fredag 23 december 2011

Sååå 22 december

El Gordo. Det stora spanska jullotteriet. När jag gick hem från torsdagmorgonens Pilates fanns det knappt folk på gatorna och från öppna fönster och barer hördes det traditionella ljudet från välartikulerade barnaröster som läser upp de magiska siffrorna enligt en kännetecknande melodi.

Dessa barn (i tioårsåldern eller så) drillas långa vägar på förhand och det är en stor ära för dem och hela släkten förstås. Veckan innan får de inte äta glass eller inta något kallt för att inte riskera rösten.

Bilden nedan får symbolisera vår 22 december. Kolla upp införskaffade lotter och se om det uppstått träff (lite, täcker ungefär kostnaderna) och packa in julklappar.



Det senare blev inte helt klart, men det får gå mellan varven i dag. Och de varven är ganska många. Men väl på gång. I kväll till flygplatsen med två bilar för att plocka upp sonens familj som flyger från Bristol och dotterns familj som flyger från Helsingfors.

I morgon förmiddag ska Little Miss få hjälpa med att klä granen och hon ska få träffa sin lilla kusin Sessan och alla tillsammans ska fixa ihop till julmåltiden.

Allt det här är ganska stort må jag konstatera.

tisdag 20 december 2011

märklig är denna tillvaron

Jag är på väg i säng efter en lycklig dag.

Inget särskilt eller mycket särskilt. Att för det första få stiga upp utsövd och kännandes sig väl.

Vi hade beställt nya matbordsstolar och de kom tidigt på morgonen så jag kunde göra en välbehövlig anskaffningsrunda inför julen. Inte heltäckande men en god bit på väg.

Kom hem i tid för att packa in kylskåpsgodset och så hann jag till en Pilatessession som gjorde ack så gott om än den var ack så krävande.

Mellan varven har jag haft mailutväxling om nya uppdrag och ett lite onödigt brådskande förslag föll bort och så kom det ett helt perfekt tajmat instället.

Så har vi fått fram lite mera julsaker, bland dem ett par fint handsvarvade flergrenade ljusstakar som min fasters man på Åland gjorde medan han levde.

Och så har vi de handslagna lampetterna som vi fick till bröllopsgåva från Åland från min  fasters familj. Som ska få sina levande ljus till julmiddagen.

Och framförallt, hela av våra barn samlade familj kommer att vara tillsammans och vi firar tillsammans med minnen från andra släktled.

Och släktens yngsta, vår dotterdotter, ska bli torkad efter tvätt i ärvda handdukar som har vävts och broderats av hennes mormorsfarmor och hennes mormorsmor.

Bästa användningen. I ära till tidigare generationer.

måndag 19 december 2011

Mitt riktiga tangentbord är på torken. Andra gången. Vatten är vått och ställer till det i kontakterna och nu sitter jag med ett helt oergonomiskt reservexemplar som gör att jag hela tiden skriver fel och måste gå tillbaka och korrigera.

Ja det är väl dagens nyhet utöver att jag forsätter ordna vår förvaring och jag hittar saker jag länge har saknat.

Och min största vinst är när något kan omorganiseras och helst också något slängas så att det uppstår ett nytt tomt utrymme.

Och idag har jag mer eller mindre sammansatt en barnvagn från ett sammanvikt skrov och en överdel i många bitar. Det krävde flera svettiga sessioner och mellanliggande pusta ut. Trycka in här, dra in där och varför fungerar det inte, jamen det fanns en spärr där som måste frigöras.

Det börjar hursomhelst vara berett för jultidens fenomenalt önskade och till en del oväntat härliga familjeinvasion.

fredag 16 december 2011

Ordna och ordna

Det är vad jag har gjort i dag. Och varje gång jag får något uppordnat och uppstyrt så känns det en grad bättre.

Det handlar inte så mycket om kontrollbehov som att ordna det bästa möjliga för de julbesök vi ser fram emot.

Är det bjutt så är det fägnat, och då ser man till att enbart det bästa man kan ordna fram erbjuds.

Med en behaglig känsla. Jag är lycklig nog att ha en familj som är generös och tolerant. [Tillägg: I fall att det inte blir så perfekt.]

torsdag 15 december 2011

Snart julmys

Det finns ju mycket här i livet som inte är det behagligaste man vet men så finns det andra saker.

Vi håller på att fixa en jul med närmaste familjen och alla är inställda på mys och goda känslor.

Det ska bli granklädning med barn närvarande, julgubbe.

Det ska bli mycket umgänge och jag undrar lite om man kan bli lyckligare än så här utanför sin normala tillvaro. Som inte är helt fel den heller.

onsdag 14 december 2011

Härliga stämningar på ett unikt släktkalas

Jag har fått lov av fotografen på min mammas 90-årskalas hos min bror i Brändö Helsingfors Finland med många släktingar närvarande att länka till platsen för bilderna.

http://mickelsson.net/index.php?p=7&cat=1&id=259

Det var ett härligt kalas och jag kan inte här redogöra för alla vem som är vem men jag tror att ni fångar stämningen.

Minnen för livet.

Edit: Nu fixade jag så att länken kan klickas på också

tisdag 13 december 2011

Luciadagen, men den firas inte här

Skymningen lägger sig bedövande snygg efter en solig dag och jag har fyra minuter på mig att skriva något.

Har använt stor del av dagen på att ordna om garderober och J och jag var på frustrerad fåtöljhittningsrunda. Det kan bli så att vi köper nya överdrag till våra Ikea Poäng ändå också.

Jag köpte ett par trearmade bronsljusstakar på en second hand. Hade tittat på dem för länge sedan och var glad att de fanns kvar. Nu bara funderar jag på hur jag ska ordna fram min bronssamling, den har legat alltför länge i en låda.

Nu måste jag byta om. Lionsmöte inkl. julfest = festligare middag än vanligt. Vi har äntligen kommit över det här med julklappar och sätter pengar i insamlingskassan i stället.

lördag 10 december 2011

När det blir nya figurer

Av så många saker jag blev att söndersakna och grät efter var att få ha Little Miss hemma hos oss och särskilt vid familjetillfällen.

På något sätt tänkte jag att så blir det inte mer och med plågande och ihållande stor smärta har jag försökt att nollställa den delen av min förväntan på tillvaron.

OCH NU. Jamen de kommer hit till jul. Ja och nu gråter jag igen. Men av glädje. Och på det min dotters familjs kommande. Och så blev det ett antal nya glädjetårar.

Hemma efter ofrivilligheter, och tankestyr mot julen

Det var kaos på Helsinfors-Vanda i går. Alla plan försenade. Även mitt.

Inkommande plan kom i förtid men tvingades cirkla ovanför flygplatsen i 40 minuter då det fanns bara en bana att använda.

Så det var boarding en halvtimme försent, men så satt vi två timmar i planet innan vi kom iväg. Därmed missade jag och en del andra kvällens sista anslutningsflyg från Barcelona till Alicante

Flygbolaget ordnade hotell och mat och ny biljett till följande morgon men roligt var det inte. Mycket springa runt och av och an och dåligt med handledning. Som ofrivilligt sällskap hade jag en sockersjuk och hjärtopererad  äldre finsk enspråkig dam som sedan skulle vidare till Mallorca och som nog helst borde flyga komplikationsfria direktflyg om vi säger det så.

Efter kort natt och trött flyg hem väntade våra nya turkiska mattor som anlänt med DHL och nu har soffan fått sitt nya överdrag. Det tar sig men det är inte färdigt än. Ser fram emot omvandlingen.

J har åkt efter kinamat till lunch och det blir nog en något dimmig eftermiddag och mycket tidigt i säng känner jag på mig.

Sen väntar den glädjefulla och väntansfyllda julplaneringen. Sonen med familj kommer också från England fick vi nyss veta och det om något är den bästa julgåvan. Få fira jul med barn och barnbarn.

tisdag 6 december 2011

En upplevelse är en upplevelse är en upplevelse

I morgon bitti ska jag fixa smörgåsar för min mammas tågresa hem tillbaka. Tåget går klockan tio på morgonen så jag får väl ställa klockan på väckning för säkerhets skull.

Jag tänkte senare gå på stan i Helsingfors och så ska jag träffa min lånvarigaste kära väninna som jag ser alltför sällan.

Men hörni så trött jag är nu. Jag var trött när jag åkte hemifrån och det har varit underbara intensiva upplevelser och de kommer att stärkas i minnet med tiden.

Och att vara trött tar ju inte bort upplevelsen. Onekligen blir den dock för stunden, för ögonblicket, inte något så bubblande som man i ett idealfall kan ha. Och man har inte att ge så mycket som man skulle önska.

Ni vet den här känslan när man är riktigt ordentligt närvarande med alla sinnen på mottagning? Och alla sociala färdigheter på topp? Klart är ju att så vill man ju ha det.

Men livet är ju inte en rad av idealfall. Och har man inte varit på topp inom en upplevelse så har den ju inträffat i alla fall, och har varit viktig.

Och jag beundrar något oerhört min 90-åriga mor som hängde med och orkade.

självständighetsdag i Finland

Här hemma hos min bror i Helsingfors är stämningen just nu lite elektrisk.

Min brorsfru fick inbjudan till presidentens bal och min bror är avec.

Om en halvtimme hämtar taxin upp dem, och vi sitter klistrade framför teven.

I morgon får vi höra inside information om hur det gick till.

måndag 5 december 2011

Ja alltså jag är ju vid liv

men skriva har jag inte hunnit.

Fredag morgon steg jag upp klockan fyra efter de sista hektiska dagarna då jobb skulle levereras och presenter inhandlas och garderoben och packandet planeras. En session Pilates klämde jag också in för att inte helt tappa greppet.

Strax före nio fredag kväll anlände jag efter många långa timmar av resande och flygplatsväntande till dotterns hem och i Åbo och fick äntligen hålla lilla fröken J i min famn.

Lördag dop på dagen, rivig middag på kvällen. Söndag från Åbo till Helsingfors där min bror med familj stod värd för min mammas 90-årskalas med sällsynt många släktingar närvarande.

Ta foto med fyra generationer -- min mamma, jag, min dotter och hennes dotter.

Ta foto av rekordmånga kusiner samtidigt närvarande.

Historiskt i vår lilla värld. Mys, högtidlighet, värme. Många minnen att tänka tillbaka på.

I dag lugn dagen efter och vänta på att själen hinner fatt.