onsdag 11 april 2012

Alltså

Jag åkte nyss till det ena av våra två (förvarings)garage för att hämta en sak som sondottern hade önskat få. De har en hel del saker kvar här ännu efter flytten till England, och det är särskilt beibirelaterat som behövs.

Jag hittade vad jag var ute efter och så åkte jag in till stan för Big Sister och Little Miss önskar sig "chuches". Det är spanskt godis. Sondottern La Nuera hade indikerat vilken affär och några viktiga sorter.

Jag kunde ha parkerat på vår egen bilplats nere i garaget i huset där vi bor. Men denna gången, då jag nu ändå var bilburen så tänkte jag att någon plats ska man väl hitta i centrum av stan, mer eller mindre nära Affären. Utmana ödet och se hur det går.

Det blev ganska många rundor längs ganska många kvarter. Till slut hittade jag en halvt olovlig plats och t.o.m. rätt nära dit jag skulle.

Efter uträttat ärende i godisaffären (jag tror jag fick sockerchock bara av att se på utbudet) körde jag hem längs en gata jag väldigt sällan kör längs. Går vandrandes desto oftare. Det är gatan som går förbi huvudkyrkan och som är ett slags huvudled. Om den blir stockad, så står trafiken i nästan hela stan, för det går inte att komma in från sidogator och därifrån sprider sig stockningen vidare.

Ett stenkast från denna gatas utmynning står en väldigt fel- och snedparkerad ambulans. Jag förstår, ambulanser och dylikt behöver ta sig vissa friheter. Det är dock inte ett larmfall. Det är en äldre dam som har ambulanstjänst till sitt hem, åtföljd av sin dotter. Ambulansföraren tar den äldre damen i rullstol till hemporten, följer henne, antar jag, upp i hissen och vad annat han nu gör. Det tar ganska länge.

Under tiden står en SUV med unga män inuti bakom den sned- och felparkerade ambulansen och vågar inte åka förbi för de har ingen uppfattning om var bilens gränser går och och kanske någon av dem kunde gå ut och titta om det finns utrymme att köra förbi. Men nej. Där sitter de och tycker att det finns all tid i världen. Att det finns en tutande kö bakom, no problem.

Det tycker inte alla bakom dem i kön, och efter en dryg kvarts stillastående kommer en vänlig och hjälpsam medelålderas mansperson bakifrån kön och visar hur de kan köra förbi ambulansen och det var ju inte alls svårt. Hur många centimeter extra som helst.

Jag funderade på att göra detsamma. Men skulle ha knappast blivit tagen på allvar.

Inga kommentarer: