lördag 18 februari 2012

En lördagslunch i Alicante hos folk vi lärt känna diverse vägar

Vi är nyss hemkomna från Alicante. Det var en överdådig lunch hos Ana och Arturo med annat sällskap. Vi var totalt åtta stycken.

Först var det serranoskinka och mandlar och lite små pizzabitar att plocka. Som förrätt var det en majonnäsbaserad sallad som var av icke denna världen.

Sen inkokta paprikor med en krokett med innehåll av skinka och ost. Skinka och ost rullas ihop, förses med panering och friteras.

Efterrätten hade Arturo fixat. Det var som fattiga riddare, men mer blöta och även de friterade.

Stora portioner och jag orkade bara en del och som vanligt får man svara på frågor "om man inte gillade maten".

Vi hade med oss finsk konfekt och den hade god åtgång kring kaffet och efter det.

Intressant sällskap var det och diskussionerna var livliga. En gång igen. Men så är det med spanjorer, man tror att de håller på att slå ihjäl varann men de har bara stort behov av att få fram sina åsikter.

Vi stannade längre än tänkt och på hemvägen hade vi diskussioner om det här sällskapet vi tillbringat eftermiddagen med.

Vad jag kanske mest uppskattade var att när vi kom först (Arturo var med det övriga sällskapet på en öl på en av hörnbarerna) så fanns det mycket värme i Anas blick. Jag menar inte att blicken tidigare skulle ha varit kall, jag bara noterade.

Som klassad som utlänning vet man inte alltid vad som avses. Man liksom glider emellan vad man tror att hur man uppfattas, för den saken är inte så självklar. Men en varm blick är en varm blick och ögonen ljuger inte.

Inga kommentarer: