torsdag 2 februari 2012

Det gör lite ont och det är lite skönt att säga nej

Efter den arbetsbelastning jag hade i januari (sex veckors arbete på tre veckor) och, belastningen är inte värst, det fanns synnerligen konfliktigt uppdrag som måste genomföras som nästan tog kål på mig, så lovade jag mig ett par veckors vila. Det är ju meningen att man ska orka i fortsättningen också.

Så kommer det in en förfrågan. Vad svårt. Slitas mellan vad man lovat sig själv och den alltid närvarande pliktkänslan. Efter en viss kamp så svarade jag nej.

Det var väl det rätta, men huu vad jag undrar om "jag kommer att förbigås för att jag är för gammal och inte klarar pressen", "jomen hon är en av våra erfarnaste resurser och det är okej", "i den här branschen säger man inte nej om man vill vara med", "vad bra att hon sköter om sig själv med tanke på framtiden".

Återstår att se.

Edit: Styrde upp citaten, hu vilket slarv det var i tidigare versionen.

Inga kommentarer: