar några ord, umgås emellanåt och håller på med vårt emellanåt. Gör touch base, slår fast dagens program så där ungefär, vad var och en ska göra och vad vi ska göra tillsammans. Det är väldigt öppet och kravfritt. Alla gör vad de vill och ingen tvingas till något.

Inte heller mormorsgrynet Sessan som är i en stark mammaperiod och kräsen vad gäller sällskap. Hon har dock liksom småningom godkänt att jag och vi (särskilt jag -- svårt med konkurrerande mammafigur!) finns, och i nödfall måste tys till i frånvaron av föräldrar. Annars på ett visst avstånd. Helst bakom mammas eller pappas ben. Det har varit många "nä, nä, nä!" och det har respekterats.

Om dagarna sitter jag för det mesta vid min dator och hon har flera dagar roat sig med att känna av läget och gå förbi av och an i gången och väntat på en liten vinkning från mig. Tagit emot den, gått förbi, vänt och återkommit och gått förbi igen.

IDAG gjorde hon några sådana varv och så kom hon helt på eget initiativ till min arbetshörna och flirtade lite och så lekte vi en god stund olika sorters lekar med vad som nu fanns till hands. Så fick hon mellanmål och sen lekte vi en god stund ute i eftermiddagssolen på balkongen. Såpbubblor och tömma och fylla korgen med tvättnypor. Kliva upp och ned på stolarna. Känna på blommorna.

Det kan alltså hända att jag är godkänd. Får se om det gäller i morgon också.


tisdag 1 januari 2013

Nyårsdag, den 1 januari 2013 och min riktiga svärmorsdröm

Gårdagen ströks ur almanackan. Min alltid bråkande mage (det är inte vårt dricksvatten!) hade igen flirtat med något virus. Hursomhelst, det var första gången jag sent i gårkväll kaskadspydde på ett lakan för att jag inte hann vända huvudet mot fatet vid sängen. Sköttes av J. Sen sov jag gott till morgonen.

Tur att vi inte hade nyårsplaner, andra än att vakta dotterdottern, vilket J skötte om. Hon var lite till sig kring midnatt med alla bangar och smällar. Plus att hon hade fått svårartat blöjeksem. Allt under kontroll nu.

Min mage har ordnat sig. Ett dygn tog det och i dag har jag ätit lite mat och det kommer att ta sig.

I dag har jag särskilt varit tacksam för svärsonens förmåga att trolla fram mat av vad han råkar hitta i skåpen och det blev en riktigt god pastasås som jag lyckades äta en del av. Det finns kvar för i morgon vilket jag ser fram emot.

I dag rörde jag diskmaskinen första gången sen de kom. Fyllde på, diskade lite handdisk.

Nu känner jag på mig att jag borde laga mat någon av dessa återstående dagar av deras besök.

Dotterdottern är fortfarande för det mesta väldigt känslig för allt annat än sin mamma. Det har dock förekommit ögonblick.