lördag 28 december 2013

Aningen bökigt men härligt

Kusinerna börjar få kontakt och leka med varandra, katterna är fortfarande lite avhållsamma men springer inte iväg som skrämda spöken, vi får alla plats både i köket och vardagsrummet även med barn springandes runt och alla har det OK i sina sovrum och vi tvättar kläder och lagar mat i enorma mängder och barn med barnbarn har haft fina dagar på stranden.

torsdag 26 december 2013

Älskade Facebook

Trots alla sorters misstänksamhet och "neeej, Facebook är inte för mig" (inte jag, men vissa som jag känner IRL) så måste jag bara älska att få se julbilder och hälsningar från olika delar av världen av folk som jag känner eller har känt och nu via FB återupptagit en viss kontakt med.

För övrigt allt väl, familjen med efterkommor samlad, frid och fröjd, kanske höjdpunkten i vårt liv.

söndag 22 december 2013

Gå tid, gå

Väntar på att sonens familj anländer. De ska ha landat, väntar på bagage och så bilresan från flygplatsen.

Jag nästan spricker av förväntan och väntan. Allt är bäddat och klart, morgonmålsönskningar inhandlade.

Sen ska vi hitta våra gemensamma rutiner under de drygt två veckor som vi alla är tillsammans.


torsdag 19 december 2013

Första familjen har anlänt

Efter en tisdag full av alla sorters ordnande och städande och bäddande åkte vi till flygplatsen för att ta emot dotterns familj som anlände kring midnatt.

Allt väl och så sitter man ju en stund och tar en smörgås och så, och så är klockan mittiallt halvtre.

Onsdagen flöt på trögt och segt i en omställningsdimma.

I dag, torsdag, är vi på återhämtningsvägen. Lilla fröken har anpassat sig väl, dock ännu inte katterna. De skulle bara veta, söndagkväll kommer det mera folk och småttfolk.

onsdag 11 december 2013

Efter allt

I dag behöver jag skrapa ihop resterna av mig själv och se till något att det blir något presentabelt utav det för i kväll ska jag vara ordförande för ett Lionsmöte och avsikten är att ordna för lite julstämning också.

Det blev igen, pga. omständighgeter, en riktigt tuff arbetsbubbla med superextratidiga uppstigningar i går och i dag, och nu vet jag nästan inte vem jag är och hur jag ska ta itu med dagen.

Har gjort vissa förberedelser inför följande uppdrag, liksom smakat på det lite. Funderar på om jag ska använda det verktyg som känns bekvämast eller igen försöka ta mig över tröskeln för ett relativt nytt system som jag ändå måste använda i bland och i framtiden.

Mitt vanliga tangenbord slutade fungera för katterna stöpte omkull ett vattenglas i det. Använder en reservversion som känns obekväm och det börjar värka i fingrarna.

Så här kan vardagen se ut i bland. Det kan ju dock vara lite härdande att bara måsta stå ut och göra det som göras måste.

Det kan dock bli ett försök till förmiddagstupplus först.




lördag 7 december 2013

Finlands självständighetsdag i Torrevieja

I går, på Finlands självstädighetsdag deltog vi i ett lokalt anordnat tillfälle. Det var fint ordnat, lagom långt och hade ett lagom varierande program. J höll tal och det var mycket bra (säger en som inte skryter av solidaritet).

Efteråt var det förtäring. Pga. J.s ställning som talare hade vi plats vid ett honnörsbord eller dylikt, där som andra stod och balanserade med sina tallrikar och vinglas.

J är för tillfället på ganska strikt diet och den här smörgåstårtan med vitt bröd och alla sorters ingredienser gjorde nog det hela till en syndens dag.

Men sällskapet var trevligt och allt var i det stora hela respektabelt och mysigt.

tisdag 26 november 2013

Det här med välgörenhet och andra organisationer för den delen

Man kunde ju tro att organisationer som sysslar med välgörenhet är riktade mot sitt mål och enhetliga i sitt handlande.

Tyvärr är detta inte fallet, och det finns alltid småpåvar och små människor som hävdar sitt till synes stora mål, och då ställs man verkligen på prov.

Vill jag ändå fortsätta försöka?

Jobba för att hemlösa och arbetslösa får ens lite mat för dagen.

Då måste jag väl motarbeta mina tvivel och bara fortsätta.

måndag 25 november 2013

Väder och vind

"Fem månader sommar och så blir det vinter över en natt." Kommentar från en lokal dam på Pilates i torsdags.

Det är nog ganska sant, sådär allmänt taget. Det finns liksom ingen höst med en övergång när det blir smånigom kyligare och kyligare (ja nätterna kanske), men ena dagen svettas man i kortärmat och följande dag behövs nästan mössa på huvudet (nåjaa, plus 15 och kall vind, men det KÄNNS VINTERKALLT).

Väldigt ofta har vi ändå haft varmare dagar kring jultiden. Som konstaterat tidigare, vintertiden här kan vara nästan hursomhelst. Efter alla år här har jag tror jag gått genom hela den lokala skalan, från plus 26 en kväll i februari till minus ett en vinternatt.

Nu vill jag ju väldigt gärna, med barn och barnbarn på besök över julen, att det blir hyfsat väder. Det vore de så väl förtjänta av. Bara nu solen skiner och det inte blåser för mycket kall vind och inte regnar alltför många dagar.

Örngott, örngott. Dynvar på finlandssvenska. Jag har förlagt största delen och jag har ett svagt minne av en tanke om att jag placerat dem så att jag kanske inte hittar dem igen. SÅÅÅ stort bor vi ändå inte, om än lite flyttrörigt ännu. Men om de inte hittas så blir det att åka till någon affär.

torsdag 14 november 2013

jag trodde att jag helt tappat den

Känslan av att vakna en morgon med något av livsandar, och inte bara vänta på att det blir kväll.

Jag lagade faktiskt mat också, en tortilla med potatis och lök som blev nästan bra och smaken var OK trots vissa detaljer som återstår att förbättra. Det är en svår konst och jag lär mig småningom. Vi blev dock mätta och nöjda.

måndag 11 november 2013

Som en flaska tixotrop ketchup (ALL ketchup är tixotrop, tror jag)

Om ni kanske har förstått så har jag upplevt att bloggen blivit dåligt skött hand om.

Men det är inte bara det. Jag är som en tixotrop vätska, ketchup eller målarfärg. Först kommer det ingenting, sedan ingenting, och sedan kommer allt (ja nästan) på en gång. (För tixotrop, Googla eller sök på Wikipedia).

Detta är min bloggkväll av rang och jag är väldigt dåligt på att sneaka in inlägg om jag inte har kommit i gång ordenligt först. Nu är det är ordenligt omskakat och viskositeten har gått ner till den nivå att det bara sprutar ut.

Ja och det är nu som jag borde leverera ett subtilt inlägg. Om något väsentligt.

Det kan nog i sin essens, utan att skriva ut det med alla sina ord, bestå av att snart, riktigt snart, kommer hela familjen att samlas hos oss under jultiden och sedan september har vi nästan inte kunnat diskutera något annat.






J gick just ut på en promenad. Det kan jag säga er att det betyder kvällsmål i en tapasbar och en stund i egen enskild ro med en tidning och ett glas vin/öl och kanske en whisky.

Vare honom väl förunnat. Jag har också min frihet att göra vad jag vill, och många gånger går vi tillsammans, men i dag är jag halvdålig och sitter helst hemma. Och blogggar. Mig väl förunnat.

Det händer också att jag vi något tillfälle går till någon av de närliggande tapasbarerna och tar någon dricka och läser en tidning och tittar på folk. De här tillfällena när man är så ensam men ändå omgiven och man riktigt bara kan koppla av utan att krav på att umgås men ändå kan uppleva livet omkring en.

Med det inte sagt att umgås även är ack så värdefullt och nödvändigt.

Sounds of silence - not

Det är ju inte direkt tyst i lägenhetshuset där vi bor. Inte olidligt heller. Trafiken på gatan brusar på men inte i motorvägstakt. Man vänjer sig och till slut hör man det inte. Inte alltför många decibel. Någon motocyklist kan man andligen hötta näven åt, men annars... I går morse hörde jag genom någon vägg eller flera väggar hur någon granne konfronterades med stora bokstäver med sitt barn, men det har jag inte hört förr. Det kan ha varit någon dyr vas eller så. Eller ännu värre, teven.

Senaste natt, när jag hade ovanligt svårt för att sova på grund av söndagens magsjukedags tvingande horisontalläge i sängen, hörde jag via den lilla springan vi håller mot sovrumspation att en tvättmaskin gick halvett på natten och någonstans lite längre bort i huset använde någon borrmaskin och spikade litet. Det var inte värre än att jag inte skulle ha hört det om jag hade sovit normalt.

Men har man ätit en grundlig middag från och med elva och vill göra något efter det så är det nog oftast klockan ett eller mera som gäller för sovdags.

Som god sed gäller att inte hålla ljud efter midnatt, men säg den spanjor som inte lite lagom anpassar reglerna enligt sin egen tillvaro.

Och bullrigt festande mot morgonnatten, det hör vi aldrig. Ännu åtminstone.


torsdag 7 november 2013

Äckligt ärligt

Ångesten puttrar inom mig. Ger mardrömmar och jag vaknar svettig och illamående av oro. Har slarvat med medicineringen några dagar. Ja tabletterna var slut och jag kom mig inte för.

Behöver serotinupptagshämmande lika mycket som den luft jag andas verkar det som.

Sån är jag. Sån är min kropps kemi och vi är alla annorlunda på våra sätt, och jag är på det här viset.

Gråt.

måndag 4 november 2013

att försöka var med i svängen fast man inte direkt är någon ungdom

Mellan torsdagkväll och lördag morgon hade vi ynnesten att ha min bror hos oss. Det blev en sen kväll på torsdag med mycket att prata om, länge sen sist, och på fredag gick vi ut på lokal och gottade oss riktigt ordentligt, med hummer och allt, i fint härlig omgivning. Bless him (han betalade notan).

Lördag petade jag mig med visst besvär upp för att såsom en av anordnarna (ja J var nog också med) vara med om en brunch på en viss Bar Carlos anordnad av vår finska Lions-klubb här i Torrevieja. Det var en stor framgång och en beaktansvärd summa som vi fick in genom ett skäligt tillägg på kuvertkostnaden, auktion och lotteri med skänkta vinster. Allt går oavkortat som bidrag till ett lokalt soppkök som drivs av frivilligkrafter och ger dagligen mat åt drygt 400 personer som har gått miste om allt -- arbete, understöd, mat för dagen. Många av dem tidigare medelinkomsttagare som inte har gjort något ont i sitt liv, utom att bli utan arbete.

Till brunchprogrammet hörde "levande musik" och en dam som såg till att de flesta kom upp för att dansa till olika sorters musik. Jag lät mig lockas till vissa danser och följande natt kunde jag nästan inte vända mig i sängen för det gjorde så ont i höfterna. Ovana rörelser.

Någon kan tycka att det kanske ligger något oetiskt i att vissa roar sig och andra inte har mat för dagen. Men om det finns någon som helt frivilligt ordnar och jobbar för att att vissa kan roa sig och se till att det kommer bidrag till välgörenhet, så är det väl bättre än noll. Och ordna det så att publiken trivs och ser fram emot nästa evenemang där de får en god stund samtidigt som de tillför sitt bidrag. Goodwill. Mera välgörenhet i fortsättningen.

Det har dock tagit några extralånga nätter och lugnt tempo för att återhänta sig.

Och i morgon kan jag kanske gå ut på promenad utan att våndas över höfterna.


tisdag 29 oktober 2013

Så går dagarna

En del av dem behagligare eller uthärdliga, andra besvärligare eller en lång väntan på att de tar slut.

I bland är nattens huvudkudde i sängen en tröst att förlika sig med, i bland inte. Vända sig runt för att försöka finna lugn och ro, men den låter inte alltid hitta sig.

Jag brukar bestämma mig för att hitta den, för vad annat kan man försöka.

Det kan bli många svängningar från sida till sida per natt.

måndag 21 oktober 2013

Bizzy buzz

För mig alltså. För någon annan van med fullbokat socialt är det kanske rena rama semestern.

I morgon åker vi till Alfaz del Pi för att delta i ett jubileum. Onsdagkväll har vi gäster. Torsdag ganska ledig tror jag.

Fredag åker vi igen till Madrid. Ja jag hade tänkt att inte åka för möteshotellet har taskigt läge utanför stan och jag orkar inte åka in till centrum och tänka på att turista, men sakernas gång just nu är intressant och jag vill gärna träffa centrala personer och utbyta åsikter. Så kan jag alltid ju också delta i J:s möten som åhörare och kanske jag faktiskt gör det.

Det är som att åka till Madrid men ändå inte. Tågstation till tågstation, taxi, hotell. Taxi till tågstation, tågstation till tågstation, bil hem.

Men väl hemma så är man oftast en del mer insatt om saker efter att ha träffat folk.

Och höghastighetståget AVE är inte så tokigt att sitta i två och en halv timme det heller. Fulll avkoppling.

Tids nog hinner jag sitta hemma.


lördag 19 oktober 2013

Madrid tur och retur

Det var inte så lustigt att stiga upp fem på fredag morgon och så blev det lite panik för bilhissen från parkeringen fungerade inte och det blev att beställa taxi och begära ilfart, men vi hann till tåget och från det gick allt väl.

Kändes ändå konstigt att komma till hotellet klockan tio och alltså vara framme i Madrid och rummet fanns förvisso ännu inte tillgängligt och folk på hotellet åt ännu morgonmål, men väskorna sattes i förvar och jag gick ut på stan.

Jag gick och jag gick, in och ut ur affärer men bestämde att inte orka börja prova kläder, går hellre omkring och ser på folk. Jo, ett inköp gjorde jag, en slips åt J, som att han inte skulle ha tillräckligt många hemma men han hade glömt och behövde nödvändigtvis.

Så åt vi lunch i sällskap på en italiensk restaurang och andra hade eftermiddagsplikter och jag var ledig.

För att inte somna utmanade jag mina trötta fötter lite till och gick och gick och tittade runt och efter det satte jag mig på en restaurangs gatuservering och snart kom J och övriga och vi satt en god stund tills det var sängdags. Ovanligt varmt för årstiden och uteserveringen hade fullt upp med gäster och vi kunde se folk köa upp för biljetter till teatrarna längs gatan.

God nattsömn, hade bett att få rum som inte är mot Gran Vía. Smart. J hade möte lördag förmiddag, jag var ledig så det blev lite mera gå runt.

Största nöjet är nog att med trötta fötter hitta ett vattenhål, något litet gammalt utskänkningsställe längs någon sidogata som man oförhappandes råkar på och beställa en dricka och hitta en tidning att läsa, få lite oliver att tugga på och liksom bara vara där och uppleva. Dagens oliver måste vara bland det godaste jag har prövat, marinerade i stekt lök eller något, lagom beska men ändå lite söta.

Och märkligt nog, ett stenkast från de värsta turistfällorna finns det ställen som enbart lokalbor frekventerar.

Ja och så åkte vi hem med tåget denna eftermiddag, efter en lunch på en restaurang, igen på en sidogata, med alltför mycket mat, en gång igen, men gott var det trots för många sorter och vi tog oss taxi från Gran Vía till tågstationen Atocha.

Taxi hem, och här sitter jag med blåsor under fötterna och stela ben och ont i höfterna.

Det var Madrid denna gång.

torsdag 17 oktober 2013

Fågel Fenix

Det har varit en del sjukstuga och våndor, men nu är jag uppstigen ur askan en gång igen.

I morgon bitti ska vi åka bort över två dagar (en natt) och katterna ska få klara sig själva. Det innebär vissa arrangemang såsom ren och väl sandfylld kattlåda, fyllda skålar med foder och vatten och så backup på det. Täcka över hällens reglage så att de inte av misstag sätter i gång något. Se till att de inte kan låsa in sig i något rum.

Jag hade tvekat en del inför den här korta lilla resan till Madrid, föranledd av J:s plikter, men det kan bli gott att få lite omväxling.

Nu måste jag plocka fram kläder och försöka packa lite. Och så hoppas jag att det finns ork att shoppa lite. Bara lite.

måndag 7 oktober 2013

Grönsaksbutiken

Jag går dit för sällan, även om den finns på riktigt hyfsat gångavstånd.

Den heter Frutas Gabriel och är ett försäljningsställe utan andra ambitioner än att sälja frukt, grönsaker, femtielva slags bönor och linser och vissa viner som tappas ur kagge. Upplägget är spartanskt.

Jag köpte krispig paprika, spänstiga champinjoner, rödbetor, salladslök, söta plommon, minipärontomater, rädisa, zucchini ... 6,75 euro för hela härligheten.

Jag blir lika förvånad över slutpriset varje gång. Och när jag säger krispig paprika så är det en sån som sprättar ur sig saft när man skär i det fasta skalet.

Och man kan säga att det är ekologiskt, allt är närodlat och personalen är så vänlig så vänlig.

Och om de tycker att något inte behöver tas hem i plastpåse så tar de bort den. Jag har nu lärt mig. En stor paprika behöver ingen plastpåse, femton små tomater nog.

söndag 6 oktober 2013

Sortera och välja

Har i dag gått igenom en del av det här som bara packades in i skåp och tillfälliga förvaringar och som nu borde fås bättre ordning på.

Jag kan sitta en god stund på kökspallen och fundera var och hur aluminiumfolie och små plastpåsar ska förvaras så att det fungerar. Efter en stund klarnar det. Och det kan hända att det blir ändringar på det.

Men så har vi den här obestämda lilla asken. Dit man kastar allt man inte riktigt vet vart det tillhör. Vid genomgång funderar jag om jag bara borde slänga allt på en gång -- någon skruv här och där, några gummiband, någon hitochditsak. Jag tror att jag slänger. Enkelt.

Vissa andra saker placerar jag i en lättåtkomlig kasse, om jag tänker att det är som någon annan kunde använda. Ja kanske inte en enskild skruv. Men vi har tagit för vana att placera det som är till någon nytta för någon i en öppen påse utanför containrarna. Man ser ganska många nuförtiden som går omkring med en kärra och vittjar soporna.

Och många av dem är inte alls knarkare eller alkoholister, utan helt vanliga människor som har mist allt vad de hade av arbete och medelklasstrygghet.

Många av dem står i vägörenhetsmatkön varje dag.

torsdag 3 oktober 2013

På en klinik i dag i Torrevieja

Det är en privat klinik i centrum och där genomgår jag mina hälsokontroller just nu. I dag var det lungröntgen och ultraljud av inälvorna. Det återstår några analyser ännu.

Hursomhelst, klientelet verkar vara mest annat än spanjorer, även om sådana finns. I receptionen finns två (tror jag) ryska unga damer som smattrar fram vad som helst på engelska, tyska, ryska, och spanska (lite knaggligt, men fungerande). Imponerande i sig.

På grund av mitt namn och utseende är och förblir jag ju förstås utlänning, och förvåningen är alltid lika stor på ställen som dessa när jag faktiskt "kan en del spanska".


tisdag 1 oktober 2013

Festelifest

Det är två stora märkesdagar på intågande här snart.

Den 8 oktober är det 40 år sedan J och jag träffades. Ja vi råkar faktiskt veta exakt datum för det är kopplat till vissa händelser. Vi förlovade oss på årsdagen av det och så gifte vi oss ungefär 1,5 år senare. År 1976 i april. Inte i den kyrka som jag hela min uppväxt sett fram emot att gifta mig och vars orgel just då reparerades, utan en annan, inte alls lika härlig, men gifte oss gjorde vi i alla fall. Jag funderar ibland på om vi kanske kunde ha väntat, men det blev nu bara så. Min pappa spelade orgel och jag fördes till altaret av min favoritmorbror.

Och så fyller vårt mormorsgryn snart två år!



söndag 29 september 2013

En söndag

J steg upp halvsex i morse (ja, larmet väckte mig också även om jag tog en liten vila efter det, ingen riktig sömn men det är skönt att ligga och lata sig en stund i den behagliga sängtillvaron).

Bowling i Valencia. Så ringde han fyratiden på eftermiddagen att nu ska de äta lunch och sen åka hem, det kan ta närmare tre timmar.

Här sitter jag, tackochlov med mitt arbete och ingen supermiddag förberedd, och inget hörs.

Hoppas att de nu är helskinnade i alla fall, hela bowlargänget.


fredag 27 september 2013

När man är lite bekväm av sig och bara behöver få det gjort

J och jag har äntligen tagit tummen ur och ordnat en del rutinmässiga hälsokontroller.

Trots att vi har rätt till allmän hälsovård så valde vi att använda privata kliniker. Det går så mycket smidigare och de är mer än glada att erbjuda sina dyra tjänster. Inget ifrågasättande där inte om det ena eller det andra faktiskt behövs. Vi är tyvärr inte alltför nöjda med vår tilldelade "husläkare". Jo det ska gå att byta, men orka, vi behöver inte läkare så ofta.

Jo det kostar, men jämfört med att alltid gå privat eller betala dyra privata försäkringar och när det gäller något man inte gör stup i kvarten så är det värt det.

Blir vi dåliga på riktigt och det blir sjukhusdagar osv. är vi ju fortfarande täckta av det allmänna systemet.


söndag 22 september 2013

Tårar av glädje och lättnad

Sonen sände över sina flygdetaljer för deras familjs resa hit över jul.

Så nu är det bestämt, beställt och betalt. Och jag som har varit aningen i spänning för detta låter tårarna flöda för att lätta på trycket för att vi äntligen kom så efterlängtat långt.

Så nu återstår de praktiska detaljerna. Redan aningen funderade på.

Vi kommer att var ganska många och det finns lite osäkerhet angående dotterns svärisar men tio eller tolv, vi får ordna det.

Det käraste problemet. Problem inte, den käraste utmaningen och förväntan.

fredag 20 september 2013

Höst

I morgon eller däromkring är det visst höstdagjämning. Dvs. sommaren är officiellt slut och hösten inträder som årstid i kalendern.

Ålderns höst börjar också närma sig. Inte riktigt än, beroende på definition, men onekligen finns det tecken.

Vi är enbart anställda av oss själva och det finns ingen arbetsgivaren givna hälsokontroller, så vi får ta tag i detta helt alldeles själv. J var på kontroll i går i Alicante hos en bekant läkare och jag försöker ta reda på var jag bäst får det ordnat på närmare håll.

Få klara besked om hur det är och hur man helst ska fungera i fortsättningen. Det kan behövas någon medicin, någon ändring av vanorna.

Men hälsofascister kommer vi nog aldrig att bli. Hellre dör jag tidigare än senare.

lördag 14 september 2013

När man aldrig lär sig

Det har varit en bra dag. Jag har jobbat lite och J fick jag att äntligen ta itu med lite uppredning på vårt gamla kontor. Han ordnade hit ett par hyllsystem och det blev bra.

Jag ska snart gå i duschen och tvätta och fixa håret osv. för vi är bjudna ut på middag. Av ett trevligt finskt par. En trevlig händelse i sig, något att se fram emot i sig. "Ni väljer restaurang, och vi vill att det inte blir för sent". De vill bli avhämtade klockan sex på eftermiddagen!!)

Japp, tack. Vi har ju våra favoriter och restauranger som vi vet att är bra. Det är dock, som jag tidigare skrivit om, inte så lätt att hitta en bra restaurang som öppnar "tidigt" och där man inte sitter som fyra ensamma örnar i öknen för att det egentliga klientelet börjar droppa in först efter klockan tio-elva.

God mat, bra service, men det ska ju surra lite omkring också. Det är ju en del av känslan.

Okej, vi har beställt bord på en av de bättre restaurangerna som öppnar klockan sju. J kände sig tvungen att förklara att "vi är utlänningar". Hoppas hoppas att det kommer in andra utlänningar också.

Men efter alla dessa år borde J lära sig något angående vad man går med på. Slå fast en lunch då i stället.

Suckelorum.


torsdag 12 september 2013

Spridda tankar medan jag väntar på att J kommer till lunch

Ja vår lunch infaller enligt lokal sed mellan halvtre eller tre, sådär. Jag har förberett en stuvning av resterna av en köttfärssås och ett och annat jag hittade i kylskåpet och frysen. Till det "borrmakaroner" (vår sons tidiga uttryck för skruvpasta eller hur den nu kallas).

September och oktober är nog vid sidan om halva maj-juni mina favoriter.

Intet ont att säga om övriga månader här heller. Ljusa dagar och inte is på varken vägar eller vindrutor.

Vi har nu bott sedan maj i vår nuvarande bostad och jag ser med intresse fram emot hur vintermånaderna och fram till nästa maj kommer att kännas. Då har ett år gått runt och vi vet bättre om hur det fungerar.

Jag är väldigt känslig och bortskämd och jag vill inte frysa. För då blir jag väldigt frusen och ledsen.

Räcker värmen till i vardagsrummet och mitt arbetsrum? Hur kommer det att fungera med klädtorkningen? Just nu är det okej med kökspation, men kanske vi behöver hänga tvätten på den gemensamma takterrassen högst upp. Få hit en tork?






måndag 9 september 2013

Larver och ekologiska sopor

Jag fick nyss en (antar jag lite ironisk och humoristisk och välmenande) kommentar om att det inte blev ekologiska sopor efter larverna i köket. Nej det blev det förvisso inte alls, inte alls faktiskt. Och det ger upphov till några funderingar.

T.ex. teori och praktik. Jag skulle vilja se en ekofantast med kökets tak och väggar fulla av larver som inte tar till de medel som står till buds i en det som känns som en hotande situation. Hur vet man att larverna inte medför något som exploderar till vadvetjag-koloni av vadvetjag. Det vill man ju inte ha i sitt kök. Eller annorstädes för den delen. Drar man det till ytterlighetstänkande så kan det ju t.o.m. medföra hälsofara t.ex. för barn och husdjur.

Vad väljer vi då?

Ohyra är ohyra och måste som sådan bekämpas. Vi kan väl ändå tacka utvecklingen för att vi inte mera använder DDT.

Tack till Kräma för kommentaren som sparkade i gång detta inlägg.





söndag 8 september 2013

kräftkalas i dag

En god bekant hämtade djupfrysta kräftor och ekologisk dill från Finland på sin väg hit och snart blir det av att smaska och snaska.

Det blir ett andra varv detta år, för vi hade fint kräftkalas även hos vår goda vän G när vi var i Finland.

Nu är det bara vi två, och vi får se hur katterna reagerar på de goda dofterna. Vi får kanske stänga in dem i köket.

Och duktiga jag har i dag tömt alla packningslådor som fanns i vardagsrummet. Ordnat lite i hyllorna.

Förr hade vi ett hyllsystem med ögongodis (och böckerna i hyllor i vårt s.k. bibliotek) men i och med katterna så är alla dekorationsföremål väldigt högt uppe eller så är de så tunga att katterna inte får dem i golvet. Och en del av böckerna har vandrat till hyllan i vardagsrummet.

lördag 7 september 2013

Bättre

Larverna är eliminerade, jag har fortsatt med att packa upp och organiserat nästan allt, en del saker har borrats upp på väggarna.

Det tar sig.

Sonen håller på att skaffa flygbiljetter för sin familj till jultiden och det ser faktiskt ut att bli av att alla är här.

För övrigt är det svettigt och regnigt, men det får vi ta.

söndag 1 september 2013

Det var inte så roligt

när jag i går i något skede gick in i köket och märkte att utöver den enstaka lilla larv som jag märkte i förrgår och tänkte att är en engångsföreteelse så fanns det tiotals om inte hundratals av dem längs köksväggarna och i taket (!!).

Som om den här helgen inte skulle ha haft sina bördor.

Jag ordnade ut katternas tillbehör och sprutade alla giftiga medel jag hittade. Med handduk för näsan och munnen.

En efter en trillade de ner utom några ihärdiga exemplar och jag har dumpat precis all torrskaffning med ordentligt sprut i slaskpåsarna och nu återstår att sanera hela köket.

I dag har jag sett några nya men de är ganska orörliga för hela köket är söndersprutat och de har hoppeligen dött på vägen.

Jag misstänker havregrynen.

torsdag 29 augusti 2013

best can do

I går morse, onsdag, var det meningen att jag skulle köra J och en kollega till flygplatsen för en utställningsresa till Norge. Och före det, tisdag kväll, skulle jag ha ett Skype-möte med Lionsstiftelsens styrelse.

Av dessa två saker blev inget. När kräksjuka slår till så så gör den och det finns ingen viljemakt i världen att få det till med att göra något alls som har med annat än med våndas att göra. Våndas och undra över sina synder. Tillbringa natten mellan säng ocn toa.

Flytplatsen ordnade sig med andra arrangemang (som bl.a. stavas taxi) och det andra ordnade sig med att jag, fortfarande sängliggandes, på onsdagen fick nödvändig information om tisdagkvällens möte och kunde ge synpunkter om vissa saker. Och, världen gick inte under, om än det ju inte alltid kan fungera på det sättet.

Onsdagmorgon, när jag borde har kört till flygplatsen, var det ordentligt regnväder. Hemma i sovrummet, på darriga ben öppnade jag ändå upp glasdörren till vår sovrumspatio, för katterna är vana att göra en morgonrunda där. För att snusa på luften eller försöka fånga någon fluga. Det är hursomhelst en rutin för dem.

Nu sprang de runt och undrade var det är som pågår med dessa droppar från ovan. Regnet tilltog i styrka och så satt de båda i dörröppningen och undrade.

Sen vaknar jag ur mitt vidriga och obestämda illamående tillstånd av att katterna som en protest leker runt med en tom påse torrmat i köket. Så gav jag dem av tidigare inhandlade kattgodispåsar (vars lukt jag spydde av) så att de ens skulle ha något att äta och så fortsatte med det tills i morse, när jag äntligen i mitt anletes svett petade mig iväg till närmsta butiken.

Ja precis så här härligt har det varit.

söndag 25 augusti 2013

Startsvårigheter

Dagarna går, och för med sig det ena och det andra. Inget värre att klaga över.

Men det här att stiga upp om morgnarna är nog kanske alltid det svåraste.

torsdag 22 augusti 2013

Min tillvaros hemska hemligheter

I morse ställde jag mig för att gå på torsdagsmorgonens Pilates. Så var det tänkt.

Väckarklockan ringde för en gångs skull innan jag hade vaknat så det var rätt surt. Jamen upp och hoppa och nu är vi raska damer, morgonmål och packa väskan, men så fick en tanke rot och den tog över.

Jag gick inte alls till min Pilates (som jag förresten har några tvivel om just nu, efter byte av instruktör och andra omständigheter). Jag gick nästan dit, tog några foton på vägen, och sen ned mot stranden och fram till en park, som förresten inte öppnade förrän 9:30 men jag väntade lite.

Där sökte jag upp en bänk i skuggan och så satt jag där och funderade på saker och grät några skvättar över saker som har stört och som jag behöver ta ställning till och som jag känslomässigt måste få ut ur mig. Proppen lossade väl i går när vi diskuterade med min J som tog emot mina våndor och så diskuterade vi dem. Tack och tur.

Och när jag just var på väg från min bänk så kom ett äldre spanskt bar som började diskutera, naturligt som bara den, för när man träffas så träffas man, och vi hade en viss alldaglig konversation och det flöt på, såsom det gör när människor träffas och vill prata och det liksom hör till för att man råkar befinna sig är just då, vilken terapi för en orolig själ.


onsdag 21 augusti 2013

Glöm inte fingret

När man går ut på vår kökspatio måste man komma ihåg fingret.

Lämna en fingervid öppning så att katterna inte kommer ut och i värsta fall hoppar via diverse avsatser till grannens sida. Denna öppning är också synnerligen viktig för att komma in igen, för annas smäller dörrarnas lås fast och där står du. Tills nån kommer hem eller nån som är hemma råkar komma in i köket och hör dina knackningar. Det finns ingen utsikt till gatan så det hjälper inte att fladdra åt det hållet. Är mobiltelefonen på insidan så är det faktiskt inte roligt alls.

Det hände J för nån tid sen. Jag råkade vara hemma och räddade honom ganska snart. Det har faktiskt hänt honom en gång tidigare för länge sen i en helt annan lägenhet som alls inte var vår utan han råkade befinna sig där. Som tur var hade han mobiltelefonen på sig och ringde mig som råkade vara på bilburet kort avstånd med en extra uppsättning nycklar och så blev han räddad.

Det är inte en nöjsam situation. Detta hände även J:s mormor som nångång på åttiotalet steg ut i nattlinne mitt i vintern i Åbo på sin balkong och smäll! var dörren stängd och hon lyckades ropa på hjälp och kom undan med livet i behåll.

Det är så att man kan bli lite hysterisk om de här sakerna. Numera när jag går ut öppnar jag lägenhetsdörren inifrån med min uppsättning hemmanycklar för att kolla att de fungerar och säkert är rätt. Kollar också att jag har mobiltelefon och min plånbok. Ritual.

Med det inte sagt att jag någon gång har glömt andra väsentligheter, men så länge det finns hemmanyckel att komma in tillbaka och en mobiltelefon att meddela om "en liten försening" ...

Hjälper förstås inte om flyget avgår nästan strax och passet är hemma. KIT (kors i taket) har dock ännu inte hänt. Fast en gång var det nära. Jag hade, på en gång av de tiotals om inte hundratals resor (man borde kanske kalla dem förflyttningar för de har i de flesta fall varit kortdistanser, åtminstone globalt sett) vi har gjort, glömt passet hemma och kom på det inte alltför långtbort hemifrån. Vi hade tagit god marginal och hann till flyget trots extra av-och-an.

Så man kan ju klandra andra som glömmer fingret och andra väsentligheter, men så kommer den gången när man själv missar. Trots alla ritualer och rutiner.

måndag 19 augusti 2013

Sysslor

Jag har fortsatt reda upp och ordna in. Jag sopade och moppade balkongen mot gatan och våra innerpation. Jag har gått runt och tittat på grejor och mer eller mindre slagit fast vad som ska in i vårt förrådsgarage. 

Vi behöver ju inte ha barnmatstolar, pottor och en extra mikrovågsugn till hands i vår vardagstillvaro.

En del har gått i soporna. Det har ju gått såtillvida bakvänt till att vi inte röjde upp före flytten, utan rubbet kom in och nu är det sortering. Som kommer att pågå.

Precis just så spännande är min tillvaro just nu. Och nu ska jag ringa min mamma och kolla om hon minns var jag bor. Det gjorde hon inte i går.

söndag 18 augusti 2013

Så anlände jag till Åbo

Det var den 24 juli 20013. Tågresan hade förlöpt snabbt och väl och jag blev mottagen vid tågstationen i Åbo av min dotter och dotterdotter.

Väl framme i deras nyanskaffade bostad höll svärsonen på med mat och vi hade en trevlig stund. Så anlände J efter flyg från Alicante och flygbuss till Åbo och vi satt väl en stund uppe innan vi somnade på våra i vardagsrummet fixade bäddar.

Till lunch nästa dag anlände J:s föräldrar och vi tillbringade en stund ute på bänken vid sandlådan nära dotterns radhusingång och efter gemensam lunch och avsked av svärföräldrarna åkte dotterna med familj iväg med sin bil och en del av vårt bagage, bl.a. fiskegrejor och röklåda, och efter en stund tog vi taxi till den planerade Houtskärsbussen.

Fram till Näsby kom vi och sen förenades vi på holmen efter transport av vårt bagage i Trållebåten, tryggt styrd av vår dotters svärpappa och med plats för allt som behövdes komma med.

Detta var torsdagen den 25 juli och sedan gick dagarna i en behaglig ström.

Jag kommer bl.a. ihåg midnattsdiskning ute på gården bakom köksingången och ett måstapå att ännu handdukstorka disken för att solnedgången bakom träden var så fin, ett antal omgångar Skipbospel, bastu. Kliva upp och ned för trappan till vårt sovutrymme, för dotterdottern ville "komma me" för däruppe finns också barnkammaren med alla sina leksaker. Där hade jag också min potta, för trappan ned är krångligt brant och stigen till uthuset är ojämn. Inget man vill göra i mörker.

J fiskade och det kom ju upp en del, och en del åt vi, en del hann vi inte äta.

Någonstans däremellan blev mina luftrör allt sämre och hostan allt svårare och tack vare svärsonens mamma ordnades både effektiv hostmedicin och penicillin. Den envisa hostan gjorde mig till visst mått associal och inte så närvarande som jag skulle ha önskat, plus att det blev någon dag av sängliggande och frossa.

Dessa bakslag tar dock inte bort allt det goda jag ändå fick uppleva. Till största delen faktiskt.




Suger ut allt ur karamellen och funderar

Min åstadkommande dotter har skickat sommarbilder som hennes duktiga man till fotograf har tagit, och det är ju inte bara en och två eller tre gånger som de har tittats på.

Det är sommar och skärgård och familj. Omkring tio dagar, och vädret stod oss bi. Vid varje tittrunda av dessa foton så tänker jag inte bara på att vi hade en begränsad tid, om än ack så givande och tacksam tänkt på för denna samvaro, utan också det att snart kommer hösten och vintern och isen och snön och minusgraderna. Mörkret.

Jag förstår mer och mer våra jamaikansk-engelska vänners reaktion inför skärgården sommartid: "Det går inte förstå att detta allt snart blir snö och is."

Och jag tänker på skärgårdfärjornas personal och hur svårt det kan vara i de nordiska vintrarnas skoningslösa förhållanden. Min dotters svärfar körde förbindelsebåt ett antal år och har en och annan historia att berätta.

Nej fy. Och vilken kontrast till den nordiska sommaren när den är som bäst. [Och den kan ju vara mindre bra också och då finns det ingen solkaramell att suga på. Ja kanske att det inte var snö och is...]

Och hur har jag blivit så här pessimistiskt lagd.

fredag 16 augusti 2013

Dessa livets detaljer

I dag har jag tvingat mig till att ordna saker från flyttlådor in i garderoberna och försökt visualisera hur det ska fungera.

Det är ju inte bara kökets attiraljer, klädesplagg, underkläder och strumpor. Det är plåster och huvudärkspiller, skruvdragare och allt det där större och mindre i verktygsväg son behövs för att hålla igång ett hushåll och dess personer som ska leva där i en någorlunda fungerande tillvaro.

Efter våra västerländska normer, må sägas. Jag tänke ofta faktiskt i Finland när vi satt i en bekväm ny bil och kördes hit och dit att "här sitter vi mätta och klädda och på väg till nytt ställe att äta och att det är ganska många här i världen som inte har det så här". Och en massa bränsle går det åt också.

Det tar ju inte bort att man ska njuta av vad man har och får. Dåligt samvete tjänar inget; sedan när har dåligt samvete levererat mat till hungrande eller andra behövande?

Vad jag vill ha i mitt liv: Tak över huvudet (ifall av eländigt väder) och mat för dagen. Resten är livets överkurs. Klädesplagg anpassade enligt klimatet. Lite uppvärmning då, om man bor nästan på Nordpolen.

---

Aningen editerat någon gång senare


torsdag 15 augusti 2013

Överväldigande

Mängden grejor som ännu måste sorteras och ordnas in.

All text som jag vill skriva om Finlandsvistelsen för jag vill ju ha det i skrift som jag kan läsa och komma ihåg senare. Det är ju inte hela mitt liv men en god bit av det och vardagar kommer och går och så finns det upplevelser som är speciella som man absolut inte ville vara utan.

Hettan därute. Nu har jag i själva verket inte varit ute på några dagar utan gottar mig i luftkonditionerade temperaturer, men det känns när man går nära fönstren mot gatan och det är lite som att stå lite nära en ugnslucka.

Nu har jag tänkt att för att få en dagbok på min resa så skriver jag lite varje dag, sådär ungefär, efter att ha avhandlat dagens ärenden.

Den 17 juli körde J mig till flygplatsen och jag åkte Alicante-Barcelona-Köpenhamn-Helsingfors. Det tog ju nästan hela dan. Väl framme i Hfors stod min bästa väninna genom skoltiden, studietiden och därefter, även om det numera kan gå långt mellan träffarna. Hon tog mig hem till henne, i deras nyinförskaffade stora hus med den ena finessen efter den andra. Detta var en onsdag, och innan vi åkte upp tillsammans till Karleby fredag morgon hann vi äta god finsk mat, bada bastu, sitta uppe alltför sent om kvällarna, gå ut på stan och snarvla en massa.

Fredag eftermiddag hann jag ännu besöka min mamma, lördag morgon ett hastigt varv via torget och träffa min kusin och så inleddes 40-års studentträffen med en utfärd till Tankar med laxsoppa på vägen. Så var det jubileumsmiddag på lördag kväll.

Den veckan var det rysligt kallt och hur jag än klädde mig i allt varmt och ylle och vindtätt jag hade försett mig med så blev det till slut en luftvägsinfektion som slutligen bröt ut på Houtskär. Det var inte mest synd om mig, om än att hosta är inte roligt, men vad som mest störde var att jag måste ha varit en pina för mitt sällskap. Hatahata hosta.

Det var hursomhelst en givande vistelse i sällskap med min mamma och min syster, omväxlande väder ute på stranden, även fina kvällar om än även dagar med regn och rusk, och den 24 juli tog jag tåget till Åbo där jag avhämtades av dotter och dotterdotter. Följande dag lunch med makens föräldrar, sedan bussen ut till Houtskär.

Tillägg:

Dagen när jag åkte från Karleby med tåget så hade jag lunch på hennes boende. Riktigt god mat. Jag hälsade på en mamma till en som var en bästis under skoltiden. Hon kom inte ihåg. Inte på mitt namn, inte på min pappa som när det begav sig var ledare för kyrkokören som hon sjöng med i. Men hon hade vänliga och öppna ögon, som om de hade kommit ihåg men ändå inte.

Obotligt vänliga ögon från en obotligt vänlig själ.

Så efter lunchen så dukade min mamma upp till kaffe med Finaste Kopparna som nästan aldrig tas fram. Så körde hon mig till tåget och vi vinkade av varandra. Jag hade en tung kappsäck och en handbagabeväska och jag fick hjälp på båda tågen (det var byte i Tammerfors).

måndag 12 augusti 2013

jag går sönder, helt tillfälligt psykbryt

Långt möte per Skype och många spanska opinioner.Välgörenhet är drivern, men sättet att driva kan bitvis få mig lite sönder.

Eller jag kanske inte förstår. Eller jag är för trött. Eller jag inte hänger med.

Det är dock skönt att maken kommer med sent kvällsmål och häller upp ett glas vin.

Summa summarum. Tacka tillvaron.


söndag 11 augusti 2013

Mina första haiku-försök

Bear with me, men jag bara fick ett tvång att göra detta. Gäller just nu, inga bortavarande barnbarn eller andra bortglömda om än inte just nu nämnda.

Here we go:

Rik lott har mormor
ha dotters barn i famnen
kärlek få och ge

Rik lott har svärmor
få vänlig blick och tilltro
trivas gott ihop

Rik lott har moder
med dotter full av omsorg
och sällskap bästa

Rik lott har moder
med son även bortflyttad
hjärta fyllt av guld

Rik lott har hustru
vars man är högt tålmodig
och annars älsklig


lördag 10 augusti 2013

hemma!!!

Efter alla upplevelser i Finland som jag inte hade velat vara förutan, absolut inte, ack så värdefulla, är det ändå så oändligt skönt att komma hem.

Jag känner mig sådär nästan gråtfärdigt tacksam för allt.

Att man har släkt och vänner som ställer upp och vi bor här och där och skjutsas hit och dit.Och framförallt umgänget. Den finska sommarens härlighet med alla sina nyanser, även regn. Skärgården. Utfärder. Lilla barnbarnet J som så duktigt sprang omkring på holmen över stock och sten och älskade faffas Grollebåt. Duktig i bastun och vid vattenbrynet.

Före det, att få igen uppleva barndomens strand och umgås med syster och mamma. Och före det visit hos allra bästa väninnan från skol- och studieåren. Ta igen och snarvla. Sedan 40-års studentträff.

Summa summarum härligt. Kan dock inte låta bli att konstatera att jag inte riktigt vet vem jag är. När jag är där ser jag på allt med ett visst perspektiv, när jag är här likaså. Det finns liksom ingen given plats där alla bäringar stämmer och ger entydig resonans.

Det skulle ju vara skönt på sitt sätt. Väl definierat och bekanta ramar. Men nu är jag ju där jag är och det ligger också en viss trygghet i att allt inte är det gamla vanliga trygga hela tiden. Definitionsfråga.


torsdag 8 augusti 2013

En till kort rapport

Just nu i Lojo sedan två dagar i Bästa Gästgiveriet hos Bästa Värdinnan, vän sedan urlänge. I morgon avhämtas vi till Esbo. Det blir middag och övernattning och skjuts till flygplatsen.

Hemma lördag kväll. Hämta katterna söndag förmiddag.

Närmast i dag väntar lunch hos gamla bekanta i Kyrkslätt, sedan besök hos Värdinnans son, sedan skön middag "hemma".

Som att vi är bortskämda just nu.

Och som att jag plågas över att inte ännu ha skrivit mera om allt. Ser fram emot det, dock.

fredag 26 juli 2013

kort rapport från terrängen

Dryg vecka i Finland. (kämpar med att blogga från mobilen, den här texten kommer inte att flyta direkt, men ett livstecken i alla fall).

Just nu ute på dotterns svärisars sommarställe, en liten ö nära "fasta" Houtskär.

Min första vecka i Finland finns det också att skriva om, men för det krävs ett hyfsat tangentbord.
Just nu är tillvaron himmelsk med skönaste sommarväder ute i skärgården.
Och vår dotterdotter som håller på att upptäcka orden och världen. MIN mamma, MIN pappa, MIN mommo (åh, smält).

söndag 14 juli 2013

Ordbesatt

Jag använder ord och formulerar fraser en hel del, det är mitt arbete och min passion, och så skriver jag ju lite blogg också.

Detta med ord har gått mig på hjärnan.

Det händer att jag i mina drömmar funderar på formulering av fraser och hur de kommer fram på datorns skärm. Är jag ens lite febrig så plågas min hjärna av alla möjliga omöjliga ordsammansättningar.

Och nu har jag nyss slutfört första varvet på översättning av en juridisk analys och riktigt fått frossa i gottigheter.




fredag 12 juli 2013

Dagar av ångest och förväntan

innan jag åker iväg till Finland.

I bland undrar jag om jag är synsk eller om jag bara känner på mig saker eller har uppfattat små tecken. Vaknade igår morse, alltför tidigt, med en ångest som jag inte lyckades trolla bort genom att försöka tänka goda tankar.

Och det visar sig att min arbetsdator krånglade på riktigt, stängde av sig själv hela tiden, och jag som skulle inleda ett nytt litet uppdrag att få klart innan jag åker. Slå på, få felmeddelande, försöka åtgärda, gå vidare och så precis mittiallt så stopp och svart skärm. Slå på, slå av, hoppas, nix, fundera på om det går att fixa, ta de mest kritiska säkerhetskopiorna och hoppas hoppas hoppas. En miljoner gånger kändes det som.

Det har fungerat rätt bra i dag, dock.

Jag har också mellan varven öppnat de sista flyttpaketen och försökt planera var vi ska hålla och vad vi ska behålla och vad som behövs för vår Finlandsresa.

Vi ska träffa familj och vänner och familj och det finns stora förväntningar på många plan. Har plockat fram det varmaste i klädväg för ett ouppvärmt hus på en ö i skärgården och en gles veranda kan betyda samvarokvällar som kräver att man är väl värmeisolerad på individuell nivå. Vi klarade det förra året och ska väl klara det igen. Och njuta.


lördag 6 juli 2013

Vi är också annat än kattägare

But just.

Nä alltså, vi gick över gatan till vår f.d. lägenhet även vårt f.d. kontor och det finns ju lite enorma mängder att ta itu med.

Jag har gjort en lång lista över saker att överväga att ta hit, sen finns det tonvis av material som måste slängas och suckelisuck. Det är bara att boka in någon timme här och där. Just do it. Äckel.

Det är en helt okej bostad och jag kan fråga mig varför vi flyttade därifrån. Ja, det hade sina orsaker som på den tiden hade sin vikt. Och visst hade vi det bra på många sätt där vi bodde senast, och många av våra släktbesök i den bostaden likaså, men det är också en övervägt passerad epok och inget är så ständigt som den konstanta ändringen.

Olga Rundöga och Igor Mandelöga

Så är katterna just nu. Deras ögon håller på att småningom skifta över till sin slutliga färg som ska bli  smaragdgrön. Det lär ska kunna ta upp till två år.

Igor tycks vara tidigare i farten vad detta gäller. Likaså är hans ögon mera mandelformade, som hör rasen till.

Syster Olga tittar fortfarande med sina runda ögon som ännu är mest gula.

Hon har i alla fall slutat fräsa åt Igor efter hans snöpning, så friden är i den meningen återställd.



torsdag 4 juli 2013

Kattpiss

Särskilt frasspiss, om än detta gällde en nylig före detta sådan.

Vi fick hem Igor från veterinären, fortfarande nedsövd, med tejp över munnen och veterinären sa att det kan nog ta flera timmar innan han vaknar.

Vi placerade hans flyttbur mitt i vardagsrummet och iakttog honom konstant. Hade brett ut en extra handduk under buren utöver uppsugningsskydd som veterinären hade placerat under den snöpta katten.

Småningom vaknade han upp, i steg, vi tog bort tejpen och när vi minst väntade det så vinglade han upp. Föll omkull, steg upp på vingliga ben och så fortsatte det.

Han hade pissat ned underlaget och delvis sig själv och denna narkosefterverkning fortsatte så nu har vi en del att tvätta. Det som är otvättat väntar ute för lukten är något dominerande.

Igors syster Olga tycker ännu att det är något märkvärdigt med honom så hon fräser när de är nära varann. Men så goda vänner de har varit hittills så ska de väl bli det igen.

söndag 30 juni 2013

Arg som ett bi

är jag nust nu. Men inte på ett alltför allvarligt sätt. Bara arg sådär. Mår inte dåligt eller så.

Håller på att äntligen packa upp och grovordna in allt vårt skräp eller vad man nu ska kalla det. Saker, saker, saker, kläder och skor, allt annat obestämt. Det är så att man blir nervös.

När värsta ilskan gått över ska jag "finsortera" och fundera ut lösningar för hur det bäst fungerar. Det behövs knaggar här och där och ett och annat till, nu när vi har bott en tid och märkt hur det helst kunde fungera.




lördag 29 juni 2013

En frasse som snart är före detta

Nästa onsdag är det veterinärbesök och förlorade kulor för vår Igor. Paketet har växt fullt ut och har förekommit tecken på att han vill ta vissa tag på sin syster Olga, som är ordnad redan tidigare och inte har något intresse och närmast blir irriterad. Med andra ord dags för åtgärder.

Därmed torde frid infinna sig på den fronten.




fredag 28 juni 2013

Sitter här och undrar

För en gångs skull på ganska så länge så har jag rent bord. Inga uppdrag, inget arbete över helgen.

Det är mig till stor glädje och lättnad, och jag har rett upp en del ärenden, och nu måste jag åtminstone tillfälligt lära mig en ny tillvaro som inte går ut på att sitta vid datorn hela tiden.

På riktigt.


Utgjutelser

Jag har ett temperament som går ut på att först bli riktigt arg och klaga och sen anpassar jag mig. Om än aldrig utan mina misstankar.

Just nu är jag dock ordentligt arg på ett översättningsverktyg som jag förutsätts använda åtminstone för det mesta och eftersom jag är en person med många misstankar om allting så ser jag inget annat än pengar och business bakom det hela och så säljs det som en effektivitetsmaskin och det är det inte alls för ett dominerande företag inom branschen har lanserat detta och slutat stöda ett tidigare och väldigt fungerande verktyg och tidsvinster kan man bara glömma för ett så centralt verktyg som stavningskontroll fungerar inte som det borde.

Misstankarna består.


torsdag 27 juni 2013

Att få det till

Jaha, så sitter jag här och försöker styra upp en översättning som ska vara klar i morgon bitti.

MEN EFTER DET så har jag som plan att styra upp det här halvfärdiga hushållet. J åker till Madrid för något bowlingrelaterat för helgen och jag får styra och ställa som jag vill (det gör jag annars också).

Men det börjar faktiskt vara dags att närma sig någon slags inredning, behöver bara hitta inredningsnerven först.

Den har på sistone varit förlorad på grund av orsaker. Och jag har tänkt att achhh det får gå så här, men nu måste det nog bli till med något.

tisdag 25 juni 2013

Jag kan inte förklara exakt varför, men jag känner mig väldigt lycklig och tillfreds just nu.

Är det kanske för att jag har rott en leverans i hamn, för att kvällen är sommarljus, att jag har valt att inte bekymra mig om saker, att jag har några veckor hemma innan jag åker iväg till Finland på ett efterlängtat besök och de här veckorna hemma före det vill jag göra något gott utav.

Det finns ju dagar och dagar och känslor och olika humör här i livet och jag säger inte att allt är perfekt, men det är ju en definitionsfråga, så länge som hypertografin (kroppens och själens sammanlagda tillstånd) är någorlunda.

söndag 23 juni 2013

Orsak nummer ### att älska Facebook

Midsommar och helg överhuvudtaget till trots har jag suttit vid datorn och försökt ta igen produktionstakten. Så är det för en frilansare.

När jag nu en gång sitter vid datorn och får stopp i huvudet så tar jag mig en eller flera, efter behov, mentala pauser och går in på Facebook. Jaajaa, och så stiger jag upp emellan och gör något annat också.

Det finns personer som tycker att detta forum är världens onödigaste uppfinning och en tidsdödare, men på några få spenderade minuter har jag utväxlat mycket värdefull information och varit social och sett härliga foton från näras och käras midsommarfiranden och annat.

Mycket, jag upprepar mycket berikande och glädjande.

Och jo, i paketet ingår alla möjliga och ointressanta delningar som folk gör, och de kan ju ibland dessutom vara intressanta, men där väljer man ju. Tar inte många bråkdelar av sekunder.

Dagens höjdare: Ett foto av min dotters familj som på sommarstället vinkar hejdå till ett besök av en FB-vän.

Andra höjdare som kan uppstå är när man själv bidrar med något och det kommer feedback. Man liksom för en dialog med en eller flera personer out there, utväxlar åsikter. Personer som man själv har valt som FB-vänner. Ett sällskap som består av personer som man väldigt osannolikt annars skulle hålla kontakt med men som man väldigt gärna på detta vis har inom sina sociala kretsar, må så vara sporadiskt eller oftare.

Jag tycker att det är stort.

Ja det tycker jag verkligen.

lördag 22 juni 2013

Midsommartankar

Här sitter jag och det är midsommardagens kväll och jag jobbar och jag har läst FB-statusar och bloggar om midsommarfirande och jag kan lite avundas dem som har en sommarstuga men jag avundas inte skötandet av en sån.

Menmen, är man inriktad på sånt så är man och då är det säkert ganska skönt.

Här där vi bor är midsommar inte någon väldigt laddad händelse. Affärerna är öppna både midsommarafton ocn midsommardag. Eftersom vi har sol och värme i vissa mått över hela året, inget av hemskhetsmörker, snö och is under vinterhalvåret så är sommarperioden ett konstaterande av att nu är det hetare än om vintern.

Nu ska jag jobba lite vidare och snart ska jag försöka landa i min tillvaro här fram till att det är dags att åka till Finland för några veckor.

Alltså jag vill inte åka någonstans för jag vill förankra mig i min tillvaro men jag vill förstås också åka till Finland och alla upplevelser som väntar där.

Det här med att inte åka någonstans kan ju vänta tills att jag faktiskt inte kan åka någonstans. Om och när jag  blir förhindrad av sjukdom eller annat eller dör eller så.


fredag 21 juni 2013

Hemma

sent om sider efter försenat flyg i går/i dag tidigt.

Går på ytterst liten kapacitet, men lämnar allt det svåra (som att packa upp) och trögar mig genom en översättning av vilken en viss del behöver fås gjord i dag. Dagens beting, ni vet.

Då är det det som gäller och annat ger vika.

Oändligt skönt att vara hemma, det är det nog, nöjd efter en mycket givande om än något ansträngande resa.

Ge mig en dag eller två och sen ska jag få själen på plats i kroppen och bli närvarande igen.

Det här med att vara närvarande -- enligt min uppfattning att på något vis känna sig kopplad till sin omgivning och känna något för den. Bli arg för något och glad och lycklig över något. Ha själen på plats brukar jag kalla det.

Jaja, nu ska jag översätta vidare, och för det krävs bara en ganska smal dimension i tillvaron. Det är inom den jag håller mig i dag.

onsdag 19 juni 2013

På min sons 31-årsdag

Sitter i hotellets lobby i Stockholm efter en riktigt bra kursdag.

Annars också en bra dag. Inte bara det att vädret är bra,  utan jag har rentav njutit av tillvaron annars också. Det misströstade jag över ännu i går. Jag hade tänkt att det skulle bli så härligt att vara i sommarstockholm. Det är det ju, men det kan ju hända att man inte genast får tag i det.

Det var för mycket före resan med stressig och struligt jobb ända in på lördag kväll, resedag på söndag (det tar på onekligen) och så iväg på kurs tidigt på måndag med olösta saker hängande i luften.

Efter måndagens intensiva kursdag jobb på fram till sent hotellrummet, orolig natt och mera panikjobb tisdag förmiddag för att ordna upp en situation. Så var det inte planerat men så kan det bli.

Sen var de flesta struligheter lösta och jag sönder och trött. Men besluten att genomföra projekt bokhandel och annars också gå omkring.

Sedan timmars promenad upp och ned längs höjderna och trapporna på Söder (mycket flås och muskelträning) och en lugn kväll på hotellet och en god och lugn natt, och vilken skillnad.

Promenaden blev lite längre än tänkt för jag gick förstås lite vilse, men det var bara bra. Fotblåsor trots bekväma skor, men det var det värt.

Hursomhelt, idag fin dag på alla sätt. Mycket tacksam för det.

fredag 14 juni 2013

När jag nu ändå sitter här

och tankar och verklighet flyger omkring.

Våra katter.

De är nu cirka sex månader. Från två knyten av samma storlek har de vuxit till att bli riktigt olika stora.

Olga är en liten envis flicka som bitvis kräver mycket mammighet och om morgnarna när jag har satt mig vid datorn vill hon ligga i famnen och trampa med sina klor och helst i ansiktet. Fingrar fungerar som substitut. Hon kämpar mellan medvetenhet och instinkter och de flesta morgnar måste jag avlägsna henne och stänga dörren för det går inte att jobba med en katt som kliver omkring och inte kan bestämma sig för vad den vill.

Olga är betydligt mindre än Igor. Hon är mjuk och liten och Igor är större och muskulös.

Vi hade ju först tänkt oss två honor, men nu när det blev en av vardera sorten så uppskattar man ju skillnaderna och framförallt förstås, de kommer bra överens. Igor blir av med sina juveler i mitten av juli.

Efter det har vi två tillgivna katter utan störande instinkter. Yra kattungar i all ära, men lite vuxnare katter är nog i min smak.

Vackra är de också, och nästan inga hår lämnar de efter sig. En oerhörd lättnad jämfört med våra förriga katter. Saliga i åminnelse.




Sliten men i någon typ av balans

Ja allt är ju inte under kontroll som det kunde vara. Som det nu sällan är.

Jag har i alla fall, trots vissa oroväckande tvivel tidigare på dagen efter ärenden som tog för mycket tid och en ork som inte riktigt fanns, kommit till en punkt där jag tror att morgondagen och resan till Stockholm med inledning söndag klaras med den äran, mer eller mindre i alla fall.

Jag har att leverera på måndag morgon när jag redan befinner mig i Stockholm ett riktigt svårt och gungigt uppdrag och ni idag sent på fredag eftermiddag får jag höra att det kommer en ny version, och då undrar jag varför jag använt all denna tid på att försöka reda ut allt möjligt som eventuellt stryks i den nya versionen.

Det är som det är.




torsdag 13 juni 2013

Ljusa tider

Jag menar årstiden. Det är ljust tidigare på morgonen, ljust senare på kvällen och jag vet att vi inte kan konkurrera med Norden, men det är hursomhelst ett annat ljus än under vinterhalvåret. Om än jag inte kan klaga på ljuset vintertid heller jämfört med Norden, men hursomhelst så känner vi av årstidsväxlingarna här också, på sitt sätt.

Det ger en viss känsla, det gör det. Och nu när vi har flyttat till en ny bostad som vi starkt gillar så är jag ändå lite spänd inför hur det kommer att kännas efter att ha bott ett år med allt vad det innebär.

DET vet jag nu i alla fall att jag ser fram emot årets mörkaste tid, inte för att den är mörkare än nu, utan för att då infaller julen och då får vi HELA familjen hit. Dotter och son med sina familjer. Och vi ska alla bo under samma tak. Vi har redan planerat en del. Det blir en ljus tid under den mörkare tiden. Kan nästan inte vänta.

Men först ska vi leva sommar, hetta och Finland och släkten och skärgården och vänner.




onsdag 12 juni 2013

Det är min älskade J:s födelsedag i dag. Numera är vi då båda 59 år och det är farligt nära 60 men det får man väl vänja sig vid.

Våra bådas föräldrar gick i pension vid 60. Det är en tanke som vi inte kan omfatta för vår del. Att sluta jobba. Att sluta ha någorlunda fast innehåll i sina dagar.

Men på ett sätt lever vi ju en "pensionärstillvaro" redan. Rätt så fria tider, lugna morgnar och sen saker att fylla dagen med. Ta ledigt när det krävs. Nästan i alla fall.

Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Jag tänkte klaga på en modetrend, faktiskt. Eller uttrycka att jag inte tycker om den. Har aldrig tyckt. Det här assymetriska. Enaxlat och stora frisyrer som ligger på ena sidan av huvudet. Stör mig.

Så funderar jag om det är något i våra hjärnor eller som de har anpassat sig som föredrar det symmetriska. Två ögon, två öron, en näsa och en mun i mitten, två armar, två ben. Eller flera armar och flera ben, beroende på djurart.

Ja det var vad jag ville få sagt just nu.


söndag 9 juni 2013

Galen på tekniken

Jag jobbar och jobbar och jobbar. Mot en deadline. Och jag blev berövad tid för att jag måste installera ny programvara och studera den och få allt upplagt efter nya system och ... ja det tar sin ohjälpliga tid. Bort från produktiv tid och då kan det bränna lite i hälarna.

Då vill jag göra ordentlig backup. Att falla tillbaka på om det mesta går fel. Att inte behöva göra om saker.

Men nu vill min externa hårddisk som jag använder för backup av min arbetskatalog inte samarbeta med min arbetsdator och jag fattar inte. Jag har prövat alla portar.

Det är så att jag inte behöver detta.




lördag 8 juni 2013

När man bestämmer sig och får det till

I förrgår, det var de facto torsdagen den 6 juni, blev det en sen morgon för det hade varit en något sen kväll på onsdag. En obligatorisk och god middag som drog ut på tiden. Restaurangpersonalen väntade tålmodigt och vi fick även med oss en doggy bag av huvudrätten som jag över huvud taget inte orkade röra efter allt det goda vi hade haft före det. Det gav oss en fin och god lunch dagen efter.

Efter äntlig uppstigning på fredag morgon efter en nattsömn som inte fyllde mina mängdkrav försökte jag skrapa ihop min tillvaro, men mina morgnars efterlängtade inte bråttom-känsla infann sig inte för det fanns ett inbokat besök hos notarien där jag skulle tolka för en fullmakt och då måste man ju ställa sig och allt detdär.

Men så bestämde jag mig för att det här måste tas med ro (för inget annat fungerar). Och så ställde jag mig i tid och så gick jag med de lugnaste steg ut på stan och maximerade njutningen av vad jag såg och gick längs. Inte rusa och inte se och inte uppleva.

Det finns faktiskt ett och annat i omgivningen som man kan ta in bara man tar sig tid att göra det. Bestämma sig för att ta in det. Bestämma att nu finns det inget annat som stör.

Det var ett antal lyckliga minuter.

Måste göra om det.


Respekt och bristen på den

Jag har jobbat hela dagen. Men förstås kikade jag in på den svenska tidningarnas rapportering av prinsessbröllopet mellan varven.

När det är ståtligt så är det ståtligt och en fröjd för ögat, och det är lite annat än att titta på bilder av Nordkoreas diktator och annat elände i tidningarna.

Tycka eller förfäras om klänningar och stilar. Tycka att bruden är vacker och har en fin klänning och visst verkade de vara lyckliga och jasuck, de är unga och har fina år framför sig. Och kyrkan var fint utsmyckad och så vidare och det är vad man än anser om vissa aspekter en ynnest att få näring för det estetiska sinnet när något är speciellt ordnat och fixat och gjort vackert. Såhär fint är det ju inte på vardagar eller hur? Inte alla söndagar heller. Ett speciellt tillfälle helt enkelt. En möjlighet att få intryck man annars inte får.

Men den här inbjudna damen på väg in i kyrkan med sina näppeligen bröstvårtstäckta silikonbröst tryckta upp till hakan, vad är det för stil och respekt? På ett bröllop som nu ändå inte har "så vulgär klädsel som du hittar på" som klädkod?

Hade hon tagit miste på detta bröllop och någon freudiansk tanke om röda mattan inför en filmpremiär eller så?

MEGABAUTABRIST PÅ: Hyfs och fason. Respekt. Känsla för stil. Känsla för när det är rätt att provocera och när det inte är det.

Vad man än anser om kyrkor och kungahus och så vidare.

Respekt för andra människor och inför situationer är aldrig fel här i livet. Ta reda på vart du är på väg och fungera därefter. Det finns faktiskt något som heter sociala koder. Och antingen man gillar det eller inte, så gäller de. Eller så är du ute i kylan.

torsdag 6 juni 2013

Utanför denna världen

känner jag mig rätt ofta.

För att mildra detta uttalande så måste jag konstatera att vi nog har sällskap, som vi bland annat njöt av i går kväll, som man känner sig i fas med.

Men det övriga. Förstås är det ju så att världen inte består av det som någon väljer att sända ut i nyheter eller det som skribenter tycker och skriver utifrån vad de tycker och tänker eller utifrån vad de förmodas tycka och tänka. Det senare tycks gälla. Det går mode i allt, så att säga.

Så är det och så har det alltid varit. Det är bara så att ju äldre man blir desto mera genomskådar man allt och bryr sig allt mindre. Iakttar  karusellen.

Kan känna sig trött på det hela i bland. Ja 90+ vill jag nog inte bli. Med all respekt.


måndag 3 juni 2013

Är det hett eller inte?

Ja, bor man i norra Europa så är 24 grader hett medan här i södra Europa är 24 grader en riktigt behaglig temperatur. Nästan så att man behöver en tunn tröja.

Som någon skrev nyligen i en nordisk tidning, 35 och över, det är hett.

Men jag måste också konstatera att vi under någon av våra Finlandsvistelser bott i semihett väder utan kylning i rummet och inga ordentliga mörkergardiner och då kan det vara ganska plågsamt.

Dagarna är väl okej, svettas, duscha, byta kläder, men nätterna, de måste vara svala ens på något sätt. Hur sover man annars och klarar tillvaron?




Sommaren börjar vara uppbokad

Om två veckor åker jag till Stockholm på kursdagar. Så har J ett par resor till Madrid i slutet och juni och i juli och i mitten av juli åker jag till Finland och det blir 40-årsjubileum för vår studentklass och jag ska träffa min mamma och syster och sen åker jag till södra Finland och sammanträffar med J som kommer en vecka senare från Spanien och så åker vi ut till skärgården efter att först ha träffat J:s föräldrar på något sätt för knappa två veckor för att träffa dotterns familj och så åker vi därifrån och träffar vi vår älskade G och så spenderar vi ett knappt dygn med andra vänner som sen tar oss till flygplatsen. Flyg bokade, katternas skötsel likaså. Återstår detaljer att slå fast. Bara vi hinner mellan flyttandets packande och uppackande och annat.

Andas.

Det här är förstås saker man måste göra så länge man lever och kan. Och det finns arbetsskyldigheter och andra skyldigheter/förmåner.

Det är härligt att ha en fin familj och fina vänner som man vill träffa och det är frustrerande att inte alltid hinna träffa alla ordentligt. Det är så att själen inte alltid hinner med, den ligger alltid efter längs någon flyg- eller tåg- eller bussrutt. Fast minnena, dem har man ju senare kvar att suga på.

Med det inte sagt att själen gärna skulle få vara med så ofta den orkar och kan. Ska försöka locka den så gott det går. Vill njuta av stunden.


fredag 31 maj 2013

äta bör man annars dör man

I dag på eftermiddagen, sådär sextiden, gick jag ut på stan en liten stund.

Besökte J och kollade lite närmare in på hans kontor. Vårt är det ju egentligen, men det är han som styr den delen av vårt företag.

Det var rätt varmt, sommarvärmen glider in. Det skulle inte behöva bli varmare än så här, men det kommer det garanterat att bli.

Jag gick runt lite och handlade lite nödvändigheter från en butik som jag nu inte tycker så mycket om, men man kan inte alltid vara så kräsen (och hur bortskämt kräsen kan man bli). Basnödvändigheter är basnödvändigheter. Så fick jag det gjort och morgondagens lunch är, om den blir av, under kontroll.

Om gemensam lunch blir av är beroendende av J:s program som kan variera med kort varsel. Bland annat därför har vi på nya stället en större frys. Blandningar som man hastigt fixar fram och kombinerar till helt hyfsade måltider. Jag tänker här på väl sammansatt med proteiner och grönsaker och sånt och inte alltförmycket färdigmatkänsla (uuääk). Gott ska det helst också vara.

Frysen är inte fylld än och det ger mig rysningar av välbehag att tänka på att fylla den. Jag är en stor anhängare av frysvaror, utan att för den skull inte älska färskvaror. Men de är ju en hel del svårare att hålla ordning på och inte låta dem bli för gamla.

Så i stället för att messa om "kinamat i dag" så tar jag gärna något ur frysen och fixar till något. De dagar det låter sig göras.




onsdag 29 maj 2013

Sista onsdagen i maj 2013

Jag har jobbat ovanligt sent. Vill vara på framkant för en stor leverans snart.

J kom hem sent efter väl förrättat förväv. Katterna sover på en stol i mitt arbetsrum. De måste ut och in i köket innan vi går i säng.

Ja de har ju faktiskt vardagsrummet också till förfogande under nätterna för J tycker att de har det för begränsat annars.

När vi nästan har vaknat släpps de in i sovrummet och så ligger vi där och mornar oss med katter som härjar omkring. Jag täcker mitt vattenglas med väckarklockan, för annars finns det någon katt som vill slicka i sig.

I bland kryper de under täcket och biter på tårna. Eller gör sig till ro, och då känner man sig skyldig  som vill stiga upp och störa deras välinrättade goda tillvaro.






söndag 26 maj 2013

Få det till

Bland allt flyttande och njutande av maj månad och årstidens extra ljus så håller jag på att fixitrixa för julen.

Vår dröm är att ha båda barnen med familjer här just då och många andra gånger och denna kväll har jag lobbat hårt för just det.

Jag har övertygat dem om att det finns plats för alla, att vårt kök är stort nog för morgonmål för alla och annat. Att alla kommer att ha hyfsad sovplats.

Vi  kommer att jättetrivas tillsammans. Jag ser fram emot sommaren och dess resor till Finland och jag ser fram emot jultiden här hos oss.

Där har vi ju några hållpukter i tillvaron eller hur.


fredag 24 maj 2013

Böcker och nostalgi

Jag håller på att packa upp och ordna böcker. Det är trångt i bokhyllan, trots tidigare bortsorteringar. Sparar av princip bara böcker jag kan tänka mig att läsa på nytt. En del av de bortsorterade har faktiskt varit ganska skräpigt skrivna. Man har fått i gåva eller lockats av bra marknadsföring. Bort.

Och vad gör man med tonvis av 70-talsvolymer av t.ex. finsk musikhistoria när man nuförtiden bara googlar fram vad man behöver veta? Tar emot att slänga dock. Biografier är en helt annan sak. Så har vi också sparat våra akademiska slutarbeten och jag har av nostalgi sparat Grundkurs i reglerteknik och kurskompendiet för teknisk termodynamik och beräkningar och så har jag (bara några mm i hyllan) Nomogram för rörströmsberäkningar och Mollier h,s-diagram: Properties of Water and Steam in SI units. Från 70-talet eller tidigare. Det var på räknestickans tid.

Har också kvar ett kompendium för grundkurs i ryska som jag aldrig slutförde. Och som minne av min makes studier av den engelska litteraturen finns ett antal klassiker som är väl värda läsning. Så länge de håller ihop. Det finns ett och annat skört och gulnat.

Särskilt böckerna från min och J:s barndom. De få som har fått hänga med. Jag har faktiskt gjort mig av med en stor del och sparat godisarna.

Och så har vi de alltid träffsäkra iakttagelserna av "Red Top" och Beverloo, gjorda och skrivna för minst mer än 50 år sedan men vissa saker i samhället och den mänskliga tillvaron ändras aldrig.

Att få fly in en välbalanserad boks värld, det är tillvarons lyx. Jag kan rysa av välbehag inför ett välskrivet och välträffande språk. Med välbalanserad menar jag att allt håller ihop, att man inte behöver rynka på pannan för ologiska utvecklingar och att det finns aningen av tankeföda att smälta. I lagom proportioner. Skulle säga att min absoluta favoritförfattare där är Håkan Nesser. Om än han i en del böcker svävar ut i filosofiska funderingar som jag än inte har lyckats smälta tillräckligt. Men man kan ju alltid försöka på nytt och hoppas att man har hakat på ett nytt varv.




onsdag 22 maj 2013

Jamen någon gång måste det göras

Nu har vi äntligen och på riktigt kommit till insikten om att det finns två ställen som måste tömmas helt och hållet, dvs. vår förrförra bostad som tjänade som kontor men vi lämnade en del i garderoberna och annat skräp i "lagret", och så har vi vår förra bostad. Sent skall syndaren vakna.

Det är inte lite, men det bara måste göras. ALLT bort. Packa och flytta och se sedan vad man gör med eländet.

Fokus nummer ett just nu. Det jobbiga äckelstadiet. Rensa och göra sig av med och sen, sen, slutföra detaljerna och göra det mysigt för sig.

Det finns alla förutsättningar. Men före det, hårt jobb.

Om vi sen ännu lyckas sälja båda lägenheterna så kommer vi nog att pusta ut riktigt ordentligt.

söndag 19 maj 2013

det är något med Andalusien

som träffar helt elektriskt någon punkt i min själ. Inte bara älskar jag deras mjuka men intensiva dialekt.

Jag älskar flamenco, trots att jag inte är någon kännare, men det finns något där som helt enkelt tar skruv.

För mig är Andalusien den intensitet som jag skulle vilja leva om jag hade fötts där och fått mig egenskaper med modersmjölken.

hemma och sliten och berikad får man väl säga

Det är sen långtråkigt att åka bil från sydkusten och hem med inriktning på att bara komma fram. Svischa förbi alla fina ställen man borde bekanta sig med men vi har redan tagit ut för många lediga dagar.

Trötta och slitna var och är vi dessutom. Intensiva dagar. Fullt upp morgon till kväll. Fundera på saker. Diskutera med folk som har olika åsikter. Sitta på möten tills att ögonen vinglar och sedan byta om på tre minuter till finmiddag.

Och fin var slutmiddagen i går. Vackraste dukningen med hisnande fina blomsterarrangemang och stråkduo som spelade när vi kom in i salen. En dröm. Varje detalj på plats. Urgod mat, för mycket som vanligt och det är så synd så synd att man inte orkar äta mer än en smakbit av så goda rätter. Jag kunde ha tagit var och en av dessa fyra-fem rätter och njutit av dem en och en, en per dag. Utom efterrätten kanske för den var lite väl söt.

Må så vara att klockan närmade sig elva på kvällen, men vi hade haft en lunch med 27 smårätter. Ni vet de här små plastskedarna och de små plastbägarna med allt möjligt gott och sen kommer det frityrer, köttbullar och så fortsätter det utan slut känns det som.

Synd att så många fina saker packas för tätt. Mer än jag  kan hantera. Det är ju t.ex. på så många vis synd att man sitter på en så fin tillställing och bara väntar på att vid snygg tidpunkt äntligen få komma i säng. Trots allt det fina, trots härligt bordssällskap.

Det är som det är, men en middag som den i går skulle jag vilja uppleva efter en dåsig dag, frissa och utan tankar på tidig uppstigning följande dag.

Hursom, vi har hämtat katterna och nu får vi se hur de beter sig de närmaste dagarna







fredag 17 maj 2013

Jag vill så gärna försöka beskriva

om allt vad som pågår men det är en salig blandning av glädje, socialt, fint ordnade upplevelser, förundran och förkrossad häpenhet om hur vissa människor i vissa positioner väljer att fungera och säga. Det sista gäller väl för de flesta organisationer kan jag tänka mig. 

Jag vill försöka återkomma om detta. Kanske efter i morgon eller senare när alla möten är avklarade och helheten för stunden känns klarare. 

onsdag 15 maj 2013

Efter en lång dags färd

Sitter i sängen i ett hotellrum i Marbella.

Vi har nyss ätit lite room service-smörgåsar och det började inte så bra för den ovana servitör eller var de nu hade släpat honom från tappade ett vinglas på golvet och nytt glas måste hämtas och så ringde han städservice men i slutändan kom han själv med borste och skyffel och sopade upp men jag är alldeles säker på att vi fortfarande har glassplitter runt rummet.

Vi har åkt en lång resa i bil, om än inte helt obehaglig för vyerna och landskapen är bitvis hisnande längs vägen,  för att komma hit, och det handlar om att delta i en nationell Lionskonvention så det blir en massa möten och sammanträden och en del luncher och middagar. Bitvis jobbigt, bitvis givande. Det är många spänningar på gång. Att folk måste dela upp sig i läger. Men så är det och har alltid varit, i alla sociala sammanhang.

Katterna är deponerade på ett kattinternat som vi inspekterade förra veckan. Vi ser med spänning emot hur de reagerar när vi får dem hem tillbaka efter vår hemkomst på söndag. År de arga för att ha blivit "övergivna"? I går, dagen innan vi åkte, var det som om de hade känt på sig. Klängde sig, följde från rum till rum om jag än så gick bort för två minuter.

Inför morgondagens förmiddag är jag lite nervös, för jag ska vara sekreterare på ett möte som kan bli aningen spanskt dramatiskt. Men jag har god hjälp av min mentor och efter att i kväll ha skrivit under fyrtiotusen papper som han presenterade och som jag enligt lagen måste skriva under pga min position som gerneralsekreterare visade han mig samtidigt det underlag till mötesprotokoll som han förberett och jag känner mig inte längre lika mycket på väg till galgplatsen som jag har gjort de senaste dagarna.


fredag 10 maj 2013

viss fas uppnådd

Efter en del bök, som inte beror på telefonbolaget utan vissa fixitrix våra värdar hade gjort medan deras avkomma bodde i denna lägenheten, har vi nu på riktigt fungerande internet.

Det tog en del effort från någon tekniker som värden hade tagit in. Mycket behaglig och tjänstvillig, men ljudlig och vi som inte har några textilier på plats. Eko i mina öron. Försöka höra och förstå.

Hursom, mitt på golvet i mitt arbetsrum ligger en router mellan telefonuttaget och min dator och allt ska bli så bra så. Utom att jag kanske måste byta arbetssida, för normalt vill jag nämligen ha dagsljuset från vänster. Det kanske blir ändring på det.

Katterna fick tillbringa lite riktigt spännande tid ute på sovrumspation och jaga små detaljer som virvlade runt i vinden och kolla på insekter som flög omkring, de här som åker runt i fyrkant om och om igen.

I morgon har jag frissa och efter det måste jag äntligen fylla kylskåpet här. Vi har tills vidare knaprat på vad som finns, vilket är litet.

I kväll har jag beställt "vad som helst" som J hittar på vägen hem från kontoret, men i morgon tar vi kanske en middag på lokal med något gott.

Sen önskar jag, nu när jag har fått min arbetsplats till där vi bor, att jag kan fixa  luncher osv. som inte är hämtmat.

Det är en sån enorm skillnad mellan att måsta gå, om än några kvarter, för att jobba, med att sitta hemma i sitt nuförtiden lyxigt stora arbetsrum (sååå stort är det inte, men i jämförelse) och slänga in en tvätt eller en diskmaskin eller styra upp något annat mellan varven. Titta runt och planera inredning.

Sköta krävande katter. Ja det är de alltså.

Och de här maj månads kvällarna är underbara.

tisdag 7 maj 2013

Blandat

Jag sitter i vårt gamla hem och har jobbat här hela dagen. Vi har ännu inte överfört internet och vad vi har på nya stället är en eländigt långsam mobil grej.

Och inte har vi flyttat allt annat heller. Långt, långt, mycket långt därifrån.

Vi har flyttat ett antal gånger men varje gång gör vi världens osnyggaste och oredigaste flyttning. Också denna.

Men det är för mycket med många andra saker just nu och vi får ta det som det är. Och vi är inte dom som stannar uppe halvahela nätterna för att slutföra. Nej, när dagen är slut så då är den slut och sen får världen gå under eller inte. Man måste också få koppla av mellan varven.

Utom om det är på riktigt ordentligt allvar, hinna till ett riktigt viktigt flyg eller så. Deadline för ett uppdrag. Nästan på liv och död.

Flyg har vi dock missat. En gång. En enda faktiskt, under alla dessa år, alla dessa flygresor. Det var dagen då min pappa dog och vi skulle åka från England och jag var virrig och det var en massa samtal och så ja, så missade vi flyget. Sov över på ett flygplatshotell och det blev en ganska dyr historia men kanske det var meningen att vi skulle ta en lugn middag och sova ordentligt innan vi flög hem. Hotellet var så nytt att handdukarna inte hade blivit tvättade ens en gång och när vi torkade oss efter duschen var vi överösta av vitt ludd. Jag påpekade i respan att de gärna kunde tvätta handdukarna innan de tas i bruk. Helt vänligt.

Ja, allt möjligt kommer man att tänka på mitt i den här tillvaron. Som är som den är.

fredag 3 maj 2013

Första natten på nya stället

I går, torsdag, var det möbelflyttdag. Och kattflytt. Och så hade vi pizza till kvällsmål (efter kinamat till lunch, stå och kocka är inte prio ett när man flyttar). Så sov vi vår första natt något primitivt, ja vi hade ju sängar, dynor och täcken och så, några hastigt medtagna toalettgrejor och katterna hade allt vad de behövde, dvs. mat, vatten och kattlåda.

Katterna verkar ha tagit det med ro, det finns ju många bekanta lukter i våra möbler och tillbehör som vi har flyttat med oss. De har sina förnödenheter i köket. Kanske får de snart snusa runt ute på kökspation och sovrumspation.

Mycket fixande och slutflyttande och ordnande återstår. Men känslan är nog att det ska bli riktigt bra det här.

tisdag 30 april 2013

Vänstra nysningar

Det är och har varit något fuffens med mitt andningssystem till vänster i ansiktet och det håller på lite för länge tycker jag.

Kliar och ger nysningar och ögonen svider och det kan ju vara vårallergi i någon form. Men varför bara vänstra halvan då?

Jaja. Här blir man ju snart hypokondriker.




Valborg, or not

Det är Valborg i Norden. Det firas inte  här. Vår dag i dag är vardaglig. I morgon är det förvisso ledig dag och butikerna är stängda och så, och  vi ska till kvällen på en födelsedagsfest.

Vi har faktiskt inte ens skumppa. Jag steker och baddar lök med äpple och så ska jag steka upp några nötleverskivor.

Så ska vi kanske fundera aningens på flyttarrangemangen. Och jag jobbar sannolikt lite till.

Festa nu inte ihjäl er där i Norden och bränn er inte på brasorna!

måndag 29 april 2013

inför väntan på ett möte

som ska ske via Skype. Klockan åtta är det meningen att vi ska börja. Det brukar bli tio-femton minuter över.

Sen snarvlas och pratas det och det kan hända att någon måste gå till något annat klockan nio men strax före tio får alla bråttom att avsluta för då serveras middagen hemma.

Jag har lärt mig och  laddat upp med något att knapra på under mötets gång, för att vänta till tio fungerar inte för mig.

När jag riktigt får välja så är det kvällsmål sjutiden eller senast åtta. Alltid får man dock inte riktigt välja utan får försöka anpassa sig. Då är lite nötter och russin bra att ha.

söndag 28 april 2013

innan jag lägger mig till någonslags ro denna kväll

Det har varit en rätt rofylld och ganska bra söndag. I går kväll åkte vi ut med vänner, bekanta eller vad man nu ska kalla folk som man träffar ett antal gånger om året och trivs bra med, i hällregn, till en bra italiensk restaurang och det var bra service och maten var god men helt ärligt jag var ganska trött och det var ju trevligt med kändes till råga på allt så åkte vi till en engelsk bar för en sista drink och för att förevisa dem stället. Trevlig service, inte alltför högljudd musik.

Klockan var dock ett när jag ordnade mig för sängen och det gick liksom inte att få ihop hela nattsömnen.

Då går jag lite sönder. Jag har dock jobbat en del fast jag först trodde att det inte alls skulle gå för sig, lagat riktigt god mat, och vi såg på teve och nu gör jag Facebook och bloggar och funderar på vad ska få mig att få tag i sömnen. Jag vill sova LÄNGE nästa natt.

Det är förutsättningen för en dräglig existens, i min värld.


Ryssarna i vårt hushåll

Och när jag nu slarvat med bloggandet så kommer det en post till, på samma inspiration så att säga. För att fylla upp lite.

Våra katter, Igor och Olga, har vuxit men är fortfarande kattungar förstås. De är nu cirka 4,5 månader. Igor är betydligt större än Olga. Hon är som en liten råtta kan man tycka. Envis som bara den. Hispigare än sin bror Igor.

Där som Olga dyker under soffan eller sängen står Igor och undrar vad det nu är på gång, vad är detta ljud (t.ex. dammsugare).

Igor är mera meddelsam. Ligger han och ser ut att sova och man går förbi utan att ge uppmärksamhet så får man höra ett uppfordrande ljud.

Olga envisas de flesta förmiddagar att få sova i famnen men före det så kliver och klättar upp hon och ned längs morgonrocken och då kan jag varken äta min morgonsmörgås eller jobba, så då hamner båda katterna ut ur arbetsrummet och dörren stängs.

De är väldigt kelsjuka på oss båda två, så i bland måste vi tillämpa stängda dörrarnas taktik. Om än det är mysigt att de vill vara nära mest hela tiden.

Jag ser fram emot hur de kommer att utvecklas. Att de har starka personligheter råder inget tvivel om så det bli kanske så att det är vi som anpassar oss. Det kan ju vara bra det också så här på lite äldre dar.

Matlagning

Jag har bland min lilla samling kokböcker en "Vår kokbok" som jag fått julen 1981 av min syster. En annan raritet är "Hushållslära för hem och skola" från 1966 och som fortfarande är inplastad med samma gröna plast som den fick då i tiden.

Den senare använder jag mera sällan, men nog för vissa grundrecept. Likaså har jag kvar anteckningar från hushållsundervisningstiden i skolan, gulnade och sköra blad med bl.a. ett pepparkaksrecept som fortfarande används, de gånger vi bakar pepparkakor till jul.

Och internet är inte alls någon dålig källa.

Jag är ingen sträng anhängare av recept, men de hjälper att ge bäringen så att säga. Vissa grundläggande element får råda och resten blir ofta  improvisation. Med olika resultat. Men man lär sig så länge man lever.

Jag går aldrig till affären med recept i handen och klara planer, utan skaffar vissa råvaror och så får stundens ingivelse bestämma vad det blir. Ibland hamnar råvarorna i frysen i väntan på bättre tider.

Jag är dålig på matplanering, Jag är dålig på att vara flitig och konsekvent. J är dålig på att meddela huruvida han kommer till lunch eller inte. Alla gånger går det inte heller, det dyker upp oväntade saker. Så det går på vad som råkar bli och på känsla.

Dit som vi ska flytta (no kiddin', vi har ännu inte flyttat) har vi större frys och det ger ju större improvisationsmöjligheter. Bara man åker för att handla först.

Sen, när jag blivit en bättre människa...

Men kinamat cirka en gång i veckan är inte så dåligt heller, mycket grönsaker och så.


torsdag 25 april 2013

Det regnar och teveprogram och förfäras lite

och inte så lite heller. Det kan bli åska också. Ska koppla ur lite apparater till natten.

Torsdagkvällarna har jag för mig själv, för då är det alltid och alltid bowling (utöver alla andra gånger). Så jag väljer vad jag gör och om så skulle råka sig, vilka tevekanaler jag ser på. Det är mest riktigt urvattnat och förutsägbart och äkta skräp på teve nuförtiden.

Sitter vi tillsammans och det råkar bli teve, vilket är rätt sällan, så blir det mest nyheter eller något annat hjärnlöst.

Det som varken jag eller vi aldrig aldrig ser på är de här helt förfärliga "diskutera kändisar"-eländena eller folk som gråter över sitt liv och sina öden och jagvetintevad. Tävlingar. Att folk orkar.

I dag har jag däremot och i brist på annat sett två avsnitt av Supernanny. Inte för att ämnet eller det konstlade och styrda programupplägget är i mitt intresse. MEN. Man ser hur folk bor, hur de har ordnat för sina barn, vad de äter till middag. De här kringdetaljerna.

Över huvud taget. En film, en serie, något som jag inte är så döintresserad av. Då fäster jag mig vid detaljerna kring det hela. Det fungerar t.o.m. en stund för de här helt primitiva och så dåliga att man inte kan tro det sydamerikanska såporna. Kolla inredningen, upplägget.

Ja vad gör man inte för att koppla loss ens på något sätt när man inte orkar annat, och få förfäras lite.


måndag 22 april 2013

Allt går ju vidare på sitt sätt i alla fall

I går skrev jag ett lite längre blogginlägg och så gick strömmen (och jo jag har UPS men inte inkopplad ännu...).

Jag tänker inte försöka återskapa. Det var inget viktigt.

Det som känns viktigt för mig just nu är att jag fått grepp om helheten kring ett nytt och stort översättningsuppdrag och även lite grepp om det verktyg jag ska använda för att göra det. Det kändes rätt svårt för några dagar sedan kan jag meddela.

Och de här uppdragen, ja. Det är ju mitt jobb och jag älskar det. Särskilt nu när det handlar om kemi och försöksmetoder. Men att det alltid ska vara så innerligen bråttom. Men det går inte heller att förtjäna sitt översättarlevebröd på bekväma deadlines. För det är de väldigt sällan.

Ja, hursomhelst, det är ganska okej just nu. Åtminstone knyter det sig inte i magen hela tiden.

Om än jag vissa stunder om nätterna kan drabbas av tankar om hur vi ska få ihop allt vi borde göra just nu. Men då försöker jag koppla bort stundens tanke genom att svänga sida i sängen. Vissa nätter kan det bli ganska många varv. För det finns ganska många tankar.


fredag 19 april 2013

fredag, och vi är i andra halvan av april

Det har varit lite kyligare väder i dag. Regn ska vi ändå inte ha.

Träden på gatan blev beskurna för sent och en del av dem försöker blomma, andra orkar inte.

Våren går vidare, dagarna blir längre, allt som det brukar i dessa årsens tider.

Jag försöker komma underfund med nya system jag borde lära mig och behärska, för så är det om man vill vara kvar på banan. Inte mig emot. En del dagar går det dock trögare, andra dagar flinkare.

Och nu undrar jag var de två kattmarodörerna ligger och sover. Under sängen eller under soffan kanske. Efter "väl förrättat värv" med alla sorters hyss. Och jag menar alla sorters.




onsdag 17 april 2013

Varning för ångest

Jag håller på att spendera den andra dagen av att göra just ingenting. Sköter lite administrativa arbetsärenden, men därutöver en ganska total prokrastinering av det mesta.

Det har varit lite för mycket av allt möjligt på sistone, och jag har gått lite sönder.

Det finns dock jobb att sköta och flyttningar och annat och jag försöker ta mig en paus från ångesten över vad jag är och det ska väl ordna sig. Måste ju.

Men kanske inte helt utan kemisk hjälp. Det kan bli att begära några  recept. Vi ska se.

torsdag 11 april 2013

Får man klaga lite

Jag har stor behållning av Facebook. Foton från resor som någon studiekompis från way back then har lagt upp, från ställen jag aldrig har varit. Uppdateringar om vem som fått barnbarn osv.

Så finns det dom här som säger godnatt och godmorgon varje evinnerliga dag, och som vill spela med mig och alla sorters intigheter.

Det tar mig förvisso inte många sekunder att passera det jag inte vill gå närmare in i.

Men jag kan bli aningen störd av att en viss etikett, om man nu får kalla det så, inte respekteras.

Facebook är inte ditt liv, Facebook är ett komplement..

Ett givande sådant, men bara en pyttelitden del av livet. Inte ett klister på hela tillvaron.




Våra kattungar

Kattungar är nog egentligen totalkatastrofer. Gulliga när de sover. Men för övrigt får man se upp.

Vi orkar inte ens plocka upp längre alla soffdynor och tidningar och tidskrifter som ligger på golvet. Vi håller hushållspappret i ugnen så att det inte kommer åt att sparka ut en hel rulle och sen riva sönder den på köksgolvet.

De är förvisso roliga när de leker skilt för sig och ihop, och när de hoppar som flygekorrar från möbel till möbel. Galopperar längs korridoren. Vaknar och tar emot oss hur sent än vi kommer hem, väckta ur sin sömn när vi öppnar dörren, med sömniga springor till ögon, men ta emot och hälsa välkommen bara hör till deras karaktär och tillvaro.

Igor är redan betydligt större och tyngre än Olga. Om det kommer oväntade ljud står Igor och väntar för att se vad det handlar om. Olga får spatt och rymmer under soffan eller en säng. När de får ny sorts mat är Igor först framme vid skålen medan Olga går runt och runt och måste övertalas.

Vackra små katter. Men jag väntar på (det lär ska ta upp till två år) att deras snorgula gulskiftande ögon blir smaragdgröna.


söndag 7 april 2013

Jag har haft mitt söndagsprat med min mamma. Hon är klok och mer än bra för sin ålder (drygt 91) och ser inte alls blek, urvattnad och döfärdig ut. Tvärtom, det är rosor på kind och en klar blick. Vackra rynkor. Många klara tankar.

Men det brister  i hörsel och närtidsminnet håller inte alltid ihop till alla delar. Man får lite höja rösten  och upprepa saker och påminna om att skriv nu upp det här i kalendern. För hennes kalender är hennes bästa tillit och påminnare.

Jag ska träffa henne i sommar och hon ser fram emot det. Det gör också jag.

rapport från terängen

Bland alla andra vardagsplikter och arbete och att leva sitt liv på något sätt så håller vi på att flytta, om det skulle ha undgått någon.

Det går långsamt. Det gjorts en del målarjobb och annat på nya stället, installerats saker och det är nu i princip klart. Vi har tömt och packat merparten av innehållet i de möbler som ska flyttas.

Mentalt kaos råder. Så finns det arbete att sköta också.

tisdag 2 april 2013

vardag och planer

I morgon ska vi åka till en plats inte alltför långt borta, Dolores heter byn/stan.

För att kolla upp ett kattpensionat för våra frånvaron. Först en knapp vecka i maj och sen några veckor i juli/augusti. Det är nog lika så bra att katterna vänjer sig från ung ålder att det inte bara är hemmets trygga härd som gäller.

Dessutom är det tänkt att vi om en vecka eller så har väsentligen flyttat till nya stället. Allt börjar vara klart där nu och J har packat och flyttat ett imponerande antal lådor.

Jag har vissa mentala våndor men försöker tänka att det här väl nog ska leda till något gott.

Nu kvällsmat. Kikärter i en sås med lök, vitlök, kryddad tomatsås (tomate frito), grön paprika, persilja och kryddad chorizo-korv skuren i små bitar.

Så måste vi styra upp våra sommarplaner också. Försöka få en vettig helhet av det hela, inte bara flänga runt och aldrig landa på riktigt.

måndag 1 april 2013

man tager vad man haver

och kollar lite recept på nätet. Eller tvärtom.

Dagens improvisation blev super. Det skulle ha varit broccoli, purjo, ägg, färskriven parmesanost, keso, salt och peppar.

Jag hade för lite broccoli, för lite purjo, för lite keso. Så det blev att länsa kylskåpet på resterna av halvtrötta grönsaker som zuccini, blekselleri, lite salladslök. Ja, man tager vad man haver och så bestämmer man vad som ska stekas och vad som ska kokas, till lämplig mogenhetsgrad.

In i ugnsform. Vispa cirka 4 ägg och blanda parmesan (1 dl minst), keso och i brist på tillräckligt med keso improvisation med mjölk och kanske någon annan ost.

Ugn 225 grader ca 25 minuter.

Se upp med salt i det som steks och koks. Ostarna är ganska saltiga. Peppar dock.

Det var gott och fyllande och närande. Vill man vara riktigt korrekt så borde det finnas grönsaker av alla färger så kanske lite röd paprika eller tomat eller riven morot eller...

För övrigt en fin solig dag. Tvätten har torkat som bara den ute.

Nu kvällsmål och sedan min älskade säng.


söndag 31 mars 2013

När saker går förbi

Som t.ex. alla de här dagarna då jag ignorerat bloggen. Eller dotterns födelsedag i dag, som nog svävat där någonstans, men inget har jag fått gjort åt saken.

De håller också på att packa inför flytt, liksom vi. Eller just nu är det så att jag sitter med översättning, J packar.

Det är ändå lite skönt för man behöver inte gå någonstans, det kommer varken jobbmeilar eller -samtal så man får på sitt sätt slappna av lite.

Och påskvädret då. Ja här har det varit varmt och soligt, utom i dag då det regnar lite smått. I andra delar av Spanien, även på Solkusten, har regnet varit nästan ständigt närvarande. Surt för turister och påskprocessionerna.

Lagom varmt är det i alla fall, vi har varken uppvärmning eller avkylning på och det är riktigt behagligt.

Slut på meddelandet


måndag 25 mars 2013

Kan man låta bli att älska Facebook

Det finns folk som tycker att det är en skvallerbok. Skäms på dem säger jag. Ni vet inte vad ni talar om.

Det finns så många sociala möten, så många åsiktsutbyten, så många nyttigheter på många plan att jag har svårt att tänka mig ett bättre forum och nätverk. Må så vara att någon använder det för intigheter men det tar inte bort alla nyttigheter.

Det är inte så svartvitt, och jag upplever sån värme och gemenskap med gamla gymnasie- och studiekamrater. Och andra för den delen.


lördag 23 mars 2013

Palmsöndag och Kuba

On några timmar är det palmsöndag. Det är inte så att jag särskilt deltar i traditionen eller så.

Det kommer ändå mig att tänka på en palmsöndag för femton år sedan. Det var på Kuba. Vi var där med en lokal (härifrån) kör som vi deltog i på den tiden och som hade fått en turne på denna karibiska ö. Just på palmsöndagen sjöng vår kör i en mässa i en kyrka någonstans i Cienfuegos. Tror jag. -- Vi kördes runt till många ställen och till slut minns jag inte så väl var allt hände, men låt oss säga att det var Cienfuegos.

Den lilla kyrkan var fullsatt.

Efter det, om jag minns rätt, blev vi körda runt längs bukten i Cienfuegos. En fin upplevelse, om än det nog inte var någon Finlandsfärja direkt. Jag tror att få av de deltagande på riktigt förstod vilken effort dessa organisatörer i pesovärlden* hade uppbringat för att ordna detta. Ordna en båt/litet faryg, ordna bränsle, ordna med tillstånd att det kunde hända. Där sitter bortskämda spanska ungdomar och föräldrar och tycker att det är självklart.

* Åtminstone på den tiden, och jag tror att ännu, finns en vitt skild värld mellan handeln i lokala valutan peso (mycket begränsade möjligheter) och det som man sköter om i dollar (lätt som en plätt). Våra värdar hade sina tillgångar i pesovärlden och ni kan bara fantisera om vad de hade gått igenom för att ordna allt för oss. De hade gått genom eld och vatten och utnyttjat alla sina kontakter och lite till och ja, jag vet inte vad.

Men kubanerna är vana med att "ordna saker".