tisdag 21 augusti 2012

Kö-dag

Efter kramigt farväl åkte vi från sonens lilla by mot London. En bit utanför bor gamla vänner som vi äntligen skulle träffa där de bor.

Det gjorde vi också, men kraftigt försenade. I rutten ingick nämligen M25, ringvägen runt London som kallas världens största parkeringsplats. För där kan man hamna och stå i köer och det gjorde vi minsann. 25 kilometer tog två timmar. Sucka och stå ut.

Vi träffade våra vänner över en lite accelererad lunch och hann utbyta viktigaste nyheterna.

Så åkte vi till Gatwick och konstaterade att enligt tavlorna avgår Easyjet, som vi skulle flyga hem med, från södra terminalen. Vi genomled en oändlig kö. Väl framme vid disken konstaterades att just detta flyg avgår från norra terminalen (stod i och för sig på biljetten...).

Rusa till tåget som förenar de två terminalerna. Köa igen. Få in bagaget. Köa till säkerhetskontrollen som har helt klar underkapacitet.

Vi hade knappt tid att ta mellanmål. Vi som hade tänkt oss komma i god tid-varva ned-kolla datorn-sortera foton-skriva något mail.

Och väl landade i Alicante så stod vi där vid bagagebandet som aldrig ville starta och det var liksom sista etappen på allt detta väntande och köande och denna frustrerande tidsanvändning när man redan är söndertrött. Och på det en timme hem i bil.

Fast det var det väl värt. Med tanke på vad vi har upplevt.

Inga kommentarer: