måndag 21 maj 2012

Hemma, och tillbakablickar

Vi steg upp kvart i fem i morse, flög svintidigt från La Coruña via Barcelona (lååång mellanlandningsvistelse men vi hittade en hyfsad restaurang med UTTAG vid vissa bord för att ladda upp tömda diverse apparater) och där åt vi lunch, till Alicante och vi har kommit lyckligen hem och det är "home sweet home". Vi hade ursprungligen bokat biljetter med hyfsad avgångstid och mellanlandning i Madrid men flygbolaget meddelade om en ändring och vad gör man.

Lördagkväll, efter att ha lämnat galamiddagen mitt i (vid midnatt), för jag var så in i pooop mätt på precis alla fronter (det fanns fem sorters (god) plockmat vid minglet innan vi satte oss till bords och det skulle har räckt), så en skaldjurstallrik, en (god) fisktallrik som jag nästan inte rörde och så en kötträttstallrik som jag avvisade utan att ens smaka. Efter det skulle ha följt två sorters efterrätter. Mätt på alla fronter, ja det var jag. Jag valde nattsömnen i stället (trots att avlägsna sig strax efter midnatt är nästan kriminellt) och det var jag glad för följande dag när vi bussades på utflykter till fina ställen och allt det avrundades med en lunch med typiska lokala rätter, av vilka bläckfisken var bäst.

Och det var inklusive lokal musik med säckpipor och trummor. Säckpipor finns det inte bara i Skottland. De finns i norra Spanien också.

På tal om bläckfisken. Det går att få så kallad Pulpo Gallego på många håll i Spanien. Men vad man får är en blek och seg kopia av den riktiga varianten. Den riktiga varianten är kokt med finess, med snille och smak, till precis exakt mognadspunkt och den är mjuk, inte alls seg, och den är uppklippt och smaksatt med stark paprika och olivolja. Före uppklippningen i bitar kokas den hela bläckfisken (ganska stor) i en koppargryta.

Ett annat gotteri var något som de kallar lacón. Det är frambenet på en gris. Kokt och ugnsstekt länge och väl eller hur det nu var, men riktigt mört och mjukt och fullt av smak.

Stekta gröna paprikor som beroende på årstid (mera eller mindre sol) är kryddigare eller inte.

Efter maten och en och annan programpunkt åkte vi efter den sedvanliga yrseln "vart-ska-vi-gå-och-vilka-vägar-och-finns-det-nån-som-vet-och-hur-ska-vi-öppna-denhär-porten-för-bussarna-är-på-andra-sidan" och ett antal individer som dök upp från andra obestämda håll så anlände alla till hotellet inom mer eller mindre utsatt tid.

Det latinska undret.

Inga kommentarer: