tisdag 29 november 2011

Varför är det så svettigt att shoppa?

Jag, som i tiden har älskat shopping, får numera tvinga mig ut för att ens på någon nivå upprätthålla garderoben, som blir bara klenare och klenare för oj då det är så svårt och då jag är så lat.

I dag fick jag ge mig själv ultimatum om att om jag inte kämpar och svettas och provar och frågar efter storlekar så sitter eller står jag där sen när det gäller och skäms för gamla och noppiga tröjor och utagerade plagg och grämer mig över foton som blev tagna.

Jag som mest jobbar hemma drar på mig vad jag råkar hitta och det kan vara femton år gamla mysbyxor för bekvämt ska det vara och sen blir det kris om jag måste hitta något för att gå ut på stan.

Lova mig själv nu att bli duktigare.

söndag 27 november 2011

Så går en helg

Är nyss hemkommen från en kvällspromenad längs strandpromenaden och via centrum. Satte mig mot slutet på ett ställe, beställde en GT och läste tidningar. Tittade på folk.Gick hem i lugn och ro.

Vädret var så här mot kvällningen synnerligen behagligt, cirka 15 plus, ingen vind, inget regn. Känns friskt att andas in.

J kommer snart hem från Madrid.

Jag har jobbat och översatt en hel del con mucho gusto. Det har flutit på och jag börjar ha nackgrepp om texten.

Jag har skajpat med dottern.

Jag har tvättat tvätt. Jag har inte dammsugit eller städat. Jag har kelat med katten mellan varven. Den är ganska bra på att kräva kel denna vår gamling. Klippte klorna på den ute på terrassen, det var inte så populärt.

Nu ska jag översätta lite till. För att få nackgrepp om morgondagen.

lördag 26 november 2011

Våndor med en kropp som blir som den blir

Den här klädångesten.

Förr, "när allt var bättre", kunde jag segla in i vilken som helst butik och välja de plagg jag tyckte var snygga. Prova, köpa, kanske få insydda.

Nu, "när allt är sämre", när det finns ett antal kilo och år till och anständigheten säger att det inte går att klä sig hur som helst samtidigt som utbudet är riktad till högst 30-åringar eller tantiga tanter, så blir det så svårt att hitta något som passar hjärnkontoret.

För det finns en förnedrad, nedsänkt och tvingat ödmjuk fåfänga kvar i denna kropp och i detta hjärnkontor som har svårigheter att hitta sin plats.

fredag 25 november 2011

Medan jag sitter och översätter eller öht sitter framför datorn

så behöver jag dels stunder då jag avviker från min arbetsskärm och läser någon nättidning eller blogg, dels stunder då tankarna strövar fritt och det kan faktiskt ske medan jag knattrar in något, och förstås behöver jag stiga upp och röra mig emellanåt.

Framför mig har jag alltid anteckningspapper där jag kan skribbla ner allt från koden för någon rättsakt jag behöver leta upp eller något jag måste minnas att göra. Eller anteckningar från ett telefonsamtal eller en skype-session som jag vill försäkra mig om att minnas.

Och så är det, jag tillbringar allt mera av min tid framför skärmen och hur bra det är eller inte, det kan man faktiskt diskutera.

Äntligt slut på regn och slippa galamiddag

Nu har det äntligen slutat regna (nästan en vecka höll det på av och till) och allt håller på att torka upp. I morgon ska jag flytta växterna tillbaka på vanlig plats och omplantera en kruka basilika.

Solen har skinit och fåglarna kvittrat och medan jag fixade lunchen kunde jag titta ut över vardagsrummet genom köksväggens öppning och beundra ljuset genom den öppna terrassdörren, och det var tidigare på dagen drygt 25 grader på termometern och jag stod och gottade mig en stund vid räcket.

Grannen mitt emot putsade sin bil lite lojt och hade däremellan små samtal med bekanta som råkade komma gående längs gatan. Få lite myskänsla av det.

Så åt vi vår lunch framför treans nyheter och efter det åkte J till Madrid för att delta i galamiddag i morgon och tävla bowling. Jag beslöt mig för att avstå. En galamiddag hit eller dit. Resa och ha sig. Slapp skaffa ny långklänning också. Just nu sitter jag faktiskt hellre och knattrar på mina översättningar.

I morgon måste jag gå på stan och göra lite klädanskaffningar i alla fall. Finland väntar och med det många kalas. Ångest på det, klädanskaffningarna. Det är så svårt nuförtiden.

torsdag 24 november 2011

Skräpdag eller kanske inte

Ja vi var ute på en trevlig restaurangkväll i går och det tenderar att bli så att man inte är så pigg dagen efter. För mycket, för sent. Men givande.

Jag försöker ändå göra något av en skräpdag. Ja alltså så har det ju också regnat. Jag har avverkat de äckligaste partierna av mitt översättningsuppdrag, för äckel som äckel, för att kunna supernjuta av att formulera de bättre partierna en bättre dag och riktigt känna hur flytet flyter på.

Lite flyt har jag också sysslat med och jag märker att det i bland behövs en lite trött distansiering för att svänga om på formuleringarna och lite hatahata källtextens styvheter.

En dag är en dag och så är den använd och kommer aldrig åter. Och så är man en dag närmare flera rynkor och mera krämpor. Rynkor bekymrar mig inte. Krämpor kanske.

onsdag 23 november 2011

Var sak har sin tid ty allt mot sin förändring skrider

Vi har i dag hos notarie överfört (dvs. sålt) vår ägarskap till La Calma en bit utanför stan, det som var vår "fritidslägenhet" ett antal år och där många fina stunder har tillbringats. Som att vi har trivts där. Många släktingar och vänner också.

Men det är inte läge längre. Livet har tagit en sådan vändning att vi sällan hinner vara där på helgerna, vilket vi ofta gjorde förr. Sonens familj har flyttat och somrarna med sina sessioner med flickorna i någon av simbassängerna är inte längre att se fram emot som det var förr.

Balansen lutade småningom mot att det blev mera belastning än utbyte. Man måste sköta, man måste underhålla. Det finns löpande kostnader. Det är värt det om det är värt det.

Men nu. Det var helt enkelt dags att gå vidare.

Det är befriande att konstatera att det känns rätt. Det gjorde det inte t.ex. i fjol.

Ja så här går livet och tillvaron och omständigheterna vidare.

måndag 21 november 2011

Det här med Facebook

Det är nog en älska-hata-relation. Mest älska dock.

Jag har kopplat bort FB-vännernas spelvanor och därmed sorterat bort en hel del. Men jag kan bli lite nervös på de här uppfordrande meddelandena där man "måste" kopiera in statusar på sin egen och det finns ett underliggande hot av typen "jag vet nog vem som tar an detta och vem inte och tycker du om mig eller inte". Vad är det för hot och stil?

FB är en underbar kanal för socialisering med folk man lärt känna nyligen eller väldigt långt tidigare och som man annars aldrig skulle hålla kontakt med. Smälla in en kommentar eller ett foto eller flera. Allt väl valt "with the best possible taste".

Men kravfyllt. Tummen ner big time.

söndag 20 november 2011

Ensamma katter som äntligen sänds iväg

När sonen flyttade med familj till England var det inte läge att ta med deras katter.

Under dessa månader har vi och vänner till sonens familj tagit hand om katterna och deras mat och sandlåda och vi har sett till att föra dem till veteninären för allt som behövs för kattpass och i morgon, äntligen, är det dags för avfärd.

Det är mycket besvär och många pengar för två katter. Men för Little Miss och Big Sister och resten av familjen är katterna den del som gör att tillvaron är som den ska vara och då är det så.

Allt går inte att räkna i pengar.

lördag 19 november 2011

Regn, ganska mycket

Det regnade ganska ordentligt i går. På vissa områden i stan stängdes trafiken.

I morse när jag körde till frissan tänkte jag vara fiffig och undvika värsta området. Det med avstängda gator. Dessvärre var min planerade bättrerutt inte så värst mycket bättre och jag hade tur som klarade de rätt djupa vattenmassorna och jag sa till bilen att pleasepleaseplease klara det här nu. Det gjorde inte alla, vissa bilar helt enkelt stannade och stod där med sina blinkande stoppljus.

Väl framme var det bara att på väg ur bilen placera fötterna i fotknölshögt vatten och där satt jag sedan hos frissan med mina blöta skor, som blev ännu blötare på väg tillbaka mot bilen och väl hemma så klafsade jag in med mina klitschblöta skor och helt strukna planer på att åka och handla för att fylla kylskåpet lite.

Vi får nöja oss med vad det finns. Eller handla lite ost i någon svindyr 24-timmarsbutik. Och vi har faktiskt en rätt välförsedd bensinmack på två minuters avstånd.

Så funderar jag på om det vore läge att skaffa gummistövlar. Även om de bara behövs sådär tre dagar per år.

torsdag 17 november 2011

En vardagstorsdag i mitten av november

Och nu har det varit torsdag och jag var på Pilates Reformer i morse och det var tufft men välgörande och jag kände mig bitvis gammal och dum för det var nya rörelser och det kostar på att få koordinationen att sitta rätt.

En sån sak som att när man "hoppar liggande", dvs. stöter med fötterna mot en vertikal fotbräda samtidigt som man ligger på ett underlag som har fjädrar som gör att man automatiskt bumpar tillbaka när man har stött från fotbrädan och när man stöter bort från fotbrädan har man vikter i händerna och samtidigt som man är längst bort från fotbrädan så ska fötterna göra en virvelrörelse (på balettspråk heter det något, när fötterna virvlar om varann) samtidigt som händerna lyfter upp vikterna på vägen tillbaka och ojojojj så man måste koncentrera sig så att inte händerna också virvlar.

Vår instruktör Sabrina spelar sin favoritmusik och sjunger med i bland och innan hon ger sina order kollar hon upp rörelserna på en ledig maskin. Hon är klart utled på uppvärmningsfasen (vem är inte) men sen tar det fart. En timme går utan att man (autsch) märker.

Och så har vi till lunch ätit finsk ärtsoppa på burk och finskt rågbröd med ost och tre sorters paprika. Det händer inte så ofta det här med ärtsoppa, men då och då, när vi har besökt finska butiken i stan (ja de är egentligen två, plus en skandinavisk butik).

Och så har jag gjort nästan färdig en leverans för i morgon på morgonen. Sista genomläsning återstår. Det får bli sju på väckarklockan i morgon bitti.

tisdag 15 november 2011

Slående upprepningar som aldrig är exakt likadana

Här sitter jag på min arbetsplats i vårt lilla andra sovrum och däremellan går jag ut i gången och till köket och rör om lite för det är ett långkok på gång.

Nyss måste jag riktigt luta mig mot väggen och iaktta ordentligt, för utsikten var i det ögonblicket helt elektrisk. Det finns så många nyanser av solnedgången, särskilt i slutskedet, och det är något med ljuset denna tid på året när solen inte är bländande stark som gör att nyanserna särskilt mot kvällen blir särskilt -- öhhh -- nyanserade.

Just nu/då hade havet har en mörkare kornblå nyans och himlen är ljust blårosa av det sista kvällsljuset. Några moln seglar på himlen.


Går inte att fånga på foto. Bara försöka memorera. Eller tänka att hur fina höstkvällarna kan vara.

måndag 14 november 2011

The Spanish Clown

Jag har just nu lite svårt att fastna i nutillvaron. Det har varit så många olika ställen och intryck på sistone att jag först småningom börjar inse att jag sover i min egen säng hemma och att jag inte inom några dagar behöver packa kappsäcken på nytt.

Dessutom flyter jag igen inne i min översättarbubbla och det är bråttom som vanligt. Ett större uppdrag levererades i morse och nu knattrar jag på med något jag förhandlade om medan vi var i Turkiet. Och så kom det en lite grej på det som hör och häpna jag fick sätta deadline på själv. Trodde aldrig det skulle gå igenom att en kund väntar två veckor på att få två sidor översatta. Men så blev det.

Efter det återstår knappa två veckor till min Finlandsresa med anledning av mammas 90-årsdag som föregås av dotterdotterns dop. Träffa släktingar och vänner. Ha med sig presenter och julklappar. Något till var och en. Skaffa dopkläder.

Där måste jag försöka träffa rätt för en gångs skull. Med den lågtonade stilen i Norden och den högtonade stilen här har jag såsåså svårt att mentalisera rätt . -- "Ja man ser nog att du bor i Spanien" har jag fått höra. Av släktingar direkta skratt. Eller diskret tystnad där man nästan hör hur tankarna skräller omkring.

OK. I am the Spanish clown. Men det här med enkelt skurna linnekläder och foträta skor och inte en volang i sikte ...

torsdag 10 november 2011

Turkietrester del 1 och hatahata Blogger

Jag skrev ett elaborerat inlägg med alla sorters foton och det gick inte att spara eller få tillbaka men jag ger inte upp. Nytt försök. Varför lär jag mig aldrig att varevigaste gång kopiera inlägget innan jag trycker på publiceringsknappen?

OK. Det fanns bl.a. en bild av det klosterliknande mausoléet där de virvlande dervischerna utbildades (det finns andra dervischer på andra håll, med andra inriktningar, men de här virvlar runt som en symbol för  universums cirkelrörelser och det tar flera år att lära sig virvla utan att bli yr. Det är/var en rörelse liknande Franciskanerorden med minsta möjliga materiella krav osv. lära sig att överskrida kroppliga begränsningar osv.)

(Och nu hoppas jag verkligen att efter alla dessa pånyttskrivningar att publiceringen lyckas.)




I bilderna ovan visas hur ceremonin inleds med händerna i kors framför bröstet och sen vänder de sitt filthattprydda huvud till höger och dansar runt runt i cirkel med i princip ena handen mot himlen och den andra mot jorden för någon himmeljordisk koppling men de fakto tycker jag att deras båda händer pekar uppåt, Skitsamma. En iakttagelse av ett fenomen.

PS. V i gick ner längs trappor och föreställningen var inne i en grotta. Ackompanjerad av mystisk orientalisk musik och jag visste inte riktigt om jag skulle känna mig högtidlig eller lite von oben-inställd.

onsdag 9 november 2011

Märklig och underbar är tillvaron och vidunderlig

Att få bli varse dagen till kärleksfull uppväckning och sedan framordnat kaffe med smörgås vid datorn. Att se pelargonerna blomma rikligt ute i solen. Att hänga upp två maskiner tvätt och de torkar på nolltid.

Att jobba med krävande uppdrag som jag har nackgrepp på. Att inte störas av att det är fruktansvärt ostädigt hos oss. Att ha planer om förnyelse här hemma.

Att träffa riktiga och uppriktiga människor över en middag. De har sina övertygelser, vi har våra, men det står inte i vägen. Inga förbjudna ämnen i diskussionen.

Givande är människors möte.

måndag 7 november 2011

Har upplevt

många intressanta saker. Utöver Valdemosa (byn med klostret där Chopin bodde), slingrande bergsvägar med byar och små städer där husen klänger sig fast nästan helt vertikalt och där kändisar och konstnärer bor anonymt.

Gammal och stor adelsherrgård inne på ön, inredd med tidsenliga detaljer enligt adelskapets leverne på mitten-slutet av 1800-talet, kanske tidigt 1900-tal. (Det var där som jag fick mitt lilla åsnebett på väg ut mot bussen.) I hagen fanns också små gråsvarta grisar som bökade i gyttjan.

Droppstensgrotta, stor och vidunderlig, innehåller Europas största underjordiska sjö, vid vars kant vi fick lyssna på klassisk musik som framfördes i ljusprydda båtar som gled fram i mörkret. Fin ljussättning i den dramatiska omgivningen.

Ett imponerande interaktivt spektakel i La Palmas konserthall med en dans- och rytmgrupp. Interaktivt på det sättet att en del i publiken fick/tvingades delta och detta införlivades senare som del av föreställningen. Ganska okej.

Efter föreställningen gick vi tillsammans med lokalboende till något som skulle vara ett speciellt ställe och vi gick och gick och inte bara jag blev ganska missmodig och trött och menade att "det krävs ganska mycket för att det ska vara värt". Särskilt som rätt tidig väckning väntade nästa morgon.

Det var värt med råge, till och med den offrade delen av följande natts sömn.

En diskret träport till en stenbyggnad. Som man aldrig skulle hitta utan inside information. Ett litet gammalt palats visade det sig vara, drivs som bar-museum. Själva baren var vad som måste ha varit en stor ingångshall, högt i tak, öppen spis, frukter anordnade i meterhöga formationer, stora levande ljus överallt i kandelabrar, enorma blomsteruppsättningar med färska snittblommor överallt. Nejlikor, astrar. Måste ha varit hundratals stjälkar.

Man kan förstå att drinkarna var ganska dyra, om än även exklusivt och diskret serverade och inte utan en liten twist av humor. Klassisk musik i bakgrunden. Fotografering förbjuden.

På gatuplanet bakom bardisken en prunkande innerträdgård. I övre våningen ett antal dåtidsenligt inredda palatsrum plus ett dåtida kök, fullständigt inrett med skinande kopparkärl och färska grönsaker ordnade i  fina arrangemang längs arbetsytorna. Som om någon när som helst skulle komma in för att börja fixa mat för herrskapet.

söndag 6 november 2011

Man har

installerat sig på hotell. Man undrar hur man når Internet. Man får koder från respan. Man prövar och lär sig om de skrivs med små eller stora bokstäver.

Man når internet och till och med bloggen. Man konstaterar att det varit en fin tur med god guide.

Man har sett många nya saker och lärt sig mycket nytt, Man har fått högra tummen lite sönder för en åsna man ville mata med mandlar och ostkex inte behärskade tekniken utan bet lite lätt pä tummen i stället för att läppa upp godiset.

Jamen sånt.

fredag 4 november 2011

Med blåsig utsikt över hamnen i Palma de Mallorca

Det är redan kvällsmörkt. Nere i hamnen ligger ett otal båtar, en riktigt ordentlig yacht av stora proportioner och flera våningar, och något som ser ut som ett kryssningsfartyg.

Middag på hotellet väntar. Jag ser ut som en amerikansk turist i joggingskor, jeans och all världens bekväma utstyr.

Men vem skulle jag stressa för.Ähh, orkar inte. Bara ta vara på läget och känna sig avslappnad. Jag är jag, hur jag än ser ut.

torsdag 3 november 2011

Packa ihop ny väska innan man hunnit packa upp

Mycketmycket jobbajobba de senaste dagarna. Nu tror jag att läget är lugnt på den fronten fram till att vi kommer hem igen måndag kväll och det är jag nöjd över.

Mallorca blir det alltså. Fredag-måndag. Hotell i Palma de Mallorca. Gruppresa till förmån för finska lokala Lions. Guidade turer men gudskelov inte lika långa sträckor som i Turkiet. Inte lika intensivt program. Många människor vi känner. Gott gäng.

Så blir det drygt tre veckor hemma innan jag åker till dotterdotters dop och min mammas 90-årsdag i Finland. Och SEN, alltså SEN, vill jag inte åka någonstans på länge.


Men nu, ta ut allt det roliga ur helgen som kommer. Med tur blir det avslappning också. Finskt språkbad dessutom.