torsdag 8 november 2012

kristänk

Jag använder en del av min tid, man kan se det som ett intresse, för av dem har jag inte så många, att läsa olika sorters texter på nätet eller i tryck. Gärna sådana som går tvärs emot eller inte är helt i enlighet med egna tankar och övertygelser.

Dels för att upplysa mig, dels för att förfäras lite, men främst för att försöka förstå och ta ställning till sådant som inte ingår i det invanda tänkandet och tyckandet. Skapa lite rörelse i huvudet och tvång till att ta ställning.

Vilket kan vara nog så svårt. Jag försöker många gånger förtvivlat fundera på vad som är fördomar och vad som är sunt förnuft i ens tankevärld. Vad som är tecken på nya vindar och vad som är fånigheter.

Någon har sagt att fördomar och förutfattade meningar finns till för att hjälpa våra stackars utsatta hjärnor att filtrera intrycken. Då slipper man grubbla och kan koncentrera sig på det väsentliga. Stämmer säkert, men jag vill inte bli förankrad i en stel tankevärld utan öppenhet för nya intryck.

Nu följer en liten random och kort redogörelse över saker jag kan reagera på.

Vegetarisk julskinka (med alla sina fixitrixingredienser), vegetarisk sill (vet inte vad den består av). OM och NÄR man har valt den vegetariska linjen bör man stå för sitt val, och buhuu man får inte smaka på julskinka eller sill, men det är ett val. Stå för det säger jag igen. Lost in space persons, säger jag.

Överdrivet genustänkande. Klä pojkar i rosa kläder och klänningar, systematiskt. Random, okej. Vad är det för fel på att det finns två kön och att det finns vårt nuvarande samhällets gällande kod som uttryck för detta? (Samhällskoderna har förvisso ändrat över tiderna, men jag tror inte att skillnaderna mellan könen i något skede har försökts utraderas.) Två kön är ju essensen för människans överlevnad. Jag menar inte att det är fel att klä barn i olika sorters färger, men det här systematiska valet att klä pojkar i rosa (=könsmarkering eller protest) och få både flickor och pojkar att bli könlösa, det finns något underliggande där som jag har problem med. Den här spänningen mellan de två könen, den uppstår av någonting, och detta någonting är inte att båda könen ser lika ut och beter sig likadant. Och det är inte där jämställdheten uppstår heller. (Och förlåt alla som inte faller inom ramen, men jag tänker generellt.)

Ordet feminism. Det är fel från början. Det borde stavas jämställdhet. Ordet feminism och feminist tyder på någotslags kvinnovälde, någon kvinnomakt, något nollställande av männen. Men herregud, männen är ju människor de också. Ska nu inte de här två könen kunna leva i harmoni tillsammans? Det behövs ju. Sluta klanka på männen(*), gör något konstruktivt och inse att det finns skillnader och fundera på hur allt går att jämka samman.

Den här konstruerade civilisationen och samhället som vi lever i just nu är på väg bort. Alla lagar och onödiga detaljförordningar som försvårar precis allt. Det är kris och allt måste förändras.

(*) Tillägg: bara för att de är män och allt dåligt som man kan hitta på




1 kommentar:

heffamamman sa...

Håller med i alla dina funderingar! Jag kan nog också klanka på min man ibland, men han är världens klippa som jag alltid kan lita på. Fast jag har förstått att alla karlar kanske inte är lika duktiga på att dammsuga som han. Och då kan det ju finnas andra kvinnor som gnäller mer över sina män än vad jag gör. ;-) Då inkluderar "dammsuga" mycket mer än just det lilla tråkmomentet i hemmet.

Men visst blir man matt ibland av att läsa/höra om hur vissa orkar tjata sig hesa om hur DE tycker att saker och ting ska vara. Visst kan man ha åsikter i olika frågor och ha en poäng med detta, men det finns gränser med allt. Vilket alla inte tycks inse. Utom vi snusförnuftiga finlandssvenskar då ;-)

Ha en fin helg sen då den anländer!