onsdag 31 oktober 2012

Orkar inte mera

Nu har jag skrivit in etiketter på ett antal inlägg, men jag orkade inte med alla av de icke-märkta.

Och så funderar jag på vad etiketterna tjänar till egentligen.

Men etiketter eller ej, jag vill fortsätta att utgjuta mig på denna bloggen.

Och ute växlar det mellan ljus och mörker, för det finns både sol och moln på himlen. Vilken skillnad, när det sker.

Så är det onsdag den sista oktober

Det händer inte så mycket just nu och det är jag nöjd med. En bra vardag är så gott som något.

Klart att det ändå pågår kommunikation med sonen och dottern. Sonens familj kan inte komma hit till denna jul men vi siktar på nästa. I mars ska vi åka dit för att fira nyaste barnbarnets födelsedag. Kanske passa på att hälsa på vänner i Wales på samma gång.

Kolla flygbiljetter, se hur vi bäst får ihop det. Planer ska man ha.

Min bror kommer på besök i november och det blir att umgås lite. Mest ska han golfa förstås.

Det blir allt klarare för mig på något vis att jag inte har något värre intresse av att resa till hitochdit till andra halvan av jordklotet. Vad jag förtröstar mig i är att få besök, åka till familj, uppleva hur de har det och skillnaden mellan deras omgivning och vår. Så bekant men ändå så annorlunda.

Så vill jag leva och så vill jag dö.

Ohh, låter pretentiöst och kanske för högtidligt, men något åt det hållet i alla fall.

tisdag 30 oktober 2012

En tisdag i slutet av oktober

I morse vaknade jag tidigt. Tidigare tid, förstås. Men jag kände mig synnerligen väl och petade i väg mig till Pilates.

Det gick bra till de sista fem minuterna. Då helt enkelt orkade jag inte mer. Sa till instruktören att jag varit magsjuk och det lär ska receptionisten också har varit. Något som går runt helt enkelt.

Övrigt av min dag:

Gjorde lax på gurkbädd till sen lunch. Med kokt potatis.

Vi såg på två kapitel av Black Adder säsong 3 till lunchmaten.

Resten av eftermiddagen: J har möten och jag sitter vid datorn.


söndag 28 oktober 2012

Denna tidsomställda söndags funderingar

Jag låg och drog mi i sängen så länge i morse att den här klockomställningen åtminstone inte kom till nytta för den här söndagen. Men gott och väl så.

Solen skiner och J är i bowlinghallen och sköter sin bebis, en internationell bowlingtävling som han basar över. Jag jobbar lite och sätter mig in i vissa saker som jag behöver ta ställning till, går mellan varven ut för att titta över den söndagslugna gatan.

I bland ser man saker som får en att gnugga ögonen. I dag var det en man nere på gatan som plockade dadlar från en palmkvist. Många frågetecken i huvudet. Ja det finns palmer här men inte längs vår gata. Hur hade han fått tag på den här kvisten? Varför valde han det ställe han stod på för att plocka loss dadlarna? Såg inte ut som någon av grannarna på andra sidan gatan.

En annan gång här nyligen stod det en stor transportbil framför vår ingång från gatan. De hade lastat ena hissen full av ägg. Det var stora lådor, hundratals ägg minst. Vem här i huset använder sådana mängder?

Så ser man ju saker som har sin förklaring men som ändå lite förundrar. I fredags låg doften av rök och rostat kött över kvarteret. För muslimerna borta på hörnet stekte lamm över eld på sin takterrass. En av de två stora högtiderna i muslimska världen har jag efter efterforskningar förstått. Ett lamm per familj eller en ko per åtta familjer eller hur det nu var.

Man lär så länge man lever, förstår det eller inte.

lördag 27 oktober 2012

Kallt och varmt, varmt och kallt

I dag har faktiskt varit en bättre dag.

Jag har storskurat sovrummets badrum, dammsugit och moppat nästan allt, bytt lakan, tvättat ett par maskiner.

Så hade vi en Skype-session från när mormorsgrynet (inte själv) blåste ut sitt ena ljus på födelsedagstårtan me många släktingar och viktiga personer närvarande och vi fick se dem alla och delta på vårt lilla avlägsna vis.

Efter det tog vo för oss av kinamaten som J hade hämtat och satt en god stund under markisen i synnerligen behaglig temperatur ute.

I Åbo var det tidig snö, med färgade löv kvar i träden och en del nedfallna löv ovanpå snön.

Jag vet ju så väl hur kallt det kan kännas, men det känns just nu så overkligt.

fredag 26 oktober 2012

Tyst och blek

är denna bloggen. Det har också jag varit denna vecka.

Andra magsjukan inom några veckor. Och vi som inte ens har dagisbarn i närheten.

Nu går det i alla fall att äta lite mat igen och två maskiner tvätt torkar ute i solen. Under helgen ska det starkt negligerade hushållet få sig en uppryckning.

So, we take it from there.

söndag 21 oktober 2012

Det lilla och det stora

Jag har just pratat en lång stund med min mamma. Hon uttryckte sin innerliga tacksamhet för sin vistelse här och man måste ju konstatera att av dem som bor på hennes boende är det inte många om ens någon som kan resa och få en ordentlig solbränna på hösten.

Och inte bara det, också att hon kände sig delaktig i vår tillvaro och kände att hon  passade in utan problem.

Oj vad jag känner mig nöjd och lycklig. Jag har ens gjort något i min lilla tillvaro.
Jag sitter denna ensamma söndag den 21 oktober och pysslar med en liten översättning. Ute regnar det.

Texten är dåligt skriven och utan flyt och då är det motigt, så jag tar min orka-tillflykt till andra tankar och sociala medier mellan varven.

Som den här bloggen till exempel.

Eller Facebook. Där jag nyss skrev om den rådande kränkhetshysterin. Jag tror att bland de mest "kränkta" folken återfinns britterna.

Enligt vad jag under alla dessa år har följt med så anser de t.ex. att "we were made to belive that ..." är ett valitt argument. Det är det inte i det här landet. Det är den lokala lagstiftningen som gäller. Duger inte att komma med argument om hur det fungerar i Storbritannien eller Sverige. Eller i Norge. Ta reda på och anpassa sig.

Vad som skiljer norra Europa från södra Europa är de två synsätten och därmed även i viss mån lagstiftning om hur man gör affärer.

Det håller på att jämnas ut, men, men. I norra Europa gäller i princip "seller beware" dvs. kort sagt hårt konsumentskydd, medan det i södra Europa (för att inte tala om ännu längre söderut) råder "buyer beware", dvs, som konsument behöver man tre ögon där som säljaren bara behöver ett.

Jaha, och ute regnar det fortfarande. Dags att fixa lite mat.




lördag 20 oktober 2012

älska sociala medier på sitt eget lilla vis

Jag kör inte twitter. Detta sekundsnabba interagerandet och viktigheter eller intigheter faller mig inte på läppen.

Vad jag däremot älskar är Facebook, där jag inom vissa skäliga ramar har fått och håller kontakt med personer från skolan, från studietiden. Inte varje dag, långt ifrån, men då och då. Personer man aldrig annars skulle ha en minsta lilla aning om vad de gör, ens någonsin. Det är, på riktigt, mycket givande. Utbyta kommentarer. Få en liten insikt i vad de gör. För ingen människa är en ö, vi behöver interaktion och sällskap, må det så vara fysiskt eller digitalt.

Likaså älskar jag Google+, där vi inom närmsta familjen har en krets där vi delar foton och videon.

Just nu har dottern varit i Rom på en vecka med en massa foton och J är i Norge med foton från fisketurer och landskap och en massa annat och här sitter jag vid min dator och får ta del av allt detta.

Är det inte bara att älska och ta emot?


fredag 19 oktober 2012

Värme inne!

Det är enligt vår termometer 21 grader ute men det kändes lite huttrigt inne och jag bemödade mig inte om att klä mig i varmare kläder utan vände luftkonditioneringen från kyla till värme i stället.

Första gången denna höst.

Lite bortskämd är man ju nog.

När J kommer hem från Norge kan det bli andra bullar, för han gillar det kyligare och jag gillar det varmare och så får vi kompromissa bäst det går.

Dags att söka fram vinterkläderna tror jag. Lämna kortbyxor och kortärmat och att ta liten tröja utanpå. Och en ihoprullad schal i väskan för säkerhets skull när man går ut.

Om att noja sig

Jag är uppfostrad med att det inte duger att noja sig. Ta vad det finns och anpassa dig därefter.

Jag läser med stigande förundran om feminina personer som har svårigheter med att en naprapat eller någon annan manlig proffsperson rör sin person och i professionell betydelse berör deras kropp.

Jagmernar, whathehell, hur helig kan man bli. Tror dessa någona att detta proffs bryr sig om hurudana trosor kunderna kan ha på sig?

Alltså, på riktigt.

Välkommen till landet av intigheter.


torsdag 18 oktober 2012

Färdigstädat för i dag och några iakttagelser

I går när jag stod i kassan efter mitt handlande hade jag framför mig ett äldre par, säkert 70+, mannen med sin kroknäsa och sin vithårade uppenbarelse utstrålade en värdighet och självsäkerhet, utan att vara övermodig på något sätt. Fritidsklädda båda två, hon hade lite svårt att gå, håret var grånat.

De pratade franska. Hon måste ha varit hemmafru hela sitt liv, han högst sannolikt en mycket framgångsrik affärsman. De kom bra överens på samma nivå, hon verkade inte kuvad på något sätt, må det framhävas.

De packade ihop, han betalade med kort och hur det råkade sig så hade jag parkerat min bil mitt emot deras. Öhhh, vilken bil. En stooor svart sak och när de satt sig i bilen så började den härja och ha sig och omvandlades antagligen på en knapptryckning och på en stund till en öppen sådan. Det luktade pengar långa vägar.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver om det, men det är något man inte stöter på alla dagar här. Och den här mannens värdighet och hållning, det behövs ju inte egentligen pengar för det, men han var förvisso bekväm i sin tillvaro och sin värld, och det liksom syntes på honom att han också respekterade sin omvärld. Han såg ut att ha växt upp i något slott men inte alls obekväm att handla bland plebsen på Carrefour.

*************

Iakttagelse nummer två för i dag. Ja det ryms ju många inom en dag, men man kan inte skriva om alla. Från vår balkong i alla fall.

Vad jag antar är gamla fru Andreu (som jag tror är gift med gamla herr Andreu, han som har styrt upp serviceverkstad, bilbutik, biltillbehörsbutik och annat här i kvarteren), gick för en stund sen längs vår gata till sin antagligen livslånga väninna och knackade på. Det är inte längre väder om kvällarna att sitta ute på gatan så att jag antar att de tar sig en pratstund hos varandra före middagslagandet.

Denna stund mellan den eventuella siestan efter att ha ätit lunch och vilat, som kommer någon gång efter klockan 16 och det finns ett utrymme att fylla fram till att middagen förbereds från och med 20-21-tiden.

Hon går inte så bra längre, man kunde nästan tro att hon är full men det är hon förvisso inte. Problem med fötterna, problem med balansen, sådant som drabbar äldre personer.

Men denna gemenskap. Det måste ju vara väldigt hälsosamt.




Vad var det månne?

I morse hade jag Pilateslektion klockan 9:15. Genast när jag steg in genom dörren och såg vår instruktör och receptionisten menade mina känselspröt att här råder tung stämning. De hälsade dock glatt och frågade hur jag mår, allt det där vanliga.

Under lektionens gång gick Sabri gång på gång efter nya näsdukar, torkade tårar och hennes kännspaka energiska röst hade vissa enstaka dipp. Hon praktiskt taget grät sig genom timmen, och det blev ju inte alls bättre att hon hade valt en spellista med emotionellt laddad spansk musik, medvetet eller omedvetet.

Men envetet och utan att ge efter det minsta för sin professionalism drev hon genom sin timme.

Voj, lilla vännen, som jag önskade att jag hade kunnat trösta, men jag vet ju att vissa saker bara behöver gråtas ut och det råder en ganska öppen atmosfär inom vår grupp.

Och från det ena till det andra, algsalladen jag skaffade igår smakade underbart, och hade en viss lagom stark hetta. Kommer att återkomma på köplistan.

Och som avslutning, nu ska jag städa ur skåpet där vi håller slaskhinken. Äntligen.

onsdag 17 oktober 2012

Onsdagen i denna ensamma vecka

Denna förmiddag skrev jag en lista och åkte för att handla. Det fattades ett och annat som vanligt och jag behöver anpassa matvirket till ett enpersonshushåll fram till nästa tisdag.

Jag åkte till Carrefour. Det är ett ganska enormt ställe som jag egentligen inte gillar så mycket för det kan vara svårt att hitta i enormheten men deras ständigt utvecklande utbud fortsätter att till vissa delar imponera.

Nyligen installerade de en sushi-bar mitt inne i härligheten. Det finns färdiga portioner att ta med sig och man kan beställa för att ta med sig vad man vill ha. Jag är ingen expert på sushi, kanske jag måste prova mera, men plockade med mig en algsallad som jag tänkte äta i morgon till en bit rökt lax som finns i kylskåpet. Alger lär ska vara ett av framtidens födoämne om man ska tro på vad en del säger.

Likaså köpte jag trattkantareller (från norra Spanien) med stora illusioner om en riktig festmåltid. Men antingen gjorde jag något fel (jo, jag använde smör) eller så var de inte så smakfulla som de brukar vara i Finland. Gott var det ju men dendär intensiva svampsmaken uteblev.

Förresten, det är ju inte så att vi plockar svamp i dessa trakter, det är nog i norra Spanien. Men till åtskillnad från Norden gäller ingen allemansrätt och det är inte sådär bara att vika in i ett skogsområde och plocka svamp eller annat. Nixnax, det är förbudsskyltar och endast befullmäktigade personer har tillträde.

Utöver det har jag kollat på foton som dottern har sänt från Rom och J från Ålesund i Norge och jag känner mig något delaktig av deras resor.

Och jag har inte en enda resa planerad just nu och det är nästan så att jag får ångest av tanken. Men om sonen med familj inte kommer till jul så blir det obligatoriskt besök kanske i februari och då måste vi också åka till Wales för att träffa vänner. Ja vi får se.






tisdag 16 oktober 2012

Alltför sen tisdagkväll

Det är alltför sent och jag har tittat på en massa onödiga teveprogram och spelat några omgångar Solitaire på min bärbara, eftersom jag hade stängt min stationära.

Får inte fatt på känslan av att vara tillräckligt trött trots alltför tidig uppstigning i morse för att köra J och norska partnern till flygplatsen.

Lördagens högtidliga evenemang i Lorca för att officiellt inviga eller egentligen mura en symbolisk grundsten för centrumet för handikappade barn har skjutits upp med ett antal veckor eftersom borgmästaren ligger på sjukhus och inte kan delta. Jaha. Just som jag hade fixat anmälningar och lunchbeställningar och googlat fram hur jag och mitt sällskap hittar dit. Det är förstås en och annan till som får stryka saker i kalendern och ingen skada är ju skedd. Synd bara när det har laddats upp med personer från runt hela Spanien.

Nej nu börjar jag nog äntligen tröttna till. Tack för idag, slut för idag.

måndag 15 oktober 2012

Dagens tankar

Den här vegetariska lasagnen eller föralldel vilken lasagne som helt.

Det viktiga är ju lök, vitlök, krossad tomat och så kan man lägga till inggredienser enligt smak i såsen.

OCH, viktigt för mig som något laktosintolerans, det behöver inte finnas vitsås med mjölk och vetemjöl, det går riktigt bra med t.ex. creme fraiche. Hurra vilken upptäckt. Och så massor av riven ost förstås.

Jaja, det var det. Vi åt faktiskt av den i dag också. Fortfarande gott.

J packar och har sig för i morgon tidigt åker han till Norge på marknadsföringsresa och det har vi ju satsat en hel del på. Jag kommer att vara ensam en vecka och då kan jag ju fundera på var jag ska göra, äta, se på precis vad jag vill på teven de gånger jag nu överhuvudtaget öppnar den.

På lördag åker jag till Lorca i sällskap av ett par och vänner och Lionsvänner. Det ska bli högtidlig invigning av ett återbygge för centrum för rehabilitering av barn med handikapp. Den tidigare byggnaden föll helt ihop vid jordbävningen i maj 2011. Det är otroligt nog det första konkreta uppbyggningsbygget, särskilt när man tänker på hur mycken tid som gått sen händelsen, regeringens hittintills oinfriade löften osv.

Ja det är dagens tankar.


lördag 13 oktober 2012

Matsaker

Jag har en obestämd vegetarisk lasange i ugnen. Det beror inte helt på att vi har vegetariska ideal, även om vi ofta äter grönsaksrätter. Det beror närmast på att jag gick och prövade en nyinstallerad butik nära oss och den hade inte det jag hade tänkt som råvaror.

Jag hade tänkte mig lax på gurkbädd (googla den som vill), som är en av våra favoriter. Men laxen var slut i butiken och när man kommer hem så  tager man vad man haver.

Det kan bli bra eller så får man se det som magfyllning. Alltid något, att man inte behöver sova med kurrande mage.




onsdag 10 oktober 2012

Det är som det är

I dag har jag varit nästan riktigt lat. Vi gick i morse J och jag för att se på en lokal som vi kanske ska hyra, men jag är inte säker alls.

När jag nu en gång var på stan så gick jag lite runt och i en butik så provade jag mig en vit topp och en hallonröd tröja med fina fickor och de var nedsatta till ett bra pris så det blev ett bra köp. Det är till en viss glädje att kunna hänga upp något nytt i garderoben.

J är på något möte och borde komma hem snart men man vet aldrig. Det bekommer mig inte så mycket för det är som det är.

Om det här med katternas namn så blev jag lite förtjust i Carmen. Och så kanske Ofelia på det. Det kan kanske vara bra med ett tvåstavigt och ett trestavigt namn. Kanske de lär sig skilja åt. När vi nu kommer så långt att vi kanske får dem.

tisdag 9 oktober 2012

Det kan dröja lite med dom här ryskorna

De är inte helt lätta att få tag på, och vi vill ha två honor (som sen ska neutraliseras, vi tänker inte syssla med uppfödning eller lida löptider). Vi har haft drygt femton år av siameshannar som trots neutralisering sprutade runt och upp i kattlådan och det får räcka med den lukten och det eviga putsandet. Honor får det bli för dessa våra antagligen sista katter.

Att vi har bestämt oss för Russian Blue har dels att göra med deras karaktär (passar bra som innekatter, intelligenta, hängivna), dels att de knappt fäller hår. Vilket våra hädangångna Albert och Gilbert gjorde till vansinnets gräns.

Jag är nog också ytterst fascinerad av äkta siameser (den sorten som har bara ett lager hår) men de kan vara så innerligen högljudda och envisa. Jag kommer ihåg den Gunsjö Frosted Gilbert med stamtavla och allt som mina föräldrar hade och som i sin äldre envishet vägrade allt annat än stekt strömming och sket under sängarna om maten inte var till ynnest. Som jag kanske har skrivit nångång frös den katten ihjäl efter att ha flytt huset från främmande barn på en julbjudning. Hittades död och djupfryst följande dag.

Ja hursomhelst, det går nog minst till slutet av månaden innan vi kan komma överens något skarpt och sen får vi se vad det finns för kullar man kan välja ifrån och när de är klara för leverans. Det behöver inte vara med stamtavla men renrasigt måste det nog vara. Jag vill ha de där smaragdgröna ögonen. Och alla rasegenskaperna.

Och så måste de heta något. Två namn som skiljer sig tillräckligt så att de kan lära sig känna igen (ja det lär de ska göra). Förslag?

måndag 8 oktober 2012

Kanske kanske kommer det ryssar till oss

dvs. vi kanske skaffar nya katter. Trots att jag egentligen avfärdat tanken. J tog upp saken och nu har det skickats en första förfrågan till vår veterinär.

Russian Blue är valet för länge sen omsåframtifallatt vi skulle skaffa nya katter. Två måste det vara.






söndag 7 oktober 2012

Efterdyningar

Trots att vi överlämnat min mamma på flygplatsen i går kväll så sov vi ännu en natt i vårt tillfälliga kvarter i arbetsrummet. Där vi har det hur bra som helst.

Det brukar bli så, jag vill liksom inte jaga ut den eller de gästandes själ ur vårt sovrum på en gång.

I dag har jag dock satt lakan i tvätt, dammtorkat och ska städa golv. Bädda för oss själva i vårt sovrum.

Det var ett viktigt besök. Ny vardag väntar.

lördag 6 oktober 2012

Tom i huvudet

Vi är nyss hemkomna från att ha lämnat över mamma till en rullstolsperson strax före säkerhetskontrollen.

Jag frågade och han bedyrade, hon kommer att bli körd fram till flygplanstrappan. Däremellan blir hon körd till något kaffeställe.

Det är innerligen oroligt och irriterande att man inte får följa med efter säkerhetskontrollen, hålla sällskap och se till att hon faktiskt kommer på rätt. För några år sedan var det ännu möjligt och man frågar sig vad som är det riktigt riktiga problemet med att tillåta sånt.

Så här sitter jag och är lite nervös över hur hon klarar sig och jag får ju höra sen hur det gick, men varför varför får en gammal människa inte ha tryggt sällskap ända till embarkeringen?

Min mamma är av den tuffare sorten, men att bli lämnad ensam för att beställa kaffe på ett språk som hon inte kan. Hon har lappar med telefonnummer men hon har förstås ingen mobiltelefon.

Jag känner att det finns detaljer att förbättra här.

Och jag har meddelat J att det är fullständigt onödigt att avkräva några skarpa beslut under de närmaste dagarna. Jag ska fundera på hur det går till att få sin tillvaro tillbaka.

Tillägg: Ja jag klagar absolut inte, det gick ju helst strålande, hon var så duktig och tacksam och på gott humör men det var ju ganska intensivt och jag placerade alla hennes behov framför mina egna, för jag ville ju att hon känner sig trygg och har det bra. Det var en satsning som var värt det alla gånger om.

torsdag 4 oktober 2012

Spirande livsandar

När man börjar känna sig klar att ta till sig näring igen och vaknar en morgon full av något annat än svaghet och äckel inför allt vad äta heter.

Denna torsdagen har flutit på, om än inte i helt perfekta tecken för det blåste lite för mycket på stranden men det blev 2,5 timmar i alla fall. Ett ordentligt dopp.

Så hade vi en riktigt fin lunch hemma, sedan kaffe och så intog vi stan, min mamma och jag. Kollade skyltfönster.

Vi provade ut en blus åt henne. Gick in och ut i någon butik. Satt en stund i kyrkoskvären och iakttog spanska barn leka sin eftermiddagslek före middagen. Gick hem via en inredningsbutik jag gillar och med vars ägare vi har ett nära och förtroligt förhållande och vi tittade på utbudet och jag valde ut en väggklocka som min mamma ville ge som present. Gulligt. Den har ceriseröd bakgrund och glaskristaller som tidsavdelare och den passar som bara den som ett blickfång på vår tevevägg i vardagsrummet. Just so perfect.

Så tittade vi på ett avsnitt av Downton Abbey och så satt vi och snarvlade en god stund och så tog hon en liten smörgås med mjölk och till rummet lite rödvin, kex och vatten och så kramades vi innerligt över den här dagen.


tisdag 2 oktober 2012

ostadig men ganska bra vecka

Torsdag var det ostadigt och lite regn och på fredagen var det mycketmycket regn, särskilt en timme på eftermiddagen då det vräkte ner så att man inte såg fram till andra sidan av gatan ens. Vi gick inte ut på hela dagen.

Lördagen klarnade det upp men jag låg utslagen i magsjuka och J måste ta hand om mamma med kinahämtmat och en promenad i parken mot kvällen. Och sen måste han stressa på med sina alltför många saker alltför sent på kvällen och följande morgon skulle han alltför tidigt åka iväg till Valencia för att bowla.

Söndag var ganska darrig och svag för min del och det blev att nöja sig med resterna av kinamaten om än arrangemanget var allt annat än vad jag hade tänkt men nöden har ingen lag, något måste man fixa fram även om man inte själv kan äta. Ingen promenad, det klarade jag ännu inte av, men vi såg på Sound of Music.

Min mamma klagade inte alls även om maten var trist, om än hon helt sakligt konstaterade att det var väldigt salt och att köttet var för segt. Riktigt typiskt för just från denna kinarestaurangen brukar vi få så fin mat och jag riktigt hade tänkt att det här kommer mamma att tycka om...

Själva dagen var nu inte någon höjdare annars heller men jag bara orkade inte, hur jag än ville. Väldigt frustrerande.

Måndag äntlig stranddag liksom i dag. Bättre. Enormt bättre.

Nu bara håller vi tummarna för fram till lördag. Hon är så fint sällskap och jag vill ju göra det fint för henne.