torsdag 31 maj 2012

Det har ordnat sig

Det var så att Blogger inte mera vill fungera med Opera.

Bye-bye Opera (som jag hittills hade använt enbart för bloggen), välkommen Chrome.

Alrrrrright, så tar vi sent omsider in de här några utlovade bilderna från nordvästra Spanien och så får jag bocka av den saken.

Nedan en vy från den här ytterst lokalinvånarbetonade baren vi slank in på i historiska centrum i Santiago de Compostela. På bardisken syns längst fram en ciderkopp, en liten "båt" i vilken det serveras bröd med chorizo som tilltugg, lite längre bakom, bakom ölflaskan, en ciderkanna och längst bort i hörnet cidertunnor. Uppe i hörnet den oundvikliga teven och under den alla sorters annonser, bl.a. om frigående höns till salu.


I  bilden nedan kokas det bläckfisk i stora kopparkastruller. Det är inte bara restauranger som har sådana, det är vanligt förekommande även i vanliga hushåll. Vår vän Arturo konstaterade att de alltid har 30-40 kg bläckfisk i frysen och att hans fru Ana är en mästare på att koka den så att även de minsta tycker att det är gott. Så var denna -- mjuk, inte alls seg, välsmakande och absolut smältande i munnen.


I bilden nedan ser man "nunnor i blåsten" i Santiago de Compostela. Det var faktiskt inte alls varmt och blåsten var ganska pinande kylig. Det regnade dock inte.


I bilden nedan håller en kock från Kanarien på att ordna upp alla möjliga gottigheter i samband med en specialkväll där klubbar från de olika regionerna serverar sina specialiteter, både mat och dryck och man smakar här och man smakar där, många är iklädda regionala dräkter, det finns musik och dans och alla umgås under informella former. Orsaken till att jag valde just detta bor är den avlånga brickan bredvid kockens högra hand,  med rom i chockladbägare: först sveper man i sig drycken och så tuggar man i sig bägaren. Gott.


Till sist en bild från utsiktsplatsen San Pedro i La Coruña. Glaskupan i  förgrunden innehåller ändstation för kabinbanan nerifrån havsnivå upp hit. Det går vägar förstås, väldigt branta och slingrande sådana. Fyren i bakgrunden heter Torre Hercules (Herkulestornet). Den är cirka 2000 år gammal, byggd av romarna och den äldsta fyren i världen fortfarande i bruk. Unescos världsarv. Till vänster öppnar sig Atlanten.


Förresten, de här vikarna som man kan ana och som går en bit inåt land är det som kallas Rías, där Atlantvattnet beblandas med flodernas sötvatten och där det finns fiskevatten som är helt vidunderliga. När man kopplar det ihop med Atlantkustens möjligheter så är det inte att undra på att galicisk sjömat är bland det bästa och rikligaste man kan få.

Det är adjö till La Coruña för denna gång. Men jag vill åka dit igen nångång. Tröttnar aldrig.



Inga kommentarer: