onsdag 15 februari 2012

Livlig vecka

För mig som mest sitter ensam och jobbar är det välkommet och nödvändigt avbrott att emellanåt ha med folk att göra.

Den här veckan är dock lite väl mycket upptagen på den sidan. Efter ett intensivt veckoslut i Madrid är det släktbesök och andra evenemang som har bokat oss för praktiskt taget hela veckan. Äta på restaurang, äta på restaurang, äta på restaurang, bjuda på lunch, ha en ledig dag, vara bjudna hem till bekanta.

Ja vad ska jag nu riktigt få sagt. Det är trevligt och givande och man för samtal om allt möjligt och utbyter nyheter och det är så att säga minnen för livet, allt detta som man samlar på sig och kan tänka tillbaka på.

Samtidigt är det på ett vis hårt arbete. Man kan sitta där och vara spontan men samtidigt handlar det också om att leverera, försöka vara gott sällskap. Svara på lämpligt sätt på frågor, hitta på frågor att ställa, ja, socialisera.

Det finns sammanhang där det finns en balansgång mellan språk och "om jag nu diskuterar med den här personen på vårt gemensamma språk så blir då de andra som inte förstår kränkta även om det känns så väldigt onaturligt att prata med den här personen på ett språk som ingendera behärskar till fullo".

Hursomhelst, trots vinsterna så tär det på det psykiska kontot, och i går tisdag gick jag inte på Pilates för jag bara måste få känna en viss frihet. Jag vet, min smärttröskel är låg.

Och här måste jag berätta att Wallis Simpson, mycket aktiv i sitt socialliv, efter eller mitt i de mest intensiva sällskapssäsongerna behövde en vecka eller så i absolut ensamhet. Absolut ensamhet. Ensam i ett rum dygnet runt, med mat levererad men absolut ingen samvaro med någon.

Jag förstår henne.

2 kommentarer:

Kräma sa...

Jonej. Nu begriper jag varför du villa bli rörmokare. Då e de raka rör som gäller.

Anka men också Farmor Anka och därefter mormor Anka sa...

Precis. Men som sagt, även om det kostar på så tillför det ju också. Svår balansgång och ibland slår det över och blir för mycket helt enkelt.