lördag 6 oktober 2012

Tom i huvudet

Vi är nyss hemkomna från att ha lämnat över mamma till en rullstolsperson strax före säkerhetskontrollen.

Jag frågade och han bedyrade, hon kommer att bli körd fram till flygplanstrappan. Däremellan blir hon körd till något kaffeställe.

Det är innerligen oroligt och irriterande att man inte får följa med efter säkerhetskontrollen, hålla sällskap och se till att hon faktiskt kommer på rätt. För några år sedan var det ännu möjligt och man frågar sig vad som är det riktigt riktiga problemet med att tillåta sånt.

Så här sitter jag och är lite nervös över hur hon klarar sig och jag får ju höra sen hur det gick, men varför varför får en gammal människa inte ha tryggt sällskap ända till embarkeringen?

Min mamma är av den tuffare sorten, men att bli lämnad ensam för att beställa kaffe på ett språk som hon inte kan. Hon har lappar med telefonnummer men hon har förstås ingen mobiltelefon.

Jag känner att det finns detaljer att förbättra här.

Och jag har meddelat J att det är fullständigt onödigt att avkräva några skarpa beslut under de närmaste dagarna. Jag ska fundera på hur det går till att få sin tillvaro tillbaka.

Tillägg: Ja jag klagar absolut inte, det gick ju helst strålande, hon var så duktig och tacksam och på gott humör men det var ju ganska intensivt och jag placerade alla hennes behov framför mina egna, för jag ville ju att hon känner sig trygg och har det bra. Det var en satsning som var värt det alla gånger om.

Inga kommentarer: