tisdag 31 januari 2012

nu ska jag inte gnälla mera

 ... på en tid åtminstone.

Jag ska skrapa ihop resterna av mig själv och återskapa tillvaron. Igen en gång. Det tar sin lilla tid, som alltid.

Allt har dock inte varit nöd och elände. Lördagkväll var vi inbjudna till en kväll tillägnad den skotska poeten Robert Burns. Arrangörerna hade inte sparat på krutet. Det var säckpipor, trummor och kiltar. Av Robert Burns skrivet tal åt Haggis som framfördes med stor bravur och skådespeleri, skotska allsånger med säckpipa som ackompanjemang, fyndiga tal. Kultur, kultur. Magiskt.

Traditionella skotska rätter (rotsakssoppa, haggis och köttpaj). Särskilt haggisen var riktigt god, trots att jag förstörde den genom att i god ordning som alla andra hälla på en hutt whisky, och whisky gillar jag absolut inte. Det lär ska också gå att använda Drambuie som är mjukare i smaken.

Så var det också så härligt att höra all denna skotska brytning som är så underbar. Vi satt med två par, det ena från Glasgow och det andra från Ediburgh. Alla kom bra överens om än det är vedertagen sanning att Edinburgborna anser sig vara mer förfinade och ser ner på plebsen i Glasgow. Och frun från Glasgow hävdade att hon inte alltid förstår vad Edinburghborna säger. Ja ja, allt i all välmening.

En av de roligaste och mest givande kvällarna på länge, det var det.

Och jag fick en sån häftig längtan till Skottland igen.

2 kommentarer:

heffamamman sa...

Det där lät verkligen som en osedvanligt trevlig kväll! :) Jag längtar också till Skottland just nu och häromdagen tog det bara ungefär en halv minut att övertala maken om att vi borde åka dit i sommar igen. Så det blir nästa resa att planera hos oss. I juni blir det tre år sen vi hälsade på dottern där senast.

Hoppas att jobbtillvaron snart ljusnar för din del!

Anka men också Farmor Anka och därefter mormor Anka sa...

@Heffamamman. Avundsjuk på er Skottlandsresa. Och jobbet har ordnat sig, allt är levererat med den äran (hoppas jag) och nu ska jag hålla ledigt en tid.