tisdag 15 maj 2012

förtiåttatvåfemton

Så lät min fasters alltid trygga röst när hon svarade på telefon. Kanske sade hon något före eller efter. Jag minns inte.

Nu är hon ur tiden efter väl förrättat värv. Alltid generös, alltid välvillig, alltid med glimten i ögat. Alla dessa sommarmånader vi har tillbringat i hennes hushåll.

När jag tänker på mina släktingar är hon en av de största förebilderna:

Ge mer än vad du får.

Det är inte så att hon skulle ha sagt detta rakt ut, men det är så jag uppfattar henne, denna kloka, insiktsfulla  och ödmjuka person. En av mina idoler, faktiskt. Det fattade jag på äldre dar.

Och som jag skulle ha velat blir närmare bekant med min farmor. Men det hann jag inte sådär på riktigt. Jag minns den sista sommaren innan jag inte träffade henne mera att hon ville ha mig i famnen men jag vågade inte. Det har jag ångrat hela mitt liv. Men vad visste jag då, som en någraåring som var ganska blyg av sig.

1 kommentar:

Kräma sa...

Tack!