tisdag 31 januari 2012

nu ska jag inte gnälla mera

 ... på en tid åtminstone.

Jag ska skrapa ihop resterna av mig själv och återskapa tillvaron. Igen en gång. Det tar sin lilla tid, som alltid.

Allt har dock inte varit nöd och elände. Lördagkväll var vi inbjudna till en kväll tillägnad den skotska poeten Robert Burns. Arrangörerna hade inte sparat på krutet. Det var säckpipor, trummor och kiltar. Av Robert Burns skrivet tal åt Haggis som framfördes med stor bravur och skådespeleri, skotska allsånger med säckpipa som ackompanjemang, fyndiga tal. Kultur, kultur. Magiskt.

Traditionella skotska rätter (rotsakssoppa, haggis och köttpaj). Särskilt haggisen var riktigt god, trots att jag förstörde den genom att i god ordning som alla andra hälla på en hutt whisky, och whisky gillar jag absolut inte. Det lär ska också gå att använda Drambuie som är mjukare i smaken.

Så var det också så härligt att höra all denna skotska brytning som är så underbar. Vi satt med två par, det ena från Glasgow och det andra från Ediburgh. Alla kom bra överens om än det är vedertagen sanning att Edinburgborna anser sig vara mer förfinade och ser ner på plebsen i Glasgow. Och frun från Glasgow hävdade att hon inte alltid förstår vad Edinburghborna säger. Ja ja, allt i all välmening.

En av de roligaste och mest givande kvällarna på länge, det var det.

Och jag fick en sån häftig längtan till Skottland igen.

måndag 30 januari 2012

På gränsen till vansinne

Nu har jag skickat iväg det här uppdraget som förvisso har stört min inre balans.

Jag har en passion för mitt arbete och när det går fel så blir jag helt störd. Även om det inte är mitt fel. Men jag är van med att även om betingelserna är omöjliga så ska man leverera ett bra resultat. Och när det känns skakigt blir jag helt desperat.

Det är det här jag menar med att man kanske borde ha blivit rörmokare, Alltid efterfrågade, kommer när de tycker och hinner, gör jobbet eller och, om det är omöjligt inte ("kommer tillbaka när jag hinner"), ingen ifrågasätter när de kommer och vad de gör. Må så vara att skit kan spruta omkring och det kan vara lite smutsigt ibland.

Men åtminstone sover man goda nätter och känner sig trygg i tillvaron

torsdag 26 januari 2012

ojojojj, mera gnäll

Jag sitter och försöker komma till någonslags ro efter en frustrerande och riktigt sur arbetsdag. Det är inte lätt. Det finns för många negativa tankar och tryck. -- Ja så är livet i bland.

Jag tänker dock på De Stora Klåparna som sitter i höga och bestämmande positioner och som med sin inkompetens och ignorans utsätter De Små Människorna för en förstörd tillvaro.

Gudskelov tillfällig i mitt fall, för nästa vecka tänker jag slicka mina sår och vara helt ledig. Det bara måste jag.

Jag kan tyvärr inte avslöja närmare detaljer om det fasansfullt och totalt inkompetent upplagda uppdrag jag är drabbad av, men jag säger bara att det är det värsta hittills. Och att frånsäga sig kommer inte på fråga. Well, jag antar att många människor i många arbetspositioner här i livet utsätts för värrigheter.

Man borde kanske ha blivit rörmokare eller dylikt.

onsdag 25 januari 2012

Vill hitta tillbaka till min tillvaro

Efter en rätt lång period av nästan bara hämtmat uppstår det ett riktigt sug på hemlagad mat. Så jag tog mig en sväng via närbutiken i dag för att skaffa lite råvaror och annat.

Jag har fortfarande nästan inte tid men det blev ju en korvstroganoff häromdagen (måste vara minst fem eller kanske tio år sen sist) av ett korvpaket som J hade inhandlat på impuls, och som bäst puttrar kycklinglår på spisen (mycket länge sen sist) och det är ju ganska bra terapi att stå i köket när man blir så innerligen urtrött på att kämpa sig genom hopplösa uppdrag.

Ja alltså jag älskar ju mitt arbete men alla rosor har sina taggar. Och en av dem sticker just nu.

Måste bara försöka koppla loss nerverna från detta. Göra sitt bästa och inte känna sig oduglig. Svårt.

tisdag 24 januari 2012

Tisdagen den 24 januari 2012

Det här Uppdraget from Hell ligger tills vidare på is efter att jag rutit till ordentligt. Min projektledare var av samma åsikt och nu ska diskussioner föras. Det är alltså lugnt för tillfället och jag försöker varva ner efter många spänningar i huvudet och kroppen.

Jag har kört en maskin lakantvätt som jag ska hänga upp i det strålande solskenet och njuta av de fint blommande pelargonerna. Jag kanske rentav sitter ute en stund i solen. Så blir det Pilates på eftermiddagen.

Har ett nytt annat uppdrag att starta. Komplikationsfritt ser det ut.

I går (!) fick vi äntligen bort julsakerna och när J packade undan granen kom det fram en pusselbit som blev att saknas under julen. Får ta den med till Little Miss när vi åker på besök i april.

Andra veckoslutet åker vi till Madrid, för J har möte där fredag-lördag. Vi kombinerar det med att jag måste förnya mitt pass. Att man måste åka till finska ambassaden i Madrid för att förnya sitt pass är allt annat än bra. Dyrt blir det också om man inte har annat ärende. Hursomhelt, vi bestämde oss för att åka bil den här gången. Det är ca 500 km och flygresan tar en timme, men när man räknar ihop resan till flygplatsen, väntan där, flygandet, resan från flygplatsen osv. så går det tidsmässigt ganska jämnt ut. Plus att med bil är man inte beroende av tider. Utom att vi nu måste hinna i tid till ambassaden på fredag. Måste förresten komma ihåg att kolla att de har öppet den fredagen.

Vi funderar på att stanna en extra natt på hotellet, som enligt uppgift ligger längs Gran Vía i centrum, och hitta någon konsert eller dylikt för lördagkväll. Opera kanske. Och varför inte något trevligt på söndag innan vi åker hem. Någon intressant utställning kanske. Måste kolla.

Nu tvättupphängning.

måndag 23 januari 2012

våndan innan den magiska gränsen kommer emot

Den här dagen hade alla förutsättningar att börja bra, och det gjorde den också.

Tills att jag började gräva in mig närmare i ett arbetsuppdrag som visade sig vara omöjligt att genomföra på grund av tekniska missar i materialet.

Men som man försöker. Undrar hur det här ska gå till. Känner sig inkompetent. Slår huvudet i väggen. Går runt i cirkel. Försöker igen. Får huvudvärk och spänd nacke. Skickar meilar som börjar med diskreta frågor och eskalerar till full förtvivlan.

Men så kommer den magiska gränsen när man inser att det här går faktiskt inte, och en lättnad infinner sig och nu lämnar jag skiten tills vidare och fixar en korvstroganoff inför middagen.

Hur det går med deadlinen bryr jag mig faktiskt inte i just nu. Ge mig ett dugligt material så kan jag fortsätta. Men som att jag har kämpat i onödan i dag.

lördag 21 januari 2012

När man har missat men får det fixat ändå

Little Miss har strax födelsedag. Fyra år. Den ska firas med kalas i morgon. Hade vi kommit ihåg att skicka present? Icke.

Nu har jag förhandlat med sonen om att de anskaffar present på plats och vi tillverkar ett kort som vi skickar och han kan skriva ut och läget är lugnt.

Presenten blev en teve med rosafärgad ram till hennes rum, med inbyggd DVD-spelare.

Ja så är det nuförtiden.

torsdag 19 januari 2012

Inte så bra

I morse gjorde jag mig i ordning för att gå på massage efter en massiv arbetsinsats. Och kom till insikt om att arbetsbubblan kan ha varit för tät när man inte kommer i håg de enklaste saker.

Som att våningsplan två i spanska bostäder är plan tre enligt nordisk norm. Har jag bott snart 22 år här eller?

Där stod jag på fel plan och undrade vilken dörr jag skulle ringa på medan massösen hohooade från planet ovanför.

Det är inte hälsosamt att göra en månads arbete på tio dagar.

Farmorskatastrof

Här har man befunnit sig i en mycket tät översättningsbubbla och så kattbubbla på det och så händer det oförlåtliga. Vi har glömt att skicka present till Little Miss födelsedag den 23 januari när hon blir fyra år!

Nu blir det att fundera på Damage Repair.

tisdag 17 januari 2012

Nu har jag alltså faktiskt slutat jobba för i dag och i morgon är den stora dagen för att få texten i leveransskick.

J är på väg från Lorca där ett antal Lions från den lokala finska klubben har träffat myndigheter och bekantat sig med läget. Många ansträngningar görs för att hjälpa med återuppbyggnaden efter den förödande jordbävningen.

Och enligt vad jag hör genom halvöppet fönster regnar det. Synd för utevarande tvätt, men det ska bli högtryck från och med i morgon.

Jag bläddrar lite genom foton från jul- och nyårshelgen och konstaterar att vi är väldigt lyckliga med den familjegemenskap vi har och att sonens och dotterns familj kommer så bra överens och vi med dem och vad mer kan man begära i detta skede av livet.

Pust

I dag har jag gjort en av de starkaste insatserna någonsin vad översatt textmängd beträffar. Av tvång, och gudskelov en bekant typ av text. Intressant, kringelikrokarna kring motiveringarna för statligt stöd och konkurrensärenden är den sortens juridiska analyser som jag är mycket svag för.

Så har jag i vanlig daglig ordning uppmärksammat katten, denna dag under dess sista dygn i livet. Det känns dock bra att känna att beslutet är rätt, den är helt enkelt slut som riktig katt och vi har haft tid på oss att låta beslutet mogna.

Det har under de senaste dagarna också dykt upp roliga planer för våren och sommaren. I april efter påsken ska vi sammanstråla hela familjen (vi plus efterkommor) i England för att hälsa nyaste sonbarnet välkommet (beräknat datum 29 februari) och efter det flyger vår dotter med lilla Sessan tillbaka med oss hit för att tillbringa ett par veckor här.

Det finns också planer på Houtskärsvistelse i augusti. Därutöver har vi någon resa till Madrid och så Lionskonvention i La Coruña i maj.

Och säkert någon Englandsresa på hösten kan jag tänka mig att det kan bli av.

Jag har bestämt mig för att inte åka med J på hans affärsresor längre, använder hellre pengarna på de här familjebesöken.

Ty allt mot sin förändring skrider, som min fastersman sa i tiden.

måndag 16 januari 2012

Dessa dagar är svåra tider men sen blir det bättre

Vi har enligt visst övervägande beslutat att vår gamla katt efter den blodpropp den hade i vänster baktass inte kommer att återfå sin livskvalitet. Det är hjärtskärande att se hur den inte längre klarar av saker som förr, och det går att förnimma en viss förtvivlan i blicken.

Så nu har J bokat tid hos veterinären för den sista sprutan. Det är han som modigt nog går dit och jag blir väl hemma med många tårar.

Två hemska sista dagar kvar. Och så går vårt liv vidare. Utan katter, trots att vi i något skede tänkte på nya, men det är dags att gå in i en ny livsfas.

Det är dock lite gråtigt just nu.

söndag 15 januari 2012

Mera om miljötänk och vitvaror

Jag måste lyfta upp något från min favoritkommentator från Åland:


"Jo, nutidins maskiner är ett holistyg. Ibland tror man de e någgå ramt me dom. Och vi hynar jämt o samt åt kuddorna att sluta prutta , men inga lyder dom för de."

Vad annat kan man än instämma. Hon är så klok. Bland det klokaste och innuti vackraste (och hon är inte utifrån ful, nej) och bland det mest beundrandsvärda jag vet.

lördag 14 januari 2012

Lite dunder om miljötänk

I dag köpte jag en ny citruspress. Den gamla fungerar i och för sig fortfarande men börjar vara sliten jag kan bli trött på att en plastdel på en dyr och till andra delar välfungerande produkt gick sönder nästan strax och man måste ta till Blue Tack för att hålla den på plats. Och vi använder den ofta och jag tänkte att den är en betydande del av vår vardag och ska inte vara till irritation. Lyxtänk, medges.

Vi har även vårt inte alls billiga och så högt ansedda kylskåp, vars handtag vi har bytt ut en gång för dyra pengar och som sedan nästan omedelbart gick sönder igen i tusen plastbitar. Så nu öppnar vi utan handtag, med fingergrepp. Ja och så började kylskåpet/frysen fungera konstigt här nyligen och vi måste byta ut elektroniken för en gång igen dyra pengar.

Vår torktumlare står just nu helt oanvänd efter att vi låtit reparera den en gång och så gick något strax sönder igen och jag har gett upp för solen skiner ganska ofta därute. Tvättmaskinen fungerar i sig men det är något med elektroniken som gör att man måste ha tålamod för att få igång den och jag bara väntar på att något pajar helt. Vi talar om cirka fem år använda apparater.

Min mamma hade i tiden en tvättmaskin som höll i 20 år. Och jo, jag har hört talas om att hushållsapparater är gjorda för att hålla högst fem år för att hålla fart på försäljningen.

Och så har vi de här initiativen om att byta ut allt möjligt till energieffektivare.

Ja och nu känner jag på mig att jag skrivit om det här förr, men det tål upprepas. Var är det globala miljötänket? Har någon gjort en global energibalans? Hur mycket utsläpp av det ena och det andra kommer av att tillverka och sälja subventionerat t.ex. en ny miljövänlig bil jämfört med att en äldre bil körs till slut och först sen köps en ny bil?

För att inte tala om hållbarare hushållsmaskiner då.

Hållbar utveckling, ångest över koldioxidavtryck och ångest över miljötänk kan vi bara glömma på individnivå så länge som starkare krafter håller sitt grepp över hur världen fungerar.

Trots det så försöker jag återvinna vad jag kan, men jag inser tyvärr att det är som en myras piss i havet.

fredag 13 januari 2012

ensam men ändå inte

Jag är ensam hemma för J har åkt med sitt bowlingsällskap till Valencia. Jag kunde i teorin ha åkt med och shoppat rea och så men det finns för många arbetsbelastningar för att kunna unna sig sådan lyx just nu. Kommer att ta igen detta när jag kan.

Njuter dock av att vara ensam (det kan man unna sig när man vet att det inte alltid är så) och faktiskt så stängde jag av min sällan ringande mobiltelefon bara för att riktigt kunna koppla av och känna mig helt och fullständigt ostörd.

Jamen, hälsningar från en arbetsfylld men ändå skön tillvaro.

torsdag 12 januari 2012

Dagboksberättelse torsdagen den 12 januari 2012

I morse steg jag upp åttatiden, om än jag gärna hade sovit längre, bortskämd som jag blev med lyxiga sovmornar fram till tiotiden medan vi hade besök och jag höll jobbledigt.

Trots att jag inte kände mig riktigt hel på morgonen (alltså om jag inte fått sova ut känns det som att en bit fattas av mig, det finns liksom en trasig kant mot tillvaron, den sista biten har inte kommit på plats) så gick jag efter två dagars innevaro och sittande vid datorn på Pilates och det var otroligt skönt att få anstränga musklerna och svetten rann.

På hemvägen stack jag mig in i en inte-favoritbutik men en butik i alla fall och köpte spenatsås och torskfiléer. Tillsammans med kokt potatis blev det en god och uppskattad (och snabblagad) lunch. Vi såg på trenyheterna till maten.

Eftersom jag har ett tight arbetsläge försöker jag planera dagarna enligt formen. Morgon och fram till lunch = effektiv. Strax efter lunch = effektiv en stund, sen sätter eftermiddagskoman in. Då tog jag en äntlig dusch och tvättade håret. Därefter ett par halvsega timmar och sen löper det bättre igen.

Nu är klockan snart sju på kvällen och jag har avverkat min kvot men eftersom J har bowlingklubbens kväll torsdagar och jag orkar lite till så ska jag skapa lite mera marginal. Fram till åttatiden kanske. Då blir det kvällsmål.

Jag har allmänt taget känt mig väl till mods och tillfreds med tillvaron. Trots tighta jobb så är de mycket intressanta och jag gläder mig över att få sitta med mina texter relativt ostörd (J har var och varannan dag problem med att hitta sina nycklar och när han är hemma ringer hans telefon hela tiden och det kan jag störa mig aningen på).

Katten har fortfarande inte riktigt hittat sig själv efter det här med bebis i huset = är ännu aningen störd. Jag märker dock en viss förbättring. Om än jag i dag konstaterade att det kan gott hända att det här är året då vi blir utan katt.

Vi har fortfarande inte ordenligt ordnat undan julpyntet men det får bli efterhand vi hinner. Jag är dock väldigt nöjd med att vi åstadkommit en viss förnyelse i inredningen. Detaljer, men i alla fall. Vad nya mattor och ett nytt sofföverdrag kan göra! Jag drivs av en lust att göra mera förnyelser och kunna känna ett välbehag av vad jag ser här hemma. Där har vi mitt arbetsrum/biblioteket som en stor utmaning men jag är helt renons på idéer och har varit det länge.

Så här kunde jag fortsätta en hel del till, men det får bli en annan dag.

Nu ska jag jobba slutspurten.

onsdag 11 januari 2012

vädertur

Det är inte så att jag direkt njuter av sämre väder. I dag har jag dock med viss förnöjdhet konstaterat att det varit mulet, rått och rätt kyligt.

Precis rätt tidpunkt, för de dryga två veckor vi hade besök sken solen från sju håll och fyra kanter varenda eviga dag. Och regn kom det en gång, och det var på natten.

tisdag 10 januari 2012

Ur vägen med

allt som stör mitt jobbande. Jag har som konstaterat tagit in en aning i överkant och nu gäller det att ändå leverera. I denna nisch finns det inte plats för misslyckanden.

Således har jag idag och delvis även på grunder av obestämt magtillstånd skippat Pilates och Lionsmöte (inlusive middag -- mat, uäk) och till min glädje har jag knattrat ihop mer än jag hade planerat. Det är alltid bra med lite marginal.

Jag tänker klara detta, det finns inga val.

När tårflödesströmingen inte räcker för behövlig output

OK. Jag har vissa svårigheter med min känslohantering. Jag samlar allt inom mig tills allt spricker och så pyser det över.

Efter julhelgens alla händelser, när alla hade åkt, när jag jobbade samtidigt som allt bara bubblade inombords och när vi så ätit kvällsmål ute på balkongen med Moë så sen bara brast det på riktigt.

Jag minns inte en gråt där utflödet liksom inte klarar av att släppa ut det tryck som råder inombords efter alla upplevelser. Det tog effort att reagera och tömma tanken så att säga, med stöd av min alltid tålmodiga J och sen sov jag cirka 15 timmar.

Sån är jag.

måndag 9 januari 2012

så är det arbete som gäller

Jag åtog mig ett lämpligt uppdrag strax före jul som skulle göra mitt återvändande till arbetet sådär lite lagom, och så droppade det in ett nytt uppdrag som jag åtog mig i slutet av förra veckan, and here we go again.

Det är å andra sidan gott och väl att vara ordentligt upptagen och det här intensiva familjelivet i "sus och dus" över julhelgen behöver oundvikligen och obönhörligen övertas av en vardagstillvaro. Det är bara att gilla läget.

söndag 8 januari 2012

jamen nostalgi och hur kom jag in på kvartettsång

Här sitter jag och knattrar lite på ett arbetsuppdrag och har hängt upp en sats tvättade lakan ute i solen och bökat undan använda handdukar och tittat på nyliga foton och känner mig lite gråtmild mitt i denna tacksamma anpassning till vardagstillvaron.

J kom nyss hem efter att ha deltagit i en jubileumskonsert för den lokala kör vi sjöng med i för drygt tio år sedan. Med resor till bland annat Kuba, Italien och Montreux, utöver nationella destinationer. Utbölingar var vi, bland alla lokalt uppväxta ungdomar som undrade vad vi hade där att göra. Men vi blev kallade till denna elitkör efter vår familjekvartetts konsert som vi höll på dåvarande Nuevo Cinema på inbjudan av staden och som någon tyckte var årets musikaliska händelse *öhöm*.

Det var tider det. Vi talar om andra halvan av nittiotalet.

Vi spelade in en CD faktiskt, vår familjekvartett som på den tiden övade varje dag efter lunchen. Inspelningen gjorde vi efter diverse misslyckade försök annorstädes, i vårt dåvarande hus i en urbanisation med dynor i öppna spisen för att utesluta fågelkvitter och varenda eviga låt är oklippt, dvs. som den kom i sin helhet. Det betydde upp till tretton tagningar per låt.

Vi gjorde också en rätt bra Finlandsturne lite senare och av det finns det en video från Sibelusmuséet i Åbo och jag funderar på om jag skulle lägga upp på Youtube, men jag måste nog förhandla lite med de övriga deltagarna först.

fredag 6 januari 2012

Minnen att tänka på när man inte får sömn mitt i natten och annars också

Det är snart midnatt. Jag sitter med en sista brandy och alla andra har lagt sig.

Vi såg på Chicago (musikalen) efter en härlig grillmåltid ute på en soldränkt balkong och efter det lite kortspel.

Nu väntar en äntlig natt och en sista skön dag i morgon. Söndag morgon åker de hem. Det blir nog inte helt lätt.

Men tacksamheten och mina minnen för det upplevda finns kvar. För evigt.

torsdag 5 januari 2012

Big Sister, Little Miss och lilla Sessan och dessa julhelgsbesöks betraktelser

Big Sister hade vi inte hos oss, hon var hos sin fars familj. Det hölls dock kontakt och hon får sina julklappar i efterskott. Vi kommer att träffa henna på vårkanten när vi åker dit på besök.

Little Miss återvände på besök hit efter att ha bott ett halvår i England och det var inte en helt enkel händelse för henne att förstå. (Ska vi flytta tillbaka eller?). Hon hon kände igen det mesta och funderade på sina tidigare spanska dagisvänner samtidigt som hon bland annat undrade varför det inte finns postluckor i lägenhetsdörrarna som hemma i England (här kommer all post i lådor som finns på gatuplansvåningen).

Hon trivdes bra hos oss och hon sov över ett par nätter, av vilka den andra i min säng (lämnandes cirka 20 cm för mig). Det var härliga och ljudliga dagar för hon är väldigt i farten och pratar mycket. När hennes föräldrar efter första natten kom på kort besök (de sov över i närheten) blev hon väldigt nedslagen  och meddelade att hon vill inte ha dem här. Hon njöt av uppmärksamheten och att få umgås med sin kusin Sessan.  Inför blöbyten släpade hon vår lilla kökspall för att få följa med.

Jag pratade engelska med henne. Utöver något enstaka Hejdå. Hur det går med svenskan i fortsättningen vet jag inte. Spanskan ska i alla fall upprätthållas.

Lilla Sessan som vid sin ankomst hade åldern av två månader och elva dagar har bott hos oss snart två veckor och det är helt häpnadsväckande hur hon har utvecklats under den tiden. Flera och mera läten. Flera leenden och gurglanden, och i går de första beibiskratten. Håller på att lära sig att händer finns till och att de går att använda småningom. Försöker medvetet gripa tag. Blev kritisk mot de styva och för små tygblöjorna och visade sig betydligt nöjdare med de mjukare engångsvarianterna. Stadigare nacke. Ben som sparkar rakt ut. Är helt hänförd av babygym. En individ under sin första fascinerande utformning.

Vad annat kan jag säga än Lucky Me som har fått uppleva detta.

Sol ute sol inne

och varmt i vart sinne. Ungefär så.

Sagolikt idylliska stunder med närmaste familjen samlad. Mer än man vågat hoppas på och svårsmältbart underbart.

Sonens familjs besök var kort men härligt. Dotterns familjs besök pågår ännu några dagar.

Och solen fortsätter att skina.