lördag 24 september 2011

En dag när man minst anar det

När man har en 16-årig katt så vet man ju att någon gång under de närmsta åren så går det inte längre.

Vår siames Gilbert, som nu i fyra år har varit utan sin bror Albert som gav upp och måste få sin sista spruta, har dock varit i gott skick och ungdomlig om man kan säga det så. Ungefär som min snart nittioåriga mamma som får alla läkare att tappa hakan för hon har varken krämpor eller mediciner.

I går morse vaknade vi till en ny verklighet, för Gilbert kunde inte gå ordentligt på baktassarna och var allmänt olycklig, om än den inte hade smärtor.

Besök hos veterinären. Diagnos blodpropp i högra baktassen. Kortisonspruta. Aspirin som blodförtunnande varannan dag. Nu får vi följa med hur det går, om katten blir sig själv igen. Annars blir det att ta ställning till en fråga man helst skulle slippa.

Inga kommentarer: