fredag 30 november 2012

Jag försöker komma underfund med vad jag vill ha sagt i dag.

Jag är fortfarande misstänksamt inställd till den nya programvara jag ska använda och prjektet över huvud taget och jag har börjat ställa pertinenta frågor.

Det var kyligt ute i morse efter en kall natt (drygt fem grader!!) men solen har skinit och blåsten har avtagit och det kom upp närmare femton till tjugo i dag och jag har absolut ingen längtan till något snökaos i Norden.

Jag är lite förkyld så näsan rinner mera än vanligt (alltså det gör den irritererande mycket också helt normalt) och det är trögt på hjärnkontoret.

Jag ska jobba hela helgen för att få saker undan och nästa och nästa och på så sätt hoppas jag fira julen tillsammans med dotterns familj som kommer hit utan att jag sitter precis hela tiden klistrad vid arbete. Men lite nog, misstänker jag.

Det går inte en dag utan att man himlar med ögonen för politikernas agerande.

Jag undrar när jag ska få det till att dammsuga ordentligt. Julstäda och sånt. Fixa julklappar.

Taklampan i sovrummet badrum måste bytas ut. Det blev inte gjort i dag heller. Så tills vidare används lampan invid spegeln.

Jag har fortfarande inte ordnat undan sommarkläderna och tagit fram vinterkläderna.

Dock så har jag ordnat dotterdotterns foto i en ram som J nu har som utsikt när han sitter vid sin dator vid vårt matbord som för närvarande är helt oandvändbart pga. av invasion av hans arbets- och fritidsärenden och nångång här snart måste det redas upp för bordduken behöver tvättas och snart, ja snart har vi besök.

torsdag 29 november 2012

Jag är nog ännu ganska arg, och så lite annat

Men vad kan man annat än anpassa sig. Som med så många saker här i livet.

Det är ju viktigt att vara flexibel och inte vara främmande för att lära sig nytt och uppdatera sina arbetsmetoder, jojagvet.

Men det är så här att jag har ganska mycket näsa för saker och jag låter mig inte övertygas sådär bara.

Nu får jag lämna det här ämnet för någon tid och återkomma när jag har översatt kanske 150 sidor till.

*Övergång till annat ämne*

Dagen har varit solig men väldigt kyligt blåsig. Liksom föregående natt när blåstens ljud höll oss delvis vakna.  Vi bor på översta våningen och det var något som bråkade på taket i blåsten. När jag steg upp i morse och gick ut på balkongen för att andas morgonluft var det fullständigt stjärnklart och gryningen var fantastisk. Lite efter klockan sju. Om än det blåste kyligt fortfarande.

Nu ska jag ta kvällsmål och se lite på teve. J är i bowlinghallen. Som alltid torsdagkvällar och vissa tider däremellan.



onsdag 28 november 2012

När man är styrd och inget kan göra

Det finns en av mig särskilt hatad maffia bland många i mjukvaruvärlden.

Att t.ex. Microsoft ger ut en ny version av sitt operativsystem anpassat för surfplattor kan jag på något sätt förstå, för dithän bär det väl. Om än alla ändringar nog kanske inte var nödvändiga.

Att datorstödda översättningsprogram som är helt fungerande byts ut till något som ger "fördelar" som är tvivelaktiga samtidigt som väldigt behändiga, många gånger nödvändiga och tidsbesparande funktioner tas bort är ett förakt utan like av en yrkesgrupp som nuförtiden är helt beroende av att arbeta med dessa program.

En hänsynslös hjärntvätt av marknaden utan dess like. Först ger man ut en "fantastisk" nyhet (som kommer av att ett ledande företag har köpt upp ett annat och de behöver "samordna" sina avvikande tekniker -- big fail) som har vissa uppenbara brister och ett par år senare får vi det gyllene tillfället att uppgradera (för flera hundra euro) till en nyare version som i form av fantastisk nyhet innehåller många av de uppenbara fördelarna som fanns i deras produkter från år 2007 och tidigare, och förstås är dessa två versioner inte förenliga sinsemellan. Jaja, det kan finnas någon fantastisk finess som inte fanns förr men dess fördelar har jag ännu inte hittat.

Men här sitter jag maktlös, för jag har inget annat val om jag vill hänga med och fortsätta få uppdrag och inkomster som så väl behövs.

Maktposition, dominerande ställning på marknaden -- enligt vad jag har förstått är det förbjudet enligt EU:s konkurrenslagstiftning.

But money talks.

Och jag kan bli ganska arg, men jag har inget val.

måndag 26 november 2012

En sån måndag

Festande tär på krafterna i den här åldern, så söndagen i går var inte riktigt optimal. Fixade ändå lite jobbande. Gick i säng klockan sju på kvällen, steg upp halvåtta i morse.

I dag slutförande av ett lite knepigt uppdrag. Gick bättre än jag hade befarat, om än det tog precis hela dagen fram till en sen middag, ett par avsnitt Black Adder och slutförandet av en bok jag har läst på sistone.

I morse fick vi foton på våra ryskor via veterinären från uppfödaren. Som sannolikt finns i Madrid eller Barcelona eller något. Hur de här kattungarna ska transporteras hit har jag ingen aning om, men det finns väl rutiner för det. Jag litar till fullo på vår veterinär sedan drygt femton år som servade våra hädangångna siameser Albert och Gilbert ända fram till den sista sprutan. Nu blir det ett nytt varv.

På fotona ser de exakt likadana ut, vi får väl hitta på något att skilja dem åt. Så funderar vi om de ska ha spanska eller ryska namn. Det gäller att bestämma sig snart.

Och skaffa sandlåda och klösträd och sånt. Det finns redan en planerad plats i ett garderobshörn i mitt arbetsrum/vårt bibliotek/osv. användningar som ett litet rum kan ha, men de ska få ha en tillflyktplats där de får vara i fred när de vill. Vad vi vill ordna för är ett par harmoniska katter med sitt liv i balans. Med deras eget och med vårt.

Och så fick vi i dag besked om ett dödsfall och en del andra händelser. Och där vid sidan så går vars och ens liv vidare så länge det varar. Vi räknar med att överleva våra nya katter. Fast man vet ju aldrig.

Jaja.



söndag 25 november 2012

En söndagspaus på balkongen

Jag stod ute i solen på balkongen en stund. Kom antagligen upp till de rekommenderade tio minuterna för D-vitaminintag.

Tittade på vad som hände på gatan och husen mitt emot. Gatan var inte just något spännande. Klockan var strax före två.

Det hängdes  upp tvätt på takterrasserna på två hus på andra sidan gatan. Frun precis mitt emot hängde upp sin tvätt i blå morgonrock ovanpå sin pyjamas. Godkänd hemmsaöndagsklädsel. Det var mörk tvätt och en del saker hängde hon upp på galgar. Ett antal sockor hängde hon upp utan att fästa dem med nypor. Hoppas nu bara att det inte börjar blåsa, för då åker de nog sin väg till andra ändan av stan.

Frun snett mitt emot till höger hängde upp sin tvätt iklädd i rosa morgonrock och det var alls inte lika många plagg. Kanske har de olika stora tvättmaskiner, eller så kör hon med halvtom maskin, vad vet jag, jag kan ju bara gissa.

Ett par duvor flög omkring och en av dem lade sig till ro för en liten vila på takterrassens kant på  huset vänster om det där frun hängde upp sin mörka  tvätt. Det huset där de driver ett ett tvätteri och som jag inte blir klok på.

Och där står jag och lutar mig mot räcket och försöker förstå.

Jag antar att en del saker här i livet förblir små mysterier.

Som att jag är glad för att det blev söndag

För den följer på en intensiv lördag, som var fin på väldigt många sätt men inte utan ansträngningar, och nu känns det bra att bara jobba lite och ta det lugnt.

Vår finskatalande Lionsklubb firade tio år och det var solenn akt på Casino Cultural och på kvällen middag med underhållning och dans på en riktigt bra restaurang en liten bit utanför stan.

Allt förlöpte väl. Maten var god och för riklig, jag måste lämna den andra huvudrätten och efterrätten, men ingen förblev hungrig i alla fall. Som underhållning fanns det helt fenomenal manskvartettsång, typ barbershop, men vilken extas det blir när allt klingar samman och det uppstår en total och fullständig harmoni som nästan slår ut öronen av en .

Jag hade som bordskavaljer vår veterinär, och jag kunde förstås inte hålla mig för att fråga om våra nya katter på kommande, ryskorna, och han lovade ta ny kontakt med uppfödaren för att se till att vi skulle få dem i tid, för som han konstaterade -- det finns en viss och riktigt rolig fas hos kattungar som man inte vill gå miste om.

Jag har haft lite splittrat tyckande om nya katter, men nu ligger det väl på plussidan.





torsdag 22 november 2012

Dessa nojor och detta balanserande

Jag är i en fas av mitt liv där det är ganska okej. Jag känner av de fysiska besvärligheterna med att bli äldre, men de är inte för allvarliga. Jag och vi har det ganska bra i vår tillvaro. Inte perfekt men okej.

De psykiska erfarenheterna av att bli äldre är väl att räkna mest på plussidan, efter vissa nojor. Perspektiv, men med den samtida skräcken inför att bli ett åldringspaket. Det kan ju dröja tjugo år eller så och det är föralldel en hel generation.

Men å andra sidan. Som en trettioårig hopplöst insjuknad cancerpatient skriver: Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för de slutstadier som föregår den.

Detta ligger över tillvaron. Låt mig dö hastigt i en trafikolycka eller en cancer där jag inte får behandling utan bara ordentlig smärtlindring och låt mig inte lida, när det är dags vill jag bara flyta bort.

Med det inte sagt att jag gärna ser hur barnbarnen växer upp och jag ger dem vad jag kan.

Det här var kanske ganska nojigt, men det är sådanahär tankar som florerar just nu.

Lite till denna arbetsfyllda kväll

Ja vad gör man inte för att ta sig en paus från arbetet...

En av mina arbetsklimpar trycker på och i brist på bättre sysselsättning kan jag lika gärna jobba för att få undan och undvika sistaminutens-stress, som jag får nippor av. Och avvika lite på andra aktiviteter, som att blogga till exempel.

Och snart borde man julstäda, ordna för alla julklappar, julmaten osv. Det känns mig så fjärran men jag inser att det ligger närmare än jag vågar erkänna.

strömavbrott och 1500

Jag går in här för att skriva om hur mycket jag hatar när strömmen går. Det har hänt fem gånger inom två dagar. Och det beror inte på överbelastning. Antingen har vi något fel på strömtavlan eller så är det något annat fuffens (elbolag, telefonbolag -- skojare och bedragare allihopa).

Det är ju i och för sig enkelt att bara återställa säkringen, tjoff uppåt och så fungerar det igen. Att återställa mikrovågsugnens klocka är nu inte heller så farligt. Men att starta om datorn och få den övertygad om att det inte var någon kris, återställa alla program och fixitrixa.

Vår tidigare UPS sa upp kontraktet för drygt ett år sedan och det har inte blivit av att skaffa en ny, lat som man är. Nu har jag beställt en ny, efter de senaste påminnelserna om att den nog är bra att ha. Jag har mycket jobb på kommande och behöver inga onödiga avbrott och nervpåfrestningar.

Och när jag går in här så ser jag att det har blivit 1500 inlägg fram till nu. Inte för att jag skriver för att nå upp till någon viss siffra, det var nu bara som jag märkte.

tisdag 20 november 2012

Kvällningens undringar

Jag sitter och bläddrar i min fotomapp på datorn.

Det gör jag dels för att nostalgisera lite, dels för att förstärka greppet om när vissa saker hände. Det är så lätt hänt att inte kunna placera saker i tiden.

Som om det vore så viktigt, men visst är det. Det är ju minnen från en tillvaro som har varit. Det bagage man bär med sig när livet drar vidare.

Och vidare drar det och i den här åldern så börjar man undra hur långt det drar och i vilken form.

Jaja.

väder och kulturer

Det har varit underbart väder de två senaste dagarna. Sol och värme, plus tjugo. Som det kan och ska  vara. Det kan dock blåsa lite kyligt längs knutarna, så riktigt sommarklädd kan man inte heller vara.

Före det var det minst sagt eländigt en dryg vecka då det mestadels bara regnade och var ganska så kyligt. Högarna av smutstvätt bara växte för vår torktumlare är sönder, vilket jag i och för sig inte sörjer så mycket för jag hatar bullret, jag låter hellre tvätten torka ute.

Som konstaterat tidigare, tillvaron går liksom i lås här om det regnar mer än en dag. Om det inte är ordentlig sol på en hel vecka så blir det ett allmänt samtalsämne.

Jag undrar i bland vad de här människorna som har bott hela sitt liv här skulle tycka om nordiskt vintermörker och snöslask. Exotiskt till en början, men sen....


sent och svårt

Det är alltför sent och här sitter jag framför datorn. Jag var deltagare i ett alltför långt och sent möte (på spanska, slutade kvart i elva på kvällen, horror) och nu försöker jag skrapa ihop saker för att få dem ur sinnet och få en god nattsömn.

Göra analys av svåra saker, försöka komma med något, försöka förstå, försöka hitta sammanhang, försöka förstå alla nya ord och uttryck vars inflöde aldrig tar slut. Men jag försöker att inte ge upp, jag har fått ett förtroendeuppdrag, och för att citera Robert Frost:

"The woods are lovely, dark and deep, but I have promises to keep, and miles to go before I sleep, and miles to go before I sleep."

Men nu går jag i säng i alla fall.

Tillägg: Jag har fixat texten lite. Citatet från Robert Frost hade fått helt konstig form vid kopiering från en annan plats. Ja och jag var faktiskt ganska trött.

söndag 18 november 2012

Borde jag ha mera nojor?

En sak som kommer med åldern är att man nojar sig mindre och ännu mindre. Jag tänker ibland att jag kanske borde bry mig mera om saker för att vara mera ... någonting.

Men någonstans på vägen har jag tappat något. Kanske vunnit något.

torsdag 15 november 2012

Tack för att den här dagen var OK och för att den är slut

Här sitter jag och försöker varva ner samtidigt som jag spetsar öronen inför J:s packande inför hans fyraväckning i morgon bitti och affärsresa till Finland.

Jag vet mer än väl att han klarar sitt packande helt på egen hand, det har han alltid gjort, så det är jag inte nervös för. Men han går nu på övervarv och ja, jag vet inte. Men det ordnar väl sig och jag behöver inte vaka så mycket längre.

Han ska bo hos sina föräldrar, och det gläder dem stort. Inga andra, det är bara de två och deras son. Sånt uppskattar man nog alltid, men säkert extra mycket när man är drygt 80.

Här var vädret äntlig sol i dag och betydligt varmare temperaturer. Men hur som helst, det är dags att ta fram varmare utstyr, ylleplagg och sånt, och placera  sommarkläderna lite längre undan i garderoben. Vilket inte tar bort det faktum att vissa varma vinterdagar kan man njuta av solen nästan hur lite klädd man vill.

Som jag skrivit förr, spansk vinter är lika oförutsägbar som finsk sommar -- det kan vara hur som helst.

Hälsningar från en som njuter av tanken att få sova hur länge som helst i morgon bitti. Nästan i alla fall. Älskade säng, här kommer jag.


onsdag 14 november 2012

Onsdag 14 november 2012

Jag har bakom mig världens segaste söndag, måndag och tisdag. Den här onsdagen har nu inte direkt flugit med fart den heller.

Det är inte bara jag, det är det här oändliga regnvädret. Ovanligt långvarigt för att vara våra områden.

I går gick jag i säng klockan sju på kvällen, av ren och skär leda, för trött att ens orka läsa en bok. Bara krypa under täcket och stänga tillvaron ute så länge det går. J är upptagen upp till vansinnighetens gräns med allt han sysslar med och jag försöker inte ens göra anspråk på några större andelar av hans sällskap. Bara han nu klarar sig genom det aktuella läget med livet i behåll.

Jag har i bland funderat på att skicka honom till psykologen vi har till granne, om det skulle hjälpa honom att lära sig delegera och säga nej någon gång. Det kunde vara en god investering.

Ja, och i dag är det generalstrejk i Spanien. Syns inte på vår gata med sina affärsinnehavare, men jag antar att större industrier, transportväsentet och dylikt har påverkats.

lördag 10 november 2012

Det högg djupare än jag trodde

Det här med att inte hitta och köra fel fast man förvisso borde kunna.

Som alltid med mig, först kan jag skämta om det och den riktiga reaktionen kommer senare. I dag är jag sönder i tusen miljarder bitar och undrar hur jag ska skrapa ihop dem igen.

Jag vet och inser att mina spatiala förmågor är närmast noll, och jag vet också att jag måste finna fixitricks  för att klara av situationer. Jag vet också att jag är bra på många andra saker, men det hjälper inte just nu, när det hugger till och självförtroendet går under noll.

I dag borde jag ha kört två personer från olika ställen till flygplatsen. Men det är mental blockering och panikgråt just nu, kan inte. Det har ordnats på annat sätt tack vare J.

Men nångång senare måste jag ju klara av det. Det går ju inte att ge upp. Enkla saker som var och en förmodas kunna, det måste ju gå på något sätt.

Gråter vidare. Det är väl en helande reaktion det också.


fredag 9 november 2012

Home alone och lite flera tankar om genustänk

Ja har åkt till Madrid i diverse ärenden och jag har gott om tid att tänka och fundera och skriva.

Jag vill återkomma till det här ämnet angående genustänk och jämlikhet. Jag tror att de här två frågorna inte nödvändigtvis hör ihop, vilket många tycks anse. Dvs. klara könsroller och en klar könsidentitet är inga hinder för jämlikhet.

Det är en fråga om attityd.

Jag tänker på t.ex. något jag läste nyligen på min systerdotters blogg. Deras dotter har av sin pappa invigts i alla sorters "manliga göranden och sporter", som hon förvisso njuter av till fullo och kommer att göra det i framtiden. Ändå är hon ohemult och som jag har förstått det helt utan tvång och påverkan förtjust i många feminina saker och har en vilja att vara flickaktigt fin när det gäller. Och vari ligger konflikten här kan man fråga sig. Att ha en klar feminin identitet trots att man sysslar med "manliga sporter". Eller vad som helst annat för den delen.

Identitet en sak, sysslor en annan sak.

Att genusförstöra barn på dagis eller i skolan leder enligt min mening ingenvart. På sin höjd till stört identitetstänkande. Det samhälle som väntar dem är ändå till sin absoluta majoritet och i grunden könsuppdelat, så är det så bara. Och ska barnen förberedas för livet som det är eller som någon tror att det borde vara? Shocken kan bli stor och traumatiserande.

Vore det då inte bättre att använda krut på attitydfostran? På dagis, i skolan. Lära ut hur man respekterar, sköter konfliktlösning, hur man förstår, hur man kommunicerar.

Oavsett om det gäller förhållandet mellan man och kvinna eller mellan samma kön. Eller mellan vemsomhelst. Eller i samhället i stort.

Respektera, kompromissa, förstå, integritet.


Skäms men medge och känna sig som ett skämt

Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli bra på att internalisera kartor och hittar rätt. Trots att vi bott i trakten drygt 22 år lyckas jag fortfarande köra fel allt som oftast. Om det inte gäller nån rutt som jag verkligen kan innan och utan.

Senaste helt strålande uppvisningen var i dag när jag skulle köra min bror till flygplatsen. Jag plockade upp honom på ett ställe längs Crevillentevägen, så åkte vi en bit och jag konstaterade att hmmm det här är ju alltså inte Alicantevägen som leder till flygplatsen, vände om och trodde att jag via Los Montesinos skulle hitta Alicantevägen. Alltså på riktigt...

(Ja alltså längs Alicantevägen hittar jag till flygplatsen fast med stängda ögon. Nåja.)

Jag kunde ha åkt vidare längs Crevillentevägen för att komma in på motorvägen mot Alicante, men det kom jag ju inte på förrän för sent. Hursomhelt kom vi via omvägar in på rätt motorväg och allt var gott och väl tills jag svängde av motorvägen ett avtag för tidigt (alltså liiite kan jag skylla på att skyltningen till flygplatsen kommer några sekunder innan avtaget och jag blev rädd för att missa).

Det blev tillsammans med ett antal övriga felvalda avtag en ganska invecklad runda kring Vega Baja men vi kom nu ändå fram i god tid för brorsans flyg. Det var inte för ingenting som jag bad om att vi åker iväg med god marginal.

Serious note to self: Studera alltid alltid alltid kartan först. Memorera avtagens nummer.

Ibland känner man sig bara så värdelös.

torsdag 8 november 2012

kristänk

Jag använder en del av min tid, man kan se det som ett intresse, för av dem har jag inte så många, att läsa olika sorters texter på nätet eller i tryck. Gärna sådana som går tvärs emot eller inte är helt i enlighet med egna tankar och övertygelser.

Dels för att upplysa mig, dels för att förfäras lite, men främst för att försöka förstå och ta ställning till sådant som inte ingår i det invanda tänkandet och tyckandet. Skapa lite rörelse i huvudet och tvång till att ta ställning.

Vilket kan vara nog så svårt. Jag försöker många gånger förtvivlat fundera på vad som är fördomar och vad som är sunt förnuft i ens tankevärld. Vad som är tecken på nya vindar och vad som är fånigheter.

Någon har sagt att fördomar och förutfattade meningar finns till för att hjälpa våra stackars utsatta hjärnor att filtrera intrycken. Då slipper man grubbla och kan koncentrera sig på det väsentliga. Stämmer säkert, men jag vill inte bli förankrad i en stel tankevärld utan öppenhet för nya intryck.

Nu följer en liten random och kort redogörelse över saker jag kan reagera på.

Vegetarisk julskinka (med alla sina fixitrixingredienser), vegetarisk sill (vet inte vad den består av). OM och NÄR man har valt den vegetariska linjen bör man stå för sitt val, och buhuu man får inte smaka på julskinka eller sill, men det är ett val. Stå för det säger jag igen. Lost in space persons, säger jag.

Överdrivet genustänkande. Klä pojkar i rosa kläder och klänningar, systematiskt. Random, okej. Vad är det för fel på att det finns två kön och att det finns vårt nuvarande samhällets gällande kod som uttryck för detta? (Samhällskoderna har förvisso ändrat över tiderna, men jag tror inte att skillnaderna mellan könen i något skede har försökts utraderas.) Två kön är ju essensen för människans överlevnad. Jag menar inte att det är fel att klä barn i olika sorters färger, men det här systematiska valet att klä pojkar i rosa (=könsmarkering eller protest) och få både flickor och pojkar att bli könlösa, det finns något underliggande där som jag har problem med. Den här spänningen mellan de två könen, den uppstår av någonting, och detta någonting är inte att båda könen ser lika ut och beter sig likadant. Och det är inte där jämställdheten uppstår heller. (Och förlåt alla som inte faller inom ramen, men jag tänker generellt.)

Ordet feminism. Det är fel från början. Det borde stavas jämställdhet. Ordet feminism och feminist tyder på någotslags kvinnovälde, någon kvinnomakt, något nollställande av männen. Men herregud, männen är ju människor de också. Ska nu inte de här två könen kunna leva i harmoni tillsammans? Det behövs ju. Sluta klanka på männen(*), gör något konstruktivt och inse att det finns skillnader och fundera på hur allt går att jämka samman.

Den här konstruerade civilisationen och samhället som vi lever i just nu är på väg bort. Alla lagar och onödiga detaljförordningar som försvårar precis allt. Det är kris och allt måste förändras.

(*) Tillägg: bara för att de är män och allt dåligt som man kan hitta på




måndag 5 november 2012

Och vem har sagt att

J har åkt på någon spansk BBQ efter att vi till min stora lättnad hade en inställd middag på lokal i kväll. Jag hade sååå inte sett fram emot det.

Jag har en ganska lyxig tillvaro i den meningen att jag de flesta dagar inte är bunden av tider. Om det är mycket jobb så är det mycket jobb och då finns det nästan inget annat. Från morgon till kväll. Ja då gäller det att träla.

Finns det inte mycket jobb så kan jag vara precis så lat som jag vill. Trots att det nog alltid skulle finnas att göra, men vad som räknas främst när det gäller att göra plikter är att möta en deadline men om den inte finns, ja då gör jag vad mig faller in.

Jag har i bland dåligt samvete för detta. Tycker att jag inte liksom uppfyller min plikt. Jag kan å andra sidan faktiskt låta bli att dammsuga eller dammtorka på obestämd tid om jag inte känner för det. Tvätta kläder är ett måste för vi har inget obegränsat förråd av vad man behöver ha på sig.

Den svåra balansen. Tankemässigt tror jag.




När ordningen inte tycks hålla

Det tycks jag inte kunna alls. På grundval av vad jag drömmer i alla fall.

Allt är borttappat och utom kontroll och det är ständiga resor med förlorade nycklar och springande hit och dit och ingenvart leder det. Lost, lost, lost and lost.

Min enda tröst ligger i att jag även i drömmen kan jag springa lätt längs en besvärlig bana och simma i bassängen som ett värsta proffs. Mellan mardrömmarna.

Vår för något år förlorade vän till cancer och ålder frågade någon gång "do you any time have these frustration dreams?".

Well, jag kan intyga att jo det har jag.

Och jag funderar om det är något i mitt liv eller tillvaro som jag borde styra upp.

lördag 3 november 2012

Det är på det ena eller andra viset

Jag hade en skypession med sonen för en stund sen. Det var fantastiskt.

Vi utbytte praktikaliteter om vår nästa resa dit och vädrade en del andra tankar.

Det här med det skrivna ordet, så det så vara via brev eller email, kan aldrig ersätta en direkt konversation och framförallt inte när  man får se levande bilder av barnbarnen.

Må så vara att det skrivna ordet vid tillfällen behövs.

Nästan bra

I slutet av september invigdes ett nytt megastort shoppingcenter en kvarts bilresa från oss. Jag åkte dit i dag för att kolla.

Stack mig in i någon av butikerna men hade ingen köpinspiration även om det nog behövs lite påfyllning i garderoben. Använde nog största tiden på att försöka hitta tillbaka till den rulltrappa ned till parkeringen som jag hade kommt upp längs, för att säkert hitta bilen. Trött och yr. Jag menar så stort alltså. Måste ha karta med nästa gång.

Urvalet butiker är ju enormt och imponerande, och helheten är på ett visst vis trevlig, men jag kan faktiskt störa mig på att det hela inte är under tak. Det finns förvisso vattenhål och serveringar och bänkar att sätta sig på för att vila sina trötta shoppingfötter, men varför inte under ett klimatiserat tak??

Faktum är att det kan också regna i dessa trakter, om än inte så ofta, och om inte solen är obarmhärtigt het på sommaren så kan det också kännas lite kyligt vissa vinterdagar att sitta ute och då skulle jag faktiskt föredra att vistas i en klimatiserad lokal för att inta ett mellanmål, kaffe, te eller vad det nu kan vara som håller uppe min shopping spirit. För det är ju det som butikerna vill eller hur?

Det är samma tendens hos alla shoppingcenter här i trakten. Som om det vore samma ensidiga arkitekt i farten varje gång.

Om man nu en gång megasatsar på något, varför inte satsa på de riktigt praktiska detaljerna också?




torsdag 1 november 2012

I don't do Halloween

Men hursomhelst, denna torsdag den 1 november är helgdag här. Och fredagen skippas som arbetsdag, det är en s.k. puente, dvs. bro över och fram till veckoslutet.

Så är det alltid när en helgdag infaller med en dags mellanrum från helgen. Lyckligaste veckan för en spanjor är när den 6 december (konstitutionens dag) infaller på tisdag och den 8 december (la immaculada conception, den obefläckade befruktelsen eller hur det nu var) infaller på en torsdag, för då blir det en helt ledig vecka!

Solen skiner ute och temperaturen är behaglig, vilket är bra för turister och andra besökande. Och för oss.

Nu ska jag fixa lunch, som vi kanske avnjuter ute.