söndag 12 februari 2012

Albacete, jamen alltså

Varning för en kritisk text om Albacete. Om någon har goda erfarenheter, hör av er.

Efter en fin helg i Madrid åkte vi hemåt, i bil. Tänkte att vi behöver en ordentlig och hoppeligen inspirerande paus på vägen. Inga muséer och sånt, utan lite känsla av något ställe. Gå runt i någon gammal stadskärna och hitta något litet mysigt hak att äta på. Vi konstaterade att lunchdags infaller ungefär vid Albacete. Ingen vägkrog, utan någon annan upplevelse.

Det finns ett elakt ordspråk om Albacete som jag inte skriver här för det är rätt fult. Vi tänkte att detta måste utmanas, att det måste finnas något som är ens lite mysigt.

Vi hittade det inte. Det mysiga. Vi åkte runt och parkerade och gick runt, kollade trakterna kring katedralen och Plaza Mayor, kollade restauranger på Internat. Fick känslan av att det här måste vara den onödigaste och fulaste och mest osympatiska staden som finns. Efter att ha hittat en äntlig restaurang försökte jag fundera och analysera, men kom ingenvart.

OK, det är ingen turiststad. Men den är ganska stor, närmare 200 000 invånare. Vi gick runt och runt en söndag strax före lunch, tiden då alla spanjorer går ut på sin söndagspromenad. Tomt och ödsligt var det. I även de minsta byarna finns det barer och tavernor och restauranger i varje hörn. Icke här.

Ja alltså vi gjorde ett gott försök utan fördomar, men in till Albacete åker vi nog inte flera gånger. Ursäkt till alla eventuella Albacete-anhängare. Kallt blåsigt var det också, mitt på den platta slätten.

Inga kommentarer: