lördag 29 december 2012

Det kanske tinar upp ändå

I dag var vi barnvakter på eftermiddagen, morfar och jag. Sessan vaknade från sin dagslur, fick mellanmål, blöjbyte och det gick ganska bra. Utan större glädjeuttryck, men i alla fall.

Så gick vi ut och det var gott humör hela vägen. I den Stora Parken fick hon springa runt, kolla upp hönor, tuppar, gäss, ankor och påfåglar. Gunga och klättra och kliva. Kolla fontänerna.

Efter hemkomsten var det idel ädel gott humör och lek. Mamma och pappa välkomnades dock hjärtligt när de sen snart kom hem.

Spännande att se hur detta fortsätter.

torsdag 27 december 2012

Och mitt bland allt det övriga

Bland allt überjobbande och kärt familjebesök så blev jag häromdagen, förra fredagen faktiskt, under ett möte i Madrid, undergångsdagen den 21 december, utnämnd till generalsekreterare för en spansk organisation.

Jag måste skriva om det för det ingår i min försöka förstå-tankevärld just nu. Efter första skräcken, för jag hade inte blivit förvarnad, så tänker jag att det måste väl gå på något vis och jag får väl ropa på hjälp. Och man kan ju se det som en utmaning (= modern av alla skräckfyllda eufemismer).

Men att skriva mötesprotokoll och rapporter på spanska. Alltså på riktigt.

Now, how did I get into this?

Snart en vecka av besök och jag är väl inte så populär just nu

Sessan har inte riktigt på helt och fullt godkänt mig ännu. Hon har 14-månaderskris och är på det hela en ung dam med mycket skarp och misstänksam blick och det är nog mest mamma som gäller. Eller pappa. Helst mamma.

Jag kan fixitrixa och leka på avstånd men efter minsta lilla vidrörelse om än hur på lek så står hon bakom mamma och kramar ett ben.

Vi har haft ett par tillfällen då jag varit ensam närvarande när hon vaknat från dagssömnen och det har liksom inte funnits alternativ, men reserverad attityd däremot nog. Typ jag måste väl finna mig i det här men någon höjdare är det nog inte.

Vad annat kan jag göra än att hålla mig diskret närvarande.

Hursomhelst, vi har härliga dagar tillsammans med dotterns familj, solen skiner, det är varmt på dagarna och Sessan får leka och springa ute i parkerna utan nordiskt vinterutstyr. Ingen overall, ingen mössa, inga vantar, inga tjocka stövlar.

Det är i alla fall populärt.




Ett försenat inlägg pga tekniska orsaker och en del lättja


24.12.2012 kl 23:16

Chrome och Blogger sviker mig. Det blir blue screen när jag vill blogga för att delge mina tankar efter den här dagen.

Dagen har varit vidunderlig. Dotter med sin dotter var ute i en av de härliga parker vi har i närheten och under tiden kokade jag risgrynsgröt och förberedde den rödbetssallad som hör tíll vår jul.

Vi åt sen risgrynsgröt ute i solens sken och det var ganska magiskt. Sedan lades Sessan på sin middagslur och nästan alla vuxna tog sin.

Efter stök i köket inledde vi vår julaftonsmiddag aningen försenade och det var massa god mat och julklappsutdelning och efter att ha ordnat in matresterna i kylskåpet var det många sorters godis och Carlos III-brandy och ett antal omgångar Skipbo-kortspel och däremellan goda historier. Och god julmusik i bakgrunden.

Nu är det inte alltför sent och jag är på väg i säng och det var en riktigt fin julafton. I morgon är det juldag och av tradition gör vi inget annat än att läsa julkappsböcker och äta julmatsrester och dricka bubbel ute i solen (som torde lysa även i morgon).

Föräldrarna till lilla Sessan torde dock måsta ta ut henne till någon park i något skede. Kanske hänger vi med, kanske inte.

Juldagen och nyårsdagen är de mest måstebefriade dagarna vi vet.

söndag 23 december 2012

Innan jag lägger mig dan före dan

Ja det har varit en seg dag och jag jobbade en del och vi gjorde en del planering och så hade vi en trevlig vanlig middag och lite sällskapsspel på det. Och nu är vi alla i säng. i princip. Jag riktigt snart också.

I morgon är det julafton och det finns en del att ordna på förmiddagen, men sen må en viss julfrid sänka sig.

Det blir julmiddag och klappar och det. Men sen.

Traditionsenligt så gör vi absolut inget på juldagen. Det är Årets Dag ägnad för att på sin höjd öppna någon flaska skumpa och äta rester ur kylskåpet. Nu har vi förstås en fjortonåmaders vars tidtabell måste respekteras men utöver det...

Och i morgon bitti ska jag koka lite saker och hacka ihop en sallad och så går det liksom därifrån vidare till en tillvaro som lever i sin julbubbla.

Vi ses och hörs och skrivs på andra sidan av gränsen.

Iakttagelser dan före dan

Dottern med familj kom i förrgår och jag anlände senare på fredag kväll med tåg från Madrid och därom kunde man ju skriva men inte nu. Konstatera bara att jag var sliten, inget negativt men ansträngande för mig ändå. Men allt väl.

Dotterns familj hade haft en tuff resa med kräksjuka längs vägen, men allt håller på att jämna ut sig. Vi ser ut att få en fridefull jul.

Vi har julmaten ungefär under kontroll, granen är klädd och det finns en massa obestämda högar av ovidkommande saker att trycka in i någon garderob eller något. Men vi får improvisera.

Solen skiner på dagarna och det gläder mig oerhört att dotterdottern två dagar i rad har fått leka ute i två olika parker, kliva och klättra och åka rutschbana och se på hönsen, gässen och påfåglarna som går runtomkring. Vara insmord i solkräm och ha solhatt på huvudet. I går satt vi en lång stund ute i eftermiddagssolen och hon klev upp och ner på stolarna, nekades ett antal gånger att kliva upp på bordet. Behövdes inga D-vitamindroppar den dagen.

Det är, på samma sätt som med finska sommarens väder, inte självklart om än inte alls ovanligt att det är superväder denna tid på året. Men det är det nu, och det är som en önskedröm.

Vår julmat: gravlax, kokt potatis, langostinos, finsk rödbetssallad, svampsallad, iberiska charkisar, julig fläskfilé (ingen skinka), ugnsbakade rotsaker, praliner till efterrätt. Med favoritbrandy.

Pepparkaksdeg fixad men själva baket tar vi som en programpunkt senare.

Risgrynsgröt till lunch på julafton.

Morotslåda tar vi också senare någon dag, för att riktigt njuta av den och inte låta den drunka bland allt annat som blir för mycket.

Dagens middag blir köttfärssås med pasta. Vi ska hålla kontakt med min bror och så ska jag ringa min mamma.

nu ska vi skrapa ihop det hela




onsdag 19 december 2012

Snart julhögtid

Inför senaste natt så tog jag av min dundermedicin och jag hostade inte en enda gång. Som att man kan uppskatta en sådan sak. Vakna ganska okej, lite hosta i bronkerna under dagen men inte så farligt.

Det drar ihop sig till saker. Jag håller på att ordna om vår sovrumsavdelning för att inhysa dotternns familj. Och biblioteket för att inhysa oss. Biblioteket, så högtidligt. Det är ett litet rum där vi håller våra böcker i Ikeas Billyhyllor, där jag har min lilla arbetsplats och där det finns en utdragbar säng som passar oss två när vi har gäster.

Återstår ännu att montera ihop pinnsängen, ordna om en del kläder och ordna garderobsutrymme. Montera barnsitsen i bilen, montera ihop barnmatstolen, klä granen (det kan kanske bli typ lörda-söndag), handla (!), dammsuga så att gästerna inte får plötsliga allergier, dammtorka bort de värsta luddiga lagren och ordna känsliga föremål utom räckhåll för en fjortonmånaders, pynta lite (på lämplig höjd).

Jag har i dag också ansat pelargonerna på balkongen, tvättat lakan som just nu hänger ute och i dag på eftermiddagen kändes det rätt skönt ute i solen trots lite kylig luft och jag hoppas hoppas att vädret fortsätter. Jag vill se dotter, svärson och dotterdotter njuta av solen och ljuset. Har tagit fram strandleksaker för hoppeliga sandlekar i sanden på någon närliggande strand.

Det finns skeden av livet när man liksom lever genom andra. Hoppas att de har det bra, försöker ordna för det bästa. Det skapar minnen och med tanke på den här julens barnbarn, kanske kanske något som de  kommer ihåg. Ens flummigt eller i bakhuvudet.





tisdag 18 december 2012

Ja, jag bara måste säga mitt

Jag slits mellan att skriva om "hur det nog blir jul i år igen trots att vi är som vanligt sena med föreberedelserna" och det här debaclet i Sverige om "hur politiskt korrekt man måste bli och Kalle Ankas julafton är kränkande och vi är minsann så moderna så moderna och nu skriver vi minsann år 2012".

Det blir nog en utgjutelse om det senare ämnet. Den tanke som för det första slår mig är George Orwells bok "1984" där huvudpersonens arbete är att rätta till  böcker och tidningar efterhand som politiska vindar vänder riktning. Dvs. vägra historiska fakta och hur det var förr. Historien måste likriktas så att den passar nutiden.

Huuur många filmer från gamla dar har inte sina inslag som man inte skulle göra på samma sätt i dag? Om varje så kallad "klassiker" måste censureras till dagens politiskt korrekta smak, hur mycket klassiker smakar det då? Hur mysigt är det? Hur ofta måste då de här filmerna fixas för  att passa in i den mall som känns rätt för tittaren under kvartal X år Y? Om sådant inte är censur, så vad är censur då?

Och den här Kalle Ankas julafton är ingen nidfilm. Tror någon på riktigt att det suttit filmskapare och funderat på hur de på bästa sätt kan kränka negrer eller judar eller dockor? Det tror inte jag. Jag tror att de ville göra underhållning, och det gjorde de. Och jag tror att alla av oss på rak hand kommer på ganska många aktuella filmer och program där vissa grupper i samhället får sig slängar av sleven som är ganska så härskna och det med största flit och avsikt att "provocera" -- fint ord nuförtiden, ganska så godkänt och apploderat.

Tror någon på riktigt att de barn och vuxna till vars jultraditioner denna julaftonens Kalle Anka hör tar alla sina värderingar från just denna filmsnutt som man  ser på en gång per år? En filmsnutt som inte har någon politisk agenda. -- Som om nutiden inte existerade och som att barn och vuxna inte lever i den och tar sina riktiga intryck därifrån?

Och begreppet "nutid" mister sin betydelse om det inte fanns en "dåtid". Och den var som den var. Och vi kan ha både glädje och sorg av den, men månne inte Kalle Anka är mest glädje och välmening ändå.

Uppdatering: Och nu blir jag väl lynchad för att jag har har skrivit negrer och judar. Tänk vilken liberal och fri värld vi lever i. Not.

Uppdatering 2:  Det är dock fritt fram att var som helst och när som helst skriva klimakteriekärring, jävla gammal kärring, luktande kärringmedelålders vit inpyrd maktutövande mansjävel, femininisthatare och [lång fortsatt lista] och inget skri lyfts om det. -- Så vem är först ut att våga skriva luktande gammal klimakterienegerkärring. Smaka på det.

dundermedicin

Vad annat kan jag säga. I går gick jag helt utmattad och urhostad i säng femtiden på eftermiddagen och så fortsatte natten lång tills att jag gick till medicinskåpet och tog en god portion av dundermedicinen. Som innehåller det ena och det andra och jag var nog ganska darrig men åtminstone hostade jag inte så värst och kunde nästan sova med min febriga kaninpuls som jag sen svettades bort under förmiddagen.

Och tro det eller inte, i dag har jag varit betydligt bättre. Inte bra, men bättre.

Och inför en social middag vi skulle ha i kväll så tog jag en portion till av medicinen, och jag klarade nästan hela kvällen utan störande element i form av olämplig hosta. Och nej, det är ingen drog, det är något man får helt lagligt över apoteksdisk, men vilken skillnad.

Och här framöver. -- Bara jag ens klarar av att vara nästan okej. Please.


måndag 17 december 2012

Och i tillägg,

som om tillvaron inte vore något kroppsligen pinad just nu. Jag lyfte ut en shoppingkärra ur garderoben. Den väger inte mycket, jag stod inte i någon underlig ställning men den lilla vridningen av kroppen knäppte till nånstans.

Så nu har jag ont nere i ryggen. Inte invalidiserande, men mycket irriterande. Och jag som alltid skryter med min Pilateskorsett.

Uppe i ryggen och kring revbenen har jag muskelvärk för jag har hostat så mycket. Till den grad att jag i natt måste vända mig i en viss ställning för att kunna hosta. Det var den nattsömnen det. Nä, de facto lyckades jag sova en del febrig sömn efter att jag tagit en ordentlig dos hostmedicin.

But, also this shall pass.

Och i kväll ska vi ut på lokal med goda vänner och det finns förväntningar och, jag får väl ta hostmedicin till snurrighetens gräns. Det är liksom inte läge att låta bli.

Ja nu klagar jag på helt vanliga småsaker och jag vet att det finns många som är mycket sjukare och har det mycket svårare. Jag ville nu i alla fall skriva hur det känns just nu. För mig. Bortskämda jag.

söndag 16 december 2012

Sånt händer

Jag har just nu svårt med en del av min tillvaro. Den del hur man känner sig. Svår hosta och snuva. Kroppen är som ett enda elände.

Jag som inte har varit ordentligt förkyld på evigheter.

Ja, där fick man sig en påminnelse igen.

torsdag 13 december 2012

Försöka fixa

Ja man borde inte ta sig stress av julklappar, men det gör man ju i viss mån. Vi har varje år det här med paket som ska skickas till Finland (och nu även England) och utöver vadkanmanhittapå så får det varken vara för stort eller väga för mycket. Efter de sedvanliga våndorna och mödorna har paketen i dag kommit iväg, och åtminstone så fixade vi det igen denna gång. Ens på något sätt. Barn och barnbarn. Föräldrar, så länge de lever, de måste kommas ihåg. Hur smått det än är.

Det har dock tagit tid som jag egentligen inte har. Men så är det väl varje år.

Och nu försöker jag nå mig fatt i arbetstakten medan det i bakhuvudet mal på med de praktiska julförberedelserna inför besöket. Jag kan meddela att här bakas varken lussekatter eller pepparkakor eller fjorton sorters småkakor, och städningen blir det nödvändiga. Vad vi satsar på är maten och umgänget och att dotterns familj har det bra hos oss.

Och nu har jag dessutom över mig att ordna för en av-och-an-resa till Madrid för att sköta ett åtagande som jag har åtagit mig, och jag kollar tågtider och hotell och jag kunde kanske annars ha tyckt att det är ett visst avbrott och en avkoppling och tänk på vad allt det finns att göra och alla butiker i centrum av Madrid, men kanske inte just mellan denna 20 och 21 december då jag faktiskt helst hade varit hemma. Men det är som det är.






söndag 9 december 2012

Bubbeltankar

Den här dagen känns lång som ett nödår, jag som skulle jobba på i min bubbla och det har jag gjort, och nu kan jag inte vänta på att J kommer hem från sin bowling och jag ska fixa ugnskorv på finsk Sininen lenkki, köpt från finskbutiken i stan.

Jag känner nu att det är dags att komma ut ur bubblan och i morgon ska vi kompletteta våra små anspråkslösa julklappar och få dem skickade dit de ska och så ska jag förstås jobba vidare och så får vi kanske någon liten annan juldetalj omskött. Eller någon annan detalj som behöver skötas om. När man tar sig ut ur bubblan finns det i regel en hög med saker att sköta om. Men man gör det med förnyade krafter så att säga.

Att gå in i en bubbla är något jag starkt kan rekommendera. Inte stanna för länge dock.

Vi har alla ett liv och en verklighet att leva och relationer att sköta och vissa eskapader kan vara ack så nödvändiga men de ska inte vara större än vad som just precis behövs. Det gäller den där vissa psykiska avgränsningen som man måste unna sig för att skrapa ihop bitarna av sig själv för att orka vidare. En psysisk bedövning när man bara bestämmer sig för att utesluta vissa saker, som normalt skulle pocka på och göra en överbelastad och vansinnig.

Och en del behöver detta och en del inte. Jag behöver nog och förvisso.

Och det finns ganska många saker som utan större faror för tillvaron kan vänta några dagar.

lördag 8 december 2012

Kväll och nya förhoppningar

Det har varit en något kämpig dag om än jag valde bubbelmodellen och den kommer nu riktigt snart att sluta i sängen. Jag har inga komplex för att lägga mig tidigt och kanske sen vakna mitt i natten för en smörgås. Och en öl kanske.

Fylla buken lite och få fatt i sömntåget på nytt. Det är ju en tröst när jag snart ska försöka somna.

Ta en ny dag i morgon. Nytt försök. Man kan ju alltid försöka. Never give up.

Tankar från bubblan

Jag tänker i bland när jag hamnar i obestämda svårigheter kring arbete eller annat att det är något som inte drabbar "hyggligt folk", dvs. folk som stiger upp redigt och i tid varje morgon när väckarklockan ringer och som gör sitt arbete inom ställda ramar och efter det är de lediga mer eller mindre på riktigt. Sysslar med duktiga fritidsintressen,

Folk som inte kan vara lediga mitt på blanka vardagen, frivilligt eller ej, och som uppfyller alla plikter och som inte kan släppa sig så där bara eller gömma sig i bubblor.

Jag kan i bland känna mig så helt oförmögen att nå upp till duktighetsstatus.

Nödvändig terapi

Efter två kvällar av psykbryt och mycket kaninpuls här och där så har jag gjort det enda raka och definierat denna dag och morgondagen som en bubbla mot omvärlden. Insett att pressen har varit komplex och tagit på krafter som utarmades. Dags att ta avstånd från det mesta för en stund och reparera sig själv.

Inga yttre intryck. Ingen planering av något. Förtränga allt. Bara basics. Jobba på utan att hetsa upp sig och räkna med att allt löser sig. Inte av sig själv, men när det är dags.

Ack detta trötta men välsignade lugn. Snart redo att ta mig an tillvaron igen.


fredag 7 december 2012

Låt dig höras när du har något att säga

Jag är nyss hemkommen från en något utdragen fredagslunch på en av våra kvarterskrogar. Mycket gott, mycket trevligt.

Vårt sällskap: Han är dansk och frånskild och med tonåriga barn och hon är rätt mycket yngre, vi talar om decennier tror jag, och hon kommer från Ukraina.

Jag har aldrig känt någon från Ukraina förr. Hon är mycket mycket bildad på många sätt och talar en utmärkt engelska om än hon talar med en röst som är så mycket tystare än vad hon egentligen har att komma med.

Hon har så många insikter och så mycket att berätta bara man frågar de rätta frågorna och så sitter man där och önskar att man hade en hörapparat.

Jag får inte ihop det. Har du något att säga du härliga person och kvinna så låt det höras.

Och Ukraina, jamen så exotiskt. För mig i alla fall.

torsdag 6 december 2012

Nu är jag nog mest arg och tillåt mig

CRAP.

Om någon version xxx av det här nya arbetsverktyget överygar mig om att det är just so fantastic, så det återstår att se.

JAG VET att man måste följa den tekniska utvecklingen, vilket jag gör i den utsträckning jag måste och det passar mig, jag är inte hjälplös och jag kan lära mig nya saker, men jag kan just nu för allt i världen inte förstå varför jag måste lida med något som tar ner min arbetstakt (ge mig goda bevis på motsatsen), och att ha god arbetstakt är jag rätt så mycket beroende just nu.

Jag är helt enkelt ganska torr bakom öronen och inte alls lätt att övertyga om jag inte ser fördelarna, för min analysförmåga är ganska stark. Gammal räv.

Det kan ju hända, keep dreaming, att det är ett inlärningssteg till något nytt och fantastiskt, men keep convincing me. And you better do it really well.

Jag älskar mitt arbete men.

crap crap crap


Ja det är väl blandade känslor kanske

Ja här sitter jag och jobbar med de sista krafterna i mitt ansträngda hjärnkontor. Enligt tidigare erfarenheter går det kanske en halvtimme till.

Men ja, det är en stor utmaning jag står inför både vad gäller mängd, ämne (ja, ganska bekant) och nytt verktyg (inte övertygad än). Men uppdraget måste klaras av, andra alternativ finns inte.

Så i själva verket är jag nu rätt nöjd med att vi inte får nya katter före jul. Ett misstag i J:s kommunikationssystem ledde till att "våra" ryskor såldes till någon annan och nu väntar vi på katter från en kull som föds här i dagarna. Så det går till mitten av februari eller så. Passar rätt bra.

Jag vet inte om jag ska vara arg eller nöjd just nu. Det finns komponenter av båda sorter. Stressigt med julklappar som måste hittas på och skickas. Det här hittapåandet alltså. Resten är praktiska bestyr. Och man vill ju. Särskilt föräldrar och barnbarn.

Ser fram emot en familjejul. J har putsat från garaget hämtad sittkärra, pinnsäng och matstol. Det går vidare på den fronten och den ser jag fram emot med glädje.

Men fy vad jag är aningen stressad ändå. Ge mig en bra vecka och det ska bli bättre.




onsdag 5 december 2012

Det måste ju gå vidare på ett eller annat sätt

Jag hade i går en kris med mitt deltagande i Lionsstiftelsen som jag nu på riktigt är styrelseledamot av och där det finns många utmaningar samtidigt som jag känner mig omogen. Som vanligt ställde J upp och vi talade om saken i går kväll och i morse kände jag mig bättre. Min älskade vardagspsykolog som har hjälpt mig genom så måga faser här i livet.

Jag har också i dag kokat ner mina kriser rörande ett synnerligen utmanande arbetsuppdrag och förmedlat frågor och det känns som att jag ändå kommer att klara det. Hårt kommer det att bli, men jag tror att jag inte har alltför många kor på isen.

Men på riktigt, jag är ingen duktig stresshanterare. Jag går i lås och så får jag andas djupt och tänka att det här blir nu hanterat lite långsamt men det blir väl hanterat på något sätt i alla fall.


tisdag 4 december 2012

Så kan en dag vara och längtan efter natt

Den här dagen har inte varit min bästa. Men den har förflutit med sitt tröga flöde och inget katastrofalt har hänt.

Och om någon timme är det godkänt att dyka in i sovandets härliga frånvaro.


måndag 3 december 2012

I bland undrar jag varför

Jag är urtrött. Klockan är tio i sju på kvällen och klockan åtta ska jag delta i ett Skype-möte som väl pågår framemot klockan tio. SUCK.

Jag har fått en triljon sidor av protokoll att läsa och jag kan helt enkelt inte minnas alla detaljerna och förstå alla sammanhang som har sina historiska betydelser som jag inte känner till alla gånger. Men jag lär mig väl småningom. Åtminstone till en del.

Frågan lyder: ska man bara bege sig in på det där man känner sig heeeelt säker eller ska man ta steget ut i det något okända någon gång? Ja, jag blev tillfrågad och bedyrade min omognad som inte skulle vara något problem, och det var väl brist på kandidater och ....

Skulle jag vara rädd för det okända skulle jag knappast ta emot ett enda översättningsuppdrag. Det är en utmaning varje gång. Inte skulle vi ha flyttat hit till Spanien heller för den delen.

Så vi får väl säga att det här med att försöka förstå och sätta sig in i en vägörenhetsrörelse (inte svårt i sig) och hur den fungerar i spanska sammanhang med sina öhömm spanska traditioner rörande mötesteknik och diskussioner är en öhömm utmaning.

Men vad vore livet utan vissa utmaningar.

Men jag undrar ändå i bland vad jag nu riktigt har gått och såsat mig in i.

Men det är väl inte på liv och död heller.

Och nu har jag skrivit och raderat och skrivit igen och det är ungefär en halvtimme tills att mötet börjar.



När man ändrar sig

Jag tog bort det felstavade tandkrämsinlägget. Mådde illa av tanken om att det fanns.

Nu, ny vecka nya tag.

Dags att styra tankarna på jul, nya katter och allmän uppstyrning.

Och det finns kvar av den urgoda lasagnen från i går. Ser fram emot det till lunchen. Men tänker inte borsta tänderna med tandkräm efter maten.

söndag 2 december 2012

Adventskänslor eller

Det är inte så att december inte skulle vara en festmånad även här. Det pågår en hel del. Men inte på samma sätt som i Norden, där december, advent och jul är en enda ljusets fest.

Ljuset fest, tusen juleljus, Lucia som lyser upp i mörkret. Det har vi inte här.

För vi har ingen mörk och trist novembermånad (OK, dagarna är kortare än mitt i sommaren men snö och slask finns det inte). Det kommer inte heller snö hos oss i december, inte någon annan månad heller. Vi behöver inte någonsin skrapa bilarnas vindrutor. Vi tycker att det är riktigt svinkallt om det går under tio grader. För att inte tala om närmare noll en vinter för tio år sedan när en del av uteväxterna dog.

Men det kan nog kännas lite krispigt. Som här nyligen när jag gick ut för att andas lite skymningsluft och det var knappa tio grader ute. Det var dock härligt, och himlen mot norr hade en härlig skymingsblå nyans och himlen till söder ännu hade nyanser av solnedgång. Ja det här var nog en dryg timme sedan, men det var en fin liten stund.

Men att få till sig det här med advent och "riktig" nordisk julstämning, svårt.