torsdag 22 november 2012

Dessa nojor och detta balanserande

Jag är i en fas av mitt liv där det är ganska okej. Jag känner av de fysiska besvärligheterna med att bli äldre, men de är inte för allvarliga. Jag och vi har det ganska bra i vår tillvaro. Inte perfekt men okej.

De psykiska erfarenheterna av att bli äldre är väl att räkna mest på plussidan, efter vissa nojor. Perspektiv, men med den samtida skräcken inför att bli ett åldringspaket. Det kan ju dröja tjugo år eller så och det är föralldel en hel generation.

Men å andra sidan. Som en trettioårig hopplöst insjuknad cancerpatient skriver: Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för de slutstadier som föregår den.

Detta ligger över tillvaron. Låt mig dö hastigt i en trafikolycka eller en cancer där jag inte får behandling utan bara ordentlig smärtlindring och låt mig inte lida, när det är dags vill jag bara flyta bort.

Med det inte sagt att jag gärna ser hur barnbarnen växer upp och jag ger dem vad jag kan.

Det här var kanske ganska nojigt, men det är sådanahär tankar som florerar just nu.

Inga kommentarer: